Übermensch

[UPPDATERAD] Ella Bohlin, ledare för kristdemokraternas ungdomsförbund är inte bara före detta Livets Ord-medlem, hon är även mamma. Livets Ord delar ju som bekant in människor i starka och svaga, utvalda och icke utvalda. Ella är en av dem som Gud valt ut. Hon är snygg, smal och begåvad med en duktig träningsdisciplin. I en föräldratidning på nätet skriver hon i en krönika om hur hon föraktar alla slappa nyblivna mammor med degmage och taskig karaktär. Själv tränar hon 4 gånger i veckan, dagen före förlossningen simmade hon ett 40-minuterspass och på en vecka gick hon ner alla sina graviditetskilon.Vilken tur att hennes parti har infört vårdnadsbidrag, så att hennes man kan vara hemma med barnet medan hon är på gymet...

Läser nu att det i Hagaparken startats ett "Boot Camp" i tvättäkta amerikansk armétradition för nyblivna mammor. Är det månne den f d spinninginstruktören ella Bohlin själv som hittat en ny födkrok?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om ella bohlin, kdu, kristdemokraterna, vårdnadsbidrag, föräldrar, nybliven mamma, övervikt, graviditet, graviditetskilon, bantning, träning

Såsom i en spegel

Nu ska jag leka Klick-bilagan en stund.

I lördags sågs Thomas di Leva med fru och barn stega in på en biograf på söder. Både herr och fru di Leva var tradionsenligt iklädda färgglada kaftaner med stjärnor och speglar på.

De köpte biljetter samt popcorn. Till detta bad Thomas om vatten naturell.

Vad de såg? Gissa... Sex and the City? The Dark Knight?
Nej, självklart såg de "The Love Guru"!

Såklart att han ville se sig själv på bio. Underbart!

Detta är en sann historia, berättad av äldste sonen som extrajobbar som biovaktmästare.

Det är inte kattskit!

Jaha, nu är kattsanden en miljöbov också. Skit, i dubbel bemärkelse... Inte nog med att den är blytung att släpa hem, nu ska man få dåligt samvete varenda gång katten skitit också och man står där och kratsar ut klumparna.

Tidningen ETC skriver: Använder du sand som klumpar sig i kattlådan? Då stöder du miljöförstöring och bidrar till det växande sopberget. Och så ger de sig på att föreslå alternativa sorter, vilket blir typ... sågspån.

Nej, nu återstår bara en sak. Vi får lära katten att gå på toaletten!
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om kattsand, miljöbov, klumpar, miljövänlig kattsand, katter, toalett

Visst talar man tyst om

Solnas moderatstyrda majoritet brukar slå sig för bröstet och tala om hur företagsvänliga de är. Men de talar väldigt tyst om att Solna i rankingen av Sveriges studentstäder ligger i den absoluta bottenligan; ständigt sist eller näst sist!

Det är Sveriges största tidning för studenter - Studentliv - som rankar kommunerna efter hur det funkar med kontakt mellan kommun och studentkårerna, bostäder, sommarjobb och socialbidrag, barnomsorg, kommunikationer, kultur och fritid.

Solnas bottenresultat kommenterades på sin tid av det gamle kommunalrådet Gustâv med att han "prioriterade andra saker än att sitta och dricka kaffe med studentkåren". Middagar med byggherrarna till exempel? Det hade väl i varit bra det med, om de hade diskuterat byggande av billiga hyresrätter. Men det har tyvärr bara byggts 300 hyreslägenheter under borgarnas senaste styre i Solna. Samtidigt har de givit bygglov för 3 000 bostadsrätter. Jättefina bostadsrätter, som studenterna säkert gärna hade köpt, om de haft råd. Men de är så dyra att det är omöjligt, såvida man inte har väldigt rika och generösa föräldrar...

Det var därför jag föreslog att man skulle göra Solna stadshus till en ny studentskrapa och flytta in kommuntjänstemännen i en nedlagd skola. Det skulle göra Solna känt som en framåt och attraktiv studentstad. Men jag har fler förslag. Här är några goda exempel från städer som är lyhörda för studenternas önskemål och som inser värdet av att dra till sig framtidens hjärnkraft.

• Mötesplatser för studenter.
  
• Information om kommunen till blivande och nyanlända studenter


• Välkomnande till orten, det kan vara allt från välkomsttal till inspark eller festlighet eller guidad tur eller stadsvandring.


• Dialog med studenterna. (Nej, inte kaffedrickning, utan arbetsgrupper om viktiga frågor som bostäder och kommunikationer eller alkohol- och drogprevention.)


• Hjälp att etablera kontakter mellan studenter och kommunens näringsliv för t ex praktik, mentorskap, sommarjobb, framtida anställningar m.m.


• Kommunen kan också profilera sig som framtida arbetsgivare, ordna rekryteringsdagar etc.
  
• Studentrabatter på kommunala scener, muséer och fritidsanläggningar.

Andra saker Solnas styrande politiker talar tyst om är en sak som Solnaborna talar desto mer om; bristen på städning av gator och parker. Nästan varje dag får jag mail eller telefonsamtal från Solnabor som reagerat på förslummningen. En del väljer att ta saken i egna händer:

Denna sopsäck med påskriften "Ropen skalla - flera papperskorgar åt alla. Närmaste papperskorg 2 km åt vardera hållet." är utställd på Huvudstagatan.

Nej, nu får jag sluta för idag. Jag är alldeles matt av hunger efter att ha ätit den här "luftiga" rätten till lunch.Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Läs även andra bloggares åsikter om Solna, företagsvänlig, studentvänlig, studentbostäder, stadshus, studentkårer, studentstad, högskola, universitet, studentrabatt, papperskorgar, städning, gatustädning, sopsäck, fiskgjuse

Oförsäkrad och sjuk göre sig icke besvär

Förslaget om att göra Solna stadshus till en ny studentskrapa har mottagits oerhört väl från både höger och vänster. Kul! En som dock inte riktigt klarade av att ge cred var moderata kommunalrådet Salminen här i Solna. Han lutar mer åt att göra om stadshuset till "ett flott hotell som vi kan tjäna pengar på". Den karlen kan verkligen konsten att göra rätt prioriteringar i livet. Not! Solna har under det borgerliga styret sålt ut nästan 3 000 billiga och bra allmännyttiga hyresrätter. Att använda en liten del av försäljningsvinsterna från den katastrofaffären till att återskapa 500 bostäder åt unga människor i vår del av länet vore både klokt och ekonomiskt framgångsrikt. Solna, Stockholm och hela Sverige har ALLT att tjäna på att vi får utbildad kompetens i Sveriges tillväxtregion nummer ett.

Tok-utförsäljningar, FRA-lag, höjd A-kasseavgift och slopad förmögenhetsskatt - här kommer ytterligare ett exempel på borgarnas öka-klyftorna-politik...

Om bara drygt sex veckor öppnar Sveriges första privatfinansierade barnsjukhus, Barnsjukhuset Martina i Stockholm AB. Barnsjukhuset nekar inträde för barn som inte har råd att betala sin vård själva och barn som har olika typer av "kostsamma" sjukdomar blir inte försäkrade och blir på så sätt också exkluderade. Initiativtagarna vill starta fler barnsjukhus i Sverige redan nästa år. På sikt får vi alltså en A-klassvård och en B-klassvård som baseras på barnens ekonomiska situation!

För två veckor sedan startade gruppen "Stoppa överklassbarnvården" som starkt ifrågasätter sjukhus som vill ge barnvård efter föräldrarnas plånbok istället för barnens behov. Kolla gärna in den gruppen för mer information och sprid gärna.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om barnsjukhus, banrsjukvård, överklassvård, barnförsäkringar, Martina, stoppa överklassvården

Gör Solna stadshus till studentskrapa

I morse skickade vi sossar i Solna ett pressmeddelande om vår idé att göra om Solna stadshus till studentbostäder.

Studentskrapan på söder i Stockholm har ju snabbt blivit en succé. Förutom att flera hundra bostadslösa studenter fått chansen att bo centralt, så blomstrar affärs- kultur- och utelivet i de förut grå och slitna kvarteren. Vi vill göra om samma sak – i Solna!

Samtidigt snackade man både på radio och i morgontidningarna om den akuta bristen på studentbostäder. Enligt Stockholms Studentkårers Centralorganisation SSCO är kötider på runt tio månader vanliga, vilket gör att flera studenter kan tvingas tacka nej till sin erbjudna studieplats.

Samtidigt, på bästa läge mitt i Solna Centrum, ekar det 15 våningar höga stadshuset halvtomt. I takt med datorisering och besparingar har tjänstemännen blivit allt färre, liksom antalet besökare. 250 tjänstemän delar på sammanlagt 13 600 kvadratmeter, vilket ger 54 kvadrat per anställd. Kommunens service skulle därför mycket väl kunna inrymmas i betydligt mindre och modernare lokaler.

De flesta kontakter med kommunen sker ju numera via dator eller telefon. Då är det slöseri med utrymme och resurser att sitta på bästa skyltläge i Solna Centrum. Dessutom skulle en ny studentskrapa väcka liv i ett centrum som på kvällar och helger är dött och otryggt.

Sedan bostadsminister Mats Odell slopade investeringsstödet har nybyggnationen av studentbostäder totalbromsat. Antalet färdigställda studentlägenheter minskar för tredje året i rad enligt SCB. Politikerna sänder ut signalen att man inte vill ha några studenter alls i vår region, trots att Stockholms ekonomiska tillväxt är beroende av högutbildad arbetskraft. Det är skandal. Om Solna menar allvar med att vara Sveriges företagsvänligaste kommun måste vi bidra till att öka företagens möjligheter att rekrytera välutbildad kompetens.

Stadshusets utformning är perfekt att göra om till studentkorridor eller smålägenheter. En försiktig beräkning visar att det 15 våningar höga stadshuset skulle kunna inrymma 400-500 rum eller lägenheter på 27-34 kvadratmeter.

Ett förslag är att inrymma kommunens tjänstemän i den nyligen nedlagda Hagalundsskolan, som med sitt läge intill den framtida reseknutpunkten Solna station och Nationalarenan efter ombyggnad skulle fungera bra som stadshus.

En kommun med aspirationer på att ligga i framkant för utvecklingen måste ha ett öppet och modernt stadshus med arbetsplatser som inbjuder till kommunikation och samverkan, inte isolerade tjänstemän i var sin liten modul i ett höghus.

Reaktionerna på vårt förslag har inte låtit vänta på sig. Radio Stockholm har sänt under dagen, DN har skrivit om det och ikväll medverkar jag i TV4:s nyhetssändning. Dessutom har jag fått ta emot ett antal positiva telefonsamtal från studenter och andra som nu håller tummarna för att den moderatledda majoriteten tar till sig förslaget. Även om vi socialdemokrater sitter i opposition, behöver ju inte idéerna göra det! Dessutom har ju Stockholmsmoderaterna på grund av det desperata läget beslutat vända sig till Solna och Sundbyberg för att be dem att också ta sitt ansvar för att ordna fram bostäder.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om studenter, bostäder, studentbostäder, SSCO, Stockholm, bostadsbrist, studentlägenheter, Mats Odell, investeringsstöd, bostadsbyggande, Solna, Solna stadshus

Hipster? Är inte det ett par brallor?

Jag såg ordet först i fredags, då tidningen City hade gjort kartor med barrundor i Stockholm för olika typer av människor. Inga passade in på min smak, varken regnbågsrundan, svennerundan, sunkrundan eller hipsterrundan. Hipster? Är inte det ett par brallor? Så inne är jag.

Sedan läser jag i söndagens DN och blir upplyst. Hipster är dagens motsvarighet till min generation X, fast utan egna idéer. Det är därför det skrivs dissande artiklar om dem, i stil med den i Adbuster: "Hipster - the dead end of western civilization". Hur sjutton ska det gå när unga människor inte längre bryter gränser, stakar ut nytt land, uppfinner nya grejor?

Från äldste sonens rum strömmar mina gamla Clash- och Oasis-favoriter på högsta volym, på hans t-shirts är mina barndomsfavoriter Grandmaster Funk, Pacman och Kellogg´s-loggan tryckta. Om halsen bär han en gammal palestina-sjal, inte för att han bryr sig om det palestinska folkets kamp för fem öre, utan för att den är ball. Sedan går han på konsert med gamla band som egentligen borde vila på spanska solkusten, som Deep Purple, Nationalteatern och Buzzcocks.

Nu ska man ju inte surt anklaga de små liven för att sno allt som är bra och göra det dåligt. Egentligen borde man ju bli smickrad av härmaporna.

Men jag blir mest deprimerad. För vad är det för signaler de sänder ut? Gårdagens värld var cool, men dagens är inget kul och för framtidsvärlden har vi absolut inga idéer eller drömmar. Super Mario, kom och rädda oss! Artikelförfattaren i Adbsuters menar att ungdomskulturen idag är så sammansmält med konsumtion, marknadsföring och trendspanare att den har väldigt svårt att skapa nåt nytt och eget.

Vill man vara litet mer positiv kan man alltid hävda att dagens ungdom är för smarta för att bekänna sig till någon konform ideologi, de plockar där de har lust, och att det i sig är en ideologi.

Nu är ju generationen innan dem är inte så jävla unika de heller, även om de vill tro det och gärna blundar för det faktum att miljarder andra också älskar eco, indiemusik, filmfestivaler, ironi, rättstavning, semikolon, närproducerat, marknader, t-shirts (ja, samma grej som kidsen), minst en märkesmöbel i hemmet, men inte för många då blir det pretto, och så spelar de förstås samma gamla Guilty Pleasures-låtar som all andra. Kollar man internettjänsten Muxtape där användarna laddar upp låtar till egna "personliga" blandband ser man hur o-originella folk egentligen är. Läs mer om den unga vita medelklassen i bloggen/boken Stuff white people like.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om hipster, ungdomar, generation, föräldrar, son, mamma, pop, Clash, Buzzcocks, nationalteatern, Deep Purple, Kellogg´s, PacMan, Super Mario, palestinasjal, I love eco, Street, marknader, farmers markets, Guilty Pleasures, rättstavning

Världens bästa statistik

Ja, jag erkänner, jag är konstig. Jag gillar statistik och när jag har tråkigt på jobbet, som nu, första veckan i augusti, så sitter jag och tittar på ett intressant föredrag av statistikgurun Hans Rosling. Han dödar myt på myt om den så kallade Tredje Världen, om barnadödlighet, inkomstklyftor och livslängd.

