Kulturhedrad och hederskultur

Hederskultur 1 är skrämmande och dödlig.

Hederskultur 2 är bara fånig. Här har jag skrivit om samma sak, fast då gällde det syrran och hennes pojkvän.

Den här kulturyttringen däremot, gör mig hedrad.
Tänk, nyss matade jag honom med mosad banan.
Nu gör han skivor och får åtta gånger fler träffar än sin morsa på nätet!
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: hederskultur, hovet, mamma, föräldrar, tonåringar, MySpace, Kafkas Fever

Utmanande

Åsa, Åsa, åsa, underbara vackraste finaste Åsa!

Den mest kända och outade sanningen om mig är ju att jag aldrig klarar att göra saker på beställning. Det handlar inte bara om läxor eller allsång. Utmaningar på nätet, kedjebrev på mailen och sånt hör definitivt till kategorin "Det här bara MÅSTE du vara med på!!!"

Men så är det ju DU som ber mig, och då måste jag ju bara försöka lyda.

Okej, sju sanningar om mig själv:
1) Jag är så morgonsur att jag förintar världen omkring mig, äter små barn till frukost och sätter igång laviner och världskrig. (Det finns dock ett hemligt botemedel, men det tänker jag inte avslöja här...)

2) Datorer får mig att försvinna från världen, glömma tiden, middagsmatlagningen och försumma mina barn. Allvarligt. Någon borde ringa BRIS.

3) Jag kommer ihåg ansikten, men jag glömmer bort vad folk heter och var jag mött dem förut. Speciellt om vi möts senare i ett helt annat sammanhang. Vad gör jag då? Erkänner jag min namnafasi och ber om ursäkt? Nej, jag låtsas och spelar med tills pengen trillar ner. Kan ibland orsaka väldigt pinsamma situationer.

4) Jag har tio Luther på vardera axeln. Detta får till följd att jag "bara ska göra litet nytta först" innan jag gör det där jag verkligen vill. Och så går dagen, helgen och livet, utan att jag hinner njuta det allra minsta.

5) Jag snusar, fast jag aldrig har rökt. Hur idiotiskt är inte det?

6) Jag har sett filmen Sista natten med gänget minst sex gånger.

7) Jag drömmer om stor kärlek. (Den var Åsas, men väl värd att sno)

Den som inte fått nog nu, utan vill ha ytterligare bevis på vilken knäpp person jag är kan läsa mera sanningar om mig HÄR.

Nu utmanar jag:
Krassman
Jytte
Käringen mot strömmen
Erika
Anna Fair and True
Cege by the way

Regler:
Länka till din utmanare
Berätta 7 sanningar om dig själv
Utmana 7 bloggare
Lämna meddelande till dem du utmanat

Miss Li och Lars Winnerbäck. Så vacker och så sorglig.

Vad betyder "utåtagerande"?

Från Fredrik Reinfeldts kansli kommenteras händelsen med den kyssande statssekreteraren så här: – De som träffat Ulrica vet att hon är utåtagerande och det är inget hon skäms över, säger pressekreterare Oscar Hållén.

Jag känner mig litet osäker på vad som menas med utåtagerande, så jag slår upp det i Nationalencyklopedin:

utagerande
utagerande, utåtagerande, eng. acting out, aggressivt beteende, inom psykiatrin betecknat som social beteendestörning. Utagerande kan ta sig olika uttryck, alltifrån verbal aggressivitet och destruktivitet mot föremål till aggressionshandlingar mot djur och människor. Antisocialt och kriminellt beteende kan vara utagerande och ta sig uttryck i våldshandlingar. Tendensen till utagerande brukar avta med stigande ålder.

Ämnesklassning: Neurotiska, psykosomatiska störningar

2007-10-26 Källa Nationalencyklopedin



Hm...

Kolla för övrigt in Stationsvakt, som hittat den här underbara lika-som-bär-bilden!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: ulrica schenström, moderaterna, nya moderaterna, pussas, kyssas, journalist

Smile, baby, smile!

OK, dags för Positiva Fredagen!

Saker jag (kanske) kan tänka mig att ge en (andra) chans:

• Min mamma (om hon uppför sig)
• Den där tuben med Kalles randiga med banan (ibland finns det faktiskt inget annat att äta i kylen)
• Någon form av fysisk aktivitet, kanske
• ridningen, som jag höll på med i grundskolan. Jag var så rädd för hästarna att jag höll på att kissa på mig varje gång, men jag minns att det kändes bra efteråt. Och det är ju det folk brukar säga om motion, eller hur? Att det "känns så skönt efteråt".
• Sonens strategispel på datorn. Jag har fått det förklarat för mig. Fler gånger. Varje gång har jag nickat och sagt att jag förstått, men det har jag inte. Jag har somnat.
• Vattenskidor. Första gången jag testade kom jag upp, men när jag väl föll, så föll jag hårt. Det inte bara kändes som om jag fått ett lavemang, om ni förstår hur jag menar... Men det ser kul ut!
• Präster. Jag brukar fullt ut instämma i påståendet "Jag har inga problem med Gud. Det är hans markpersonal som är problemet". Men det senaste året har jag mött två stycken helt underbara präster.

• iPod. Har alltid påstått att det räcker fullständigt med de låtar som får plats i mobilen, om man bara har ett bra minneskort. Men det är onekligen en finess att alltid ha med sig alla sina låtar. Och att kunna plugga in den lilla tingesten i bilen, TV:n, datorn osv. Hm, jag får nog önska mig en i julklapp!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: lista, listor, ge en andra chans, andra chans, mammor, motion, iPod, ridning, präster, vattenskidor, strategispel, kalles randiga

Visa tuttarna!

Fick precis en inbjudan från Dominika Peczynski på Facebook. Hon vill att jag ska komma till medborgarplatsen klockan 08.30 imorgon bitti och visa tuttarna. Mot bröstcancer. En reklamradiokanal skänker 60 spänn till bröstcancerforskningen för varje par bröst som visas.

Jag lovade förstås tuttal uppställning. Men meddelade också att jag i gengäld förväntar mig en liknande kampanj mot prostatacancer, förslagsvis ledd av Zlatan eller Magnus Betnér.

Det verkar finnas ett stort manligt intresse redan nu, för när jag gick in och kollade hur många som anmält sig till kampanjen, så var 7/8 män! Kan de ha missuppfattat något?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: bröstcancer, rosa bandet, tuttar, bröst, visa tuttarna, Dominika Peczynski,

Skyltar

Jag älskar felstavningar, särskilt offentliga sådana. Mitt exempel från ICA var jättekul, men här är en hel sida med roliga skyltar.

Och det behöver inte vara felstavat för att vara kul. Den här skrattade jag gott åt. Undrar vilken dödsföraktande reklamutdelare som inte lägger benen på ryggen när han ser den?



Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: skyltar, reklamutdelare, reklam

Tyvärr måste jag fortsätta spy...

... för det här var något av det osmakligaste jag har hört. Ett privat barnjukhus öppnar på Sophiahemmet i Stockholm. Där får bara barn till föräldrar som sparat i en privat barnförsäkring vård. På webenkäten som Aftonbladet gjort är det visserligen en majoritet som tycker det är fel med privat finansierad barnsjukvård, men oroväckande många tycker ändå det kan vara en bra idé. Kanske har de gått på det försåtliga talet som finns i artikeln, och som alltid kommer fram när det snackas privatvård; "Jamen, om fler betalar sin vård själva, så avlastas ju den offentliga vården och kan funka bättre".

