måndag, augusti 27, 2007

Är du en Absolut eller en Explorer?

[UPPDATERAD!]
Ser att det är många som kommenterat Niklas Ekdals ledare i DN igår - Alliansen vinner 2010. Det ska inte jag göra. Bland annat därför att Johan Sjölander mycket bättre skriver precis det jag satt och tänkte när jag läste artikeln.

Men det är något annat som slår mig när jag läser alla dessa analyser från journalister, partister och bloggare. De försöker hitta logiska och vettiga förklaringar till varför det går bra respektive dåligt för regeringen. Förslaget om fastighetsskatten hade inlåsningseffekter, utnämningspolitiken har inte följt den utlovade linjen, bankekonomerna säger att högkonjunkturen inte alls är regeringens förtjänst. Bla, bla, bla.

Vi människor är bra på att ta in fakta och information. Och säkert följer också några av väljarna Konjunkturinstitutets och LO´s rapporter om tillståndet i landet och regeringens eventuella skuld eller medverkan till det. Men de allra flesta människor är inte objektiva mätinstrument. Vi är människor med fantasier, känslor, drömmar, hämndgirighet, missunsamhet, empati, avundsjuka, hopp och glömska. Därför glömmer vi tabellerna, faktarutorna och rapporterna.

Det där har PR-folket förstått länge. På 80-talet försökte ett dammigt SAF med sina "Näringslivets ekonomifakta" belägga den ena mer skruvade sanningen efter den andra om vårt lands bedrövliga tillstånd. Stora, påkostade annonser i t-banan, till vilket resultat? Sedan har nog alla regeringar från -91 och framåt producerat "rapporter" och hänvisat till forskareoch analytiker som stödjer deras sak. Ett tag var det poppis att trycka dessa rön på helsidor i tidningarna, precis som Timbro och SAF på sin tid. Men jag undrar hur mycket pang för pengarna de fick?

Min spaning är att folk visserligen oftast är smarta och kloka, men att de reagerar med helt andra delar än hjärnans frontallob när de röstar fram eller bort regeringar.
Gammalt, makt, fet, trött, gods, Göran Persson = BORT. Ödmjuk, nytänkande, jobb (oklart vad, men det låter ju alltid bra), snälla ögon, samarbete, allians, här ska städas, rör om i grytan, lär dem en läxa = IN.

Kalla mig naiv, men så tror jag det var. Och det spelar ingen roll hur många bankekonomer, analysinstitut och rapporter som påstår att det går bra för Sverige om man inte själv upplever det, hör det från sin granne, ser det i barngruppen på dagis eller i entusiasmen i undersköterskans ögon eller i landslagets segrar.

Den som förknippas med bäst känsla vinner. Är du en Loka eller en Evian? Levi´s eller Whyred? Jag är sådan själv. Själv kan jag villigt erkänna att jag inte köpt mina Acnejeans för att de har de mest slitstarka sömmarna. Jag köper inte Absolut vodka för att jag känner sådan skillnad i smaken jämfört med Explorer. Mycket handlar om BILDEN och KÄNSLAN. Så även i politiken.

[UPPDATERAD!] När jag skrev detta inlägg gick jag helt på känsla. Men nu påpekas i en kommentar att min spaning även finns vetenskapligt belagd i The Political Brain, en bok som alla svenska partistrateger spås läsa före nästa val. Om detta står mer att läsa i SvD. Sammanfattningsvis är budskapet att den rationella väljaren inte finns: i politik är känslor viktigare än förnuft. Bill Clinton sägs vara exalterad: ”Att jag tycker det är en mycket viktig bok är en underdrift”, säger han till New York Times.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , , , ,

4 kommentarer:

Anonym sa...

http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_16865219.asp

Bra artikel som till viss del har att göra med det du skriver om.

Johanna Graf sa...

Tack för tipset, Anonym!

Anonym sa...

Självklart har du rätt. Emellertid är det ju bara en bråkdel (allting är ju relativt) av befolkningen som faktiskt velar kraftigt. Det riktigt intressanta är ju dels hur det fungerar i huvudet på alla de som faktiskt inte alls byter, dels hur gruppen som faktiskt byter mellan valen ser ut.

Johanna Graf sa...

Men det är ju en växande andel som bestämmer sig allt senare för vad de ska rösta på. Och det var ju onekligen en stor andel som valde att byta förra valet, beroende på just detta att Alliansen lyckades förmedla en fräsch känsla snarare än ett attraktivt tiopunktsprogram.