Det är roligt och spännande som en sportsändning när siffrorna bytts ut mot färgglada bubblor som flyger över storbildsskärmen. Han berättar ett exempel, där han frågat medicinstudenter på KI vilka länder de tror har högst barnadödlighet. Han presenterar dem i par, där det ena landet har dubbelt så hög barnadödlighet som det andra:

Sri Lanka - Turkiet

Polen - Sydkorea

Malaysia - Ryssland

Pakistan - Vietnam

Thailand - Sydafrika

Studenterna, gräddan av Sveriges toppgymnasister, får 1,8 rätt av fem möjliga.

Då gör han ett test på chimpanser. De får hälften av alla länder rätt, 2,5 poäng.

För säkerhets skull frågar han då även professorerna på KI.

De ligger i klass med chimpanserna, nästan; 2,4 rätt.

Där ser man. Om du också vill ha roligt på jobbet kan du lyssna på Hans Roslings föredrag här. Annars kan du läsa de rätta svaren i mitt nästa blogginlägg.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om statistik, siffror, Hans Rosling, tredje världen, industriländer, fattigdom, barnadödlighet, inkomstklyftor, livslängd

Snart är det jul

Den uppmuntrande kommentaren brukar alltid vännen P fälla någon av de där sommarkvällarna då livet är som allra vackrast och bäst. Och sedan meddelar glädjedödaren att det från och med nu bara kommer att bli mörkare och kallare för varje dag som går.

Men nu är det ett faktum. Det blir bara värre, det är sant, för det står i Aftonbladet. Tillbaka på jobbet kommer skitvädret och när jag ser killen på bussen med ett jättepaket innehållande den fläkt för 99:- som jag sett El-Giganten göra reklam för hela sommaren, tänker jag "Stackaren, han är en dag för sen. Bara en dag, men vilken skillnad". Dagen innan har rekordvärmen fortfarande legat som ett duntäcke över staden och jag föreställer mig hur hans fru har tjatat i veckor på honom för att han ska släpa sig iväg och köpa den där jävla fläkten. Stackars stackars honom, och stackars stackars alla oss som har slut på semestern. Men det känns trots allt litet bra, elakt bra, att det inte är badväder utanför kontorsfönstret.

En annan sak, som kunde varit tragisk, men som bara blir fin, är att det regnar på N och P, som bett mig viga dem i Hagaparken denna lördag. Utanför Ekotemplet strilar varma droppar mot grönskan medan jag läser "Äktenskapet är instiftat till de enskildas väl och samhällets bestånd. Ni har förklarat att ni vill ingå äktenskap med varandra". Det är de obligatoriska orden, som man måste läsa upp vid en borgerlig vigsel. Men jag utvecklar dem litet mer, precis som paret önskat, och läser också Sigrid Renklints vackra dikt "Du".

Du...
Får jag gömma några drömmar hos dej?
Några naiva och vackra
som andra kanske skrattar åt.
Jag vill låta dom bo
längst inne i dej.

Får jag dansa klumpigt
och sjunga falskt för dej
en solig dag
när hjärtat spränger i bröstet?
Se inte till reflexerna,
upplev källan!

Får jag vara i din värme
och långsamt mjukna
när själen blivit lite frostbiten
Håll om mej
tills jag ler igen!

Får jag slösa min kärlek på dej?
Får jag skratta, krama, sjunga, gråta
och dansa av kärlek
utan att du blir rädd?
Jag vill se dej i ögonen
och låta ett leende
berätta att jag älskar dej!

Mina händer skakar litet, men jag klarar det. Och efteråt frågar alla bröllopsgästerna om jag ofta brukar vara vigselförättare och jag tvingas erkänna att det är första (och förmodligen enda*) gången jag kan titulera mig så. Och då ackar de och oooar och säger att "det hade de aldrig kunnat ana, du som var så värdig och säker". Jo pyttsan!

*Den borgerliga majoriteten i min hemkommun Solna skyllde på att de hade tillräckligt med vigselförättare då jag ansökte om förordnandet, så Länsstyrelsen kunde bara ge mig ett specialförordnande för just den här vigseln. När jag frågade min kommun varför det var så jobbigt att godkänna en till, som kanske var litet yngre, inte religiös och därtill dessutom litet bekant för många Solnabor, sade de att "det var förenligt med administrativa kostnader" att utse flera. Konstigt, eftersom det faktiskt är Länsstyrelsen som betalar det arvode på c:a 110 kronor som jag för övrigt inte har en tanke på att skicka någon räkning på. Njuggt...

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om semester, slut, väder, sommar, sommarvädret, regn, fläkt, El-Giganten, vigsel, vigselförrättare, Sigrid Renklint, bröllop, vigselakt

Johan Hakelius - my man!

Jag vet, karlen är stockkonservativ, stöder rävjaktens bevarande i England och sådant. Men när han i dagens Aftonbladet visar vägen rakt in i en progressiv framtid genom att föreslå en etnisk utrensning av Foppatoffeln, ja är vi soulmates. Idén att smälta ner skiten och använda massan för att gjuta in radioaktivt avfall är ju totalproggig. Go Johan Go!

Pride är den nya julen

Visst kan man sucka litet trött åt den hopplöst intoleranta och bakåtsträvande kristdemokraten i SL:s styrelse som ylar att det är "djupt olyckligt" att SL hyllar Pride med att flagga med regnbågsflaggan på alla Stockholmsbussar under festivalveckan.

Det framgår inte riktigt av artikeln om hans kritik går ut på att det är olämpligt att flagga med andra flaggor än svenska flaggan och EU-flaggan, eller om det stora felet som begåtts består i HUR beslutet tagits, via styrelsens initiativ istället för direkt av SL:s VD, som egentligen är den som ska klubba sådant.

Bägge är väl ändå kvalificerade svepskäl. Visst finns det flaggfanatiker, det har vi själva fått se prov på här på ön, där vi varje midsommarbrukar flagga med en ny nations flagga, bara för att det är kul. Folk blir vansinniga, särskilt det året då vi sydde upp en ny svensk flagga, i äkta flaggtyg, fast med ett annat fint mönster än det gamla vanliga tråkiga korset. "Får man inte göra, inte bra, umpa-pa"...

Men jag tror varken att det är de Heliga Flaggtraditionerna eller den eventuella förbrytelsen mot styrelsens delegationsordning som stör den gode kristdemokraten. Det är den gamla vanliga skräcken för Familjens och Samhällets Upplösning. Att de alltid går igång på sånt, de gamla trötta kådisarna, det slår tamejsjutton aldrig fel.

Men å andra sidan, man kan också garva litet åt alla företag som är så otroligt heta på att få vara med och sponsra Pride. Är man inte med finns man inte, liksom.

Nu senast läste jag om Brandförsvaret och Räddningsverket, som hade kastat sig på tåget med motivationen "är man inte med så är man nästan emot". Jag tror vi får bygga ut Stockholm ordentligt när alla tusentals statliga verk, föreningar, organisationer och företag desperat vill hänga på. Och hur svårt ska det inte bli för alla att välja plats i tåget; -Få se här nu, jag är ju reumatiker, anställd på Ericsson, orineterare, svägerska med en flata och med i TCO, vilken banderoll ska jag tåga under?

Det är som om Pride blivit den nya julen. Varenda jävel ska önska God Jul med en annons i tidningen, ordna ett julbord, ha några specialerbjudanden eller skänka pengar till något gott ändamål, annars är man värsta julhatar-Mr Scrooge.

Visst är HBT-befolkningen en stor andel av konsumenterna, sisådär en 10 procent, och visst gillar jag själv också om de lokala företag jag handlar av har schyssta värderingar, men jag tror inte att varken bögarna, flagtorna, transorna eller jag byter bolag bara för att sopbilen inte flaggar med regnbågsflaggan under Prideveckan. Och det finns faktiskt mer intressanta montrar att besöka i Tantolunden än Vattenfalls.

Men äsch, lyssna inte mitt gnäll, jag är nog bara sur för att jag är borta från stan under Prideveckan och själv inte kan vara med och fira julafton.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Pride, bögar, flator, transpersoner, HBT, företag, sponsring, politisk korrekthet, regnbågsflaggan

Nya tider

Man märker att välståndet och bekvämligheten ökar när golfbilarna i skärgården börjar bli fler än lastmopparna.

Bärsärk i bersån

- Men herregud, gör dig inte dummare än vad du är, mumlar jag irriterat när jag läser vad en uppenbart sommarslö Barbro Hedvall skriver på DN:s ledarsida. Det är det sedvanliga sosse+skatter-gnället, något den gamla hygglo-liberalen Barbro Hedvall normalt brukar hålla sig för god för. Men kanske getingens surrande mot saftglaset i bersån har gjort henne litet trångsynt? För hon låter onekligen som en aristokrat från franska revolutionen när hon tycker att välfärd är ett så trist och fyrkantigt ord. Det påminner om SJ, a-kassenivåer och kommunalanställda med låga löner. Visst, välfärd är nåt vi alla behöver och visst vill vi ha en gemensamt finansierad skola och sjukvård, men livet är ju så mycket meeer. Och så räknar hon upp hälsa och arbetsglädje, vänner och musiklyssning, vackra miljöer och riktig mat.

Ååååååkej Barbro, this is a wake up call! Ursäkta en bärsärk i bersån, men har du någonsin hört talas om Maslows behovstrappa? Att man måste ha vissa grundläggande behov tillfredställda innan man kan slå sig ner och njuta av den vackra miljön, det fina musikstycket och den goda maten i bersån? Att det då kan komma in handy med en schysst försäkring mot sjukdom och arbetslöshet? För om en eller flera av festdeltagarna är sjuka, arbetslösa eller jävligt fattiga kan det bli en.... hur ska vi säga... rätt trist stämning där i bersån? Då duger det inte att bjuda på en kaka eller ett vackert partitur till och yra om att "det finns högre värden i livet".

Pucko. Gå och käka bakelser med Marie Antoinette.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om välfärd, gemensamma sektorn, offentliga sektorn, Marie Antoinette, franska revolutionen, bärsärkagång, berså, högre värden i livet

Sann poesi

Har just sett The Break-Up (Ja, det är fortfarande blåsigt skitväder och då återstår inget annat än DVD-marathon.) Halvkass tillrättalagd Hollywood-rulle utan överraskningar, tänker man halvslött. Dessutom har man sett den förut, så man vet hur den slutar - båda de alternativa sluten.

Men så klickar man på deleted scenes och där sitter den! Ett guldögonblick av sällan skådat slag. Jennifer Anistons acapella-älskande smygbög till brorsa ska trösta henne för att det just tagit slut med Vince Vaughn (Hur kunde de vara ihop, på riktigt???) och börjar säga några visdomsord i telefonluren. Först efter några meningar, när han börjar sjunga, fattar man vilken universellt skitbra låttext det är han citerar. Så älskad, så välanvänd, så sönderdansad och så söndergråten. Men fortfarande så jävla bra.

Först var du rädd.
Och ville inte tro.
Du tänkte att utan honom
får du ingen ro
Nätterna igenom tänkte du
på hur han svikit dig.
Du blev stark
och klarade att resa dig.
Du kom igen med kraft och mod
Du gick in och där stod han.
Sorgsen utan ord.

Här är hela, för den som känner att den behöver.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om kärlek, olycklig kärlek, göra slut, the break up, jennifer aniston, vince vaughn, gloria gaynor, I will survive

En olycka kommer sällan ensam

Eleverna i Solna och Salem skolkar mest, skriker Dagens Nyheters rubrik ut.
Nästan var 10:e gymnasieelev i Salem, Solna, Sundbyberg och Järfälla kommuner skolkade under det senaste läsåret, står det. Vad rubriken glömmer att nämna är att de inte bara skolkade, utan så mycket att studiebidraget rök. Snittet i länet är betydligt lägre, knappt var 20:e elev.

Är man borta utan giltig orsak mer än 20 procent av lektionerna räknas man inte längre som studerande, och då är ju helt naturligt att CSN drar in studiebidraget.
- Rätt åt ungjävlarna, kan man tycka.

Men då glömmer man att det är långt ifrån alla familjer som delar ut studiebidraget som fickpengar, utan har det som nödvändigt tillskott till hushållskassan. Och då är 1050 kronor i månaden banne mig ingen liten förlust. (Och ungen lär ju knappast ägna skolkdagarna åt att jobba för att dra in deg till morsan.)

Därför måste skolorna - i Solna och andra kommuner - få ändan ur vagnen och bli mycket snabbare på att meddela föräldrarna när deras barn inte är i skolan. Jo, visst finns på en del skolor någon slags närvarorapportering på nätet, dit man med mycket möda och stor datorvana ibland lyckas logga in sig och där lärarna i bästa fall, efter viss fördröjning, lyckats knappa in lektionsnärvaron. Sådant här måste funka, lätt, alltid och framförallt - SNABBT!

Hur svårt kan det vara att koppla en automatisk sms-tjänst till det där krysset i frånvarorutan vid lektionens början? Ett sms som går direkt till föräldrarna, som då kan välja att snabbt reagera.

När man efter fyra veckor får ett meddelande från skolan om att "din son/dotter är nu uppe i 25 procents frånvaro den senaste månaden", ja då är det liksom litet sent...

Men det är ju långt ifrån bara studiebidraget det handlar om. Bakom skolk ligger nästan alltid andra problem än ren lathet. Och i familjerna som drabbas extra hårt av ett indraget studiebidrag för att deras ekonomi är svag, finns ofta även andra problem som lök på laxen, som missbruk eller psykisk ohälsa. Det finns t ex barn som inte vågar gå hemifrån på morgonen för att de är så oroliga för sina föräldrar.

Att i det läget komma och hota med indraget studiebidrag är ungefär som att nypa en människa mitt i ett migränanfall; det gör ont men överskuggas av nåt mycket värre. Nej, då är det bättre att ta reda på orsakerna bakom den så kallade "skolledan". Här har Solna en del att lära av Sundbyberg. Där har man genom ett målmedvetna individuella insatser lyckats få ner antalet "hemmasittare" från 25 till en (1!). Och nej, det handlar INTE om polishämtning som betongliberalerna i Stockholm brukar yla om.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om skolk, skolan, Solna, polishämtning, psykisk ohälsa, förebyggande insatser, skolpolitik, betongliberalerna, Stockholm, Sundbyberg, sms, frånvarorapport, CSN, studiebidrag

What is love?

"Baby don´t hurt me, don´t hurt me, no more..."
Nej, inte den gamla sångtexten nu, jag tänkte faktiskt på nåt allvarligt.

På TED en bra sajt där man kan hitta intressanta tal, hittar jag en föreläsning av hjärnforskaren Helen Fisher, vars titel är något så coolt som "forskare i romantisk kärlek".
Fisher beskriver kärlek som en universell mänsklig drift, starkare än sexdrift, törst och hunger, ja kanske till och med starkare än viljan att leva.

Hon har hjärnröntgat förälskade människor, både lyckliga och olyckligt kära. Vad hon hittat är extra aktivitet i tre områden i hjärnan. Först det som rör behov, motivation, fokusering och begär (samma område som stimuleras i ett kokainrus för övrigt). Sedan det område som kalkylerar och tar risker. Till sist det område som påverkar tillgivenhet och energi. Kanske inte så oväntat, förutom att de försökspersoner som var olyckligt kära hade samma, eller ännu starkare aktivitet i främst det första området. Tough shit.

Men hennes forskning är inte alls bara torrt vetenskaplig, utan fylld av poesi och referenser till litteraturen. Bland annat citerar hon Platon, som redan för 2 000 år sedan konstaterade att "The god of love lives in the state of need". George Bernard Shaw var mer krass när han fällde kommentaren "Love consists of overestimating the differences between one woman and another".

Efter att ha sett den horribelt dåliga filmen Sex and The City kan jag i alla fall konstatera att det är något väldigt sjukt när det ultimata kärleksbeviset från en man till en kvinna tycks vara att bygga henne en klädgarderob stor nog att ge ett värdigt boende åt en Irakisk flyktingfamilj i Södertälje.

Men visst kan kärleken ha många ansikten, som det heter. De här till exempel:Och mister du en står det tusende åter, bara man inte är alltför kräsen:
Nu ska jag bara klara av Anna Fair and Trues utmaning också, innan jag återgår till att regnglo på Rome-boxen.

Här är den:

Regler:
-Posta reglerna först.
- Svara på alla frågor.
- Skicka vidare utmaningen till 6 andra bloggare.
- När du postat dina svar, berätta det för den som utmanade dig!

Fem saker som finns på din Att-göra-lista idag:
1. Skriva ett blogginlägg om kärlek
2. Roa 14-åringen (Rome-boxen)
3. Gå hem till fam Graf II och pigga upp sjuk svägerska
4. Laga middag åt sjuk svägerska med familj
5. Samtidigt passa på att länsa DVD-förråd hos sjuk svägerska

Vad gjorde du för 10 år sedan?
Packade flyttlasset från Bryssel till Stockholm

Ställen du bott på?
Söder, Örgryte, Gamla stan, Östermalm, Huvudsta, Heden, Östermalm, Råsunda, Vasastan, Kungsholmen, Råsunda igen, Bryssel, tillbaks till Råsunda, Vasalund.

Fem saker du skulle göra om du var biljonär?
1. Sluta jobba. Omedelbart.
2. Ångra att jag slutade jobba och börja igen, fast med något roligare, som jag kunde låtsas vara duktig på utan att behöva bevisa det.
3. Ge massor av pengar till alla jag tyckte om.
4. Göra mig odödlig med något slags pris eller fond som gick till goda människor som gjorde bra saker.
5. Sluta ligga vaken på nätterna och oroa mig för de stigande råvarupriserna och regeringens inflationsdrivande politik som gör att räntan på mina lån höjs hela tiden.

Jag utmanar: Nathalie, Annika, Jytte, Alexandra, Mammamumrik och Krassman

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om kärlek, love, what is love?, begär, lust, tillgivenhet, förälskelse, olycklig kärlek, Helen Fisher, hjärnforskare, magnetröntgen, Platon, George Bernard Shaw, utmaning, biljonär

Kan vi både äta kakan och ha den kvar?

När jag var liten fanns det tre affärer på sommarön. Det var Palms affär, som sålde allt man behövde, det var Judits affär som sålde ungefär detsamma fast i mindre skala och även skötte posten. Sedan var det den finare Floréns affär från Göteborg som hade sommarfilial på ön. Idag är de borta allihop och vi får vackert ta båten till grannön för att handla. Men även där lever ICA under ständigt nedläggningshot från de stora marknadsplatserna runt Göteborg, dit man tar sig relativt enkelt om man har bil.

Jag är lika kluven som de flesta. Man borde gynna den lokala affären, men den är dyr och har inget vidare sortiment. Så gör man sig ett ärende till stan och passar samtidigt på att bunkra på stormarknaden. I Solna på vintern är det samma sak. Vi vill gärna ha kvar lilla gulliga Furuviks livs i Råsunda, men hamnar så lätt på ICA Maxi med bilen.

Numera är bilen såld och jag bor mitt emellan Solna Centrum och Solna station, där Rodamco/Unibail planerar den gigantiska Mall of Scandinavia. Var kommer jag och andra Solnabor handla i framtiden? Tendensen generellt är tydlig. Man handlar där det är störst. Samtidigt vill vi ha mångfald och exklusivitet. Ingen vill ha likadan tröja som alla andra. Och vi vill alla hitta de där udda, spännande affärerna med nya roliga märken och ingredienser.

Så hur ska vi ha det? Som politiker lägger jag mig såklart inte i om Lindex i Solna Centrum slås ut av Lindex i Mall of Scandinavia. Det drabbar inte skattebetalarna, som det t ex gör om en skola slås ut av en annan. Men samtidigt som marknadsekonomin är den hittills bästa modellen för att skapa ekonomiskt välstånd, så har den varken som drivkraft eller uppgift att fördela detta välstånd eller skapa ett samhälle som tar långsiktigt ansvar för miljö eller socialt kapital. Där är det de folkvaldas uppgift att peka ut färdriktningen.

Solna är idag en av Sveriges mest överkörda kommuner. Men inte bara Solna utan hela Stockholmsregionen växer så det knakar och det gäller att undvika växtvärk och besvärliga baksmällor längre fram. Jag var nyligen på ett dialogmöte med cheferna på Stockholms Regionplane- och trafikkontor. Det var de senare som inbjudit till en dialog kring den nya utvecklingsplanen för länet som håller på att tas fram. Det blev ett intressant samtal om vad som påverkar hur en region växer.

Visionen är att Stockholm i framtiden ska bli Europas mest attraktiva tillväxtregion. Alla kommunerna tycks eniga om målen, som handlar om att vi ska ha en öppen och tillgänglig region, en ledande tillväxt och god livsmiljö och som därtill är resurseffektiv. När vi längre fram i förhandlingarna kommer till de hårda kärnfrågorna vet jag av erfarenhet att det kommer handla mer om vilka vägar och järnvägar som ska byggas i den egna kommunen, än om hur vi tillsammans gör en god avvägning av vilka nyttigheter vi ska prioritera. Därefter gör alla som de vill ändå och till inte så liten del blir det investerarna som avgör var saker och ting kommer att byggas. Detta är det svåra; att balansera efterfrågan mot krympande resurser.

I Solna är trafiken det största hotet mot en välmående stad. Vi som har det politiska ansvaret, oavsett om vi är i majoritet eller opposition, måste tänka långsiktigt så att vi bygger en stad där människor både kan arbeta, bo, andas, handla och roa sig. För regionen som helhet är det förstås bäst om de kommuner som ligger mest centralt bygger mest, både bostäder, arbetsplatser och handel, eftersom resandet och bilåkandet annars riskerar att fördelas på en mycket större yta och därmed öka ännu mer. För Solnas räkning är det dessutom ingen större skillnad, för om folk inte handlar och bor i kommunen, så kommer de ändå att åka igenom den på väg till andra bostäder, affärer och arbetsplatser. Alltså kan vi lika gärna bygga här.

Frågan är dock hur mycket vår lilla kommun, till ytan Sveriges tredje minsta, klarar av? Det finns redan idag byggplaner motsvarande ett halvt Solna till på befintlig yta på bara 20 års sikt. Det innebär i förlängningen även en 50-procentig trafikökning. Detta alltså innan de stora planerna på ny nationalarena för fotboll och The Mall of Scandinavia tillkommit. Mall of Scandinavia beräknas dra 40 000 besökare dagligen. Det är som en stormatch på Råsunda, varje dag, året om. Skillnaden mot fotbollsmatchen är att till stormarknaden tar sig de allra flesta med bil...

Frågan man förr eller senare måste ställa är: Vilka ska trivas i Solna i framtiden? Ska det vara fotbollsfansens Solna, shoppingturisternas Solna, företagens Solna, bilpendlarnas Solna? Går allt detta att kombinera med de lekande barnens, fågelskådarnas och de stavgående pensionärernas Solna? Jag har inget tvärsäkert svar, men när jag ser de stillastående trafikköerna på genomfartslederna som korsar Solna, så undrar jag hur mycket mer trafik vi kan svälja utan att otrivseln infinner sig.

Kanske är det andra värden människor kommer att efterfråga inom en rätt snar framtid, kantad av klimatdiskussionen och den växande längtan efter det genuina och diversifierade? Eller går det att kombinera ytterligare ett jätteköpcentrum med ett mer lokalt anpassat Solna centrum, kanske med saluhall, restauranger och småbutiker som inriktar sig på kvalitetsprodukter, antingen närproducerade eller från världens alla hörn? För att det ska vara möjligt måste nog Rodamco Unibail våga sänka hyrorna och istället ställa om vinstmålet litet mer långsiktigt. Annars finns nog risken att draken biter av sig sin egen svans.













Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Solna, Mall of Scandinavia, köpcentrum, shopping mall, bilar, trafik, trafikinfarkt, lanthandel, konsument, shopping

Ur led är naturen

Katten, som aldrig sett utsidan av en lägenhetsdörr i sitt liv, är för första gången med på landet. Hon tycker inte om det. Inte alls. Och vi som hade glatt oss så. - Snart ska du få komma ut på landet lilla kisse, då blir det skoj! Högt gräs att smyga i, vind i näsborrarna och möss att fånga!

Men tji fick vi. Hon håller sig helst inomhus, tills behoven henne att gå ut på trädäcket framför huset där vi varit ohyfsade nog att ställa hennes låda. Måste hon av någon anledning ut i gräset ser hon ut så här.



















Linkar fram på tre ben som om grässtråna gjorde ont. Sädesärlan som byggt bo på sjöbodens tak blev först panikslagen när den fick syn på henne, men hånar henne nu öppet. Gör små störtdykningar mot henne, sätter sig på någon meters avstånd och snattrar högt. (Se röda ringen på bilden.) Katten jamar klagande tillbaka, linkar sedan tillbaka till tryggheten inomhus.














Precis som tonåringarna, som kan sitta framför TV:n,/videon/DVD:n/datorn/Wii/Playstationspelet så länge solen lyser utomhus, för att framåt nattkröken när jag går och lägger mig, vakna till liv som små vampyrer. Då går de och länsar kylskåpet, hälsar på någon polare i byn eller får för sig att leka med katten, som ju också är ett nattdjur. När de slutligen brakar i säng framåt halv sextiden på morgonen vaknar förstås jag, sådär nätt och jämnt utsövd att det är svårt att somna om. Men då finns ju alltid ljudbokstricket. Till en sådan somnar jag garanterat som en stock.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om katt, siames, sädesärla, Kössö, Köpstadsö, tonåringar, föräldrar, tonårsmamma

Man måste inte åka luftballong

Tid är pengar heter det ju, men på sommaren finns det gott om tid som inte är pengar. Jag tillhör iallafall inte dem som använder det trådlösa modemet för att sitta i sommarstugan och göra blankningsaffärer.


Men en viss press finns där ju. De där korta semesterveckorna är värdefulla och måste utnyttjas till max. Nu har halva min semester passerat och jag beter mig som i värsta mid life crisis-en. (Vilket jag kanske gör? Också?) Vi har ju inte hunnit lägga krabbnät än! Och inte gå på Liseberg. Och inte... hjälp! Inte blir det bättre av att jag läser någon flåshurtig krönika om att man borde skriva en lista på vilka saker man skulle göra om man bara hade tre månader kvar att leva. Och sedan tillämpa den genast, för vem vet hur länge man har kvar att leva egentligen? Man kan ju få en blixt i huvudet imorgon. Krönikören avslutar med att lova sig själv att genast boka den där ballongturen över Stockholm.

Fan, jag blir bara stressad. Jag tror jag sätter mig och löser DN:s lördagskryss istället.
Men ikväll, då ska jag lära mig dansa salsa!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om semester, semesterstress, salsa, ballonfärd, luftballong, dö, mid life crisis, mittlivskris, fyrtioårskris, krabbfiske,

Politikerna och PR-konsulterna runkar bulle på raggarträffen

Den här veckan är det fest för politikerna i Almedalen och för partyelit och wannabees i Båstad. Det sistnämnda är inte riktigt min tepåse, men det förstnämnda jippot har jag bevistat ett par gånger. Även i år duggar inbjudningarna till debatter, seminarier och framförallt mingelpartyn tätt.

Men jag orkar bara inte. Det är inget annat än en stor kollektiv politikeronani. Som när killarna i lumpen runkar bulle. Vem har störst? Vem kommer först? Och ve den looser som inte kommer alls...

