Om jag fick sätta värde på olika saker i mitt liv så skulle tid komma väldigt högt på listan. En helg obruten av inbokade aktiviteter känns som en stor lyx.När helgen är full av aktiviteter bryter jag ner tiden i mindre beståndsdelar. En ledig förmiddag känns då som en ocean av tid. Allting är relativt, liksom. Nu har det varit ett par fullbokade helger i rad, och jag bevakar min tid alltmer höklikt.
I förmiddags var jag bjuden på brunch. Jättetrevligt, särskilt som jag faktiskt aldrig varit på någon förut. Men eftersom lördagen varit knökfull och natten kort, satte jag väckarklockan så snålt som möjligt. Jag hinner ändå, bara jag är litet effektiv, tänkte jag och somnade som en nöjd Sir Väs. Försök därför förstå kamikazeuppdraget när sambon försiktigt skakade liv i mig och sa att det var dags att skynda sig på. Väckarklockan visade ju att det var 19 minuter kvar tills jag behövde gå upp! - Nitton minuter kvar, din idiot! väste jag och kurade ihop mig till en boll inuti duntäcket. Döm om min nattsvarta ångest när han meddelade att det hade blivit sommartid.
Ondska. ren och skär ondska.
Fast brunchen var god. Smoothies, plättar, färska bär och nypressad apelsinjuice.
Sen såg jag att det hade blivit några gula prickar på gräsmattan. Det var blommor.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: sommartid, brunch, Sir Väs, vårblommor, tid, sömn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar