Jag är inte flygrädd, men jag hatar att flyga. Jag gillar att åka tåg men jag hatar verkligen SJ.Varför? Jag ska förklara. Ta till exempel den här situationen ur verkliga livet:
Du och din tonårsson ska åka Sthlm - Götebor ToR. Tågbiljetterna visar sig gå på hickande 3 800 kronor. Flyget kostar en tusenlapp + flygbussar på inalles 350 spänn. Under halva priset är ett effektivt försäljningsargument, så det får bli flyget, trots urdåligt miljösamvete.
Att resan skulle vara kortare eller bekvämare med flyg är iallafall inget argument. Samma tid som du skulle klivit på tåget mitt i stan, får du först ta en flygbuss en halvtimma, sedan stå i en obegripligt långsam incheckningskö, därpå genomgå en idiotisk säkerhetskontroll med slumpmässig kroppsvisitering, sedan vänta på hårda designade stolar i över en timme (självklart är planet en halvtimme försenat). Därefter själva flygresan, som tar en timme och så flygbuss i ytterligare en dryg halvtimme. På tåget hade denna tid kunnat spenderas i en åtminstone halvskön fåtölj, där ingen haft synpunkter på hur du ställt in stolsryggen, armstödet eller brickan framför dig.
Varför, varför, varför har svenska folkets gemensamt ägda företag fått storhetsvansinne och tokhöjt priserna mitt i brinnande klimathot? Dags för nya ägardirektiv kanske?
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om tåg, flyg, klimathot, miljö, statligt företag, SJ, resa
1 kommentar:
Ja man slutar aldrig att förundras. Förut, för flera mansåldrar sedan (kvinno-dito, förlåt jag höll på att missa det) så byggdes folkets järnväg. Min farfar var stationsmästare (stins) med uniform med guld på axlarna och med ett svärd fäst i bältet, fint skulle det vara. När det var is i växlarna eller något annat mankemang avhjälptes det raskt med av insats med anställda som med allehanda hjälpmedel fixade problemen. Nu avstannar hela verksamheten.... Sedan var allt organiserat under en hatt. Biljetter kunde köpas i biljettluckor på stationerna till och med på icke-kontorstid. dessutom så kände de som sålde biljetter till de mest obskyra avkrokar men fanns där bara en liten hållplats så kunde man få bra instruktioner om byten och väntetider. Biljetter kunde också köpas direkt på tågen av konduktörerna utan att extra avgifter skulle utkrävas. Sedan var det också så att det fanns i princip bara några olika prisklasser på biljetter. Ett pris för 1:a klass ett lite lägre för 2:a klass samt sittplatsbiljett som kostade en slant. (Sovvagnbiljetter , priser för extra kollin, studentrabatter och att farmor hade några gratisresor struntar vi i nu.) Det här avser tiden efter att 3:e klass avskaffats. Sen blev det NUTID. SJ styckades, såldes ut delvis. Till vilken nytta då? Det är ännu ej klarlagt. Fri konkurrens - skulle inte tro det. Massor med olika biljettpriser, tom, auktioner, för samma tjänst (sträcka) i högsta grad upprörande och ojämlikt. Vad himla lustigt det skulle kunna bli om samma prissättningsfilosofi tillämpades i matbutiken. Helt sinnessjukt.
Nej, åter till ett folkets järnväg som dessutom bör byggas ut med i synnerhet tvärsförbindelser i södra Sverige ty dessa är bedrövliga. Instruktion till detta återskapade verk skall ges om att det skall ha högre avgångstäther än idag, om att punktlighet är en dygd och om detta inte infrias så skall en omvänd bonus tas ut av verksledning och styrelse, om att det alltid skall vara billigare än allt annat färdsätt än egen promenad, färd med cykel eller spark (på vintern då före för sådan finns). Ett och samma låga biljettpris för respektive destination.
Då kommer järnvägen att bli populär och inte minst lönsam.
Vad då lönsam undrar någon gnällepelle, det som står ovan blir ju så dyrt. Men ack se det i ett större perspektiv. Alternativen blir ju dyrare för den enskilde samt sätt ett pris på miljön.
Skicka en kommentar