torsdag, oktober 11, 2007

Mmmm...infrastruktur! Sexy...

Om någon hade sagt det till mig den där dagen 1993 då jag som ung småbarnsmamma tog min första stapplande steg i politikens korridorer hade jag sagt: -Aldrig i helvete!

Men nu är jag där. Vägfrågor är lika intressanta som skolfrågor. Jag tycker ordet infrastruktur är sexigt. Jag kastar mig med spänning över Vägverkets och Banverkets infraplaner. Herregud.

Det känns litet wacko. Men vägar och spår ÄR faktiskt viktigt och dessutom värda all vår uppmärksamhet. Ta Solna till exempel. Om man vill att ens barn ska kunna ta sig till dagis tryggt kan det inte irra runt för många bilar på gatorna runt omkring. Gör det det får man ta reda på varför och försöka göra nåt åt det. Kanske är det ont om parkeringsplatser i området, kanske är det genomfartstrafik som på grund av köer på stora vägen utanför försöker hitta en ny genomfartsväg. Eller är det fotbollsmatch ikväll? När man lösta varför-frågan, får man ta tag i hur-frågan. Hur ska vi få ner antalet bilar på Solnas lokalgator?

I ledaren i Dagens Samhälle skriver Lena Hörngren: "Infrastrukturen är samhällets blodomlopp, hävdades det flera gånger under regeringens hearing i förra veckan. I så fall är det illa ställt med tillståndet i samhällskroppen." Friskvården verkar ha försummats, skriver hon vidare, och det straffar sig. Nu krävs åtskilliga by-pass-operationer och andra behandlingar för att det samhälleliga bloomloppet ska fungera.

Det här låter nästan som när killar pratar om sin egen snopp; som om den vore en egen person med en massa mänskliga egenskaper. Shit, jag måste verkligen älska vägar! Men de är ju verkligen samhällets blodomlopp. Och nu har Solna fått blodstörtning. De stora byggbolagen bygger och ritar nya byggen och de styrande politikerna säger glatt ja till allt. Ny nationalarena säger ingen nej till, men hur ska folk ta sig dit och hem? T-bana från Odenplan till Karolinska och vidare till Solna station och arenan är nästan en förutsättning, både för Norra station/KS/Ki-projektet och för arenabygget, men till den finns inte ett öre i nuläget.


Tvärspårväg från Alvik genom Solna Centrum och vidare till Solna station och Universitetet är en annan viktig kroppspulsåder för den nya arenan. Den fanns det pengar tilll ända fram till i år, då pengarna plötsligt flyttats fram till någon gång efter 2016. Regeringen höjer hellre utgifterna för skattesänkningar än att satsa på vägar i Stockholms län. Men Landstingets och kommunens moderater hjälper så gärna till och erbjuder sig att fixa det på egen hand, med hjälp av privata finansiärer. Men är det rätt? I näringslivet finns som bekant inga gratisluncher. Vi kan förskottera spår och vägbyggen, men en dag ska räkningen betalas. Av framtidens skattebetalare. Är det rätt att låna av dem som kanske inte ens är födda än till det vi vill ha idag? Statens upplåning ska inte skötas av Vägverket. Den borde inte heller överlåtas till privata företag, vilket är vad man i praktiken gör genom OPS-lösningar (offentligt-privat samarbete), skriver Lena Hörngren i sin ledare. Det finns en särskild myndighet för detta. Riksgäldskontoret. Där räknar man på ett överskott i statsbudgeten på 138 miljarder kronor för 2007. En del av dessa miljarder borde satsas i infrastruktur.

Vi Stockholmare ska inte behöva betala notan tre gånger, först genom de skatter vi betalar till staten, sedan genom trängselskatten, som ska gå till nya vägar, och sedan dessutom med skattepengar när kommunen eller landstinget lånar pengar av näringslivet till samma vägar.

Det är INTE sexigt.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , ,

3 kommentarer:

Anonym sa...

Johannas blig är alltid spännande.

En kommentar till följande som Johanna skriver:

"Vi kan förskottera spår och vägbyggen, men en dag ska räkningen betalas. Av framtidens skattebetalare. Är det rätt att låna av dem som kanske inte ens är födda än till det vi vill ha idag?"

Svaret är att det är rätt. Vi kan förviso ta det löpande investeringarbehovet för infrastruktur i Sverige omedelbart. Det handlar om kanske 100 miljarder årligen (min gissning, kan vara helt fel). Det är tre procent av BNP.

Men en väg håller i 50 år. Det är inte rättvist att moster Agda, 97, skall behöva betala hela den investeringen över skattsedeln. Hon hinner ju aldrig åka på vägen. Det är inte heller rättvist att de som föds i dag när de är 40 år gamla skall åka gratis på vägar som deras farföräldrar betalat.

Personligen är jag extremt glad för att staten lånade upp stålar för att bygga Essingeleden, och att min gamla farfar (och hans generation av hårt arbetande människor födda på 1800-talet) inte behövde betala hela kostnaden av sina magra pensioner.

Det är ju dessutom så att eftersom tillväxten hela tiden ökar är det lättare att betala notan i framtiden. Det är kort sagt både rationellt och rättvist att låna till investeringar och betala lånet under investeringens livslängd jämfört med att slanta upp allt på en gång.
För övrigt håller jag med Johanna att det är skandal hur dagens regering följer den tidigare i fotspåren när det gäller att prioritera pengar till infrastruktur. Förklaringen är sannolikt kombinationen av stockholmsfientlighet och miljöfnattande. Järnväg där ingen bor är viktigare än väg där många bor.

Magnus Nilsson
(m) Solna

Lennart Nilsson sa...

Det är lite synd att den nuvarande regeringen inte verkar vara så mycket mindre stockholmsfientlig än den gamla. Det var rätt att säga åt Göran Persson att "sluta jävlas med stockholmarna", men sen gäller det att leva upp till det också. Trots allt var ju det en viktig orsak till att vi vann valet.
När det gäller OPS-lösningar så har det ju visat sig att det ofta ger snabbare resultat och lägre kostnader, dessutom finns det ju en poäng med att de som faktiskt använder en t.ex. en väg också betalar den. Det är kanske viktigare att vi lämnar över en väl fungerande ekonomi och världens bästa skola till våra barn, än att vi lämnar över en (betald) väg...

Johanna Graf sa...

Jag har aldrig sagt att det är fel att låna upp pengar och betala av dem över en längre tid om det gäller stora och långsiktiga investeringar. Det jag sa var att det vore rimligt om det institut som sköter statens upplåning tog det där lånet. Det heter Riksgälden. Sedan sa jag också att statens överskott om 138 miljarder kronor med fördel kunde användas till landets viktigatse infrastruktur - huvudstadens. Men istället straffar den Stockholmsfientliga regeringen oss genom att låta oss betala notan trefalt. Först genom våra statliga skattepengar, sedan genom trängselavgifter - och nu genom kommunal- alt. landstingsskatten!