fredag, januari 04, 2008

Elak och missunsam

Det är sådan jag känner mig denna morgon. Har sovit illa efter att alla tre barnen förvandlats till nattdjur. Högljudda sådan också, som alltid på jullovet då de har en tendens att totalt vända på dygnet. Levande ljus och vacker julduk på frukostbordet hjälper inte då jag läser i morgontidningen om kvinnan som förverkligat sin livsdröm och börjat sy kuddar. Förut var hon chef, nu lever hon ut sin passion och frossar i sammet, korsstygn och sidenband.

Hur fan kan man leva på att sälja kuddar på homeparties??? Varje gång jag läser nånting sådant blir jag lika misstänksam. "Jag hade alltid drömt om att föda upp får på landet/driva islandshästläger/ha ett litet café. Och en vacker dag tänkte jag: varför inte göra slag i saken?"

Jojo. Sedan, på någon rad längre ner i artikeln kommer ofta förklaringen: "Min man, som har mångårig näringslivsvana från den koncern han leder, uppmuntrade mig när jag tvekade: Älskling, jag backar upp dig!"

Det enda budskap jag får av sådana artiklar är: Ni som stretar på med ert gamla tråkiga skitjobb har misslyckats. NI är misslyckade.

Läser vidare i artikeln om kvinnan som lämnade sitt chefsjobb och började sy kuddar. I marginalen står ett antal råd, "3 sätt att hitta rätt": Var lyhörd när kropp och själ skriker ja. Skala bort alla måsten. Minns det du gjort bra.

Min kropp och själ skriker just nu bara efter mer jullov. Nån miljonär som är beredd att backa upp den drömmen?

Fotnot: Observera att detta är ett elakt och missunsamt blogginlägg som inte bör tas på det minsta allvar. Heja dig kuddkvinnan!


Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , ,

4 kommentarer:

Calle Fridén sa...

Du skriver så bra!
Det är väl en gammal sanning - för att lyckas med ditt egna företag skadar det inte med ett gott namn och en smula egen förmögenhet. Bland alla dessa mina jämnåriga kvinnor som lever - i mina ögon - bekymmerslösa liv innebär det att det finns en annan inkomsttagare i familjen. Som inte sitter i kassan på ICA.

Calle

Johanna Graf sa...

Du skriver också jättebra, om jag glömt säga det!

Lennart Nilsson sa...

Hade det varit hennes man som hade hoppat av chefsjobbet för att sy kuddar så hade nog en och annan krävt att han skulle sinnesundersökas, inte minst hans fru. Om honom hade nog storyn snarare varit, "han lämnade de trygga chefsjobbet på UD/vägverket/kommunen/Ericsson för att förverkliga sin dröm, att bygga upp ett kuddimperium. Och han lyckades, idag har han outsourcat produktionen till Kina där 8000 kvinnor sitter och syr kuddar för den europeiska och nordamerikanska marknaden."

Anonym sa...

Jag tycker mycket om att läsa dina alster.