Efter att ha sköljt bort den illaluktande rosa Cilli Bang-geggan sätter jag mig och kollar på nyheterna, som rapporterar från Labourkongressen. Gordon Brown, som är mindre poppis än både Tony Blair och oppositionsledaren David Cameron, ska hålla sitt ödestal. Gordon pratar försiktigt, noga med att hylla Blair för hans framgångar. Han verkar mest mån om att föra arvet efter Blair vidare. Efteråt tycker några kongressombud att han lyckats och några tvärtom. De bittra personstriderna rullar på. Jag hoppas innerligen att vi svenska socialdemokrater klarar att undvika detta när vi nu ska välja ny partiledare.
Frågan som bör ställas är ju - som Abbe så klokt sa i förra veckan - Har vi ett budskap som söker sin organisation eller en organisation som söker sitt budskap?
En av (de få) fördelarna med att förlora ett val är att man får tid till eftertanke och idédebatt. Vi har varit så upptagna med att förvalta och regera landet de senaste åren, att vi inte haft kraft till detta nödvändiga arbete. Gör vi vår läxa nu och sätter oss ner och funderar på vart vi ska, och varför och hur, så undviker vi lättare att fastna i infekterade strider där kandidat efter kandidat mals ner.
En parallell till detta är Ansvarskommitténs arbete, där man nu sitter med det stora och tunga tankearbetet kring hur Sverige ska organsieras och styras i framtiden. Ska vi ha fler eller färre kommuner? Ska landstingen vara kvar? Hur kan en framtida regionstruktur se ut? På nästan varenda seminarium och konferens som anordnas kring detta, utvecklas det snabbt till att småpåvarna från alla kommuner och landsting sitter och drar streck på en Sverigekarta. Maktkamp, istället för att först fundera på innehållet. Vad ska regionerna ansvara för? Vad ska ligga under det kommunala självstyret? Inte förrän det jobbet är gjort är det läge att fundera på geografisk indelning. Men det är sällan jag sett någon församling orka hålla kvar vid den diskussionen.
Till sist dagens spaning: Varför är både Lars Leijonborg och Johan Jacobsson så lika Black Adder?
1 kommentar:
Jag blir glad när man citeras, dels av fåfänga men också för att ens argumentation har fått fäste. Dock sa jag följande för att vara lite petig:
"Har vi en uppgift som söker sin organisation eller en organisation som söker sin uppgift?"
För övrigt tycker jag att du har en mycket bra blogg och skriver både kul och tänkvärt.
Skicka en kommentar