Men för i helvete, tänk nu ett steg till! Vad tror ni händer med privatvårdtagarnas betalningvilja för en vård de inte längre behöver, eller behöver alltmer sällan? Vad händer med hållfastheten i ett skattesystem där några, oftast de som är minst betalningsvilliga, inte tycker att kvaliteten i den service de får för pengarna räckt, och därför går med i en annan försäkring?

I det aktuella fallet med privata barnsjukhus kan man också stillsamt fråga sig vad som händer med barn som föds sjuka och med all sannolikhet varken hunnit få - eller överhuvudtaget skulle beviljas - en privat försäkring?

Det där med privata barnförsäkringar är redan idag ett kapitel för sig. Mellansonen svarade fel på ett hörseltest på BVC och blir därför än idag, vid 16 års ålder, inte beviljad full barnförsäkring hos vårt försäkringsbolag. Och jag har hört många ännu värre historier. Nej, fy skam, för ett sånt samhälle!

I förlängningen kan man fråga sig varför vi alla gemensamt ska betala för den svindyra läkarutbildningen om en stor andel läkare bara ägnar sig åt att hjälpa de som betalar bäst för deras tjänster?

För att vara riktigt tydlig, så att inte någon går i taket nu: Det jag kritiserar här är INTE den privata vården, utan de privata vårdförsäkringarna. (Det är samma sak med skolsystemet: Det är inte själva friskolorna det är fel på, det är finansieringssystemet som gör att skattepengar flyttas runt i en evig flytt- och lokalkarusell som är väldigt oekonomiskt.)

Det glädjer mig att det inte bara är socialdemokrater som kritiserar de här systemen. Även Vårdförbundet varnar: "Risken är att klyftorna i samhället ökar, att de som inte har råd att betala får sämre vård och att den offentliga vården inte kan finansieras på samma nivå som i dag."

Mindre än tre år kvar till valet, men det är tyvärr mycket som kan hinna raseras innan dess.

Men imorgon, då lovar jag att vara mer positiv!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: politik, sjukvård, privata barnsjukhus, privata sjukförsäkringar, klassklyftor, skatt

No way, José!

På förträffliga DeepEdition, som i sin tur blivit utmanad av Studiomannen, hittar jag listan över 8 saker man inte tänker ge en chans. Ni vet, sådana där saker som andra tjatar om att man måste testa, eller som man kanske prövat men efteråt tänker "Aldrig mer!".

Här är mina, utan inbördes ordning:

1. Fotvandringar. Testade en gång med en naturfrälst kille jag var ihop med i gymnasiet. Enda ljusglimten på hela jävla Sörmlandsleden var när vi gick förbi en korvkiosk. Behöver jag säga att det inte höll?

2. Kalles randiga med banan. Yngste sonen tjatade sig till en tub på ICA när den lanserades och hävdar envist att det var riktigt gott, men fanskapet ligger kvar i kylen än.

3. Religion. Jag hade ingen låtsaskompis när jag var liten och behöver ingen nu heller.

4. Golf. Bollar OCH långpromenad i ohelig kombination, no way, thank you ma´m.

5. Karaoke. Offentlig förnedring. En gång på Ålandsbåten räckte. Önskar inte ens min värsta fiende att lyssna till min sångröst.

6. Skräckfilmer. Min fantasi och livet självt är nog läskigt som det är. Minns fortfarande med fasa Fredagen den trettonde som jag såg som tonåring.

7. Sting. Det hjälper inte hur många låtar kompisen P i smyg lägger till i mina spellistor, han är inte bra och jazz stinker.

8. Män med Ulf Lundell-komplex. Typen som odlar myten om sig själva och är så små och rädda inuti så att de måste leka mogna rådgivare åt ständigt yngre kvinnor.

Så, nu har jag spytt färdigt. Imorgon tror jag att jag ska göra en lista över saker som jag överväger att ge en chans, eller en andra chans!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: utmaning, listor

Står vi bara och ser på?

Prestationshets, mobbning, våld och bristande tillit är idag många ungas verklighet. En berättigad diskussion i samband med detta är vilket ansvar vi vuxna har, som föräldrar men också som förebilder i största allmänhet. Hur är vi själva? Vad säger vi till varandra och till andra? Bryr vi oss överhuvudtaget? Skriker vi stopp och belägg när vi ser att något är på tok?

Jag tror att jag var modigare förr. Både i tonåren, när jag jobbade proffessionellt med barn och ungdomar och som småbarnsförälder, tvekade jag sällan att lägga mig i och bry mig om när jag såg att någon behandlades illa. Oftast gick det bra, förutom blyertstatueringen i handen, men med åren har jag blivit fegare. Precis som så många andra medelåldersmänniskor undviker jag de säten i bussen eller t-banan där ett ungdomsgäng sitter och jag säger aldrig till numera, är bara rädd om mitt eget skinn.

Det känns som om det kommer precis rätt i tiden när Forum för levande historia nu startar ett projekt kallat Spelar roll som handlar om åskådarrollen; vad det är som gör oss till
åskådare, hur vi därigenom spelar en roll i förhållande till såväl förövare som offer. Forum har dessutom varit så moderna att de lagt ut ett antal filmer riktade till unga människor på YouTube.com och Bubblare.se kring detta tema. Här är en av dem, som gav mig en riktig tankeställare.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: våld, ungdomsvåld, forum för levande historia, våldsoffer, ebtraktare, åskådare, youtube, bubblare

Planpanik

Det är natt och jag sitter på planet på väg hem från London. (Jo, rätt svar på gåtan i bildbloggen var: Taket på British Museum)
Bakom mig sitter en mamma med sin femårige son. De beställer läsk och renklämma. Mamman till sonen: - Vet du vad som är inne i den här smörgåsen? Jultomtens ren!

Jag gömmer huvudet i Aftonbladet. Där står att Leif Pagrotsky ska vara med i ”Let´s Dance”. Jag har dansat med honom en gång. Det var på en partifest, när Göran Persson stod och pratade med mig, då han helt plötsligt sa: Här kommer Paggan, honom måste du dansa med, han är jävligt bra! Jag vet inte om det syftade på hans talanger som dansör eller på hans kvaliteter som kulturminister. Det enda jag kunde tänka på var hur jag skulle hitta tillbaka till mina högklackade, som jag var tvungen att sparka av mig för att det inte skulle se hellöjligt ut.

Fan, vad nojjig man blir när man flyger i mörkret. I tidningen står det att SAS underskattat vikten på sina flygpassagerare med tre kilo och att det är en säkerhetsrisk. Tanten bredvid mig väger betydligt mer än tre kilo över medelvikt. Ungefär 50, bedömer jag utifrån det faktum att jag sitter på ungefär en halv stol istället för en hel. Hetsar upp mig ytterligare av en notis som varnar för att ”en stekspade av vanligt märke” visat sig avge nåt farligt ämne i maten som kan ge cancer. Varför skriver de inte vilket märke det är?!

Gud, vad skönt det ska bli att komma hem.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: flyg, flygplan, föräldrar, uppfostran, renklämma, jultomten, ren, stekspade, Leif Pagrotsky, Göran Persson, socialdemokraterna, Let´s dance

Himlen

Gissa var jag är?

Ordlös onsdag

Morgonstund har inte mål i mun.

Vi ser hur solen stiger över... Swedbank Arena?

Igår ringde de från ABC-nytt och ville att jag skulle komma dit och prata om den nya nationalarenan för fotboll som ska byggas i Solna. Det hade varit en presskonferens där namnet presenterades under pompa och ståt, som jag naturligtvis inte var inbjuden till. Vi sossar är ju ute på höstkampanj så jag var inte hemma iallafall, men min närvaro hade onekligen underlättat könsfördelningen, som var 99 % män - 1% kvinnor.

Gänget som betalade mest och därmed får bestämma namnet de närmaste tio åren, var Swedbank. Man kan ju filosofera över det rätta och riktiga den ordningen. Samt litet stillsamt undra hur det blir med arenans namn om Swedbank möter samma öde som Nordbanken, som blev PK-banken, som blev Nordea. (Eller var det tvärtom?)

Sedan kan man grubbla på hur många Swedbank-arenor det finns utrymme för i Sverige. Först MoDos hemmaarena i Ö-vik, sedan den här, och så nya Malmö stadion och kanske också den i Västerås. Fyra Swedbank-arenor?!?

Kanske hade en historisk person varit en bättre namnförebild? Fast då blir det ju inga pengar. Och pengar behövs i det här jätteprojektet, vilket var ungefär det jag sa på ABC-nytt. Jag tycker det är modigt av Swedbank att gå in i det här, för risken att folk fortsätter säga Råsunda är rätt stor. Jag menar, tänk er publiken ställa sig upp på läktaren och sjunga Vi ser hur solen stiger över ... Swedbank Arena?????

Nåja, bankdirrarna kan vara glada att de inte köpte namnet till Göteborgarnas nya stadion. De hade omedelbart döpt om den till Svettblank stadion.

Fan, Swedbank är ju min egen bank och nu har jag skämtat med dem så mycket att jag väl aldrig får nåt lånelöfte av dem igen!

De där namnsponsringspengarna på 15 miljoner om året är ju dessutom småpotatis i det stora hela. Hela projektet kostar 16-17 MILJARDER och själva arenabygget nästan 2. Miljarder. Kronor. Nio nollor. Svindlande.

När jag först hörde talas om projektet snackades det inte ett ord om att Solna stad skulle vara med och finansiera. Tvärtom, det skulle inte kosta skattebetalarna en krona, sa det gamla kommunalrådet Gustâv. Det är förvisso sant, för det kommer inte att kosta skattebetalarna en krona, utan snarare sisådär 250-300 MILJONER kronor.

Var man får de pengarna ifrån? Genom att sälja grejor förstås. Det är ju så vi brukar finansiera saker i den här stan. Vad vi gör den dagen inget återstår att kränga, talar ingen om. Dagens kommungubbar går ju snart i pension, så det blir någon annans problem.

Observera att det här är en NATIONALarena och ingen kommunal arena. Då hade det varit en angelägenhet mest för kommunens egna medborgare och det hade varit naturligt att gå in och bekosta den själva. Men det här är en nationell angelägenhet och ett gigantiskt kommersiellt projekt. Nog vore det underligt om den inte skulle kunna stå på egna marknadsekonomiska ben utan att invånarna i Sveriges till ytan minsta kommun gick in och sålde mark för att finansiera den. Observera att det här INTE handlar om marken där arenan ska byggas, för den äger inte kommunen. Nej, det handlar om annan mark som ska säljas för att bekosta minst en femtedel av ägandet, driften och exploateringen av den nya arenan.

Om nu projektet är en så säker placering, varför finns det då inte privata intressenter som är villiga att gå in och satsa? - Oh jo, det finns en hel kö intressenter! blev svaret från de styrande när jag ställde den frågan. Varför man då inte kunde låta dessa villiga riskkapitalister sköta affärerna enligt marknadsmässiga principer utan var tvungen att gå in med kommunala medel, väntar jag fortfarande på besked om.


Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: nationalarena, Råsunda, fotboll, Swedbank arena,

En obekväm sanning för moderaterna

Var tredje svensk är nu allvarligt oroade över klimat-
förändringarna. Resten är oroade till en del, eller inte alls. I Solna verkar de styrande moderaterna höra till de minst oroade.

Första gången jag hörde det, trodde jag bara att det var ett illasinnat rykte. Personalen på miljöförvaltningen hade köpt in visningsrättigheterna till Al Gores film "En obekväm sanning" och tänkte börja med att titta på den under en personalkväll under våren. Då fick de signalen från den politiska ledningen att detta inte var lämpligt. Och någon filmvisning blev det inte, åtminstone inte den gången.

Nästa gång kom samma signal, fast från ett helt annat håll. Nu var det Solna stadsbibliotek som skulle ha en miljödag och ville utnyttja den inköpte visningsrätten till att visa filmen för allmänheten. Det var inte så lämpligt, signalerade högsta ansvariga moderaten. Ville man visa Al Gores film så fick man i så fall väga upp med att även visa en film om miljö som Timbro gjort. Ultrahögerns tankesmedja Timbro anfäktar väl knappast den mest radikala miljösynen i Sverige just nu... Snarare den att marknadsliberalism är den bästa metoden att förbättra miljön. Växthuseffekten är en myt. Utan bilen stannar Sverige.

Per Ericson som är redaktör för Timbros miljönyhetsbrev Ekvilibrium skriver till exempel i en debattartikel i Norrköpings tidningar att “ett varmare klimat är förknippat med många fördelar“!

Om det är denna syn på miljön som är den förhärskande, så förstår man att nobelpristagarens film var en Obekväm sanning för moderaterna i Solna.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: miljö, politik, En obekväm sanning, Al Gore, miljödag, Solna, moderaterna, Timbro

Mina barn och andras ungar

Igår morse kunde vi läsa i tidningen att Solna genom en skattesänkning på 26 öre behåller topplaceringen i landets lågskatteliga. Så här mitt i högkonjunkturen är det flera kommuner som är med i skattesänkartävlingen, så för att behålla sin titel var Solna tvungen att sänka med just de 26 örena. Observera - inte för att den summan helt enkelt blev överskottet som kunde gå till återbäring till invånarna när allt viktigt var betalt och en reserv lagts undan till sämre tider - utan för att vinna en tävling! Vi har fortfarande länets största barngrupper i förskolan och det är fortfarande snudd på omöjligt att få en plats på ett äldreboende före man står på tröskeln till döden...

På eftermiddagen var det fullt ös i Solna Centrum. Vi socialdemokrater var ute och med vår höstkampanj "Vad tycker du?". Vänsterpartiet hade bokbord, biblioteket delade ut flygblad om sin Miljödag (mer om den på måndagens blogg!) och så kryllade det av insamlare till Världens Barn. Det såg ut som om folk snällt stoppade slantar i bössorna, iallafall gamla tanter. Frågan är hur mycket det blev per invånare...

Den kommun som var bäst på att öppna plånboken för Världens barn förra året, var fattiga lilla norrlandskommunen Sorsele, där varje invånare gav 96 kronor. Solna gav 34 öre och blev med det tredje sämsta kommun i Sverige på att skänka pengar.
Trots lägst kommunalskatt.

Eller kanske just därför???

I länder där skattesystemet är uppbyggt så att man inte betalar så hög skatt och istället själv betalar för olika välfärdstjänster, finns ofta också en stark tradition av välgörenhet. Om det är dit vi är på väg i Sverige, vilket jag i mörka stunder befarar, så måste nog de resursstarka människornas filantropiska ådra börjar banka litet hårdare...

När jag stod där i vårt innecentrum, stötte jag också på ett gäng brandmän från Solna Sundbybergs brandsstation som just käkat lunch. Min gamla fling från gymnasietiden, B, gav mig en varm kram och stannade för att höra hur det gick med kampanjen. Hela gänget började diskutera skattesänkningen de läst om i tidningen på morgonen. Alla var rörande ense om att de hellre avstod den där tjugolappen i plånboken extra i månaden för att förskolebarnen skulle få mindre grupper eller för att gamlingarna skulle få generösare med hemtjänst.
Det är så konstigt. Så säger ju nästan alla, men vilka är det då som röstar fram skattesänkar-moderaterna?

Nu är årets Världens barn-gala slut och bössorna inställda i förrådet till nästa år, men det finns en jättebra sak man kan göra de närmaste veckorna: Köpa julklappar! Alla har ju någon som de får ångest av att hitta påjulklappar till, som har allt eller är jättekräsen. Till den personen tycker jag du ska köpa en get. Eller en brunn. Eller en del av ett bibliotek i Colombia. Så fortsätter du kampen för världens barn. Det finns inte mina barn och andras ungar, bara våra barn.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: Världens Barn, Plan Sverige, Radiohjälpen, egoism, skattesänkningar, moderaterna

Sömnlöshet är lärorikt

Har av någon anledning vaknat väldigt tidigt på morgnarna den senaste tiden. Fördelen är att man lär sig en massa nya saker. Om morgon-TV till exempel. För mig, som annars bara brukar titta på TV på kvällen, öppnas en ny värld. Det är tydligt att marknadsundersökarna vet att medelåldern på tittarna som är vakna vid sex på morgonen är, hur ska jag säga .... en aning över medelåldern...
I reklampauserna avlöser de varandra - inslagen om olika hälsopreparat mot ledstelhet och begravningsbyråer. Bra att veta, men själv hade jag nog mer gått igång på en reklamfilm för supersömnpiller.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: morgon-TV, pensionärer, TV-tittare, morgonsoffan, TV-reklam, sömnlös

Jag ska bli en katttant

Det är mitt i natten och jag har varit för upptagen hela dagen för att fatta att Doris Lessing vunnit nobelpriset. Efter en kaosdag och en kväll på diverse krogar runt malmarna, sitter jag nu hemma hos mina tillfälliga room mates M & M. M1 tittar på kalkonfilmen "Speed" på TV, oupphörligt klagande på skådespelarinsatserna. Medan han ger råd om hur mansuet borde skrivas om, fortsätter han ändå att följa handlingen intensivt. M2 är inte bättre. Hon ligger och slickar på sitt nyligen Klorinrengjorda golv, för att bevisa hur rent det är. Bananer i pyjamas, de kommer två och två... Mitt i allt detta kaos lyckas jag ändå inhämta informationen om Doris Lessing. Så himla kul. När hon fick reda på att hon vunnit, lär hon ha gäspat och sagt att - priser, dem hade hon ju fått så många av... nu var hon mest sugen på att shoppa och dricka thé!

Doris är en riktig kattant. En av de första böcker min mamma läste högt för mig när jag var liten var hennes bok "Katter" om alla hennes fyrbenta kärlekar i livet. Den var nog fröet till min livslånga kattkärlek. Ofta obesvarad, därför så underbar. När jag blir gammal ska jag bli som Doris. Det är inte långt dit. Thé dricker jag redan floder av och shopping funkar mot det mesta. Innan jag vet ordet av har jag också blivit kattant. Ensam i mitt hus i bushen ska jag kliva omkring i mina gröna stövlar, lätt hotfull med schalett runt mitt risiga hår, mild i rösten när jag gullar med katterna, hård som flinta mot resten av världen. Och dricka gingroggar!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: nobelpris, doris lessing, room mates, katter, kattant

Mmmm...infrastruktur! Sexy...

Om någon hade sagt det till mig den där dagen 1993 då jag som ung småbarnsmamma tog min första stapplande steg i politikens korridorer hade jag sagt: -Aldrig i helvete!

Men nu är jag där. Vägfrågor är lika intressanta som skolfrågor. Jag tycker ordet infrastruktur är sexigt. Jag kastar mig med spänning över Vägverkets och Banverkets infraplaner. Herregud.

Det känns litet wacko. Men vägar och spår ÄR faktiskt viktigt och dessutom värda all vår uppmärksamhet. Ta Solna till exempel. Om man vill att ens barn ska kunna ta sig till dagis tryggt kan det inte irra runt för många bilar på gatorna runt omkring. Gör det det får man ta reda på varför och försöka göra nåt åt det. Kanske är det ont om parkeringsplatser i området, kanske är det genomfartstrafik som på grund av köer på stora vägen utanför försöker hitta en ny genomfartsväg. Eller är det fotbollsmatch ikväll? När man lösta varför-frågan, får man ta tag i hur-frågan. Hur ska vi få ner antalet bilar på Solnas lokalgator?

I ledaren i Dagens Samhälle skriver Lena Hörngren: "Infrastrukturen är samhällets blodomlopp, hävdades det flera gånger under regeringens hearing i förra veckan. I så fall är det illa ställt med tillståndet i samhällskroppen." Friskvården verkar ha försummats, skriver hon vidare, och det straffar sig. Nu krävs åtskilliga by-pass-operationer och andra behandlingar för att det samhälleliga bloomloppet ska fungera.

Det här låter nästan som när killar pratar om sin egen snopp; som om den vore en egen person med en massa mänskliga egenskaper. Shit, jag måste verkligen älska vägar! Men de är ju verkligen samhällets blodomlopp. Och nu har Solna fått blodstörtning. De stora byggbolagen bygger och ritar nya byggen och de styrande politikerna säger glatt ja till allt. Ny nationalarena säger ingen nej till, men hur ska folk ta sig dit och hem? T-bana från Odenplan till Karolinska och vidare till Solna station och arenan är nästan en förutsättning, både för Norra station/KS/Ki-projektet och för arenabygget, men till den finns inte ett öre i nuläget.

Tvärspårväg från Alvik genom Solna Centrum och vidare till Solna station och Universitetet är en annan viktig kroppspulsåder för den nya arenan. Den fanns det pengar tilll ända fram till i år, då pengarna plötsligt flyttats fram till någon gång efter 2016. Regeringen höjer hellre utgifterna för skattesänkningar än att satsa på vägar i Stockholms län. Men Landstingets och kommunens moderater hjälper så gärna till och erbjuder sig att fixa det på egen hand, med hjälp av privata finansiärer. Men är det rätt? I näringslivet finns som bekant inga gratisluncher. Vi kan förskottera spår och vägbyggen, men en dag ska räkningen betalas. Av framtidens skattebetalare. Är det rätt att låna av dem som kanske inte ens är födda än till det vi vill ha idag? Statens upplåning ska inte skötas av Vägverket. Den borde inte heller överlåtas till privata företag, vilket är vad man i praktiken gör genom OPS-lösningar (offentligt-privat samarbete), skriver Lena Hörngren i sin ledare. Det finns en särskild myndighet för detta. Riksgäldskontoret. Där räknar man på ett överskott i statsbudgeten på 138 miljarder kronor för 2007. En del av dessa miljarder borde satsas i infrastruktur.

Vi Stockholmare ska inte behöva betala notan tre gånger, först genom de skatter vi betalar till staten, sedan genom trängselskatten, som ska gå till nya vägar, och sedan dessutom med skattepengar när kommunen eller landstinget lånar pengar av näringslivet till samma vägar.
Det är INTE sexigt.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: infrastruktur, sexigt, vägar, spår, järnvägar, nationalarenan, solna, tvärbanan, tvärspårväg, norra station, ks, ki, tunnelbana, moderater, ops, landstinget

Den ärliga hamburgaren

Ingen onödig utsmyckning, sallad eller annat tjafs här inte.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: hamburgare, ärlig, korvkiosk

Allting är relativt

Aftonbladet skriker ut det senaste cancerlarmet om mobiltelefoner. Stor studie visar att man faktiskt får hjärntumör av att prata i mobilen. Eller rättare sagt: risken fördubblas om man pratar i mobilen mer än en timme per dag i tio år. Men ändå, det låter ju allvarligt, tänker säkert många som läser kvällstidningen idag. Hinner de inte till slutet av artikeln innan ciggen är färdigrökt missar de följande fakta: Rökning ger 11 gånger ökad risk för lungcancer.

Allting är relativt.

Läser i SvD att vården i Stockholm är medelmåttig och dyr. Det är Sveriges Kommuner och lnadsting som tillsammans med Socialstyrelsen gjort en stor jämförelse av vårdens kvalitet och effektivitet. Det är stor skillnade mellan olka landsting. Kanske inte så konstigt, med tanke på hur olika tillgång på duktig personal det finns i olika delar av landet, eller hur olika ekonomi de olika landstingen har. Men varför hamnar rika och glödheta Stockholm så uselt? Jo, vi har också ett väldogt stort vårdutbud, som våra kräsna och krävande invånare efterfrågar och kräver. Det kostar, och effektiviteten kansek inte alltid hamnar rätt. Men det är ändå bara en susning jämfört med vadsom händer efter årsskiftet, när det sk Vårdval Stockholm införs. Jag har skrivit om denna galenskap tidigare, och varnat för att detta blir dyr friskvård på bekostnad av vården av fattiga människor med stora vårdbehov som inte är så "om sig och kring sig" som de resursstarka cityborna med tennisarmbåge. Nu kommer medhåll från högsta ort, av biträdande landstingsdirektören Göran Stiernstedt. Han varnar för att vårdval Stockholm kan leda till ännu mer stigande kostnader. Och de lär inte gå till Rågsved eller Hagalund. Är det ojämlikt nu, så är det bara en visning mot de klyftor som framtiden kan uppvisa.

Allting är relativt.

En tant som ringer in till radions Ring P1 har förklaringen på varför ungdomsvåldet ökar. Det beror på den ökande gängbildningen, som i sin tur beror på att barnen är i så stora grupper på dagis. Gruppen Nyponet i förskolan är alltså grogrunden eller Hang Around-hooden för nästa Babyfirman. Tanten verkar helt ha glömt bort att det på hennes ungdomstid fanns ett gäng på varenda gård som låg i ständigt krig med grannkvarteret eller byn.

Allting är relativt, nämligen.

Och till sist. Det ultimata beviset för denna tes: Kommer ni ihåg när Fredrik Reinfeldt skulle lansera "De Nya moderaterna"? Då kritiserade han hårt de skattesänkningar som den gamla moderatledaren Bo Lundgren hade föreslagit. De var alltför stora och riktade till redan rika människor. Nu har vi facit. Regeringen Reinfeldt har redan sänkt skatterna långt mer och med ännu mer snedfördelande effekter än Bo Lundgren ens vågade drömma om.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: mobiltelefon, strålning, cancer, rökning, vårdval stockholm, sjukvård, landstinget, klyftor, Ring P1, gängbildning, ungdomsvåld, skattesänkning, Bo Lundgren, Fredrik Reinfeldt

Alla vill äga, alla måste bo

Visst är det kul att äga. Frågar man 100 pers om de vill äga sin bostad, svarar 90 JA. Tyvärr har inte alla människor den möjligheten. Även om rätten till en bostad står inskrivet i grundlagen, har ingen regering på många år tagit bostadspolitiken på allvar. Mona Sahlin sa att hon gjorde det, men kunde inte mycket göra. Nuvarande bostadsminister Mats Odell vill knappt kännas vid titeln. Enligt säker, högt uppsatt källa, lär han en gång ha sagt: - Bostadsminister, ja, jag kallas ju så, men jag vet inte ... jag menar, vi har ju ingen Lastbilsminister, så varför ska vi ha en bostadsminister?

Där fick vi ett tydligt besked. De borgerliga ser bostaden som en vara, en produkt som alla andra. Nu står ju knappast rätten till en lastbil inskrivet i grundlagen, så jag tycker nog att frågan kunde tas på något större allvar.

I helgen deltog jag i en debatt mot Mats Odells politiskt sakkunnige. Har glömt vad han hette, men ämnet var bostadspolitik och då särskilt ägarlägenheter, som den borgerliga regeringen nu försöker lansera. Varför då? Jo, det ska jag tala om!

Ägarlägenheter kan enklast beskrivas som radhus på höjden. Man äger sin egen lägenhet, inte en andel i huset som i en BR. Sedan är man med i en samfällighetsförening som sköter de gemensamma utrymmena. Fördelarna gentemot BR är att ägaren har lagfart på lägenheten, kan belåna den förmånligare och göra i princip vad han vill med den. Hyra ut den till exempel. Och det är här kruxet kommer. I övriga europa är det vanligt att rika människor lever på att äga och hyra ut ett antal lägenheter till dem som erbjuder högst hyra. Jag har själv har haft tre sådana kontrakt. Det var inte så kul. Framförallt blev det dyrt, både att hyra och att ta sig ur kontraktet när man behövde flytta.

Och det är väl nånstans här konflikten med ägarlägenheter ligger. De kan vara mycket fördelaktiga att äga, men för dem som blir hyresgäster i ägarlägenheterna är nackdelarna uppenbara. Till exempel så har Mats Odell inte tänkt sig att hyran ska utgår från systemet med bruksvärde, som gäller för alla andra lägenheter. "Det skulle inte finnas något tak", säger han i en intervju i Dagens Industri om möjligheten till en "friare" hyressättning. Lägenheter som byggs och hyrs ut i spekulationssyfte ger möjligen mer riskkapital till byggbranschen. Men är det en sådan bostadsmarknad vi vill ha? Marknadsekonomin är det hittills bästa systemet för att generera ekonomiskt välstånd, men den har varken uppgiften eller förmågan att fördela detta välstånd. Mats Odell har flera gånger försäkrat sitt stöd till hyresrätten, men vad som händer i ett utbyggt system med ägarlägenheter avslöjar han själv när han resonerar så här:"Hyresrätten kommer att finnas kvar. Men om utvecklingen blir som i Norge tar ägarsystemet över". Exit brukshyror, enter marknadshyror.

Därtill blir besittningsskyddet betydligt svagare för den som hyr en ägarlägenhet. Kontraktet kan visserligen ses som ett slags "förstahandskontrakt", men ägaren kan närsomhelst bryta kontraktet efter en viss uppsägningstid om han eller hon har behov av den, själv eller till någon släkting.

Mats Odell och regeringen har ytterligare en tanke med ägarlägenheterna. De ska inte bara kunna nyproduceras, de ska också kunna inrättas i allmännyttan. I de hus i förorter där det inte går att få tillräckligt intresse för att ombilda till bostadsrätt, ska enskilda intresserade hyresgäster kunna köpa loss sin lägenhet, medan övriga bor kvar med allmännyttan som värd. Tanken är då att "starka" invandrare blir kvar i förorten istället för att flytta så fort de får chansen. Mats Odell resonerar ungefär så här: Där viljan att ombilda är svag och där renoveringskostnaderna skulle bli stora, där kommer människor ändå att kunna äga sin lägenhet.

Jag har dock svårt att se vad man skulle vinna på att köpa loss sin lägenhet mitt i ett hus som ägs av allmännyttan. Är man själv ägare slipper man ju knappast kostnaden för stambytet. Och det där med lyckan att äga sin bostad, ja, det tror jag på när folk som köper loss stannar kvar i lägenheterna. Hittills har vi ju mest sett bevis på motsatsen. Köp loss till rabatterat pris, sälj fort som fan och stick därifrån. Facit: kommunens invånare har med hjälp av gemensamt ägd egendom bekostat en enskild persons boendekarriär.

Dessutom, ska regeringen lyckas prångla ut några ägarlägenheter i allmännyttan får de skynda sig. Snart är alla attraktiva hus ombildade till bostadsrätter och för de andra finns det inga köpare. En kul liten fördel med ägarlägenheter kan jag dock se: Tänk om allmännyttiga bostadsbolag gick in och köpte ägarlägenheter på Östermalm, som de sedan hyrde ut. Då kunde folk i dagens bostadskö bli grannar med Lena Adelsson Liljerot eller Gunnar Hökmark. Moderaterna har lika många riksdagsledamöter, fyra stycken, på Östermalm i Stockholm (61 000 invånare) som dom har från hela Miljonprogramssverige, så en sådan insats skulle verkligen bidra till att öka mångfalden.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: ägarlägenheter, bostadspolitik

Så här på söndagskvällen...

...dyker de djupa tankarna upp. Vilken superkraft skulle jag helst vilja ha? Å ena sidan vore det ju kul att kunna resa i tiden, men tänk vad kul att ha röntgenblick... Vilka grejor man skulle kunna se, he, he... Eller läsa tankar... men tänk om alla tänkte "vilken dum och ful brud det där var" när de gick förbi en på stan. Vad är det spenat innehåller som är farligt? Är det nitrit? Kan fötter gå upp i vikt? Hur bantar man i så fall ner fötterna igen? Varför blir man kristdemokrat? Om man inte är från Jönköping? Om man har tappat närminnet, har man för mycket noradrenalin i binjurarna då? Varför får så många bröstcancer och inte till exempel armcancer? Vem klär egentligen i lejongult?
Eller ännu värre, i beigt med lite rosa i? Till vilken art hör tvestjärtar? Vad lever de då av? Hur kan en tvestjärt ha överlevt inuti saltkaret sedan i somras? Hur fungerar hårfärg? Eller varför fungerar det inte? Passar jag i svart hår? Om man skulle klara sig utan ett av sina sinnen, vilket skulle man välja då? Hur kan folk gilla att titta på "Ensam mamma söker"? Det är ju det mest deprimerande program som gjorts!

Sedär, litet att tugga på.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: filosofiska tankar, meningen med livet

Sverige tjänar på rättvisa

Så börjar socialdemokraternas alternativa budget som släpptes för en timme sedan. Mona Sahlin fortsätter i sitt förord:

"Det går bra för Sverige. Sysselsättningen stiger och arbetslösheten faller. Skatteintäkterna ökar i både staten och kommunsektorn. Fortfarande ger högkonjunkturen goda effekter. Ändå biter sig långtidsarbetslösheten fast – inte minst bland ungdomar. Lika många behöver försörjningsstöd idag som för ett år sedan. Många, inte minst bland de äldre, har inte alls fått del av de goda tiderna. Det är hög tid att ändra på det. Vi socialdemokrater menar att det är viktigt att nu ta tillvara de möjligheter som högkonjunkturen ger för att bryta långtidsarbetslösheten och investera i framtida konkurrenskraft. Samtidigt får inte den ekonomiska politiken spä på risken för överhettning. Då äventyras en fortsatt stark ekonomisk utveckling. Därför krävs en god avvägning mellan en ansvarsfull ekonomisk politik och nödvändiga satsningar för att
förbereda Sverige för framtiden. Denna uppgift misslyckas regeringen med. Den budgetproposition som regeringen presenterade den 20 september innehåller vare sig åtgärder för att bryta långtidsarbetslösheten eller strategiska framtidssatsningar. I stället är årets budgetproposition i det närmaste en kopia av förra årets budgetproposition. Allt fokus ligger på skattesänkningar för välbeställda, som finansieras med sämre trygghet för vanliga löntagare. Den enda skillnaden är att politiken den här gången slår än mer orättvist. Nu försämrar regeringen dramatiskt tryggheten för alla kvinnor som arbetar deltid. Utöver ett orättvist förvärvsavdrag avskaffar regeringen förmögenhetsskatten och gör om fastighetsskatten så att slott och koja ska beskattas lika. Utöver försämringar i föräldraförsäkringen och sjukförsäkringen ska tryggheten försämras ännu mer för långtidssjukskrivna. Vi socialdemokrater ställer inte upp på en sådan politik. Ökade klyftor är varken bra för tillväxt eller sysselsättning. Sverige blir inte mer konkurrenskraftigt för att vuxna inte kan få en andra chans på komvux. Svenska företag får inte lättare att rekrytera arbetskraft när den kvalificerade arbetsmarknadsutbildningen dras ned. Sverige får inte lättare att hävda sig i den globala konkurrensen för att ungdomar förvägras möjligheten att läsa vidare på högskolan. Orättvisor är inte produktiva. Sverige tjänar på rättvisa. Vi socialdemokrater föreslår i stället att Sverige ska ta den chans som högkonjunkturen ger för att göra offensiva satsningar på fem områden. Alla dessa reformer till trots redovisar vi ett högre finansiellt sparande i de offentliga finanserna än regeringen."

