Geléhjärtan och blomsterspråk

Firade Alla hjärtans dag förra veckan med att besöka Solnas Seniormässa. Trängseln vid de privata vårdbolagens montrar var stor, dock verkade den mer bero på de gratis geléhjärtan man bjöd på dagen till ära.

Företagens broschyrer var också väldigt romantiskt författade. I färgglada foldrar prydda med glada kanelbulleätande seniorer gjorde man reklam för varför "kunderna" skulle välja just deras tjänster när det blev dags för hemtjänst eller äldreboende. Samtliga innehöll orden "trygghet", "omtanke"och "respekt" med, gärna kryddat med "frihet" och "individuell".

Efter att ha läst alla denna poesi kände jag mig lätt illamående, eller om det möjligen berodde på alla geléhjärtan, så tyckte jag det var lämpligt att nappa på erbjudandet "Testa ditt blodtryck och blodsocker!".

Utanför sjuksköterskemottagningen väntade en lång rad av pensionärer. "Vi tar ju prov ofta, och jag vet ju mina värden, men det var ju gratis", gick snacket i väntrummet. När ytterligare en gammal dam kom in, reste jag mig upp för att erbjuda min plats, med motiveringen att jag nog var yngst i sällskapet, men då studsade genast alla de andra upp på fötter och gjorde klart för mig att jag minsann inte skulle ha några fördomar om deras fysiska status inte. Det kallar jag takter!

Vad mina värden var? Med tanke på allt godis kunde man ju trott att de skulle vara katastrofala, men de var tydligen toppen. Och inte hade jag diabetes heller. Än.

Men för att vara litet allvarlig en stund: Alla val man måste göra i livet kräver tydlig och jämförande kvalitetsredovisning. Det är svårt nog att välja telefonbolag, bredband, elbolag och pensionsfonder. När det gäller omsorge om barn och gamla borde det ta mig sjutton vara lag på att underlätta valen med tydlig VDN-märkning av såväl privata som kommunala utförare. Basta!

Jag tror inte att framtidens seniorer går på blomsterspråk om "värdig vård" och sådant. Däremot kanske det företag som erbjuder detta kan locka nya kunder:

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Läs även andra bloggares åsikter om vårdval, pensionär, äldreboende, hemtjänst, Solna, privata vårdbolag, äldreomsorg, barnomsorg, skola, friskolor, kvalitetsredovisning, VDN-deklaration, seniordag, seniormässa, blodtryck, blodsocker, geléhjärtan, alla hjärtans dag

Efterlyses: Hushållsnära pappor

Enligt en notis i Dagens Handel är könsrollerna i de svenska köken lika cementerade som den brända såsen på min nya glaskeramikhäll. Åttio procent av de tillfällen då middagsmaten ska väljas och lagas är det mamman som får ta fram hjärnan och musklerna. Det betyder alltså...nej, det kan tusan inte vara sant? Att pappan bara rycker in sex dagar i månaden!?

Det handlar väl företrädesvis om en och annan helgmiddag kan man gissa... Och så grilla på sommaren förstås. Sånt är ju manliga domäner och ingenting man tar lätt på!

Hemma hos oss funkar det så här: Jag bestämmer alla dagar. Ibland bestämmer jag att jag vägrar bestämma. Då får någon av sönerna laga middag och själv uppleva hur det känns när resten av familjen kommer ut i köket och säger: VAD är det där? Vad ÄCKLIGT det ser ut!

Jag förstår inte alla människor som, förutom att få jobb och ungar att funka, soltorkar sina tomater, stampar sin egen olivolja och inbillar sig att balsamvinägern de släpat hem från utlandsresan är äkta. Jag får ångest bara av de sorter som finns på ICA och är lika förundrad varje gång jag lyckas få ihop en måltid som barnen faktiskt äter upp.

Om det finns någon därute som har middagsidéer så är alla tips välkomna i kommentarsfältet nedan. Och skulle någon hushållsnära pappa känna att han bara inte kan undvara oss sina pannkakor, så kan jag lämna vägbeskrivning på telefon.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om femtiotalet, könsroller, matlagning, ojämlikt i köket, handla mat, pappa, mamma, grilla, pappa grillar, vem lagar maten, cementerade könsroller

Någon har smygfilmat mitt sovrum i natt

Eva påstår att den här filmen handlar om hennes man och katt, men det är ju helt fel. Det måste vara någon som har varit inne i mitt sovrum och smygfilmat i natt. Enda skillnaden är att jag har längre hår plus att det var råttan på golvet som hamnade i mitt ansikte. Tre gånger.

Egomorsan säljer ut sin son för en semla

Får en inbjudan som är en våt dröm för en gratisätare och sockeraddict: Välkommen på semmelfest till Hetväggens vänner! Det kommer finnas alla sorter och man får äta så många man vill. Mmmmm!

Tackar ja med en hastighet som får Fritt Fall på Grönan att framsztå som långsam. Sedan slår det mig - datumet verkar bekant på något sätt. Det är yngste sonens födelsedag! Vad gör den onda mamman då? Jo, hon övertalar sonen att följa med. "Det vore väl gott med semlor på din födelsedag?"

Som en annan mig närstående tonåring brukar säga: När du fryser sätter du på dina barn mer kläder!

Så sant som det är sagt.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om semlor, föräldraskap, tonåringar, mamma, son, hetvägg, hetväggens vänner

Caesar, Alexander den store eller bara Dum och Dummare?

Dagens tips kommer från John. "Vad sysslar de med?" skriver Stig-Björn Ljunggren i Expressen om regeringens inkonsekventa politik. Här är ett utdrag, men läs gärna hela krönikan, det är den värd:

Men är det inte samtidigt tydligt att alliansen skaffat sig ett mantra som de hela tiden rabblar oavsett vad de sysslar med – att sätta Sverige i jobb? Vare sig det är handelsminister Ewa Björling som startar Svenska Rallyt eller regeringens beslut att tidigarelägga plattformsförlängningar i Skåne – så sker det med samma motivering – det bidrar till att bryta utanförskapet. Det entoniga hoandet kan också användas när siffror pekar i fel riktning: Ungdomsarbetslösheten har ökat och socialbidragstagarna har blivit fler. Dessutom ser vi ökad inflation och minskad produktivitet. Men det är ändå värt mödan eftersom alliansen kämpar mot utanförskapet... men är det trovärdigt?
Hur ska vi då förklara inkonsekvenserna? En enkel förklaring är att alliansen egentligen bara var eniga om en sak – att ta makten från (s). Eller så är det helt enkelt så att de ännu inte lärt sig hur en regering ska göra som vill styra riket.


Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Stig-Björn Ljunggren, regeringen, klantig, caesar, alexander den store, dum och dummare

Happening på Moderna

Var på Andy Warhol på Moderna i lördags. Det var kö långt ner mot vattnet i den fuktiga isblåsten, så därför gjorde inkastaren från Moderna Museets Vänner luckrativa affärer där hon gick längs med kön och lockade med VIP-passage om man blev medlem för 250 spänn. Många nappade, så det var uppenbarligen inte de ensamma förortsmammorna eller studenterna som utgjorde stompublik denna dag. Inte någon annan dag heller längre för den delen, sedan den fria entrén tagits bort. N'r vi köat en halvtimme fick vi iallafall äran att betala 100 spänn och komma in i värmen. Först var det den jag uppskattade mest faktiskt, i det öäverfulla rummet med alla sina TV-monitorer och filmprojektorer. Men sedan kom man in i en skön känsla. Jag skulle velat haft minst två timmar till på mig för att se allting bara. Utställninen skulle avgjort vunnit på att lokalen gjordes om till en bar eller klubb, så att folk kunde hänga i skumgummisofforna hela dagar eller kvällar istället för att gå runt och beskåda varje verk som boskap i formation. Det skulle kunnat bli riktigt ballt, litet som The Factory. Men jag tror att Warhol log i sin himmel åt videorummet som med sin massmöblering av monitorer visandes hans pre-MTV-lokal-TV-program var riktigt representativ för hela masskulturtanken. Men som sagt, ska du se utställningen så se till att gå dit tidigt och ha flera timmar på dig.

