tisdag, juli 08, 2008

Politikerna och PR-konsulterna runkar bulle på raggarträffen

Den här veckan är det fest för politikerna i Almedalen och för partyelit och wannabees i Båstad. Det sistnämnda är inte riktigt min tepåse, men det förstnämnda jippot har jag bevistat ett par gånger. Även i år duggar inbjudningarna till debatter, seminarier och framförallt mingelpartyn tätt.

Men jag orkar bara inte. Det är inget annat än en stor kollektiv politikeronani. Som när killarna i lumpen runkar bulle. Vem har störst? Vem kommer först? Och ve den looser som inte kommer alls...

Eller, för att vara litet mindre vulgär, som en stor raggarträff. (Nu menar jag inte raggning på det sättet, även om den ingrediensen ingår i Almedalen också, att döma av några av skvallersidorna på nätet t o m som en av de viktigaste...) Nej, men en stor träff ute i spenaten för gamla raggare, där man jämför bilarna, som man putsat på under det gångna året och nu tänker bräcka kompisarna med. Ovanligaste och häftigaste motivlacken och navkapseln vinner.

Ämnena och utspelen blir allt mer aparta för att sticka ut i mängden på denna partiernas och PR-konsulternas Kiviks marknad. Medan politikerna slår volter för att få media att skriva om just dem, tävlar PR-företagen om vem som kan hälla i politikerna mest rosévin utspätt med illa dolda budskap.

Och de som på högtidlig svenska kallas "vanligt folk" lyser förstås med sin frånvaro, undantaget servitriserna på mingelfesterna. Jag tror faktiskt att det var fler icke-politiker på Mona Sahlins 50-årsfest förra året än i Visby under hela Almedalsveckan.

Och eftersom varenda undersköterska, säljassistent och VVS-montör som lyckas skrapa ihop till en flaska skumpa på krogen åker till Båstad nuförtiden, så är "vanligt folk"-faktorn även där högre än i Almedalen.

Detta har förstås företagen uppmärksamt noterat. Under tennisveckan bjuder näringslivet in till flera seminarier som är förvillande lika dem politikerna diskuterar i Almedalen. Mediedrev, virtuella nätverk och det amerikanska presidentvalet är några av ämnena när dagens och framtidens trendsättare, opinionsbildare och näringslivstoppar samlas för den årliga partyveckan. Smart. Det är förmodligen betydligt större chanser att nå ut mediemässigt i Båstad än i Almedalen.











Men min spontana tanke blir:
V
arför kan de inte diskutera det här tillsammans, företagarna och politikerna? Och hur ska man göra för att även servitriserna och tennisspelarna engageras i samtalet? Kanske behövs det fler bloggare som Rick Falkvinge, som på plats direkt översätter politiskan till begripliska?

Så får jag en hemsk (miss)tanke: Vill de ens involvera utomstående? Kanske är det som med modelljärnvägsentusiasterna och radioamatörerna jag träffade på en hobbymässa i Älvsjö en gång? De var där en gång om året för att visa upp sin hobby för allmänheten och locka fler blivande fantaster. Men det märktes hur obekväma de kände sig i denna utåtriktade roll. Litet tilltvingat och hurtigt förklarade de fördelarna med just sin hobby för oss utomstående, för att sedan, när vi lämnat montern, lättat vända sig de andra föreningsvännerna och ivrigt diskutera någon intern angelägenhet. Ungefär som politikern på torgmötet respektive i Almedalen.

Själv tror jag att jag blir bättre både som människa och politiker om jag stannar i hängmattan och läser skönlitteratur den här veckan.
Vad jag läser? Just nu faktiskt fyra böcker parallellt. Det är Lars Danielssons "I skuggan av makten", Jens Lapidus "Aldrig fucka upp", Alexander McCall Smiths "Filosofiska söndagsklubben" och Pontus Herins "I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra".

Vad jag tycker om dem? Tyvärr har jag nog varit slö eller haft otur i sommarens bokval hitills. Danielsson är otroligt fascinerande, men när han vecklar in sig i ILO´s inre intriger i Washington på 90-talet så somnar jag tyvärr litet för gott. Lapidus är som att trycka i sig en korv och mos, det går fort och man blir mätt, men det är ganska förutsägbart. Herin är inte så litet präktig och precis lika förutsägbar som mosbrickan, men han beskriver några kul personligheter ur verkligheten som man känner till. McCall Smith är bra, men detta är mitt första försök med en talbok och det har närmast förstört hela bokupplevelsen. Rachel Molin som inläsare är förfärlig. BEtoningsfel är bara förnamnet. Någon som har något bättre att rekommendera?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
, , , , , , , , , , , , , , ,

11 kommentarer:

Anonym sa...

Ljudböcker för barn och ungdomar brukar vara giftigt bra, t ex Nalle Puh inlästa av Allan Edwall eller Harry Potter inlästa av Krister Henriksson. Bra barnböcker har dessutom lika mycket att ge vuxna.

Anonym sa...

