Pappaledigheten är en bluff. Så skriver Arne Wirén i SvD Brännpunkt idag och pekar på att tusentals pappor som inte tar ut pappaledighet idag faktiskt inget hellre vill, men stoppas av mammorna. Bara om de är gifta med mamman är de automatiskt vårdnadshavare och har rätt till pappaledighet. Annars är det upp till mamman om hon vill släppa in dem i föräldraskapet. Vill hon inte skriva under pappret om gemensam vårdnad, så får pappan ingen. Det här gäller allt fler nyblivna pappor.
Allt fler blir föräldrar utan att bo ihop, och i det läget är pappan borträknad redan från början. Även pappor som blir av med vårdnaden i samband med separation, förlorar rätten att vara föräldraledig. Det är bara för mamman att söka enskild vårdnad, så får hon pappans dagar. Enligt lagen som kom 2006 kan ju inte föräldrar ha gemensam vårdnad om de har svårt att samarbeta. En konfliktdrivande lag, skriver Wirén, eftersom mammor som vill ha enskild vårdnad helt enkelt kan välja att sluta samarbeta. Hur det går i rätten vet vi, där får mamman med 95% säkerhet vårdnaden.
Det finns som tur är tecken som visar på en annan utveckling, men den bild som målas upp i debattartikeln är tyvärr också sann. Självklart måste den som blivit pappa få rätt att vara föräldraledig, även om mamman vägrar skriva på om gemensam vårdnad. Självklart förutsatt att han inte är knarkare, hustrumisshandlare eller på annat sätt olämplig som förälder. Men att det långt ifrån alltid handlar om sådant när en man diskvalificeras som pappa på grund av barnets mor, är Kristoffers historia ett talande bevis på:
Han är 38 år, skild sedan fem år och trivs bra med sitt liv som varannan-veckas-pappa åt de två halvstora sönerna och sitt jobb inom barn- och ungdomsvården. Men nu är han olycklig och framförallt skamfull. Kanske finns det fler i hans situation, men det är i så fall inget de talar om. Det Kristoffer råkat ut för är knappast något man erkänner frivilligt. Han har lurats att bli pappa till ett barn som han inte får träffa. Hans roll var bara att vara en schysst genuppsättning. – Kontaktsajterna på nätet är perfekta varudeklarationer för kvinnor som tröttnat att försöka hitta kärleken på krogen och nu bara vill ha kontakt med en bra karl att få barn med innan det är för sent. Det är bara att välja och vraka, som i en meny där allt redovisas; yrke, utbildning, längd, vikt, inkomst.
Det var för ett och ett halvt år sedan som han på en av de stora nätdatingsajterna kom i kontakt med en kvinna som han först betraktade som högsta vinsten. I hans egen ålder, snygg och framgångsrik. Först verkade allt nästan för bra för att vara sant, men efter bara ett par månader rann relationen ut i sanden. Eftersom det blev så kortvarigt sörjde han inte så mycket över det, utan gick vidare. Tills en dag tre månader senare, då kvinnan plötsligt hörde av sig igen, denna gång för att tala om för honom att hon var med barn. Kristoffer blev chockad, kvinnan hade försäkrat att hon hade skydd.
– Det var förstås otroligt korkat av mig, men jag litade på det och skyddade mig därför inte själv.
Nu fick han skylla sig själv och ta ansvar för följderna. När kvinnan utan vidare diskussion meddelade att hon tänkte behålla barnet, sa han därför att han ville ta sitt ansvar som pappa och dela föräldraskapet fullt ut med henne. Hon sade sig först samtycka, men snart började problemen.
Under stora delar av graviditeten gjorde hon sig okontaktbar och när barnet skulle födas tilläts han inte vara med på sjukhuset. När barnet väl var fött, en fin liten pojke som hittade vägen direkt in i Kristoffers hjärta, så var det dags att gå till Socialtjänstens familjerätt för att skriva på de papper som skulle fastställa hans faderskap och deras gemensamma ansvar för vårdnaden. På väg till familjerättens lokaler säger kvinnan plötsligt att hon ”vill vänta” med att skriva på pappret om den gemensamma vårdnaden. Kristoffer berättar:
- Jag blev alldeles kall och fick inte fram ett ord. Men jag beslöt mig för att ta det lugnt och vänta med att ta upp frågan till senare, när hon inte var så nyförlöst och känslig. Jag vågade inte ställa till bråk, för då kunde hon ju neka mig att träffa honom, eller gå under jorden igen.
Kristoffer var genom sitt arbete med barn och unga väl förtrogen med vad lagen säger i sådana här fall. När ett barn blir till utan att föräldrarna är gifta, har mamman automatiskt vårdnaden tills parterna kommit överens om annat. Hon har hela föräldraledigheten och hon kan till och med välja att flytta vart hon vill utan att behöva rådfråga den andra föräldern.
- Jag var helt rättslös, det visste jag, så jag gjorde allt jag kunde för att inte stöta mig med henne.
När kvinnan efter ett par månader efter förlossningen fick ett stort jobbuppdrag, gick han därför med på att genast ta föräldraledigt för att ta hand om sonen. Som tur var hade han en förstående arbetsgivare som gav honom ledigt med kort varsel. Han hade varit pappaledig länge med sina äldre söner och njöt av chansen att lära känna och komma nära den lille sonen. Barnets mamma väldigt trött av att jobba heltid så nära inpå förlossningen och bad honom därför rätt ofta att ta hand om nätterna också. Det löstes genom att Kristoffer fick sova med pojken på kvinnans soffa så att hon hade honom nära till hands när det var dags för amning.
- Jag var förstås också trött, jag hade ju mina två andra söner att ta hand om också, men jag ville visa både för dem, henne och på jobbet att jag skulle klara det. Jag vaknade hemma, gav barnen frukost och följde dem till skolan och åkte sedan ibland direkt till yngste sonens mamma och spenderade dagen där med honom medan hon arbetade, ibland först till jobbet och sedan dit på kvällen för att sova med pojken. Även om det var jobbigt var det ju fantastiskt att få lära känna en ny liten människa. Samtidigt gnagde rädslan i mig och jag hade svårt att våga ta honom helt till mig, eftersom hon när som helst kunde neka mig mitt pappaskap och sticka iväg med honom vart hon ville. Då skulle jag gå sönder, kände jag.
När det blev dags för semester var det precis vad som hände. Kvinnan förklarade att hon tänkte spendera sommaren i sin tidigare hemstad långt uppe i norra Sverige. Kristoffer skulle inte få ha pojken alls, men var välkommen att ”komma upp och hälsa på” om han ville.
- Då gick luften ur mig. Jag skulle inte få träffa min fem månader gamla son på hela sommaren. Så små barn har väldigt kort minne och han skulle förstås totalt glömma bort mig på den tiden. Men återigen begick jag misstaget att inte protestera vilt, utan sade istället att vi fick tala allvar direkt efter semestern. Jag föreslog att vi skulle gå till Familjerådgivningen, och hon sade sig hålla med lovade att boka tid, men inget hände.
Första dagen efter semestern ringde Kristoffer sonens mamma, men nu hade hon helt gått under jorden. Han ringde, skrev och mailade, men hon svarade inte. Han prövade olika telefonnummer, han gick till hennes hem och ringde på dörren, men ingen öppnade. Kristoffer satte sig på tunnelbanan hem och bara grät. Han förstår nu att det aldrig var sant, det kvinnan sa om att dela föräldraskapet. Nu har han en son som han bara har kontakt med genom de månatliga dragningarna om 1 273 kronor som Försäkringskassan på kvinnans uppmaning gör från hans lön. Han är arg och ledsen, men mest skäms han. Skäms över att ha varit så dum, så godtrogen och så slarvig att han trodde på kvinnans försäkringar, först om att hon var skyddad mot graviditet, sedan om att sonen självklart skulle få ha både en pappa och en mamma.
- Andra killar måste få veta att sådant här händer. Om jag genom att berätta kan göra killar som lär känna tjejer på nätet litet mer på sin vakt och skydda sig, så är det värt det.
Det är därför han beslutat sig för att berätta, trots skamkänslorna. Träffar du en singelkvinna på nätet där den biologiska klockan tickar högt så ta tid på dig och lär känna henne ordentligt innan du har sex med henne.
Så långt Kristoffers historia. (Namn, bild och omständigheter i övrigt är fingerade.) Den berättades för mig av en kompis, och jag vet inte hur den slutade, men jag hoppas att Kristoffer och sonen mår bra och har fått chansen att återuppta sin far-son-relation.
Men hur ska vi göra för att historien inte ska upprepa sig?
Ja, till att börja med kan vi ju ändra lagen så att när föräldraskapet fastställts ska gemensam vårdnad vara praxis tills olämplighet bevisas. Om vi menar allvar med att pappan är lika viktig för sitt barn som mamman, och att det är bra för små barn att vara med båda sina föräldrar så måste pappadagarna vara pappans, oavsett om mamman vill skriva på om gemensam vårdnad eller inte.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om pappaledighet, föräldraledighet, faderskap, vårdnad, vårdnadstvist, papparättigheter, mammors rätt till sina barn, pappors rätt till sina barn, gemensam vårdnad, delad vårdnad, enskild vårdnad, jämställdhet, nätdating, datingsajt, genuppsättning, preventivmedel
Medan allt fler uppmanar regeringen att få tummen ur och komma med ett kraftfullt paket för att stimulera ekonomin och rädda jobben, bara suckar Anders Borg och lägger pannan i bekymrade veck. När han kallade till presskonferens för någon vecka sedan, trodde alla att han äntligen hade något att komma med, men det var bara för att säga det vi redan visste: Det här blir långvarigt.