Ett nnat förslag är att inte vara för hungrig när du kommer dit. För det facila priset av 237 kronor beställde jag i restaurangen aprikos- och linssallad till mig och köttbullar till sonen. Köttbullarna behövde uppenbarligen rullas från scratch, för när de äntligen serverades hade jag hunnit till botten av min sallad och upptäckt att aprikoserna lyste med sin frånvaro. När jag efterlyste dem os servitrisen tog det ytterligare en kvart för henne att återvända med beskedet att "de var slut". Mitt förslag att i så fall möjligen upplysa om det vid beställningen, alternativt byta namn på rätten till Linssallad skulle hon "framföra". Sonen konstaterade att IKEA:s köttbullar var både godare och billigare.

Ett alternativ till utställningen är att göra egna Warhol-inspirerade tavlor av dina gamla foton.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar omAndy Warhol. Moderna Museet, fri entré, statens muséer, konst, kultur, köttbullar, sallad, video, popkonst, The Factory

På upptäcktsresa i bloggosfären

En annorlunda utmaning kommer från Calle Fridén som uppmanar mig att upptäcka nya bloggar genom att trycka fram dem slumpvis med hjälp av knappen "Nästa blogg" högst upp på min bloggsida. Det visar sig vara roligare än jag tror. Först hittar jag en kinesisk dam som vill skapa ett avtryck av sin existens här på jorden genom sin blogg, men där finns nästan bara fotografier på hennes man, barnen och barnbarnen. (Känner plötsligt behov av att kunna skriva på kinesiska :Berätta mer om dig SJÄLV, gumman!)
Sedan kommer jag till en tysk skidfantast som skryter om sina senaste skidupplevelser (Här klämmer vi puder! Så här borde man alltid ha det! Gäsp.) Hittar därefter en spansk arkitekturfreak Jag kan inte spanska, men av bilderna att döma är hon mycket intresserad av kyrkor, företrädesvis i tegel. Hon verkar ändå vara en toppenbekantskap jämfört med nästa bloggare; en religiös, amerikansk blondin vars stora passioner i livet verkar vara bröllop och "scrap booking" Det är en slags hysteriskt överdekorerat papperspyssel som verkar gå ut på att fästa så mycket pynt som möjligt på ett papper eller kort.. (Se bilden. Om jag var den brudens man skulle jag få dubbla mardrömmar om jag fick det där albumet i present. Först bilden och så krimskramset runt omkring, huva!)
Nästa blogg är fascinerande, om än inte särskilt matnyttig för mig, för den är en tipsblogg för rika latinamerikaner om var man bäst shoppar Jimmy Choos i Mexico, utövar work out i NY och dricker drinkar i Barcelona.
Nästa blogg Sins of blood ger mig inte heller så mycket, men det är ju alltid intressant att veta det finns17-åriga emos även i Brasilien.

En fascinerande upptäcktsfärd en söndagseftermiddag i februari.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om bloggosfären, upptäcktsfärd, bloggvärlden, upptäcka bloggar

Hål överallt

Foto:Maria Edstrand/Arkivbild

Som Solnabo nickar jag igenkännande när jag ser TT:s rubrik ”Hälften av Sveriges vägar har sådana brister att de är farliga”. Men så fortsätter jag att läsa och det står att vägarna i Stockholm är bäst; bara 6 procent av dem är i dåligt skick. Då måste en rätt stor procent av dem ligga i Solna.

Visserligen är allting relativt och jag antar att en grusväg i fjälltrakterna har större frostgropar än dem vi ser på Frösundaleden, men nog tusan åks det slalom även i Solna! Och det med trafikfaror som följd... Sedan är det ju viss skillnad på möjligheterna att göra nåt åt problemen i en närmast arktiskt placerad kommun med en medelinkomst på 150 000 och i en rik kommun i mellansverige där folk tjänar nästan det dubbla.

- Men vi har ju iallafall lägst kommunalskatt! hackar vi fram mellan skallrande käkar när vi studsar över hålen i asfalten.

Själv slipper jag eländet, för jag har ingen bil längre.

Bland rubrikerna upptäcker jag också att regeringen återigen har missat sin ambition att rekrytera folk till höga poster på deras meriter istället för deras partibok. Moderaten Mikael Odenberg blir generaldirektör för Svenska Kraftnät tack vare att han passade precis in på den önskade kravprofilen och inte för att han nyss fått avgå som försvarsminister, säger Maud Olofsson. Hm…fast det är klart… då kan han ju kallas kraftgeneral!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om vägar, asfalt, hål i gatan, mikael odenberg, utnämningspolitik, utnämningsmakt, moderaterna, dubbelmoral

Vilken bokstav är du?

Det är inte ofta jag håller med DN:s ledarskribenter, men nu har Johannes Åman överraskat mig positivt två gånger på en vecka.

Först, under rubriken ”Ge mindre till friskolor” en balanserad kolumn om att ersättningen till friskolorna inte kan vara lika hög som till kommunala skolor, eftersom de kommunala alltid måste ha några stolar tomma i beredskap att ta emot ytterligare elever. Elever som friskolorna kan säga nej till när de tycker klasserna är lagom stora.

Och nu en kolumn om skolminister Björklunds förslag till nytt betygssystem. Ni vet det där som ska ge elever sporre att anstränga sig. För det är det ju bara betyg som gör… Lyssna på det här:

”Oredan blir mindre än man kunde befara. Den borgerliga regeringen kommer helt enkelt inte att hinna så långt med sin betygsreform att det efter ett regeringsskifte 2010 inte går att avblåsa hela omläggningen.”

Jag har bara en fundering kring det nya förslaget om en sjugradig betygsskala. Om det skulle sporra till mer ansträngning med fler steg, varför inte införa en 20-gradig betygsskala? Då finge vi väl se på ansträngning?!

Och vilka färdigheter är det egentligen de sju stegen ska mäta? Den gamla, femgradiga betygsskalan som fanns när jag var liten, var relativ och mätte mängd på kunskapen. Kunde du hälften av Afrikas stater fick du kanske en trea, kunde du 80 % fick du en fyra och så vidare. Det nya systemet är byggt med tanke på det samhälle vi lever i idag. Där har den tekniska utvecklingen gjort att det inte är lika viktigt (dock inte oviktigt, det är INTE det jag säger!) med mängden kunskapsstoff man lyckas memorera. Däremot är det i vår informationstäta och komplicerade värld allt viktigare att kunna värdera och dra egna slutsatser av allt kunskapsstoff man har tillgång till. Att förstå på ett djupare plan och även kunna göra något eget av den där kunskapen.

Och en sådan djupare förståelse är svår att gradera i mer än tre steg, fick jag förklarat för mig av de kloka och mycket erfarna forskare och sakkunniga jag mötte under min tid på Utbildningsdepartementet. Jag tror de har rätt. En sjugradig skala kan möjligen indikera att man är på väg att nå ett mål, och på så sätt "sporra" till mer ansträngning. Men är det inte sådant som lärare är till för att göra varenda dag i mötet med eleven? Jag tycker i så fall att en bättre sporre vore att ge de elever som ännu inte nått godkänt i ett ämne någon form av diplom för de ofta väldigt stora ansträngningar de trots allt gör.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om skolan, betyg, Björklund, betygssystem, betygssteg, betygsskala, Johannes Åman, Dagens Nyheter

Jag håller nog på att bli sjuk

Efter gårdagens konsert på Stampen med äldste sonens band vaknade jag lätt trött och lomhörd och hade ingen som helst lust att gå på jobbmöte om vattenförsörjningen i Stockholms län.