Ser fram emot att Johanna lyssnar in lite Nalle Puh, dels kanske hon tonar ner sin vulgära sida (se första delen av hennes text) samt att vi behöver ett mjukare Solna.

Välkommen hem med lite Nalle Puh-framtoning i stadshuset!

Johanna Graf sa...

Det är inte jag som är vulgär, det är Almedalscirkusen. Jag är väl alltid snäll och mjuk?

Unknown sa...

Boktips:
1. Arne Dahl: Ont blod
2. Olof Svedelid: Säkra papper
3. Goossens m.fl.: The Latex companion
Sen har jag ett förslag, men det får du läsa om i ett separat meddelande. Det går ut på att slå världen med häpnad. (Precis som Socker-Conny gjorde på sin tid.)

Ps. Har bara telia för alla just nu, hälsar på bara ibland. Ds.

Morfar Lasse sa...

Det här med ljudböcker är ganska jobbigt, för mig som gillar att stanna till mellan rader och "slå pannan i veck". Annars kan det vara en skön bakgrund när man sitter och skissar på en tavla, eller står och diskar. Det blir alltid roligare att diska till Jan Guillou, än bara med vatten brus.

Annars håller jag just nu på med en underbar triologi, om en liten späd flicka av Stieg Larsson. Det är något jag gärna rekommendera till er som vill att "hängmattan ska komma i gungning av egen kraft".

Anonym sa...

Ljudböcker fungerar inte för mig heller, 1a försöket var GWs "Faller fritt som i en dröm"...och jag bara längtade efter boken, först när jag läst denna kunde jag tillgodo göra mig romanen på bästa sätt. Har även lyssnat in Stieg Larssons "Luftslottet..." men nej, det var inget för mig, Liza Marklunds "Nobels testamente" kommer jag inte långt i....
För min del skall böcker läsas, lättläst litteratur kan läsas i pocket som är lätt att ta med överallt, annar är en "riktig" bok i läshörnet eller sängen suveränt.

Håller med Mats här ovan, Arne Dahl är läsvärd, läst hela serien utom sista, "Himmelsöga" ligger och väntar. Läser just GWs "Den som dödar draken", ska sedan ta "Moment 22"/J.Heller samt uppföljaren "Slutspel". Kanske tar jag och parallelläser "Freakonomics" som rekom. här tidigare. Sen undrar jag om det kan vara dags att pröva Lundell igen? Minns att "Saknaden" var bra, men några andra varit svåra... har han komit ikapp sig själv i "Vädermannen" tro???
God sommar på Er alla!
/Chrillemannen

Erik Laakso sa...

Ljudböcker har jag varit tveksam till länge, en bok kan man ju inte bara sluta läsa i för att man plötsligt är framme dit man är på väg, hur skulle det se ut? Tänk om det är som mest spännande, då måste man ju sitta kvar i bilen tills en transportsträcka kommer.
Jag hade därför aldrig provat en ljudbok ända tills nu i våras då jag införskaffade min första. Repotageboken "Svensk Maffia" tänkte jag kunde vara en lämplig testbok och det visade sig fungera hyggligt även om jag då och då fann mig själv sittande utanför destinationen bara för att lyssna färdigt en liten stund till.
Det blir nog inga fler ljudböcker för mig men om så vore så kan jag möjligen acceptera just repotage som faktiskt går att pausa utan att spänningen förstörs. Och så är det viktigt med bra uppläsa naturligtvis, "Svensk Maffia" lästes av Tomas Bolme, han är bra.

Anonym sa...

På tal om Almedalen och M...
När det brinner sprutar inte brandmännen bensin över elden.
Kan det vara riktigt att åter sänka skatten för "alla" med denna rekordinflation? Det är väl som att spruta bensin på inflationen... Att sedan lämna de svaga grupperna utanför känns inte klädsamt, vi kan inte beskylla de arbetslösa, sjuka, gamla för att hälla bränsle på inflationsbrasan med sin låga köpkraft, snarare behöver de väl snart få sina belopp indexreglerade. Vad säga om den väg vi tagit?
/Jannemannen

Anonym sa...

Den borgerliga moderatledda alliansregeringens dagar är räknade....
800 dagar kvar till valet 2010.

Anonym sa...

Oj va det osar hett på Dagens Industris sida, här en kommentar gällande dagens moderatutspel:

Som gammal moderat väljare blir man utomordentligt förbannad på alla dessa skattesänkningar som hela tiden missgynnar pensionärerna. Vi förlorade stora delar av vår pension under det socialistiska oket och med Alliansen har det blivit tio gånger värre. Aldrig har vår köpkraft varit så låg som nu, och det gäller alla pensionärer.
Det är ren skandal att Alliansen inte tar det mandat de fått på allvar utan slår ut de sämst ställda grupperna i samhället. - Aldrig mer en borgerlig röst!

Anonym sa...

hejsan
vill bara ge ett tips på en talbok som alla borde lyssna på.
Bock i örtagård av Fritjof Nilsson Piraten, Läst av Hasse Alfredsson... om du vill skratta mycket... har den alltid i podden och tröttnar aldrig! ha en underbar sommar..