söndag, april 22, 2012

Inte skryta, inte skryta, inte skryta...

Körsbärsträden blommar i Aix-en-Provence

Kusin Anne och hennes man, segelmakaren Philippe

Att sitta i rullstol är inget handikapp för dessa jolleseglare

Utanför kusin Annes jobb på båtmäklarfirman i Hyères

Råttor är det gott om på rivieran. Kusin Anne ser inte road ut.
Amina i talarstolen på S-kongressen i helgen
Man ska inte tro att man är nåt och man får inte skryta om att man har det så himla, himla bra. Speciellt inte om man är nyss avmönstrad från segelbåt, på visit hos kusin Anne som bor i Hyères på franska rivieran, där finalseglingarna för kvalificering till de olympiska jolleklasserna är i full gång.

Men jag gör det ialla fall. Jag kan helt enkelt inte låta bli. Jag har nyss avslutat ett jobb, har inget nytt, är på väg hem till Sverige, där lägenhetsförsäljning och en massa jobbiga flyttbestyr väntar. Men jag är ändå så himla glad, framförallt för att jag klarat av fem månader på en segelbåt som i princip råkade ut för ALLT som överhuvudtaget kan hända, utom att kapsejsa. Tack livet! Tack äventyret!

Sänder samtidigt en skamsen tanke till alla frivilligarbetande socialdemokratiska förtroendevalda hemma i Solna och övriga storstockholm som idag sitter inne på distriktskongress och lägger fram förslag för en mer framgångrik Stockholmsregion. Mina varmaste hejarop till alla er nya entusiaster! Till er som varit med i evigheter kan får jag kanske föreslå en liten paus, så att fler med nya idéer kan få chansen till en förtroendepost?

5 kommentarer:

rolf.josefsson@comhem.se sa...

Följt dit äventyr på resan. Måste säga att du gjort vad många många vill göra och drömmer om.
Vore kul om du kunde lägga ut bilder på det andra gänget i båten så man får se vad det är för kuffar ?

Johanna Graf sa...

Ha ha, kufar, ja det kanske man kan säga:-) Eller galningar, som jag? Jag har dock lovat att inte röja deras identiteter. De blev så nervösa när jag satt och skrev nåt:-)

Johanna Graf sa...

Ha ha, kufar, ja det kanske man kan säga:-) Eller galningar, som jag? Jag har dock lovat att inte röja deras identiteter. De blev så nervösa när jag satt och skrev nåt:-)

Anonym sa...

Fast jobb och egen bostad kanske inte är så livsviktigt för livslyckan, som sossarna i alla tider hävdat.
Att bita sig fast hela livet på samma arbetsplats med LAS liggande på nattduksbordet kanske inte ger den omväxling och utveckling de flesta egentligen är värda.
Riv LAS, sänk ingångslönerna och dela på jobben.
OJ, förlåt nu blev det politik igen.

Ha en go semester i Din nya båt.
mvh/Katarina

Johanna Graf sa...

Jag tror mer på kompetenskonton eller kompetensförsäkring; att man själv, arbetsgivaren, fackt och staten sätter in pengar till omskolning eller vidareutbildning så att man har frihet att byta bana eller lära ett nytt yrke senare i livet. DET är frihet, mer än LAS. LAS har ändå så många undantagsregler att den egentligen är verkningslös. Många människor vill dessutom inget hellre än att slippa det gamla tråkiga jobbet som håller på att ta kål på dem, om de bara hade möjlighet att gå vidare.