Hur toppar man det här?

Sitter på ett hotellrum i Perpignan och känner mig konstig. Världen gungar inte längre och jag saknar det. Besättningen har lämnat SABA, varvet har köpt tillbaka henne och ägarna är nöjda, men själv känner jag mig efter fem månader till sjöss närmast hemlös.

Min nya båt är en bil

Min nya båt är en...bil. Med den ska vi ta oss upp mot Hamburg, där ägarfamiljen bor, och sedan bär det vidare upp mot Göteborg och stugan på landet, som snart blir min nya fasta punkt i Sverige när jag sålt min lägenhet i Solna. Förutom en vecka i mars då jag var hemma i samband med arenarättegången och kommunalrådsskiftet, har jag badat i ett badkar och skall sova i en säng, på land. Jag har seglat från norra Australien till Frankrike. 12 000 miles på 4 månader och 15 dagar. Vi har passerat tio tidszoner. Vi har passerat två världshav, Indiska oceanen och Atlanten, och nu sist även Medlehavet. Vi har sett fiskar, hajar, delfiner och valar (varav vi krockat med en), varit med om blixtnedslag då båten slet sig och drev på en fiskebåt, överlvet jul och nyår i en vilda västern-håla i västra Australien, överlevt en cyklon på Indiska Oceanen, seglat sönder fem segel, blivit jagade av (och lurat iväg!) pirater utanför Sierra Leone, nästan hamnat i väpnad konflikt i Guinea Bissau, tappat bogspröt, förstag, köl och nära på masten, slagit vår båttyps hastighetsrekord, ja, det var väl allt.

Hur toppar man det här nu då? Tja, det skulle väl vara med att runda Kap Horn då. Det är den sjömansbedriften man har kvar när man har gjort Indiska oceanen, Atlanten, Godahoppsudden. Eller Stilla havet.

Jag fick faktiskt ett erbjudande om det igår, av ägaren till båten som låg bredvid båtfabrikens hamn. De skulle först segla i Medelhavet, sen över Atlanten mot karibien i höst, sedan genom Panamkanalen genom Stilla havet över till Australien, sedan tillbaka och runda Sydamerika (Kap Horn!). Det var dock en likadan Catana 50 som SABA, så näää, helst inte! Nu var det dock en äldre modell, då Catana hade bättre konstruktion, t ex laminering gjord för hand, men jag tackade ändå nej. - Men kanske efter sommaren, tillade jag.

Just nu ser jag i alla fall fram emot att närma mig Sverige långsamt, i bil, så att hjärnan och kroppen hinner ställa om sig till det gamla vanliga livet igen. I morgon bär det av till Hyères, där kusin Anne bor och säljer båtar med sin sambo Philippe, som syr segel. Han sydde vår nya genua; den som inte gick sönder.

Läs även andra bloggares åsikter om äventyr, sjömansliv, segling, långsegla, jorden runt, crew, leva långsamt, sjöben, båtar, katamaran och annat intressant