lördag, april 07, 2012

Skrämmande möte med missionär

När jag har tråkigt börjar jag dikta ihop historier om folk. Som forra veckan, på flygplatsen i Praia på Kap Verde. Mitt ibland alla de unga sysslolösa männen som skickar sexuella inviter med det klassiska afrikanska väsljudet ; Sssssssst! ser jag ett gråhårigt medelålders par som sticker ut i mängden på ett sätt som bara går att tolka på ett sätt. -De måste vara missionärer. Både kvinnan och mannen är klädda i beigegrå kläder och så skinntorra som bara dagliga torrborstningar utan påföljande fuktkräm kan åstadkomma. Med sig har de en brun ung kvinna i likaledes sedesamma kläder. Absolut missionärer med medföljande adopterat barn, tänker jag. Och klart som korvspad, när jag hamnar bredvid dem i kön till passkontrollen ser jag att de har namnbrickor fästa på bröstet som pryds av texten "JESU CHRIST" (fast med litet bättre portugisisk stavning).
De skiljer sig från resten av människorna på flygplatsen även genom sättet de framför sig; de skriiider liksom fram och vänder sig mot alla och ler vansinnesstort. Inte det där varma naturliga leendet man ibland kan få från en främling och som gör en alldeles glad en lång stund efteråt, utan ett slags övernaturligt, heligt "jag har skådat ljuset och nu är jag så himla god att jag älskar t o m dig-leende" Ew, det gör mig liksom både mörkrädd och provocerad på en gång. Men mest rädd. När jag hamnar i stolsraden bakom dem på planet och de blåst upp sina sovkuddar, satt på sig ögonmasker och proppat in öronproppar, vågar jag knappt nudda stolsryggen framför mig. Så sitter jag stel som en pinne och stirrar på parets identiska gråsnaggade nackar tills maten serveras och jag blir tvungen att skramla fram brickan från stolen framför mig. Missionärsfrun vänder sig om med sitt tandköttsleende.
Sekunden därefter börjar hon väsa; Sssssssst!
Herregud, skickar hon också sexuella inviter?!?
Men det är bara den uppblåsbara sovkudden hon håller på att fälla ihop inför måltiden.

Inga kommentarer: