torsdag, augusti 30, 2007

Keps på eller av löser inte skolans viktiga fråga


Skolterminen har just börjat och som ett brev på posten dyker den gamla följetongen om skoluniform upp, denna gång i Aftonbladet . Redan när jag läste Kamratposten på 70-talet poppade det med jämna mellanrum upp förnumstiga människor som trodde att stress, mobbing, bråk och modehysteri skulle försvinna med uniformstvång.

Först låter det ju så bra. Varför inte hitta en schysst gemensam klädkod? En som är modern och snygg alltså, inte någon engelsk internatkavaj med plisserad kjol och slips? Vad enkelt det vore, ingen skulle behöva tveka om vad de skulle sätta på sig på morgonen. Ingen skulle behöva skämmas för sina omoderna kläder, ingen klassens rikemansunge eller modedocka skulle kunna sätta sig över andra.

Men tänk efter litet nu. Eller varför inte fråga alla engelska skolbarn om det är detta Nirvana de upplever? Det funkar nämligen inte. Vi strävar alla efter att individualisera oss, sticka ut. Speciellt i homogena grupper är det nästan en naturlag att det bildas subgrupper med respektive -trender och moden. Och tänk på hur det gick med det franska slöjförbudet, nödtorftigt skylt (ursäkta ordvitsen) i ett s k "huvudbonadsförbud". Genast testades och töjdes gränserna: - Nej, magistern, det här är bara ett ovanligt brett pannband/hårband,/plåster, alternativt -Vadå, ni sa ju inget om Bandana. Inte för att kidsen i första hand ville ge utlopp för något religiöst uttryck, utan för att de hade behov av att profilera sig. Får man inte göra det genom sin klädsel, som trots allt är ett tämligen harmlöst verktyg, så gör man det på nåt annat sätt.

Aftonbladet frågar "Vad är inte OK klädsel i skolan?" och ger en massa alternativ. Dock inte: "Allt är OK, bara du inte fryser eller uttrycker nåt som är förbjudet i lag" som jag skulle ha valt. Gissa vilket alternativ som folk klickat mest förrresten? Kepsar!!! Vad är det som gör denna fåniga fråga så het? Hör man dåligt om man har keps på sig? Har kepsen så tjocka lager tyg att hjärnan inte får syre och man blir dum i huvudet med den på skallen?
Nej, testa "kepsen är så jävla provocerande för vissa vuxna att jag bara MÅSTE testa att ha den kvar på huvudet i klassrummet". Ungefär som de engelska skolflickorna som provocerar med olikfärgade skosnören i skoluniformsskorna. Det stod ju inget om det i reglementet...

När jag som barn stod i hallen och ropade: -Jag går ut och leker. När måste jag vara inne?
sa alltid min mamma till mitt stora förtret "När du blir kall eller trött. Det där klarar du att avgöra själv". Vilket jag ju förstås gjorde. Fan, vad sur jag blev. Förbud är mycket roligare, för de går att bryta mot.

Jag har en skämtsam ton, men är egentligen djupt allvarlig. Att vi i den viktiga skolfrågan förfaller till att debattera skitsaker som keps på eller av är allvarligt oroande. Vem vågar ta frågorna i rätt ordning med den viktigaste först? I debatten tas alltid den sista och minst viktiga formfrågan först.
1. Vilken kunskap behöver vi i Sverige i framtiden?
2. Åt vem ska denna kunskap erbjudas?
3. Hur ska skolan organiseras för att människor ska kunna och vilja ta in denna kunskap?

Nu ska jag gå och bråka med ungarnas skolor. Ingen av dem har fattat att skollagen numera föreskriver att ordningsregler ska tas fram av rektor, lärare, elever och föräldrar tillsammans. (Grundskoleförordningen 6 kap 8b §. Tillagt i 2006:205) Men nej, istället skickas det hem ett papper med standardregler som rektor och biträdande rektor suttit och skrivit själva på sina kammare innan terminsstart och som vi föräldrar och elever förväntas underteckna för att "visa att vi förstått" reglerna. Jag förvandlas i ett trollslag till den jobbiga motvallsbruden i klass 7f i Tallbackaskolan och vägrar förstås skriva under. Ett tips är att följa lagen och först sätta sig ner tillsammans, alla som ska ha skolan som arbetsplats, och ta ett snack om vilka regler som ska gälla. Det blir liksom litet lättare med efterlevnaden då....

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

5 kommentarer:

Peter Karlberg sa...

Bra skrivet!

Gillar att du indirekt kritiserar pågående rådslagsfrågor som ju inte precis börjar i rätt ände.

Johanna Graf sa...

Ja, det rådslaget lämnar mycket i övrigt att önska!

Per sa...

Vare sig Jan Björklund eller Ingegerd Wärnersson bör bestämma vem som ska ha kepsen på sig. Jag tycker att lärarna i huvudsak själva bör få bestämma vilka ordningsregler som gäller i deras klassrum.

Det ger dem en bättre arbetsmiljö, och gör att elever lär sig för- och nackdelar med olika pedagogiker och ledarskapsstilar.

ullis sa...

Jag håller med dig totalt! Kan verkligen inte förstå keps-diskussionen. Borde det inte finnas viktigare saker att diskutera i skolan när det gäller hur man beter sig mot varandra eller hur man skapar studiero?
Har ett skrämmande exempel från min son. Tillsammans med andra elever i skolrådet åkte han iväg på överläggnign med lärarna där ordningsregler skulle utformas. Innan de åkte hade ungarna gjort ett hästjobb i förarbete - varit runt i alla klasser och fått med sig bra underlag om vad eleverna tyckte var viktigt för lugn och ro i skolan. Kepsfrågan fanns inte med där - istället hade de uttryckligen sagt att de ville få ha huvudbonad på sig. Däremot fanns många kloka och viktiga saker med på elevernas egna lista. Lärarna vägrade släppa keps- historien och skrev in det i ordningsreglerna mot elevernas uttryckliga vilja. Det var nog inte bara min son som undrade vad elevmedverkan egentligen var till för.
Eller som han sa när han kom hem: vi ville prata om hur vi får fler elever att ta ansvar för lokalerna och kanske ta över städning och annat. Vi hade massa andra förslag. Istället ägnade vi en timma åt att bråka om kepsar...

Johanna Graf sa...

Håller med er allihop. Och Ullis, din sons historia är inte bara skrämmande, den är tyvärr också väldigt vanlig. Har under mina år som kringresande i skolfrågor stött på så många desillusionerade ungar som fråntagits sin skaparkraft, nyfikenher och ansvarsförmåga och istället resignerat förminskat sig själva till precis de proteststinna pubertala slynglar som lärarna hela tiden betraktat dem som. What a waste...