Här är förslagen i budgetmotionen i korthet:

1) En offensiv för fler jobb
Konkurrenskraftiga företag
Mer resurser till forskning och utveckling för småföretag och tjänstesektorn
Ökat exportfrämjande för småföretag och tjänstesektorn
Mer investeringsfrämjande för att locka investeringar till Sverige
Stöd för kommersialisering av forskningsresultat
Ett nytt innovationslån för småföretag
Mer riskkapital till företag i miljöteknikbranschen
Branschutvecklingssamtal med besöksnäringen, vindkraftindustrin och ett
handslag för klimatomställning med fordonsindustrin
Nyföretagartorg
Lägre skatt för småföretag

Investeringar för framtidens jobb
2 miljarder kronor mer till forskning 2008-2011 än regeringen
4 500 fler högskoleplatser och högre kvalitet i högskolan
Strategiska infrastrukturinvesteringar i vägar, järnvägar och bredband
Ett nytt investeringsstöd för miljövänligt bostadsbyggande
Ett miljardprogram för framtidens miljonprogramsområden

Bryt långtidsarbetslösheten - fler jobb i bristyrken.
20 000 platser i kvalificerad arbetsmarknadsutbildning riktad mot bristyrken
15 000 förstärkta anställningsstöd för långtidsarbetslösa
Avstampskurser för ungdomar som har varit arbetslösa i tre månader
Introjobb för ungdomar
En trygg arbetslöshetsförsäkring
Ett fempunktsprogram för snabb introduktion i Sverige

2) Sverige ska ta täten i klimatfrågan
Förstärkt energiforskning som skyndar på framtagandet av förnybara och
energieffektiva lösningar
Ett nytt investeringsprogram för klimatinvesteringar med fokus på
transportsektorn
Stimulans till bästa teknik och byggnadsmaterial för energieffektivisering
Fortsatt oljekonverteringsstöd
Stöd till lokala klimatinvesteringar med 210 miljoner kronor 2009 och 150
miljoner kronor 2010.
Klimatmärkning så att det blir lätt att handla klimatvänligt.
Stöd för efterkonvertering av gamla bilar.
En bättre havsmiljö

3) Unga har rätt till kunskap och trygghet
Kunskapsgaranti till alla elever i skolan.
Lärarledd läxläsning för alla barn i årskurs 4-9
Satsning på komvux
Stöd för skolarbetet även på fritids.
Bättre fritidsaktiviteter tillsammans med föreningslivet.
Kultursatsning för alla barn och ungdomar
Satsning på barn- och ungdomspsykiatrin
Bättre stöd till ungdomar på glid genom ökad tillsyn av barn- och
ungdomsvården
Fortsatt arbete för unga med missbruksproblem genom ”ett kontrakt för livet”

4) En välfärd av hög kvalitet. Välfärden ska utvecklas – inte säljas ut
Nationell handlingsplan för psykiatrin. 1,4 miljarder kronormer än regeringen
2008-2010 – totalt 2,4 miljarder kronor
Kompetensutveckling för de anställda i äldreomsorgen
Två miljarder kronor i ökade anslag till rättsväsendet
Bättre trygghet i sjukpenningen och föräldrapenningen
En andra chans i föräldraförsäkringen
Höjt bostadstillägg till förtidspensionärer
Förbättrad ålderspension för personer med sjuk- och aktivitetersättning

5) Skatt efter bärkraft
Sänkt skatt för pensionärerna med 2 000 kronor om året
Lägre avgifter till a-kassan och nedskalat förvärvsavdrag
Nej till avskaffad förmögenhetsskatt
Nej till regeringens nya fastighetsskatt
Nej till andra steget i förvärvsavdraget

Så här förändras inkomsten för dem som tjänar litet (1-) och dem som tjänar mest (-10) av förslagen i regeringen Reinfeldts budget. På finspråk heter det "Förändrad nettoinkomst per decil av förslagen i BP08 jämfört med gällande regler år 2008". Källa: Riksdagens utredningstjänst, 2007.


Vad ska man då tycka om förslagen? De jag reagerade mest positivt på är:

Ungdomssatsningen. Trots den goda konjunkturen har 7 500 ungdomar varit arbetslösa i mer än tre månader, vilket är en tredubbling på ett år. S-budgeten har förslag om kort kvalificerad arbetsmarknadsutbildning för arbetslösa unga; så kallade avstampsutbildningar. Dessa ska inte kräva några förkunskaper utan vara öppna för alla långtidsarbetslösa ungdomar. Utbildningarna får genomföras i samarbete med potentiella arbetsgivare. De ska fokusera på att lära ut en specifik yrkeskunskap inom ett yrke där det råder arbetskraftsbrist.

Pensionärsavdraget. Äntligen får pensionärerna litet upprättelse. Det betyder 2 000 kronor i retroaktiv sänkt skatt vid nyåret och 2 000 kronor i sänkt skatt om året de kommande åren.

Föräldrapenningen. Småbarnsföräldrarna har inte bara drabbats av försämringarna i sjukförsäkringen utan även en lämskt smygsänkning av föräldrapennningen. Genom regeringens nya sätt att räkna så har ersättningen i praktiken inte alls blir 80 procent av lönen utan snarare omkring 77,6 procent under de första tolv månaderna och därefter runt 73 procent. I s-budgeten säger man nej till regeringens sänkning av ersättningsnivån i föräldrapenningen och föreslår att den ska höjas till 80 procent. Vi vill också höja taket i den tillfälliga föräldrapenningen. Det är en jämställdhetsreform, eftersom det idag oftast är den förälder som förlorar minst av sin lön som stannar hemma när barnen blir sjuka.

Andra chansen för föräldrar som missat av ta ut föräldraledighet när barnen var små. Dessa föräldrar vill man nu ge en andra chans 2009 och 2010, så att de till exempel kan ta ut en del av de föräldrapenningsdagar som de tidigare hade kvar för att förstärka kontakten med sina barn under högstadietiden.

En andra chans till de som missade betygen i skolan. KomVux får tillbaka den tredjedel av sin anslag som den borgerliga regeringen skar ner i sin budget. Utbildning är bra för Sverige.

Miljöförslagen. I kontrast till de borgerligas tomma prat innehåller s-budgetmotionen flera konkreta åtgärder. Förstärkt energiforskning, nytt investeringsprogram för klimatinvesteringar, stimulans till bästa teknik och byggnadsmaterial för energieffektivisering, fortsatt oljekonverteringsstöd, stöd till lokala klimatinvesteringar, klimatmärkning, stöd för efterkonvertering av gamla bilar, mer resurser till bilskrotningsfonden och satsningar på en bättre havsmiljö genom sanering av gamla vrak. Bra jobbat!

Men så måste man ju gnälla litet också. Hur kraftfullt känns det egentligen med en kunskapgaranti i skolan? Om mitt barn inte har fått de där kunskaperna, får jag en privatlärare med professorstitel som kommer hem och undervisar mitt barn på kvällarna då? Ett skadestånd? Vad fan hjälper det? En garanti är inte en garanti om den inte förknippas med ett vite eller en kompensation. Ett slag i luften. Och "stöd i skolarbetet" på fritids? Rätta mig om jag har fel, men är inte fritids hela idé att stötta barnen i de deras kunskapsmässiga och sociala utveckling? Vad gör de på fritids idag? Kanske har de blivit så nedskurna att de bara erbjuder värmestuga och mellanmål. Men då är väl en första åtgärd att göra något åt det faktum att 75 barn och två outbildade barnskötare trängs i ett klassrum hela eftermiddagarna.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, budget, budgetmotion, alternativ budget

Religion och politik - ingen bra kombination

Nu varnar även Europarådet för religiösa förkunnares påtryckningar mot skolan att evolutionsteorin måste kombineras med undervisning i religiös skapelseberättelse. Det är bra. Religiösa fundamentalister med politiska anspråk ger bad vibes. Big time.

