Jag och min stora trut

Jaha, nu har jag gjort bort mig. Svurit i kyrkan. Skitit i det blå skåpet.

När jag idag skulle tala i Tornparken i Sundbyberg, visste jag att både deras oppositionsråd Helene Hellmark Knusson och LO:s ordförande Wanja Lundby Wedin skulle ha en del rättmätig vrede att ösa ur sig, både mot regeringen och mot det nytillträdda moderatstyret i Sumpan.
Det kändes som om jag ville ta upp en annan tråd och blicka litet inåt, mot vårt eget parti och dess behov av förnyelse.

Nu är det ju inte lika populärt att tala om vikten av förnyelse och lyhördhet, som att glädjas åt gemenskapen i kritiken av det borgerliga systemskiftet och det faktum att nära 2 miljoner människor i opinionsmätningarna just nu stödjer oss i denna kritik. Det var nog några som blev sura, men konstigt nog också många andra som kom fram efteråt och sa att de delade min analys, även riktiga gamla medlemmar.

Men som sagt, man kritiserar inte gamla traditioner helt ostraffat. Och det faktum att en reporter från rapport tyckte mitt tal var det mest upplyftande han hört på de 35 år som han bevakat första majdemonstrationerna, och gjorde ett inslag om det på 19.30-sändningen, gör ju inte min insats mindre utstickande... Nu kommer jag väl få fan från hela sosse-Sverige, bli satt i kylskåp och få emigrera till Svalbard. Fan, fan, fan. Att jag aldrig lär mig.

När det känns nattsvart kan jag ju iallafall glädja mig åt att vi hade ett jättebra sossefirande igår på valborg i Skytteholmsparken. Massor av barn och föräldrar kom till vårt tält, svarade på vår politikfrågesport, fick ballonger och rosor och partiets nya bok På väg gick åt som smör i solsken.

Vad jag sa? Inte så där jätterevolutionerande saker, tyckte jag själv, men döm själva. Här är ett utdrag ur talet jag höll:

"...Vi kan börja med att titta på hur vi använder 1 majtraditionen. I år är nog kamplusten större än på länge. Äntligen finns det tydliga politiska beslut att protestera mot. Men hur trovärdiga är vi i våra protester? Går vi trötta med förtryckta plakat, eller finns det kraft och liv i våra rop? Precis på samma sätt som det är med partiet; uppfattar folk att vi bara söker makten för maktens skull, eller vill vi något med samhället, med världen?

Har första maj blivit ett självändamål, något ritualiserat som finns bara för att hylla historien? Även om det görs försök att förnya 1 maj, så är huvudkonceptet detsamma. Längst fram skall det stå någon slags ledarfigur som talar till folket, som lyssnar och lär. Jag tror inte det funkar i längden. Jag tillhör inte heller de som tror att allting blir bättre för att vi förnyar formerna, tvärtom tror jag att risken är stor att det bara blir fjantigt om vi inte riktigt bottnar i vi gör. Gör vi inte det hjälper inga sambatåg, ponnyridning eller trollkarlar i världen.Nej, det viktiga med första maj är inte formerna, utanpåverket. Det viktiga är vad dagen står för. Det viktiga är innehållet.
Nu kan det mycket väl hända att leden tätnar något denna 1 maj. Det finns som sagt mycket att protestera mot. A-kasseförsämringarna. Utförsäljningar av statens egendom. Försöken att underminera fackföreningsrörelsen. Risken för en riktigt otäck räntechock. Det är en strid om framtiden värd att ta - och som vi ska ta. Men socialdemokratin kan inte bygga sin framtid på att vara mot det som Alliansen är för. - Alla ska med, men vart? som Mona brukar påpeka.

Inga opinionsmätningar i världen idag hjälper om vi inte har en tydlig politik baserad på människors vardagsbekymmer om tre år. Därför borde vi utnyttja den här tiden, om inte på första maj, så åtminstone under årets övriga 364 dagar, till att lyssna mer än vi agiterar. Vad tycker folk i Solna och Sumpan? Vad pratar de om? Vilka är problemen? Vad har (s) gjort för fel? Hur kan rörelsen bli bättre?

I Frankrike var det skadskjutna socialistpartiet tvungen att göra just detta. Genom att öppna upp partiet, lyssna, skapa och ta debatt lyckades värva 100 000 nya medlemmar och fördubbla sitt medlemsantal. Om de kan, så kan vi!

Här hemma har vi precis valt en ny partiledare som också har långtgående tankar om demokratiska förändringar och som både orkar ta en konflikt, leda, och slakta en och annan helig ko. Men hon kan inte göra det ensam. Det finns inga magiska trick, inga frälsare som klarar det. Tro aldrig det! Det måste göras av oss tillsammans. Därför funkar det inte med att jag eller någon annan står här och ger svaren. Istället ska vi använda vår tid i opposition till att vara nyfikna.

Visst kan man tycka att varje dag i opposition en förlorad dag, men de 1237dagar som är kvar till valet 2010 kan också bli 1237 chanser att lära oss nåt nytt. Det beror på vad vi gör av dem.

Jag tror, att vi har varit så upptagna med att regera, att vi glömt bort att visionera:
–Kära väljare, har du problem med något? Då har vi systemet för att lösa det! Högern, å sin sida, har reducerat medborgaren till kund.
- Kära kund, är du inte nöjd? Då kan du ta din peng och gå!
Ingen har frågat invånarna: - Kära medborgare, hur vill du ha din vård, din skola? Vad kan du göra själv och hur kan vi ordna det tillsammans? Deltagardemokrati, kallas det. Det var vårt parti bra på i början, i folkrörelsernas gryningstid.

I Solna frågar borgarna bara efter medborgarnas åsikter vart fjärde år. Det kallar de att skaffa sig ett tydligt mandat. Så funkar det inte. Mandat, det måste man be om varje dag, i alla fall om man vill kalla sig folkrörelse och alldeles särskilt om man heter socialdemokraterna och behöver göra upp med en gubbig predikanttradition.

Därför ska jag inte prata mer nu, utan börja med att lyssna på den som står närmast. Fråga den som står bredvid dig hur det är på jobbet, hur barnen har det i skolan eller vilka drömmar han/hon har inför framtiden.

Vi kallar oss folkrörelse, men det kan vi ju inte göra om vi bara träffar varann.

Fortsätt därför imorgon och vänd dig till grannen när du står på fotbollsplanen eller i kön på Konsum. Så ses vi här nästa år igen, tillsammans med alla nyvärvade medlemmar, men då tycker jag att vi river det här podiet och hittar former där vi pratar med varann också, och inte bara till varann."

Reagera gärna, jag tål kritik. Ni hittar mig under duntäcket.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: socialdemokraterna, politik, första maj, 1 maj, traditioner, Rapport, emigrera