Efter att under frukosten lagt ut bilderna från konserten på Facebook, och uppdaterat min status med orden "Johanna funderar över meningslösa möten. Varför måste man egentligen?", gick jag lätt huttrande och föga förväntansfull till mötet i stadshuset.

Ack, vad de fördomarna kom på skam! Den politiska nörden i mig måste ha utvecklats till en ny superlevel, för jag deltog med iver och intresse i diskussionen om - håll i er nu - "paradigmskiftet i investeringsmodeller för infrastrukturinvesteringar"!

Sedan insåg jag att jag nog håller på att bli sjuk, så jag gick hem och lade mig.

Kanske håller jag på att få Kafkas Fever?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Kafkas fever, Stampen, Fight Club, spelning, rock, pop, band, tonåringar, föräldraskap, möten, sammanträde, vattenförsörjning, Norrvatten, sjuk, förkylning, nörd, paradigmskifte, infrastrukturinvestering, finansieringsmodell

Det är bara att erkänna, jag blir aldrig cool

Hinner inte skriva vare sig nåt djupsinnigt klokt eller fnisslustigt denna morgon. Istället för att vara en sådan där cool människa som sitter i elegant morgonrock med katten i knät och ett glas färskpressad apelsinjuice som enda frukostbordsdekoration, så har jag denna morgon:

- Snott runt som en furie för att leta efter min gröna Nikita-t-shirt. Ska träffa en skolklass i stadshuset, och måste försöka se litet cool ut. När jag äntligen hittat den (bara obetydligt smutsig) kan jag inte låta bli att:
- byta plats på två av familjens hårddiskar, för att testa om den jättebra-iga datorlösning jag funderat ut under natten funkar. Sen upptäcker jag att yngste sonen börjar åtta och klockan är kvart i, så jag:
- häller upp en skål mjölk och flingor åt yngste sonen medan han häller i sig i kläderna i rekordfart.
- funderar över varför svenskar häller i mjölken först, medan amerikanerna häller mjölken över flingorna. Varför, varför, varför? Å dessa livets gåtor!
- Leker med min internetradio, som lagt av medan jag mekade med hårddiskarna och var tvungen att stänga av routern ett tag. När jag fixat det, ser jag att katten ätit min honungsyoghurt, så jag:
- bannar katten, dock i så milda ordalag att hon förmodligen uppfattar det som en komplimang.
- Upptäcker att klockan blivit så mycket att jag inte hinner skriva det där kloka eller otroligt roliga blogginlägget som jag tänkt mig. Därför nöjer jag mig idag med att citera Krassman (som förmodligen snott uttrycket från nån mycket smartare kompis):
- Moderaterna skulle ju minska utanförskapet men allt de hittills gjort har bara ökat ovanförskapet!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om morgon, morgonstress, blogginlägg, idétorka, katten, föräldraskap, kattägare, datorproblem, borgarna, utanförskap, ovanförskap, regeringen

Liberalerna vet varken ut eller in

Nu vrider de sig i våndor, de oberoende liberalerna på DN. De har nåtts av den förskräckande insikten att friskolor som bildas genom att kommunala skolor "avknoppas" (Läs: säljs till rektorn till vrakpris) skapar osund konkurrens. Aj aj, det här var ju inte bra?! Lagen borde ändras!

Att avknoppning överhuvudtaget är lagligt, beror nog mer på att lagvrängarna inte ens i sin vildaste fantasi kunde föreställa sig ett scenario likt det som nu utspelas i flera moderatstyrda storstadskommuner. Däribland min egen, Solna.

Parallelen till utförsäljning av andra gemensamt ägda tillgångar ligger nära. När Solnas moderater talade sig varma för värdet av att ägda sin bostad och sålde ut de allmännyttiga lägenheter som generationer Solnabor byggt upp och betalt, så skedde det till ett pris som var så löjeväckande lågt att köpet var som ett miljonlotteri med vinst varje gång. Osund konkurrens, javisst, eftersom Solnaborna faktiskt ägde de där lägenheterna gemensamt, och inte bara de som råkade ha ett kontrakt just då. Nu kan både dagens och morgondagens Solnabarn glömma att få en hyresrätt i sin hemkommun.

Och nu börjar det alltså även bli svårt att få plats i en kommunal skola. Två av Solnas kommunala grundskolor har begärt att få bli "avknoppade", och fler rektorer planerar att följa efter. Här gäller det att inte vara sist i kön. Kommunen måste ju enligt lagen alltid kunna erbjuda elever plats i en kommunal skola, så riktigt alla skolor går ju inte att sälja.

Jag avundas inte de jurister som nu sannolikt blir satta på att uppdatera skollagen efter denna nya oväntade verklighet. "Kommuner får avknoppa, men till marknadspris, och inte så många skolor att det inte blir möjligt att erbjuda de elever som vill en kommunal skolplats".

Nej, då har jag ett bättre förslag: Marknadsekonomin gäller. Den som vill starta ett företag får göra det i konkurrens på en fungerande marknad.

Skolan är ingen sådan.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om skolan, friskolor, Solna, avknoppning, Dagens NYheter, ledare, osund konkurrens

Är du produktivitetshöjande lilla vän? sa Tuppen

Är det inte det ena så är det det andra, sa gumman som blödde näsblod. För några år sedan var det ökande antalet äldre den stora utmaningen mot välfärden och nivån på kommunalskatten. Gunnar Wetterberg på SACO var en av de flitigast i ämnet och jag var själv och lyssnade på hans domedagspredikningar om hur svårt det skulle bli för en krympande skara unga att ta hand om en växande skara äldre. Nu har Gunnar upptäckt, kanske i takt med att han själv blivit äldre, att många jobbar på bra trots att de fyllt både 65 och 70.

Nej, nu är det istället ett annat hot vi måste komma tillrätta med om välfärden ska behållas intakt. På DN Debatt idag skriver han om skillnaden i produktivitet mellan privat och offentligt. Det privata näringslivet har haft en fantastisk produktitetsökning under många år, men hur ska vi få personalen i den offentliga sektorn att ställa upp? Hur ska vi dem att "kapa spilltiderna"? Om ett privat företag ökar produktiviteten slår det igenom i löneutvecklingen. Men i den politiska debatten förskjuts intresset från vad som görs istället till hur många som gör det, skriver Gunnar. Sedan pläderar han själv för att enheter som klarar jobbet med mindre personal borde få högre lön.

Suck. Jag känner vibbarna från den gode Bo Söderstens rusiga 90-talsartiklar om sydkoreanska daghem där en förskollärare ledigt klarade att ta hand om 30 barn, som dessutom satt stilla i sina bänkar och aldrig bröt av sina kritor. När ska gubbarna fatta att kvalitet och produktivitet i människoyrken inte går att rakt av jämföra med produktiviteten på Volvo? Att det där VAD som görs inte alltid är så lätt att mäta? Dumhet är verkligen när man,,. i brist på förståelse för det svåra istället övergår till att prata om (och mäta!) det som går enkelt!

Jag kommer osökt att tänka på filmen Tuppen med förlaga i Ivar Lo-Johanssons novell Kvinnofabriken, där Magnus Härenstam tidsstudiemannen som fabriksledningen skickar ut för att mäta effektiviten på arbetet hos flickorna i textilfabriken.

Hur sjutton ska man kunna mäta vad som INTE inträffar när en duktig socialsekreterare, en engagerad lärare och ett föräldrapar reder upp en stökig tonårsunges situation? Finns det några produktivitetsmått på minskat magont hos småtjejer? Någon formel för att mäta småbarns talutveckling och trygghet i förskolan? Har jag höjt eller sänkt produktiviteten om jag klarar en klass på 36 barn själv men färre får en den djupa grundförståelsen och engagemanget matematik, vilket kanske i syns i antalet godkända, men i antalet nobelpristagare om 20 år? Om vi med en duktig lärare till i laget istället ökar kvaliteten i kunskapen så att fler får MVG? Eller samma insats, men hindrar två elever från att hoppa av gymnasiet, vilket några år sannolikt ökar kostnaderna för KomVux?

Det finns ett berömt räkneexempel som visar hur mycket minskad ohälsa hos en enda unge kan minska samhällets kostnader nåt enormt. Jag kommer inte ihåg siffrorna, som säker ändå ökat sedan jag såg dem, men det handlade om många, många miljoner. Om jag som barnskötare, fritidspedagog, speciallärare eller socialarbetare kan ta åt mig äran för att ha fått denna unge på rätt köl, kan jag alltså gå hem och ta ledigt med full lön resten av livet och ändå ha varit synnerligen produktiv för samhället.

Tidsstudiemannen, kom ut i verkligheten och mät!

En annan dumhet herr Wetterberg begår, är när han sätter sitt hopp om ökad effektivitet i offentlig sektor till det ökande antalet privatiseringar. Där kan ju personalen själv ta hand om rationaliseringsvinsterna. Jojo. Jag ska ta ett färskt exempel: Jag hade en skolklass från Vittraskolan på besök i stadshuset i veckan. När de berättade om sitt missnöje med övnignsämnena framgick det med all önskvärd tydlighet vad marginalvinsterna till den företagsledningen tagits ifrån. Skolan är byggd helt utan övningssalar eller gymnastiksal. Idrott, textilslöjd, träslöjd, bild och hemkunskap utövas alltför sällan och då under bedrövliga villkor. Om kollektivtrafiken är försenad blir det ingen idrottslektion i den inhyrda salen på stan. När båda av skolans sammanlagt två symaskiner gått sönder blir det teoretisk slöjd osv. I mina barns kommunala skola måste skolpengen räcka även till övningsämnena, i den privat drivna Vittrakoncernen blir det pengar över. Rationaliseringsvinst? För koncernchefen, ja. För barnen och samhället i stort? Knappast.

Gunnar Wetterberg har sagt mycket klokt förut, men detta var både grunt och dumt.

En poäng vill jag dock ge Gunnar Wetterberg: Kvaliteten i verksamheten kan öka med fler incitament för de offentliganställda att "ställa upp". Jag gillar dock inte Gunnars uttryck, för jag tror att de allra flesta med människonära yrken inte valt dem för den fantastiska lönen, utan för att de brinner för att jobba med människor. Men det finns eldsjälar, som både klurar ut nya metoder och med sitt personliga engagemang ökar kvaliteten, och dessa borde man hitta sätt att belöna. Men kanske är det inte en löneförhöjning på kollegornas bekostnad som gör att eldsjälarna orkar och stannar kvar i yrket.

När jag och en kollega på 80-talet fick Stockholms stads kvalitetspris inom barnomsorgen var det inte prissumman som gjorde oss gladast. Dem satsade vi på en riktigt bra fest för hela enheten. Nej, det var erkännandet; att någon hade sett det arbete vi gjorde och vilka resultat det lett till. Ett annat erkännande hade förstås också varit att betala oss anständiga löner, men dumma idealister som vi var, brydde vi oss faktiskt mindre om det.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om DN debatt, Gunnar Wetterberg, produktivitet, effektivitet, rationaliseringsvinster, Bo Södersten, offentlig sektor, kvinnolöner, privata näringslivet, kommunalskatt

Visst vill vi ha´t, men var ska vi ta´t?

I år införs kristdemokraternas hjärtereform vårdnadsbidraget och folkpartiet har därmed satt makten före vettet. Moderaterna bryr sig inte, för modellen som införs kostar inte statskassan en krona. En del kommunmoderater har dock anledning att bekymra sig, för det blir de som nu ska hala upp plånboken.

I min kommun Solna ger de försiktiga beräkningarna en räkning för skattebetalarna på 10 miljoner kronor per år. En inte alltför kvalificerad gissning är att det blir de som av olika anledningar redan är hemma som främst kommer att ta ut bidraget. Räknar man med att alla föräldrar med barn mellan ett och ett halvt och tre som idag inte har någon barnomsorg tar ut bidraget, blir notan nästan 20 miljoner om året. Var ska de pengarna tas? Det finns inte en krona till detta med i budgeten iallafall, så det blir till att plocka in dem från den befintliga verksamheten i barn- och utbildningsnämnden - förskolan och skolan.

Jag har inte räknat in de uteblivna skatteintäkterna som blir följden om fler människor får betalt för att inte yrkesarbeta. Det har däremot kommunförbundet, som i sitt veckobrev skriver så här:

"Förslaget kan medföra en del negativa följder. Bland annat anser styrelsen för SKL att den utökade rätten till föräldraledighet kommer att få konsekvenser för utbudet av arbetskraft och därmed i förlängningen också för skatteunderlaget."

Så här skriver Dagens Arena: "I Norge försämrades förskolan när vårdnadsbidraget infördes, något som drabbar de som är allra mest beroende av barnomsorgen, nämligen ensamstående föräldrar som inte kan utnyttja vårdnadsbidraget men ändå måste vara med och betala för det."

Vårdnadsbidraget i Norge har främst utnyttjats av invandrade kvinnor och deltidsarbetande arbetarkvinnor med låg lön. De har nu fått det ännu svårare att få jobb. Reformen har ökat klyftorna mellan barn eftersom skillnaderna i uppväxtvillkor har ökat. Många barn till invandrade föräldrar har missat möjligheten att lära sig norska redan i förskolan, vilket gett dem en trögare start i skolan.

Behöver jag tillägga att reformen avskaffats i Norge?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om vårdnadsbidrag, Norge, familjen, mer tid för barnen, skattebetalare, bidragstagare

Blockets bästa

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Blocket, annonser, roligt

Efterlysning: argument mot nattmackor

Snälla, ge mig argument för varför det är dåligt för tonåringar att länsa kylskåpet klockan 12 på natten. Förutom att det väcker mig?

När jag letar på nätet hittar jag bara fåniga artiklar av typen "nattmackan gör dig tjock" och det är ju knappast ett bitande argument på en en 1,86-meters artonåring som väger sisådär 65 kilo.

För övrigt kan jag meddela att katten också måste vara tonåring, för den har spattanfall, äter och skiter företrädesvis efter midnatt.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om nattmacka, tonåringar, föräldrar, kvällsätande, sömnlöshet

Mona tar ett rejält tag i kamelballarna

Idag ska jag hämta min nya soffa, äntligen! Och ikväll är jag bjuden på teater med ett gäng kompisar. Är alltså på ganska gott humör när jag sätter mig vid tidningarna och laptopen på frukostbordet. Katten kryssar elegant mellan prylarna och lyckas samtidigt sno en bit skinka. Vi trivs.

Men strax slår det mig som en sur gammal baksmälla: Småttigheten. Det trångsynta och kortsiktiga tänkandet. Ta miljöförstöringen - får man tro nyhetsrapporteringen, så är de största hoten mot vår planet de här:

a) Fritidsbåtar som krockar i Mälaren och släpper ut dieselolja. Man bör därför "diskutera en begränsning av antalet" (?!?)
b) Kor som rapar och fiser (gjorde de inte det i Bullerbyn också?)
c) Silikon från döda bystdrottningar som exploderar i krematorierna (!)

Snacka om att sila mygg och svälja kameler.

Men så byter jag sida och läser detta. Mona Sahlin! Hon skippar myggorna och tar istället ett rejält tag om kamelballarna! Lyssna bara på detta: Enligt uppgift från flera s-källor planerar Mona Sahlin fler förändringar i ledningen. Det hon letar efter är personer som bryter med Persson-eran och vill ompröva politiken – trots de höga opinionssiffrorna.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om katter, kortsiktighet, trångsynthet, sila mygg, svälja kameler, fritidsbåtar, miljö, miljöförstöring, kor, rapar, fiser, silikon, tuttar, bystdrottning, krematorium, Mona Sahlin, Thomas Östros, socialdemokraterna, förnyelse, omprövning, politik

Mångfald = H&M, Topshop och Din Sko?

Bloggen är verkligen vår tids bytorg. Under gårdagen spred sig snabbt ryktet om familjen Grafs hastigt påkomna kattägarskap och jag fick nöjet att prata med flera vänner och bekanta jag inte hört av på länge. Kul! Nu är helgen fullbokad. Får försöka bortse ifrån att de förmodligen hellre vill träffa kissen än mig:-)

Kan också meddela att det denna morgon står 1-1 mellan mig och yngste sonen i kissen-ska-sova-i-min-säng-tävlingen. Efter ett listigt upplagt förarbete under gårdagskvällen vann han slutligen kampen. Men jag kommer igen ikväll. Har en hemlig plan som inbegriper kaviarlukt på fingrarna och annat.

Hör på radion att folk är förbittrade på Boultbee som köpte alla gallerior i Stockholm som borgarna sålde ut nyligen. Hyrorna chockhöjs, likriktningen sprids, småbutikerna får klappa igen och alla föreningar och andra som vill ha ett litet bord eller stånd i centrum slängs ut.

Jag är inte ett dugg förvånad.

I vårt Solna Centrum, som såldes och glasades in på 80-talet, har de här problemen bara blivit värre med åren. Först lovade det privata företaget som köpte att de skulle ha öppet till 22.00 för folk som behövde passera igenom för att ta sig mellan de båda stadsdelarna på var sida centrum tryggt och ljust. Men straxt stod folk och slet i stängda dörrar redan kl 21.00.

Och det där handslaget om att även ickekommersiell verksamhet skulle få plats i centrum, det glömdes snart bort. Det senaste svepskälet när de politiska partierna ville ha ett litet bokbord under lunchtimmen var att "det var brandfarligt". En koll med brandmyndigheterna visade att de inte alls hade haft några synpunkter.

Ja, sådär håller det på.

Jag trodde borgarna var för mångfald? Och frihetsbegreppet, vart tog det vägen?
Jag tror partisekreterare Per Schlingmann (m) måste lägga till en ny förklaring i den moderata ordlistan.
Mångfald = Din Sko, H&M och MQ och om man har tur även Top Shop.
Frihet = Bara för dem som betalar.
Demokrati = Får diskuteras ute i snålblåsten och kylan.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om katt, kattägare, innecentrum, yttrandefrihet, hyreshöjningar, chockhöjning, Boultbee, centrumanläggning, Solna Centrum, bokbord, politiska partier

En ny familjemedlem

- Ja, vi SKA köpa katt. Sedan. När vi flyttat.

Det har varit mitt svar till de kattlängtande barnen hela hösten.

När jag kom till jobbet igår morse, med en lätt overklig känsla av viktlöshet efter en hel helgs flyttande, bärande, kånkande och klättrande, så ringde en gammal kollega:
-Var det inte du som sa att ni ville ha en ny katt när ni flyttat? Och sa du inte att du ville ha en liten en, gärna vit och med blå ögon? Och är du inte egentligen allra mest förtjust i siameser, men de är för dyra?
- Jo...
- Du förstår, jag har en arbetskamrat här som är alldeles förtvivlad för hennes lilla vita siameshona har blivit utmobbad av hennes andra katter och sitter nu bara och deppar bakom en soffa. Kan du ta henne, helst med det samma?

Och så blev det. Nu, en natt senare, känner jag mig ännu mer viktlös, men av sömnlöshet och nyförälskelse. Lilla 2-årsflickan Maggan har "sovit" hos mig i natt, trots yngste sonens försök att locka henne till sin säng. Och hon får inte nog av mig, eller jag av henne för den delen. Det är som en sådan där "No, You hang up, no you hang up kind of love". Men yngste sonen är sur, för trots hans ivriga försök, så valde hon ändå inte hans säng. (Se bilden nedan)



Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om katt, kattunge, siames, mobbad, ny familjemedlem, flyttning, barn, föräldrar, tonåringar

Hårdare Tag och Någon Borde Göra Något

Jag har tidigare skrivit om det omgivande samhällets tendens att tycka att skolan "borde göra något" när unga inte beter sig som vi önskar. Hårdare Tag är också populärt att ropa på. Litet oklart vilka, men ju hårdare desto bättre, verkar det.

Förra veckan gick det storlarm efter dylika när det "avslöjats" att ungdomsvården för det mesta gör ungdomar ännu mer kriminella. Varför inte sätta dem i fängelse direkt? undrade Maria Abrahamsson i en SvD-ledare. Fängelser har ju mycket större kunskap i rehabilitering av kriminella än vad de har på ungdomshem.

Ja, jo, eller hur?

Därför var det ju lägligt när media i måndags rapporterade, (bl a MA.s egen blaska) samma bedrövelsesiffror för resultaten av kriminalvården: Både där och i ungdomsvården återfaller 75 procent i brott inom tre år. Så var det med de "hårdare tagen"...

Tyvärr har Hårdare Tag-trenden även smugit sig innan för väggarna i småskolan. Ungarna skärper sig inte om de inte får betyg istället för handlingsplaner redan i ettan. Men på radion igår dödade vännen och lärarstudenten Nathalie myten om förträffligheten av graderade omdömen på små barn. Lyssna!

Sedan är det detta med Nån-Annan-ismen. När det inte är skolan som borde göra något, så är det ofta "någon" i största allmänhet, oklart vem. Hemma hos mig råder det dock inga tvivel om att "någon" är undertecknad. Morsan. Just nu håller vi på att flytta, men det är inte VI utan Mamma som är packare, flyttgubbe, ansvarig för logistiken och den man svär över när man snubblar över kartongerna. Att man själv har ställt den aktuella kartongen just där spelar ingen roll; "Kunde inte Någon ha flyttat den?"

Sedan är jag "Ingen" också. - Har Ingen lagat middag än? heter det allt som oftast.

Men när man letar efter något så är det ofta "Vi: - "Var har Vi tejpen?" Ursäkta, men om det är ett gemensamt hem där "vi" äger saker som tejp ihop, är det då inte rimligt att dessa ägare tillsammans ansvarar för att hålla reda på var prylarna förvaras? Bara en tanke...

Nåja, en sak som jag numera slipper är att vara ställföreträdande glasögon/morsa åt en vuxen man: - Har du sett min skjorta/glasögon/Revaxör?
Sådant gjorde mig totalt förundrad, nästan litet avundsjuk. Jag menar, hur kan man liksom ha mage...? Bara tanken att jag skulle ha förväntningar på någon annan att ha koll på mina prylar är för mig skrattretande. Men det kan ju i och för sig bero på att jag hade en mor som inte ens hittade till skolan när hon skulle följa mig dit på uppropet i första klass. Sådant härdar.

En kvinnlig variant är det lömska och förrädiska lilla ordet "man": - Om man flyttar på bokhyllan så får nog min vävstol plats! Eller - Här kunde man bygga en fågeldamm! Gissa vem som sedan står där och kånkar och gräver så svetten lackar? Inte är det lilla frun iallafall.

Nej, denna morgon är mitt stridsrop "Fråga inte vad ditt land kan göra för dig, utan vad du kan göra för ditt land"!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om hårdare tag, kriminalvård, nånannanismen, någon, man, ingen, föräldraskap, tonåringar, morsa

Bantning och borgarråd

Dagens grattis går till godis- och tuggummitillverkarna. Det här "larmet" lär mångdubbla försäljningen av sockerfria tuggummin och tabletter*.

Dagens beklagande går till Ersta diakonisällskap som har så svårt att hyra ut nyrenoverade lägenheter på 125 kvadrat på söders höjder att de måste gå till Stockholms stadshus och tigga hyresgäster.

