Eleverna i Solna och Salem skolkar mest, skriker Dagens Nyheters rubrik ut. Nästan var 10:e gymnasieelev i Salem, Solna, Sundbyberg och Järfälla kommuner skolkade under det senaste läsåret, står det. Vad rubriken glömmer att nämna är att de inte bara skolkade, utan så mycket att studiebidraget rök. Snittet i länet är betydligt lägre, knappt var 20:e elev.
Är man borta utan giltig orsak mer än 20 procent av lektionerna räknas man inte längre som studerande, och då är ju helt naturligt att CSN drar in studiebidraget.
- Rätt åt ungjävlarna, kan man tycka.
Men då glömmer man att det är långt ifrån alla familjer som delar ut studiebidraget som fickpengar, utan har det som nödvändigt tillskott till hushållskassan. Och då är 1050 kronor i månaden banne mig ingen liten förlust. (Och ungen lär ju knappast ägna skolkdagarna åt att jobba för att dra in deg till morsan.)
Därför måste skolorna - i Solna och andra kommuner - få ändan ur vagnen och bli mycket snabbare på att meddela föräldrarna när deras barn inte är i skolan. Jo, visst finns på en del skolor någon slags närvarorapportering på nätet, dit man med mycket möda och stor datorvana ibland lyckas logga in sig och där lärarna i bästa fall, efter viss fördröjning, lyckats knappa in lektionsnärvaron. Sådant här måste funka, lätt, alltid och framförallt - SNABBT!
Hur svårt kan det vara att koppla en automatisk sms-tjänst till det där krysset i frånvarorutan vid lektionens början? Ett sms som går direkt till föräldrarna, som då kan välja att snabbt reagera.
När man efter fyra veckor får ett meddelande från skolan om att "din son/dotter är nu uppe i 25 procents frånvaro den senaste månaden", ja då är det liksom litet sent...
Men det är ju långt ifrån bara studiebidraget det handlar om. Bakom skolk ligger nästan alltid andra problem än ren lathet. Och i familjerna som drabbas extra hårt av ett indraget studiebidrag för att deras ekonomi är svag, finns ofta även andra problem som lök på laxen, som missbruk eller psykisk ohälsa. Det finns t ex barn som inte vågar gå hemifrån på morgonen för att de är så oroliga för sina föräldrar.
Att i det läget komma och hota med indraget studiebidrag är ungefär som att nypa en människa mitt i ett migränanfall; det gör ont men överskuggas av nåt mycket värre. Nej, då är det bättre att ta reda på orsakerna bakom den så kallade "skolledan". Här har Solna en del att lära av Sundbyberg. Där har man genom ett målmedvetna individuella insatser lyckats få ner antalet "hemmasittare" från 25 till en (1!). Och nej, det handlar INTE om polishämtning som betongliberalerna i Stockholm brukar yla om.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om skolk, skolan, Solna, polishämtning, psykisk ohälsa, förebyggande insatser, skolpolitik, betongliberalerna, Stockholm, Sundbyberg, sms, frånvarorapport, CSN, studiebidrag
3 kommentarer:
Bra skrivet.
Skolan är väl inte ännu ett tillskott i sossarnas eviga bidragsträsk, utan en fantastiskt generös rättighet som alla barn, ungdomar och familjer i Sverige erbjuds att få ta del av. En framtid!
Resurser kan inte och skall inte slösas bort på dom som absolut inte vill eller kan ta till sig mer än den lagstadgade grundskolan.
Om inte folk begriper sitt eget bästa skall vi inte tvinga dem, dessutom till enorma kostnader som ändå bara blir förvaring i deras fall..
Meningen "Nej, då är det bättre att ta reda på orsakerna bakom den så kallade "skolledan"." är mycket central och viktig.
Slutsats: Lägg fast en 40-årig gymnasieplan och följ den. Inför gymnasieskolplikt. Studiebidraget som motivator för närvaro är fullständigt hjärndött.
Är närvaro liktydigt med kunskapsinhämtning eller vad det nu är för något som man gör?
Tillägg om egenansvar och historielektion: När jag började i gymnasiet sa rektorn efter några skoldagar till alla 1:a-ringare. Den här skolformen är frivillig. Anser ni att ni har viktigare saker att göra så gör de för allt i världen men var så snälla och meddela skolan era avsikter i sådant fall. Nu passar sig väl inte något sådant i ett utvecklat skolsammanhang några årtionden senare, ett sådant tal skulle kanske passa på högskolan? Men de talar ju om klasser de också - ur led i tiden. Oj, jag glömde visst en detalj, för inte så längesedan så var gymnasiet en skolform som bara en delmängd av ungdomarna valde.
Skicka en kommentar