JOHANNA GRAF: Vilken är den finaste ordgåva du nånsin fått?

söndag, januari 30, 2011

Vilken är den finaste ordgåva du nånsin fått?

Jag känner mig litet djup idag. Söndagar har den effekten på mig.

(Och nej, det är inte frågan om kemisk ångest, de där djupen man kan få efter en middag med mycket vin på lördagen. Igår åts det nåt så prosaiskt som tacos med två av sönerna och till det dracks det två glas finöl av märket Peroni, kvarglömt efter äldste sonens nyårsmiddag som hölls här i lönndom när jag var bortrest. Hmmm!)

Nä, det är nog själva fenomenet söndagar som gör mig djup. Man får liksom tid att tänka efter.

Jag funderar på vad som är lycka; vad man kommer minnas när man sitter på hemmet som gammal. Vid middagen igår pratade vi av nån anledning om vad ett soffbord kan kosta. 4 000:- är inte ovanligt. Äldste sonen utbrast: - Va?! Hur kan man betala så mycket? Det är ju lika mycket som min Indien-biljett kostade! Hur kan man vilja ha ett jävla soffbord istället för en resa?
Ja, om risken finns att man minns det där soffbrodet sämre än en resa när man sitter där på hemmet, bör man nog tänka efter. Det sägs ju att folk allt mer väljer upplevelser framför prylar, vilket om det stämmer är en sund utveckling.

Vad är ett rikt liv för dig?

Själv känner jag att det som gör mitt liv rikt just nu är på vänner. Vännerna på fiket utanför Solna stadshus på fredagarna som kommer förbi och ger mig inspiration, kritik, tips eller bara ett uppmuntrande tillrop. Det gör mig rikare än hundra shoppingkassar.

Några sådana ordgåvor jag kommer minnas tills jag dör är t ex 15-åriga Fridas brev. Och mellansonens ord, några av hans allra första, när jag överlastad släpade den fullastade barnvagnen med honom, lilleborsan och matkassarna uppför en brant barnvagnsramp i t-banan: - Bavo, bavo, vad guckig du e!
Då får man superkrafter, jag lovar.

Vilken är den finaste ordgåva DU någonsin fått?
(Jag har medvetet uteslutit de allra mest privata här; de vilar i mitt hjärta, säkrade mot offentlighetens ljus.)