Eller, för att vara litet mindre vulgär, som en stor raggarträff. (Nu menar jag inte raggning på det sättet, även om den ingrediensen ingår i Almedalen också, att döma av några av skvallersidorna på nätet t o m som en av de viktigaste...) Nej, men en stor träff ute i spenaten för gamla raggare, där man jämför bilarna, som man putsat på under det gångna året och nu tänker bräcka kompisarna med. Ovanligaste och häftigaste motivlacken och navkapseln vinner.

Ämnena och utspelen blir allt mer aparta för att sticka ut i mängden på denna partiernas och PR-konsulternas Kiviks marknad. Medan politikerna slår volter för att få media att skriva om just dem, tävlar PR-företagen om vem som kan hälla i politikerna mest rosévin utspätt med illa dolda budskap.

Och de som på högtidlig svenska kallas "vanligt folk" lyser förstås med sin frånvaro, undantaget servitriserna på mingelfesterna. Jag tror faktiskt att det var fler icke-politiker på Mona Sahlins 50-årsfest förra året än i Visby under hela Almedalsveckan.

Och eftersom varenda undersköterska, säljassistent och VVS-montör som lyckas skrapa ihop till en flaska skumpa på krogen åker till Båstad nuförtiden, så är "vanligt folk"-faktorn även där högre än i Almedalen.

Detta har förstås företagen uppmärksamt noterat. Under tennisveckan bjuder näringslivet in till flera seminarier som är förvillande lika dem politikerna diskuterar i Almedalen. Mediedrev, virtuella nätverk och det amerikanska presidentvalet är några av ämnena när dagens och framtidens trendsättare, opinionsbildare och näringslivstoppar samlas för den årliga partyveckan. Smart. Det är förmodligen betydligt större chanser att nå ut mediemässigt i Båstad än i Almedalen.











Men min spontana tanke blir:
Varför kan de inte diskutera det här tillsammans, företagarna och politikerna? Och hur ska man göra för att även servitriserna och tennisspelarna engageras i samtalet? Kanske behövs det fler bloggare som Rick Falkvinge, som på plats direkt översätter politiskan till begripliska?

Så får jag en hemsk (miss)tanke: Vill de ens involvera utomstående? Kanske är det som med modelljärnvägsentusiasterna och radioamatörerna jag träffade på en hobbymässa i Älvsjö en gång? De var där en gång om året för att visa upp sin hobby för allmänheten och locka fler blivande fantaster. Men det märktes hur obekväma de kände sig i denna utåtriktade roll. Litet tilltvingat och hurtigt förklarade de fördelarna med just sin hobby för oss utomstående, för att sedan, när vi lämnat montern, lättat vända sig de andra föreningsvännerna och ivrigt diskutera någon intern angelägenhet. Ungefär som politikern på torgmötet respektive i Almedalen.

Själv tror jag att jag blir bättre både som människa och politiker om jag stannar i hängmattan och läser skönlitteratur den här veckan.
Vad jag läser? Just nu faktiskt fyra böcker parallellt. Det är Lars Danielssons "I skuggan av makten", Jens Lapidus "Aldrig fucka upp", Alexander McCall Smiths "Filosofiska söndagsklubben" och Pontus Herins "I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra".

Vad jag tycker om dem? Tyvärr har jag nog varit slö eller haft otur i sommarens bokval hitills. Danielsson är otroligt fascinerande, men när han vecklar in sig i ILO´s inre intriger i Washington på 90-talet så somnar jag tyvärr litet för gott. Lapidus är som att trycka i sig en korv och mos, det går fort och man blir mätt, men det är ganska förutsägbart. Herin är inte så litet präktig och precis lika förutsägbar som mosbrickan, men han beskriver några kul personligheter ur verkligheten som man känner till. McCall Smith är bra, men detta är mitt första försök med en talbok och det har närmast förstört hela bokupplevelsen. Rachel Molin som inläsare är förfärlig. BEtoningsfel är bara förnamnet. Någon som har något bättre att rekommendera?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om politik, politikerveckan, Almedalen, Visby, Gotland, PR-företag, PR-konsulter, poltiker, spinn, media, nyhet, mediabevakning, FRA, Maud Olofsson, tal, partier, politikernördar, politikeronani, runka bulle, Båstad, tennisveckan, seminarier, företagsledare, party, skumpa
, opinionsbildning, raggarträff, motivlack, vanligt folk, torgmöte, hängmatta, skönlitteratur, Jens Lapidus, korv och mos, McCall Smith, Lars Danielsson, Pontus Herin, Tensta, Djursholm, Filosofiska söndagsklubben

Hemma är där man lägger hatten. Eller?

Vännen Helena, som bor utomlands men då och då återvänder hem till Sverige, citerar de fina raderna ur Winnerbäcks "För Den Som Letar":

Att komma hem är som att resa i tiden
Du känner samma känslor igen
Den där kvalmiga, väntande friden
Och samma kärlek och vemod igen

Även den som inte lämnat landet, utan bara sin barndomsstad, kan känna igen sig i de stroferna.

Varje år när jag på semestern återvänder till barndomens Göteborg börjar funderingarna om var som är "hemma". Och på Ön finns så många minnen att det nästan kan bli litet kvalmigt och vemodigt. På semestern hinner man också tänka, nästan för mycket, känns det som ibland. Var ska jag bo? Vad vill jag göra? Och Winnerbäck sjunger vidare så det svider:

Vart ska du gå, vad ska du göra med tiden?
Men alla tusentals nätter och dar
Ska du schemalägga hela livet
Eller ha din rastlösa frihet kvar?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om hemlängtan, nostalgi, vemod, traditioner, minnen, saknad, Göteborg, Winnerbäck

Idyll med avbrott

- Var det här de spelade in reklamen för Grumme Tvättsåpa eller?
Kommentaren kommer spontant från en kompis på besök på idyllön och sammanfattar väl rätt bra hur det ser ut här. När man spenderat varenda sommar här blir man lätt hemmablind, men ja, det är en idyll. Särskilt när det varit sådant strålande högsommarväder som den senaste veckan. Det är nästan löjligt vackert. Spegelblankt hav på morgonen med dopp från bryggan innan frukosten, röda små sjöbodar, varma klippor, sandstrand, båtutflykt till yttre havsbandet när solen värmer som mest på dagen, middag med nyfångad makrill, dill och färskpotatis och så dans på Brännö brygga i solnedgången. Får man ha det så bra? Snart måste det väl hända något hemskt? Ta i trä!

Ett minidrama utspelas dock precis som det ska till att serveras egenplockade ostron och bubbel på bryggan. Grannens sexåring börjar plötsligt skrika som en stucken gris. - Det är nåt i mitt öra! gråter han hysteriskt. Det är en vanligtvis kavat liten pojke, så detta måste vara något som gör väldigt ont. Grannen och jag håller i honom och försöker titta in i örat men ser ingenting.
- Aaaaajjj, det surrar!!!! skriker han. Kan han ha fått in någon insekt i örat? I så fall sitter den fast långt inne i innerörat, för hur vi än vänder och vrider, tittar med stark ficklampa och förstoringsglas, så ser vi ingenting. Det är bara svart. Gossen skriker alltmer förtvivlat.

