När jag som nyvalt oppositionsråd flyttade in i stadshuset i Solna våren 2004 gjorde jag det till ett tömt kontor. Inte ett papper, inte en instruktion, inte en medarbetare, bara ensamt oppositionsråd i det för ändamålet anvisade oppositionsrådsrummet, fyllt av företrädarnas mörka ekmöbler med elefantiasis. (Möblerna alltså, inte företrädarna:-)Det där med omständigheterna kring företrädarens hastiga avgång kan vi lämna därhän, det är glömt och förlåtet, det var själva kontoret jag funderade på. Hur inreder man ett arbetsrum för ett kommunalråd, (opposition eller ej)?? Jag åkte till det stora möbelvaruhuset, baxade hem några platta paket, skruvade ihop prylarna och började jobba. Ett helt vanligt kontor trodde jag, ända tills tjänstemännen kom in och såg det. -Vilket OVANLIGT kontor du har! Kanske var det litet färggladare än de andra kontoren, vad vet jag. Mitt IKEA-möblemang var iallafall betydligt billigare än än standard-ek-möblerna från kontorsinredningsföretagen. ALLA möbler kostade tillsammans mindre än EN av de gamla bokhyllorna som avgångna herrar införskaffat.
Men ovanligt? Nää.. Även om mitt skrivbord var mindre än de avgångna herrarnas, var det ändå stort i min ögon. Skrivbord är förklädda predikstolar. Bakom altaret skall det sitta en man, på 70 cm sitthöjd och i besöksstolarna som har 45 cm sitthöjs sitter de olyckliga som skall få dagens text predikad för sig. Därför skaffade jag inga besöksstolar, utan hänvisade både mig själv o besökare till två små fåtöljer eller det stora mötes/matbordet istället.
Men det var ändå nåt som kändes fel.
Varje morgon när jag vaknade satte jag mig och jobbade med min bärbara dator bland flingpaket och tekoppar på frukostbordet. Det gick finfint (så länge man inte spillde). Ibland, när jag inte hade nåt möte inbokat, glömde jag bort tiden och fastnade där. Men så fort jag kom till jobbet och satte mig bakom det där skrivbordet blev det på något sätt ...trögare. Var det arbetsmiljön som var okreativ? Signalerade stelhet och tvång? Fabriksvisslor och stämpelklocker har gått folket djupt till sinnes, som min kompis Larsa säger.
Jag vet inte, men nu har jag beslutat mig för att testa någonting nytt. Ifrån stadshusets möbelförråd har jag fått upp två gamla Klippan-soffor, visserligen lätt skitiga, mörkvita kan man säga, men bekväma. Skrivbordet har jag halverat och rensat från gamla papper som jag ändå aldrig kommer läsa. Imorgon tar jag med mig min bärbara dator och slänger mig i soffan. Besökare får väl sitta skavfötters. Kanske det blir nåt riktigt bra tänkt på oppositionskontoret, vem vet?
De bästa tankarna uppfinns liggande, heter det ju, så nästa steg blir kanske en hängmatta :-)?! . "Det vågrätta kontoret", kan jag kalla idén.
Eller så åker alla möbler ut?
Som de säger i Vittraskolans reklam: Vi har inget schema! Vi har inget klassrum! Vi har inga skolböcker. (Vi har inga väggar! Vi har ingen gympasal! Eller NO-sal! Eller slöjdsal! Vi har inga lärare, alla får heta "pedagoger". Tjoho!)
Eller så åker jag ut, i tvångströja ha ha! Äh, det gör jag ju frivilligt varje fredag, då jag sitter på caféet utanför stadshuset och jobbar med min lilla laptop. Värdlens sämsta arbetsmiljö, rent fysiskt, men oslagbart kreativt!
Här är några bilder från riktigt kreativa kontor, bla Googles och Facebooks:
Tack vännerna på Fejjan för inspirationen förresten. Läs även andra bloggares åsikter om kreativt kontor, Solna stadshus, oppositionsråd, manliga maktmöbler, stora skrivbord, ekmöbler, hängmatta, vågrätt, kontorsrum, arbeta i soffan, laptop i knäetoch annat intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar