Vilken bokstav är du?

Det är inte ofta jag håller med DN:s ledarskribenter, men nu har Johannes Åman överraskat mig positivt två gånger på en vecka.

Först, under rubriken ”Ge mindre till friskolor” en balanserad kolumn om att ersättningen till friskolorna inte kan vara lika hög som till kommunala skolor, eftersom de kommunala alltid måste ha några stolar tomma i beredskap att ta emot ytterligare elever. Elever som friskolorna kan säga nej till när de tycker klasserna är lagom stora.

Och nu en kolumn om skolminister Björklunds förslag till nytt betygssystem. Ni vet det där som ska ge elever sporre att anstränga sig. För det är det ju bara betyg som gör… Lyssna på det här:

”Oredan blir mindre än man kunde befara. Den borgerliga regeringen kommer helt enkelt inte att hinna så långt med sin betygsreform att det efter ett regeringsskifte 2010 inte går att avblåsa hela omläggningen.”

Jag har bara en fundering kring det nya förslaget om en sjugradig betygsskala. Om det skulle sporra till mer ansträngning med fler steg, varför inte införa en 20-gradig betygsskala? Då finge vi väl se på ansträngning?!

Och vilka färdigheter är det egentligen de sju stegen ska mäta? Den gamla, femgradiga betygsskalan som fanns när jag var liten, var relativ och mätte mängd på kunskapen. Kunde du hälften av Afrikas stater fick du kanske en trea, kunde du 80 % fick du en fyra och så vidare. Det nya systemet är byggt med tanke på det samhälle vi lever i idag. Där har den tekniska utvecklingen gjort att det inte är lika viktigt (dock inte oviktigt, det är INTE det jag säger!) med mängden kunskapsstoff man lyckas memorera. Däremot är det i vår informationstäta och komplicerade värld allt viktigare att kunna värdera och dra egna slutsatser av allt kunskapsstoff man har tillgång till. Att förstå på ett djupare plan och även kunna göra något eget av den där kunskapen.

Och en sådan djupare förståelse är svår att gradera i mer än tre steg, fick jag förklarat för mig av de kloka och mycket erfarna forskare och sakkunniga jag mötte under min tid på Utbildningsdepartementet. Jag tror de har rätt. En sjugradig skala kan möjligen indikera att man är på väg att nå ett mål, och på så sätt "sporra" till mer ansträngning. Men är det inte sådant som lärare är till för att göra varenda dag i mötet med eleven? Jag tycker i så fall att en bättre sporre vore att ge de elever som ännu inte nått godkänt i ett ämne någon form av diplom för de ofta väldigt stora ansträngningar de trots allt gör.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om skolan, betyg, Björklund, betygssystem, betygssteg, betygsskala, Johannes Åman, Dagens Nyheter