Monas första tal - direkt från salen

- Oj, vad jag har längtat efter den här stunden, började Mona sitt första tal som partiledare. Den sjunde kvinnliga partiledaren i socialistinternationalen. Sträck på er, alla kvinnor i hela arbetarrörelsen, för det här gäller er också.
Mona berättade om stödet hon fått av Gunnar Sträng, den äldste ledamoten i riksdagen, när hon som ung kom in där. Nu tar vi fighten, precis som Gunnar gjorde, mot högerkrafterna som försöker försvaga sammanhållningen mellan människor. Den fighten måste vi ta tillsammans, fack och parti. Arbete åt alla är vårt viktigaste mål, men också vettiga arbetsförhållanden. Moderaterna säger sig försvara kollektivavtalen, men vill försvaga facket. Det går inte ihop.

Vi tar fighten för frihet åt individen. Frihet är nåt mer än valfrihet, som högern begränsar den till. Frihet är att få utvecklas genom utbildning, välja sin kärlek, få makt över sitt eget liv utan att trampa på andra, frihet att få förverkliga sitt livs äventyr. Det kräver att alla tar sitt personliga ansvar. Låt oss ta tillbaka frihetsbegreppet och göra socialdemokratin till den frihetsrörelse den är!

Men vi måste inse att vi är i opposition. Med ödmjukhet och god lyssnarförmåga måste vi bena upp valförlusten och försöka förstå varför människor inte litade på oss. Kritik är inte farligt. En återkommande fråga från partimedlemmarna har varit: - Alla ska med, men vart ska vi? Vi försvarade systemen mer än det som systemen är till för. Maryam från Solna skrev i en artikel nyligen: Bygger ditt politiska engagtemang på maxtaxa i förskolan eller på enhetstaxa i kollektivtrafiken, subventionsgrader, sjukpenninggrundande inkomst? Det gör inte mitt iallafall.
Vi behöver en nyfiken och eftertänksam eftervalsdebatt. Valanalysen är en start, inte en slutpunkt. Vi måste öppna upp partiet för nya grupper, ta tillvara teknsika möjligheter, ta inspiration från forskning, kultur och näringsliv. Vi ska lyssna på dem, nyfiket.
Förnya och bredda ledarskapet. Interndemokratin måste förstärkas. Laget är alltid större än jaget. Ett sånt ledarskap gör mig och oss starkare. Vi ska vara medborgarnas företrädare, inte systemens.

Olof Palme sa en gång till oss unga SSU:are: Ni blir den första generationen som inte får misslyckas, i alla fall inte på tre avgörande områden; jobben, miljön och freden. Jag vill lägga till välfärden.
Först och främst måste ni ha en obändig framtidstro.
Moderaterna säger: Vi är inte politiker, vi är moderater.
Vi är socialdemokrater och därför är vi politiker.

Dessa var de ämnen Mona uppehöll sig kring i sitt tal. Jag kan inte återge det rättvist, dessutom finns det utlagt på partiets hemsida, men några stycken ska jag försöka dela med mig av.

Om Miljön:
Det är inte det landet som siste tar steget ur fossilsamhället som vinner, det är precis tvärtom.
Det behövs både samhällsansvar och personligt ansvar. Vi vet att det här brådskar, till skillnad från regeringen. Miljöfrågan är lika stor som kampen mot klassamhället var för hundra år sen.

Om jobben:
Vi har all anledning att vara stenhårda i vår kritk mot regeringens sätt att hantera jobbfrågorna, men vi måste också vara ödmjuka, för vi har inte lyckats själva i kampen mot sjukskrivningarna, diskrimineringen, stressen. Det handlar både om rättigheter och skyldigheter.
De som är litet för unga, litet för gamla, inte fysiskt perfekta, har ett namn som är litet svårt att uttala. Det är dem vi ska ha för ögonen när vi utformar vår jobbpolitik. Människor måste få återkommande chanser att utbilda sig, vi måste hitta nya, smarta sätt att kompetensutveckla sig, ge personligt stöd och lösningar för både arbetstagare och företagare. De entreprenörer jag möter är eldsjlar, långt ifrån näringslivets toppskikt och direktörslöner. De behöver stöd för att möta globaliseringen. Låt oss ta med dem i framtidsdiskussionen om jobben.
Förra året anmäldes 600 000 nya platser på arbetsförmedlingen. Ändå växer långtidsarbetslösheten. Littorin slaktar arbetsmarknadspolitiken. Han är moderaternas svar på Lasse Brandeby. Men han bad ju åtminstone om att få bli utröstad!
Tjänstesektorn är den största och snabbast växande sektorn. Låt Maud Olofsson hålla på med sina hushållsnära bävrar, så utvecklar vi hela tjänstesektorn.

Feminismen:
Ta kampen mot de låga kvinnolönerna. Hur länge ska vi acceptera att kvinnor gör de viktigaste jobben i vård och omsorg som vi inte klarar, fölr 16 000:- i månaden? Moderaterna pratar om att vi måste bort från bidragsberoendet och så inför de vårdnadsbidrag! Dessa nya kameleonter ska nu ut och jag kvinnorna och deras röster. Jag säger bara: Spring!

Barnen:
Hur har barnen det i vårt välfärdssamhälle? Vi kan allt, är välutbildade, har all teknik, men hur är det att växa upp i denna tid av val och snabbhet? Ångesten att välja fel, att inte hinna med, inte passa in. Stressjukdomar, alkohol, droger, tjejer som skär sig, ätstörningar, samtal till BRIS ökar. Finns här en koppling tilld en individuella prestationen? Hur kan vi erbjuda pauser och trygghet?

Om de kommande årens utmaning:
Det handlar om att blicka längre än så. Den svenska ekonomin är stark, men inte så stark att den klarar ännu en borgerlig härdsmälta. Mona, som var med och fixade krisuppgörelsen 1992, då Reinfledt ägnade sig åt interna strider och gamla MUF-bråk, sa att hon nu längtar efter att möta honom i debatten. Om han vågar.

Slutligen utrikespolitiken:
Vi har ägnat oss för mycket åt inrikesproblemen ett tag. Nu är det dags att återupprätta socialdemokratins utrikespolitiska engagemang. Klimatförändringarna hotar alla, jobben flyttar inte till centralorten längre, utan över kontinenter. EU är den bästa motkraft vi har. Använd den! Med EU.s utvidgning har vi befäst den demokratiska utvecklignen på vår egen kontinent, nu är det dags att vidga cirklarna. Till Sudan, Afrika, Palestina, Irak. Så släppte hon en välkommen nyhet: Jan Eliasson och Margot Wallström ska leda en ny, internationell arbetsgrupp, som ska utveckla och leda vår utrikespolitik inför nästa val! Välkommen tillbaka Margot!

Stödet för flyktingpolitiken är vekare idag än på 70-talet, då flyktingarna kom från länder närmare vårt. Vi måste få alla kommuner att bidra till flyktingmottagandet. Sverigedemokraterna kallar Zlatan en "osvensk företeelse". Men Zlatan är svensk. Det är Sverigedemokraterna som är en osvensk förreteelse! Här lånade Mona ut micken till Olof Palmes röst, från talet från 1982 som även Latin Kings har med på sin skiva "Mitt kvarter".

Oftast är politik vardag, tråkigt harvande, kommunala förordningar och frånvaro av stolthet och visioner. Monas tal var tvärtom.

Jag skrattade, jag grät och jag klappade händer så hårt att min ring blev alldeles bucklig.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: mona sahlin, socialdemokraterna, tal, partiledare, visoner, ödmjukhet, stolthet, skratt, tårar