Naturligtvis inträffar detta efter vårdcentralens stångningsdags. Jag har nog aldrig varit med om att man behövt läkare under de fåtaliga öppettimmarna under förmiddagen. Vart vänder man sig? Ingen har såklart kvar några telefonkataloger med Landstingets infosidor i. På nummerupplysningen vet de inte vad en närakut är för någonting: -Nej, sådana ser jag bara att det finns i Stockholm. Men vart ska jag ringa då? Sjukhus, föreslår den vänliga men lätt oengagerade rösten i telefonen. Nej, det tar för lång tid att ta båten och sedan bilen in till Göteborg.

Nöden har ingen lag. Med dödsförakt tar vi ett sugrör och stoppar det långt in i örat på det stackars barnet och suger hårt. Då synliggörs någonting stort och svart längst därinne. Med en pincett plockar jag så ut - en stor levande spyfluga! Hur den tagit sig in i det väldigt lilla örat är obegripligt, men nu är den ute och under rituella former möter den döden under sexåringens skosula.

Puh, idyllkänslan är definitivt bruten. Men sedan blir det Coca Cola, glass och massor av kramar. Och ett glas lätt avslaget bubbelvin på bryggan.


Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om sommar, idyll, sommarö, skärgården, Köpstadsö, Kössö, vårdcentral, landstinget, spyfluga, fluga i örat

Det finns ingen moral

I min serie "allt vänder efter 40" kan jag idag presentera ytterligare ett positivt forskningsrön: De positiva hälsoaspekterna på vin gäller bara de som fyllt 40. Flera studier visar att alkohol (både öl, vin och sprit) skyddar män och kvinnor i åldrarna 40+ mot flera hjärt-kärlsjukdomar. Det gäller dock inte personer under 40 år. Då överväger riskerna med alkohol (beroende, leverskador, olyckor).

Beväpnad med detta mördande argument meddelar jag 19-åringen och hans kompisar på väg till Arvikafestivalen med sina tungt klirrande ryggsäckar att jag gärna avlastar dem från deras börda. Win-win liksom; min hälsa påverkas positivt och deras hälsa slipper påverkas negativt. Jag blir t o m snyggare om jag dricker upp deras vin, det vet jag, för det står i Expressen.

Men de vägrar, de inskränkta typerna. Ungdomen nuförtiden... Det finns ingen moral.

Undrar hur det ska gå när de ska börja jobba och betala skatt. Ska man tro Skatteverkets beräkningar så undergrävs skattebetalarviljan kraftigt för varje generation. I en undersökning som presenteras i DN idag, är sjuttiotalisterna de värsta nolltaxerarna som någonsin funnits. Köttbergsgenerationen må bli en börda på äldrevården i framtiden, men de har banne mig betalat in sina försäkringspremier. Men sedan har det gått utför, och antalet nolltaxerare har i princip dubblerats för varje genration sedan dess. På Skatteverket är de upprörda och ropar nu på "riktade utbildningsinsatser i skolorna". Jag har en idé: De kanske kunde samarbeta med Skattebetalarnas förening?


Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om moral, skatter, skatt, skattebetaloare, nolltaxerare, 70-talister, ungdomar, föräldrar, vin, hälsa

Inflation i förtroende

Vaknar av en sådan där irriterande attackfluga som gör störtdykningar mot mitt ansikte, bara för att finna att solen strålar in genom det höga lilla sovrumsfönstret, som avslöjar ett spegelblankt hav när gardinen dras ifrån. Flugan är genast förlåten och jag lovar högtidligt att från och med i dag är det dagliga morgondopp som gäller. Men skönhet är inte detsamma som värme och det vackra vädret blir relativt litet mindre vackert när termometern visar på bara 18 grader i vattnet. Stående huttrande på badtrappan hör jag ett underligt skriande fågelläte uppifrån huset. Det visar sig vara en av brandvarnarna som fått tuppjuck, vilket kräver omedelbart batteribyte, vilket räddar mig från dopp den här morgonen.

Vid frukosten sitter jag i min halvvåta baddräkt och läser gång på gång ordet "förtroende" i DN. Nu har vi tydligen tappat förtroendet för SL. Också. Innan det har det varit sjukvården, klimatet, TV, lågprisflyget, vårdförbundet och så förstås politiker av alla de slag. Att folk tappar förtroendet för politiker kan jag förstå. (Problemet är bara att de måste lyckas uppbåda en viss entusiasm för nya vart fjärde år...) Men resten? "Nu är jag så förbannad på det jävla SL att jag tar bilen till jobbet i stället, för köerna, dem har jag i alla fall kvar förtroendet för"?

Nej, det har gått inflation i förtroendekriser. Ska man tro den samlade mediabilden har vi tappat förtroendet för i princip allt och alla utom möjligtvis Ernst Kirschsteiger. Ska man vara konspiratorisk, och det ska man, eftersom det är roligast, så undrar jag om det inte är en familjeonanikomplott från Kds riksdagskansli. Vi ska bara och enbart ha förtroende för den egna familjen och möjligtvis den egna bostadsrättsföreningen. Kommer osökt att tänka på låtraden i den där gamla Hoola Bandoola-låten "Vem i hela världen kan man lita på?"*

Nu återstår bara att fråga sig om vi har förtroende för regeringens inflationsdrivande politik. Inflationstakten har ökat från 1,4 procent 2006 till 4 procent i maj i år.

Och så en sak till: Hur är det med ostronen egentligen? Är det japanska mördarostron? Sedan avslöjandet om ostronfyndet vid vår brygga har omgivningen, både besökare och de som kommunicerar via sms och mail, haft en strid ström av åsikter. Uppfattningarna om huruvida det rör sig om bohusländska ostron eller de nya japanska mördarostronen som invaderar kusten går starkt isär. Jag kan idag publicera en bild som kommer att chockera. Vi misstänker att det rör sig om BÅDA sorterna!
















När far och mor är döda
och våra släktingar har tatt gift
och alla våra vänner har valt sig själva
och våra lärare och fröknar
har gått och dränkt sig med varann
och nu när somn tabletterna har slutat hjälpa.
Och när vår präst från konfirmationen
står och pekar i det blå
och ingen fattar om han visar vägen
eller känner vilket håll vinden blåset åt.
Då kommer Halta Lotta hem till mig
med rösten fylld av gråt
och säger vem i hela världen kan man lita på?

Och när John och Yoko Lennon
har gått på psykoanalys
och Robert Zimmermann har flytt till landet med miljonerna.
Och Marilyn Monroe tappat taget
och Greta Garbo har blivit ful
och man försöker muta oss med bilder av visionerna.
Och när prinsar och presidenter
ljuger medvetet i kapp
och när dom som skulle säga sanningen
har börjat ta tillbaka det dom just har sagt.
Då kommer Lille Gerhard hem till mig
och häver sig på tå
och viskar, vem i hela världen kan man lita på?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om idyll, väder, sol, hav, värme, förtroende, inflation, politik, media, SL, Vårdförbundet, SVT, trafik, köer, kollektivtrafik