Jag tror inte heller att de pseudovetenskapliga Intelligent Design-svamlarna skulle nöja sig med att kravet att deras trosteori ska läras ut i skolorna som en teori likvärdig med den vetenskapliga. Det är de stora religionerna kristendom och islam som är mest påstridiga i den här striden. Inte en jävla chans i helvetet att de skulle nöja sig med att lärarna kompletterade Big Bang-teorin med Yorubareligionens skapelseberättelse, eller den nordiska mytologin, eller Enuma Elish, den mesopotamiska skapelseberättelsen.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: religion, politik, religiösa fundamentalister, kristna, muslimska, skapelseberättelsen, intelligent design

Rullatorupproret

Pensionärerna i Solna är förbannade. Riktigt jävla arga. På bilden syns ett gäng som brukar gå på Gunnarbo dagverksamhet för äldre i Bagartorp. Där blir man alltid väl mottagen med intressant diskussion, kramar och jättegott fika. Människor som annars skulle riskera att bli sittande hemma ensamma ser verksamheten som en verklig ljusglimt i tillvaron. Föreståndaren heter Gun och driver det helt på frivilligbasis.

Ändå ska Solna nu spara på denna och andra dagverksamheter. Och inte litet heller, 3 av 7 miljoner ska skäras bort. Samtidigt går den moderatledda majoriteten ut med nya skattesänkarplaner. Som en jämförelse kan nämnas att tioöring på skatten är 13 miljoner kronor. I vars och ens plånbok blir det dock bara i snitt 20 spänn i månaden...

Pensionärerna har heller ingen glädje av regeringens "jobbavdrag" trots att de jobbat i hela sitt liv och byggt upp Sverige. Fy, vilken ironi att det moderatstyrda landstinget nu ska dessutom börja pungslå dessa gubbar och gummor upp till 1 200 spänn för de rullatorer och rullstolar de är beroende av för att överhuvudtaget ta sig ut.

I detta sammanhang rekommenderar jag lyssning till denna gamla man, som sjunger så hjärtat vill brista.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: pensionärer, äldre, politik, äldrepolitik, rullstol, rullator, rullatoruppror, Gunnarbo, pensionsärsskatt

Musikknark

Jag är periodare på musik. Just nu är jag djupt nere i en sådan period. Därför kan jag inte låta bli att tipsa om en musiksida på nätet.

De där musiknördsidorna är ofta hiskeligt fula, med röd och grön text och massor av bling-bling. Lägg sedan på tusen olika typsnitt och gärna svart bakgrund, så tröttnar man ganska snart på att läsa. Pop Culture Madness är lika nördig som de flesta andra sidor, men föredömligt lätt att läsa och det bästa av allt: Det finns listor på ALLT.

Jag har förut skrivit en spaning om att män är besatta av listor, medan kvinnor har en mer mogen inställning till livet.

Jag tar tillbaka allt. Jag är såld. Lyssna bara på de här små smakproven:

Listan över låtar där ordet "Baby" förekommer flitigast,
låtar om döden,
världens sorgligaste göra-slut-låtar,
låtarna som är bäst på att piska upp en viss stämning på ett evenemang,
farmaceptiska låtar (Ja, med drogreferenser alltså),
låtar med kvinnonamn (A-Z),
låtarna med de mest missförstådda texterna,
låtarna som sätter sig som klister i ditt huvud (Varning, titta inte ens på listan!),
stalkerlåtar ("Every breath You take" t ex...),
sommarlåtar,
sorgliga låtar,
superhjältelåtar,
och så vidare,
och så vidare.

En guldgruva!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: musik, låtlistor, musiknördar, topplistor, musiksidor, listor gs With The Most Use of the Word "Baby" Music of All Time! The Saddest End of Relationship Songs of All Time!

Jag tänker bli snäll. Försöka iallafall.

[UPPDATERAD] Det började som en skakning på nedre däck. Stefan Einhorn gav ut boken Konsten att vara snäll. Alex Schulman kan inte längre se sig i spegeln och lägger ner sin blogg. Och nu går Christine Meltzer från elaka Hey Baberiba till julkalender. Det finns en trötthet på elakhet och ett sug efter snällhet.

Igår satt jag på ett beredningsmöte med den borgerliga majoriteten i Solna. Vi gick igenom ärendena till nästa kommunstyrelsesammanträde. Som vanligt var jag vaksam på onda intentioner, förslag som drabbade svaga grupper och nedskärningar som doldes under utvecklingsrubriker. De fanns, som vanligt. Men så fanns det också förslag som jag tyckte var verkligt bra, vilket jag påpekade. Jag riktigt såg hur kommunstyrelsens ordförande ryckte till, totalt ovan vid erkännande från de politiska motståndarna.

Det är helt sjukt. Här lever vi ett partisystem där likheterna är mycket större än olikheterna, iallafall om man jämför med ideologi och värderingar i andra länder. Socialdemokrater och moderater har mer sakpolitiskt gemensamt än vad någon av partierna har med demokraterna i USA. Kanske är det just dessa likheter som gör att vi så hätskt måste skilja ut oss från varandra i debatten. Det är trångt i mitten.

Några som lämnat trängseln i den politiska mitten är dock Centern. Den s k Stureplanscentern är nu en riktig partiförening som på fullt allvar tycker att Sturehof är Stockholms nav och politiskt intagit en högerytterposition med förslag om platt skatt m.m. Deras ordförande är den f d krögaren på Stureplan Christer Mellstrand och intervjuas i dagens SvD. -Jag är inte nyliberal. Jag är liberal, säger Christer. När han lägger ut texten om att bara fattiga bör ha barnbidrag och att systembolaget är så oeuropeiskt och bakåtsträvande, verkar han dock varken det ena eller det andra, utan bara dum.

Hallå, sådär pratade mina tonårskillar också. När de var fjorton!
Fan, nu blev jag ju så där elak igen. Jag måste nog läsa om Einhorns bok. Och ta en pepparkaka till.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: konsten att vara snäll, alex schulman, elakhet, snällhet, socialdemokrater, moderater, demokraterna, Stureplan, centern, Stureplanscentern, barnbidrag, systembolaget

Akta er för dåliga rådgivare

Det där med rådgivare är svårt. Vilka ska man lita på?

När KPAs etiska fonder investerar i Nike och Shell och när regeringen anlitar Carnegie vid utförsäljningen av de statliga bolagen känns frågan minst sagt högaktuell...

Man kanske skulle be Björn Borg om litet tips?

Kanske inte så konstigt, men när jag söker på KPA:s etiska fonder på nätet får jag bara upp ett felmeddelande på skärmen.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: politik, regeringen, statliga bolag, utförsäljning, etiska fonder, Carnegie, KPA, moral, rådgivare

Är det ute att bry sig?

Ser på monsterfilmernas monsterfilm i helgen,The Host lanseras med underiteln"Du är vad den äter". Det tycker jag är hejdlöst kul, men skrattet fastnar i halsen när jag sedan öppnar Aftonbladet och ser rubriken "AMÖBAN ÄTER UPP DIN HJÄRNA"

Sedan läser jag Johan Ehrenbergs ledare i ETC och undrar om det är något annat som äter upp vår hjärna. Någonting mycket farligare än ett filmmonster eller t o m en amöba.

Johan beskriver storstadens mediabild av sossen som det töntigaste som finns. Varje försök att tänka på rättvisa eller solidaritet beskrivs som töntigt, ute. Om det är tidsandan hos den fjärdedel av svenska folket som fått det bättre de senaste åren, då blir Johan rädd, skriver han. Och föreställer sig vad som då anses som "inne".Om man inte är en stolt och demokratisk socialist och en tönt, vad blir man då? En krypande, odemokratisk, nyliberal smarting. Är det den sortens människor som nu befolkar Stockholms gator???


Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: politik, solidaritet, rättvisa, monster, tönt, monsterfilm