* Observera att detta inte är ett beteende jag rekommenderar. Övervikt handlar om känslor och tuggas inte bort med en diarréframkallande tablett.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om sorbitol, bantning, sockerfritt tuggummi, lägenhet, hyresrätt, förtur, bostadskö, Stockholm, moderaterna, socialborgarråd, Ulf Kristersson

Nu har de råd att bo kvar

Äntligen slipper de stackars villaägarna bära det tunga oket från fastighetsskatten. Nu slipper de drivas från hus och hem. Alldeles särskilt stort grattis till Per Gessle, Fredrik Lundberg och Salvatore Grimaldi!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om fastighetsskatt, per gessle, fredrik lundberg, salavatore grimaldi, politik, regeringen

På söndagkvällarna kommer de djupa tankarna

Läser följande kloka ord av pappabloggaren Tommy Jensen:

Kärlek. Det är ett vackert ord. Vi kan känna kärlek till människor och saker och vi kan känna kärlek till känslor: vi kan vara förälskade i förälskelsen. Men vad är kärlek? Är det en känsla? Kommer den från vår inre värld eller tillförs den utifrån från objektet som väcker vår kärlek. Är förmågan att uppleva kärlek, och att ge andra kärlek, medfödd? Eller lär vi oss genom vår uppfostran? Sitter förmågan till kärlek i hjärnan? Eller sitter den i hjärtat? Eller i magen?

Alla föräldrar älskar sina barn, är ett påstående som dyker upp då och då? Är det sant? Är det en naturlag eller finns det undantag? Kan föräldrar sluta älska sina barn precis som de kan sluta älska sina fruar eller sina män eller sina vänner? Kan förmågan att ge kärlek åsidosättas om de egna behoven av att vara älskad blir för stora och otillfredsställda? Jag påminner om Mazlovs behovstrappa, har den relevans här?

Jag är rätt pragmatisk av mig så alltså är jag intresserad av hur teorier och känslor i allmänhet tar sig uttryck i verkligheten. Och jag är oerhört nyfiken på hur kärlek manifesteras, hur den känslan som vi kallar kärlek tar sig uttryck i konkret handling. En blomma, en middag, ett ärende, skjuts, frukost på sängen, en kyss, en genomtänkt present. Det finns många sätt. Kärlek är handling.

Är det möjligt att älska någon annan människa utan att visa det i handling? Är då den kärleken värd något? För den som älskar, ja kanske. För den som älskas, knappast. För om kärleken inte förmedlas och inte märks, då blir den tämligen värdelös. Jag träffar i mitt arbete föräldrar som brister på ett eller annat sätt i sitt föräldraskap. Och jag brukar fråga dem på vilket sätt deras barn märker att de är älskade. Det är inte en helt lätt fråga och jag rekommenderar alla som har barn att ställa den till sig själva. Fråga sedan barnen hur de märker att de är älskade och lyssna på vad de säger, för de om några borde ju veta.

Sedan ställer han fyra frågor till ett antal bloggvänner, däribland mig. Shit. Deep shit. Men jag ska försöka.

1. Hur märker du att du är älskad? Älskad? Jag? Det tror jag inte. Duktig, kanske. Eller snygg, i motljus, men älskad vore väl att ta i. Fast idag när vännen A kom över med gryta mitt i min flyttpackning blev jag alldeles varm och förvännad. (Det betyder förälskad, fast som vänner)

2. Hur märker andra, tror du, (utom barnen, se nedanstående fråga) att de är älskade av dig? Att jag kommer ihåg deras födelsedagar kanske?

3. Hur märker ditt/dina barn, tror du, att de är älskade av dig? Mina barn tror inte alls att de är älskade av mig. De tycker att jag är en pina i arslet som har som livsuppgift att förpesta deras liv. Fast de ler litet i ena mungipan när de kallar mig Tyrannen...

4. Vad svarar ditt/dina barn när du frågar dem hur de märker att de är älskade av dig? Sista frågan var svårast, för nu var jag ju tvungen att sluta vara ironisk. Dessutom behövde jag masa mig iväg två trappor ner till äldste sonens rum, knacka på dörren, störa honom i hans gitarrspel och genera honom med en massa känslopjunk. Djupt besvärad svarade han till slut: "Det märks för att du kan inte låta bli att tycka om oss, till exempel när vi klantar oss."

"Good enough parent" finns det något uttryck som lyder. Det brukar jag tänk på när jag känner mig värdelös som morsa. Ja, jag är pinsam för det mesta, stundtals asjobbig och tjatig, men den enda mamma de har, och dessutom en som bryr sig, och som de i hemlighet är rätt stolta över.

Jag tänkte inte skicka denna utmaning vidare till några särskilda vänner, men ni som vill får hemskt gärna svara i kommentarsfältet, eller i ett eget inlägg.


Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om föräldraskap, kärlek, vänner, barn, dåligt samvete, älska

En hundring är väl ingenting?

Av en rundringning som SvD gjort till de tio friskolor i Stockholm där eleverna får högst betyg framgår att det är vanligt att skolorna ber föräldrarna om ekonomiska bidrag, trots att den enligt lagen ska vara kostnadsfri. Och bloggaren Krassman berättar om skräckexemplet framför andra; Europaskolan där föräldrarna tidigare fick betala en "frivillig avgift" och där man sedan berättade i brev hem till alla föräldrar vilka som inte hade betalat den.

Sedan läser jag ett blogginlägg från en lärare i en grundskola i Kalmar. Han skriver om vad som hände när hans skola skulle ordna en idrottsdag.

Jo, jo, det är skillnad på folk och folk. Och växer, det gör de.

Här kan ni läsa föreningen Majblommans syn på hur skolornas smygavgifter påverkar fattiga barns möjligheter att delta i utflykter mm. Det är ingen rolig läsning.

Men vad fan, har inte föräldrarna råd att bidra med en 50-lapp då och då till ett teater- eller museibesök, kanske du tänker? Du är i så fall inte ensam. En majoritet av skolföräldrarna är för att skolan ska möjligheten att be föräldrarna om bidrag som gör att de kan göra roligare aktiviteter med barnen. Enkelt att säga, om man har råd. Lätt att tänka "har de råd med chips så borde de väl för sjutton kunna slänga upp en hundring för en skiddag". Tyvärr är det inte riktigt så enkelt för alla. Den som tror det har nog rätt bristfälliga kunskaper om en del föräldrars livsvillkor. Trots att jag som anställd på utbildningsdepartementet var relativt välbetald, fick till och med jag problem att som ensamstående mamma att på kort varsel punga upp med 450:- för vart och ett av mina tre barn när skolan ordnade friluftsdag där det självklara favoritvalet var en dagsresa till en skidanläggning. Då var det inte lätt att säga "Men vinterpromenaden runt Råstasjön, låter inte det kul också?"

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om skolan, skolpolitik, avgifter i skolan, skolavgifter, fattiga barn, idrottsdag, skidresa, majblomman

Motvallskärring eller Mörk choklad börjar inte på A

Käringen mot strömmen kallar vännen E sin blogg. Den är busvass, men hon är världens snällaste person och inte alls någon elak kärring mot strömmen. Kallar hon sig så, blir väl jag i jämförelse världens största motvallskärring.

Inte för att det har nåt med ålder att göra. Motvallsunge var jag redan när jag föddes.

Ta godiset till exempel. Eftersom min morfar var tandläkare predikades det mycket om sötsaker i det Grafska hemmet. Eller rättare sagt emot. Det enda som man unnades, vid högtidliga tillfällen som jul eller så, var mörk choklad och möjligen nån enstaka grön kula från Fazer. Jag menar, MÖRK CHOKLAD, hur äckligt är inte det?!? Vad blev resultatet? En dreglande stamkund hos den lokala godisaffären såklart. Till slut fick även godismoralisterna vika sig för tjatet, och lördagsgodis tilläts. "Men ät aldrig klubbor, de fastnar bara i tänderna, välj sådant som går fort att äta upp!" Vafan är det då för vits, tänkte jag, och köpte de största och suraste bomberna, det mest frätande bruspulvret och de segaste Guldkolorna.

