torsdag, juli 17, 2008

Sann poesi

Har just sett The Break-Up (Ja, det är fortfarande blåsigt skitväder och då återstår inget annat än DVD-marathon.) Halvkass tillrättalagd Hollywood-rulle utan överraskningar, tänker man halvslött. Dessutom har man sett den förut, så man vet hur den slutar - båda de alternativa sluten.

Men så klickar man på deleted scenes och där sitter den! Ett guldögonblick av sällan skådat slag. Jennifer Anistons acapella-älskande smygbög till brorsa ska trösta henne för att det just tagit slut med Vince Vaughn (Hur kunde de vara ihop, på riktigt???) och börjar säga några visdomsord i telefonluren. Först efter några meningar, när han börjar sjunga, fattar man vilken universellt skitbra låttext det är han citerar. Så älskad, så välanvänd, så sönderdansad och så söndergråten. Men fortfarande så jävla bra.

Först var du rädd.
Och ville inte tro.
Du tänkte att utan honom
får du ingen ro
Nätterna igenom tänkte du
på hur han svikit dig.
Du blev stark
och klarade att resa dig.
Du kom igen med kraft och mod
Du gick in och där stod han.
Sorgsen utan ord.

Här är hela, för den som känner att den behöver.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , ,

3 kommentarer:

Anonym sa...

Har du inte sett vad Anna Lena Lodenius skriver om dej?Kolla bloggen.MVH Gladiatan

Johanna Graf sa...

Tyvärr handlar inlägget om dessa fantastiska diktartalanger inte om mig, utan om hannh Graaf. Tänk den som kunde rimma så ;-)

sussi sa...

typ universums underligaste film