Ju äldre man blir, desto viktigare tycks det här med mat bli. Det gäller naturligtvis inte mig, jag är mer typen som "helst skulle vilja ta in sin näring i form av piller" för att citera Per Albin Hansson ur gårdagens blogginlägg. Men medan pensionärer diskuterar sjukdomar, tycker jag medelåldringarna oupphörligt snackar mat och recept. Lyssna på den här dialogen som jag nyss åhörde mellan två arbetskamrater, så där kan man ju bara snacka om man inte har nåt annat att se fram emot än döden. Eller har grava Plurakomplex. (Obs, kärleksfull Solna-ironi! Jag älskar dem båda två.)- När man kokar korv ska det vara 4 vitpepparkorn i spadet.
- Ja, och så 2-3 kryddpepparkorn.
- Lök, man får inte glömma löken. Gul ska den vara.
- Mmm, och så får man passa på koktemperaturen! Korven ska liksom knäppa till när man biter av den.
- Och skicka ut en liten stråle köttsaft.
- Fast viktigast är nog senapen. Efter mycket prövande genom åren börjar jag nästan luta åt originalet; Slotts.
- Nää, Colemans ska det vara!
- Hur som helst, det är synd och skam att Drobblas hemliga ketchuprecept försvann samtidigt som hans korvkiosk.
En förklaring till den sista meningen återfinner man på Larsas blogg: "Drobblas kiosk på Råsundavägen sålde korv varsamt värmd i ett spad med pepparkorn, lagerblad och en buljongtärning som tillsammans med hans unika ketchup präglat min inställning till mat sedan dess. Ketchupen var en hybrid av ketchup, tomatpuré och chilisås som tillverkades efter ett hemligt recept."
Behöver jag tillägga att Larsa också är medelålders?
Nu ska jag gå hem och käka vita bönor med tomatsås ur burken.
För övrigt kan jag rekommendera denna korta men kärnfulla krönika om Korv-Ingvars kamp mot den stora multinationella jätten Mc Donalds!
Läs även andra bloggares åsikter om Solna, mat, medleålders män, korv, korvkiosk, medelåldern, korvkokning, korvrecept, Drobblas ketchuprecept och annat intressant
3 kommentarer:
Jag tror att det hänger ihop med att korven, så som den serveras i bra kiosker, är genuint svensk. Barndomssvensk. Den funkar som en bro över mörka vatten där Langos, dålig Kebab, taskig sushi, barnkryddad tacoköttfärs och allehanda skit simmar runt i Cola Light.
För det här snacket om att vi i Sverige tar till oss utländsk matkultur, ja till och med omfamnar den, är en sanning med modifikation. Det vore riktigare att säga att vi accepterar att god mat reduceras till vad som är mest lättsålt för allehanda snabbmatskedjor. "Gillar du mexikanskt?" "Ja, för fan, El Maco är skitgod". Ungefär så.
Bjud hit en Neapelbo och bjud på kebabpizza. Tvinga i en kines en portion friterade räkor med sötsur sås serverad på Chong Pong i Knohult. Servera en färdig inplastad bricka med tapas från ICA Maxi till en människa från Sevilla. Eller inte. De skulle bara skaka på huvudet. Inte för att det nödvändigtvis är skitäckligt utan för att de har tolkningsföreträdet i kraft av sina erfarenheter.
Så funkar det med kokt med bröd och mig. Jag vet hur det skall smaka. Jag vet hur den skall serveras. Jag vet att jag har rätt och att min kropp reagerar sunt när jag får kväljningar inför Statoils roterande, fisljumma styggelser. Kokt med bröd - bara senap. Det tar ett halvt liv att komma dit, så är det bara.
Ha ha, en lika fyndig som sann iakttagelse Larsa! Du borde öppna en genuin Solnakrog med äkta crunch. Sandras hörna är till salu!
Tänkte gå dit och stödäta ikväll. Ska du med?
Det är för mycket mat och för lite korv på teve....
Skicka en kommentar