I tonåren blev det poppis bland tjejerna i klassen att banta. Alla tipsade varann om den bästa dieten: "Undvik bara fett", "Ät bara saker som börjar på A", "Ät inget före lunch" Obevekligt sögs jag förstås mot tidiga frukostar med fet mat som började på alla bokstäver utom A. Sa man däremot till mig att äta upp allt på tallriken blev jag äcklad av bara anblicken.

De senaste månaderna har jag haft svårt att sova på nätterna. Det har sina orsaker, som inte närmare ska analyseras här, men resultatet har blivit rätt intressanta mörka ringar under ögonen. Detta har föranlett mängder av goda råd från omgivningen: "Försök KOPPLA AV", säger många. "Tänk inte. Ligg bara i sängen och koncentrera dig bara på dina egna andetag".
Vad tror ni händer? Om någon säger "tänk inte på några jobbiga saker", vad tror ni man tänker på då? Rätt. Jobbiga saker.

Och mörk choklad har fortfarande en B-plats i min godispåse. Fast den från Willy´s med päronsmak är faktiskt helt OK, tvingas jag (motvilligt) erkänna. Den börjar iallafall inte på A.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om trotsåldern, motvallskärring, kärringen mot strömmen, göra tvärtom, trots, godis, lördagsgodis, bantning sömnsvårigheter, sömnlöshet

”Man blomstrar när man konkurrensutsätts. Man krymper när man sluter sig”.

Idag utnämndes moderaten Chris Heister till ny landshövding i Västerbotten.

Vad var det nu han sa, Fp-riksdagsmannen Tobias Krantz i arbetsgruppen som skulle utforma en ny utjämningspolitik? "Den nya regeringen tänker förändra utnämningsmakten. Det är sakliga grunder, inte partibok, som ska avgöra vem som ska få toppjobb inom statsförvaltningen."

"Alla ska kunna se att vi inte har någon hemlig agenda. Kravprofilerna på nya myndighetschefer blir offentliga", läste Mats Odell innantill i en intervju i Ekonominyheterna

Ingen vänskapskorruption och svågerpolitik här inte. Öppen rekryteringsprocess och tydlig kravspecifikation. Hm, nån som sett listan över de sökande till tjänsten?

På sin hemsida citerar Chris Heister: ”Man blomstrar när man konkurrensutsätts. Man krymper när man sluter sig”.

Så sant som det var sagt.


Hell-man har skrivit bra om det här tidigare. Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om utnämningsmakt, utnämningspolitik, politik, regeringen, alliansen, landshövding, chris heister, vänskapskorruption, rekryteringsprocess, kravspecifikation

Se upp för politiker som vill visa krafttag!

När politiker vill visa krafttag har de i princip fyra metoder. Det är
a) Piska (vi inför en ny bestämmelse, stiftar en ny lag)
b) Morot (vi ger xx kronor mer, instiftar ett pris)
c) Lär dem hur de ska göra (ordnar fortbildning, eller med ett fint ord; kompetensutveckling)
d) Ställer jobbiga frågor som får dem att fundera själva ("utvärdering" eller "peer pressure")

Eftersom ungar i dag inte är rädda för varken gud, lärare eller föräldrar säger de emot och ifrågasätter. Och eftersom föräldrar och lärare idag känner sig rätt otillräckliga, stressade, trötta och ibland rent värdelösa, är det lätt att börja skylla på ungarna. De måste få gränser och lära sig respekt. Den "naturliga" respekt som fanns på den gamla goda tiden är ju borta, så nu gäller "hårdare tag" för att sätta pli på dem.

Därför har politikerna i Stockholm genomfört metod A enligt ovan. Nya "riktlinjer" ska ge skolorna "stöd" i åtgärder de vill vidta för att sätta P för allt från skolk, stök, mobbning till korta kjolar och mobilmessande.

"Äntligen", föreställs nu maktberövade föräldrar och lärare tänka, "nu får vi lov att bryta upp de små terroristernas skåp, beslagta deras mobiltlefoner och knivar och flytta de jävla mobbarna till en annan skola".

Det har ju inte alls varit möjligt innan att uppfostra barn på ett vettigt sätt... Eller?
Lästips till alla politiker med behov av att visa krafttag: Gå till närmaste skola, prata med rektorn och be att få titta i skollagen, grundskole- och gymnasieförordningen. Jag kan ha fel, men såvitt jag minns står det att ordningsregler ska tas fram av rektor, lärare, elever och föräldrar tillsammans. (Grundskoleförordningen 6 kap 8b §. Tillagt i 2006:205)
Finns det något hinder för att då bestämma att ringandet får vänta till rasten, att man ska respektera varandra i såväl språk som bemötande i stort, att farliga föremål ska överlämnas till polisen liksom att man om det finns misstanke om brott direkt ska anmäla detta?

Och är lagstiftningen sorgligt eftersatt när det handlar om att göra nåt åt mobbare? Tydligen anses den inte tillräckligt kraftfull, den möjligheten som finns idag att sätta elever som stör andra i särskilda undervisningsgrupper, om så behövs i hemmet eller i en stuga i skogen. (Enda konstigheten i dagens lag är att den där isoleringsklassen organisatoriskt måste höra till samma rektorsområde, vilket ju känns en aning mossigt eftersom rektorsområden knappast existerar längre) Men nä, nu ska skolorna genom en kraftfull lagändring få börja byta mobbare med varandra istället. Norrskolans rektor visar krafttag och flyttar mobbare A till Söderskolan. I utbyte skickar Söderrektorn mobbare B till Norrskolan. Eller ska det finnas några slags uppsamlingsläger i mitten?

Men det värsta med de här nya "riktlinjerna" om "hårdare tag" är att inga verktyg följer med som ger möjlighet att hjälpa de som stökar. Ingen har ens ställt frågan varför.

Varför svär, stökar, messar, mobbar ungarna? För att det finns för få straff?
Ska vi verkligen ge alla med huvudvärk en Ipren, utan att se om den där huvudvärken beror på sömnbrist, hjärntumör eller sorg? Och när ska högerregeringen och Jan Björklund inse att man inte får auktoritet av att vara auktoritär?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om lag och ordning, maktlöshet, lärare, rektorer, mobbning, skollag, mobiltlefoner, flytta mobbare, grundskoleförordning, gymnasieförordning, ordningsregler, krafttag

Kan själv kontra Nån Annan

När jag var liten var jag Kan Själv-ungen framför andra. Ingen fick klä på mig. Kan själv! Envis som en röd gris fortsatte jag i tonåren att klara allt på egen hand. Ingen bruksanvisning, vägkarta eller utmaning var för svår eller för stor. Som nybliven vuxen satt jag stolt och dum och matade in OCR-nummer i datorn i min iver att göra bankens jobb åt dem gratis. Klart jag kunde göra det själv.

Så här i medelåldern börjar dock en viss utmattning skönjas. Att ett litet motuppror var på väg märkte jag när jag inte längre kastade mig över bruksanvisningen till digitalboxen, utan tryckte litet slött på knapparna och programmerade eländet på måfå . Helt plötsligt fick jag liksom nog. Nej, jag vill inte få ett sms om vad jag var skyldig telefonbolaget istället för att få en räkning att sätta in i pärmen. Varför ska jag som kund sköta företagens jobb åt dem?

Till och med som mediekonsument förväntas man idag delta aktivt. Om detta skriver Johan Hakelius i Aftonbladet på sedvanligt lysande sätt. Han har också ett recept på hur vi ska slippa dessa ansträngningar som det innebär att gå in och rösta, maila och tycka till efter varenda skitartikel. Vägra göra journalisternas jobb åt dem, uppmanar han. Ring P1 och tig i luren. Då blir Täppas och gänget tvungna att göra sitt program själva, precis som Hakelius och andra hårt arbetande kolumnister. Mot bakgrund av detta gissar jag att Johan inte är helt förtjust över det lilla tillägget intill hans kolumn:
Diskutera kolumnen i Forum
Maila till Johan Hakelius

Dagens ungdomsgeneration verkar inte behöva någon bot mot Kan Själv. De har aldrig kunnat och visar ingen större lust att lära sig heller. I morse till exempel, upptäckte jag att snart-fjortisen fortfarande låg och sov när jag steg upp. Han hade tydligen trott att "någon" (läs mamma) skulle väckt honom vid en tid som denna "någon" instinktivt skulle gissat sig till, trots att inget skolschema dykt upp hemma.

Denna Nån-Annan-tendens ser jag inte bara hos hans generation, utan även hos oss betydligt äldre. Vuxna myndiga människor uppvuxna i välfärds-Sverige har en tendens att sätta sig på blöjbaken och sträcka upp händerna och skrika så fort något går fel. Samhället måste väl kunna fixa det? När vi äter för mycket över julen är det medias skönhetsfixerings fel att vi känner oss feta. När ungarna misslyckas i skolan har de fått för litet hjälp av speciallärare, inte av oss föräldrar.

Samtidigt blir jag rädd när pendeln svänger över för mycket åt andra hållet. Från borgerligt håll finns en otäck trend att peka ut individen som ensamt skyldig till allt från bristande jämställdhet, sjukdom, arbetslöshet och mobbning. Då blir högerregeringens Hårdare Tag något som bara drabbar dem som har sig själva att skylla. Vi andra behöver inte bry oss. Det är ju deras eget fel, varför ska vi hjälpa dem?

Nej, nu ska jag gå och göra min plikt så att jag sedan kan kräva min rätt. Även om kroppen fortfarande skriker jullov, jullov! och jag i sängen på allvar funderade på om Diegos idé kanske kunde vara något för mig.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om kan själv, individualitet, någon annan, kollektivism, ansvar, gör din plikt, kräv din rätt

3 skäl att älska vardagen

Nu är julen definitivt slut. Gud, vad skönt.

Jo, det är det visst! Tänk bara på dessa fördelar:

1. Man slipper äta hela tiden. Under lovet är det ideligen inbjudningar till middagar, glöggar och fikor. I morse när jag skulle sätta på mig mina f d löst och skönt sittande Levi`s i storlek 29 fick jag en flashback från 70-talet när man låg på rygg i provrummet på Gul & Blå och drog upp gylfen med en hovtång. Välkommen trista lunchrum och microvärmd soppa!

2. Man kan skylla på skolan igen för att barnen inte rör på sig. Under lovet har det gått så långt att man blivit tacksam när de spelar Nintendo Wii en stund och inte bara dataspel... Tröstar mig dock litet när jag läser att läkare nu rekommenderar Wii-spelande som rehabilitering mot krämpor. Men mina slöa barn återgår snart till att bara öva tummarna i nåt vidrigt litet Star Wars-spel. Suck, kan ingen göra något? Skolan borde väl ta sitt ansvar?

3. Man slipper skiftarbetarna. Under hela jullovet har tonåringarna sprungit som hemmafruar på speed upp och ner för trapporna, in och ut ur köket, fram och tillbaks mellan sovrum och badrum smällandes i kyl/drys/diskmaskin/köksskåp/badrumsskåp/toadörr. Företrädesvis nattetid. Problemet är bara att de inte alls städat, utan bara stökat ner. Men nu när lovet är slut kommer de snabbt att återfall i sin gamla sömngångarstil, uttröttade av skola och tidiga morgnar. Ha!

Hela söndagen går jag skadeglatt omkring och påminner dem om hur trötta de kommer att bli när de nästa dag tvingas gå upp snortidigt. Särskilt kul är det att påpeka för 16-åringen som klockan 17 precis har stigit upp.
- Ha, ha, fatta hur trött du kommer att vara imorgon bitti när väckarklockan ringer halv sju då du typ just har somnat!

Vad som sedan händer vill jag helst glömma bort. En närmare koll visar att vårterminen inte alls börjar idag, utan först på tisdag. Lärarna har passat på att lägga in någon slags utbildningsdag. Även de behöver väl någon slags mjukstart i helvetesvardagen. 16-åringen sitter glatt uppe hela natten fram till halv sextiden då han tycker det börjar bli dags för ett litet "nattmål" innan han törnar in. Det låter. Högt. När jag ger upp och kliver upp är detta synen som möter mig i köket. Synd att golvet inte fick plats i bild...



Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om tonåringar, jullov

Elak och missunsam

Det är sådan jag känner mig denna morgon. Har sovit illa efter att alla tre barnen förvandlats till nattdjur. Högljudda sådan också, som alltid på jullovet då de har en tendens att totalt vända på dygnet. Levande ljus och vacker julduk på frukostbordet hjälper inte då jag läser i morgontidningen om kvinnan som förverkligat sin livsdröm och börjat sy kuddar. Förut var hon chef, nu lever hon ut sin passion och frossar i sammet, korsstygn och sidenband.

Hur fan kan man leva på att sälja kuddar på homeparties??? Varje gång jag läser nånting sådant blir jag lika misstänksam. "Jag hade alltid drömt om att föda upp får på landet/driva islandshästläger/ha ett litet café. Och en vacker dag tänkte jag: varför inte göra slag i saken?"

Jojo. Sedan, på någon rad längre ner i artikeln kommer ofta förklaringen: "Min man, som har mångårig näringslivsvana från den koncern han leder, uppmuntrade mig när jag tvekade: Älskling, jag backar upp dig!"

Det enda budskap jag får av sådana artiklar är: Ni som stretar på med ert gamla tråkiga skitjobb har misslyckats. NI är misslyckade.

Läser vidare i artikeln om kvinnan som lämnade sitt chefsjobb och började sy kuddar. I marginalen står ett antal råd, "3 sätt att hitta rätt": Var lyhörd när kropp och själ skriker ja. Skala bort alla måsten. Minns det du gjort bra.

Min kropp och själ skriker just nu bara efter mer jullov. Nån miljonär som är beredd att backa upp den drömmen?

Fotnot: Observera att detta är ett elakt och missunsamt blogginlägg som inte bör tas på det minsta allvar. Heja dig kuddkvinnan!


Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om framgångssaga, livsdröm, passion, nystart, jobb, karriär, miljonär, fru

Oförglömliga instörtande nybyggen

Just som jag trodde att jag smidigt glidit förbi alla Årets Listor, hittar jag den. Den ultimata listan.

Fredrik Strage har kommit på den avundsvärda lösningen till hur man får betalt för sitt YouTube-nördande. Medan han goofar runt där sätter han ihop en lista över sajtens 100 mest minnesvärda rockögonblick. Mycket är 90-tal och för nytt för att jag ska ha kommit till nostaligpunkten. Det kommer att dröja länge innan grunge får kultstämpel hos mig. Och Strages favvoband Inströrtande Nybyggen a k a Einstûrzende Neubauten, minns jag mest för att de på en konsert i Göteborg gjorde entré genom att bokstavligt talar borra sig genom en vägg, och så för att Per och Tina tyckte att detta var den mest romantiska date de varit på.

Men läs för all del här, eller följ YouTubiana-listans framväxt genom att prenumerera på den här.

Och känner ni för att ta ytterligare en trip down 90 centrury lane, så missa inte sajten Retrojunk!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Dagens Nyheter, Fredrik Strage, listor, listmani, 90-tal, Einstuzende neubauten