Hemma är där man lägger hatten. Eller?

Vännen Helena, som bor utomlands men då och då återvänder hem till Sverige, citerar de fina raderna ur Winnerbäcks "För Den Som Letar":

Att komma hem är som att resa i tiden
Du känner samma känslor igen
Den där kvalmiga, väntande friden
Och samma kärlek och vemod igen

Även den som inte lämnat landet, utan bara sin barndomsstad, kan känna igen sig i de stroferna.

Varje år när jag på semestern återvänder till barndomens Göteborg börjar funderingarna om var som är "hemma". Och på Ön finns så många minnen att det nästan kan bli litet kvalmigt och vemodigt. På semestern hinner man också tänka, nästan för mycket, känns det som ibland. Var ska jag bo? Vad vill jag göra? Och Winnerbäck sjunger vidare så det svider:

Vart ska du gå, vad ska du göra med tiden?
Men alla tusentals nätter och dar
Ska du schemalägga hela livet
Eller ha din rastlösa frihet kvar?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om hemlängtan, nostalgi, vemod, traditioner, minnen, saknad, Göteborg, Winnerbäck