Ålderstecken

Vi har en ny digitalbox. När marksändningarna slutade för ett par veckor sedan var man som ComHemkund (våndan av det har jag tidigare beskrivit) tvungen att byta sin gamla box mot en ny. Detta av någon anledning som jag hitills inte lyckats lista ut. Det skulle ske på ett särskilt utlämningsställe, och det var därifrån en upphetsad sambo ringde och undrade om vi inte skulle lägga till litet pengar och istället få en specialbox med jättestor hårddisk som man kunde spela in program på? Det lät ju bra, så vi klippte till. Fortfarande har ingen av oss en aning om hur man använder den. Vi tvingas gå fram till TV:n varje gång vi ska ändra ljudet.

Det måste vara ett ålderstecken. Förut kastade jag mig över alla nya teknikprylar och läste hela ivrigt hela bruksanvisningen för att lära mig alla finesser. Nu orkar jag inte bry mig.

Ser också i Jespers blogg att tågluffande numera räknas som något en gammal tjatig föräldrageneration ägnade sig åt för länge sedan. Vafan! Sååå länge sedan är det väl inte?
Eller är det?

Men jag kollar iallafall inte på Fråga Doktorn på TV.
Ännu.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: ålderstecken, åldrande, gammal, slö, ComHem, digitalbox, tågluffa, Fråga Doktorn