Lika samma?

På Facebook idag är vi några som pratar språkbruk. Jag är nog språkfascist, för jag mår fysiskt illa när jag ser felbruket av "var" och "vart", "de" och "dem". I den nya Fb-profilen uppmanas jag t ex fylla i "Vart gick du i högstadiet?". Arrrgh!

Fast egentligen är det ännu värre med ordmissbruket inom politiken. Jag har i flera år försökt återfinna ett citat av en känd gammal socialdemokrat som jag läste för länge sedan. Vem hade jag glömt bort, tills jag av en slump återfann den; den fantastiska beskrivningen av skillnaden mellan jämlikt och likadant. Det var statsvetaren Stig-Björn Ljunggren som återgav den på sin blogg. Eftersom hans språk är så överlägset mitt, är det lika bra att citera större delen av inlägget:

Socialdemokrater använder ofta ordet ”klyfta” för att beskriva ”skillnader”. Men det är egentligen ett tveksamt språkbruk som antyder otydliga tankegångar. En klyfta är en stor ravin som skiljer grupper åt. Om vägen framåt är spärrad och chansen inte finns för vanligt folk att ta sig fram till utbildning eller andra livschanser, då kan vi prata om klyftor.

Men att skillnaderna ökar är inte samma sak. Det blir inte en klyfta om Sverige får 10 nya miljardärer. Det blir en större skillnad mellan dem längst upp och längst ner däremot. Likaså minskar inte klyftorna om 10 miljardärer flyttar från Sverige, däremot minskar avståndet.
Själv har jag svårt att förstå ältandet om klyftorna. I synnerhet på senare tid när en slags folkpsykologisk argumentation kommit in i bilden. Det sägs att vi mår sämre om det finns skillnader i samhället.
...
Min uppfattning är den som Per Albin Hansson en gång förde fram, och som jag själv citerar gång på gång:

”Jämlikheten betyder likställighet men icke likformighet, lika rättigheter och möjligheter för alla och envar, men intet tvång till att använda dem på alldeles samma sätt. /…/ vi äro sangviniska nog att drömma om en ordning, där alla ha möjligheter att tillgodose rimliga behov och önskningar, äta sig mätta, bo ordentligt, kläda sig snyggt och ta del av den andliga kulturens goda.”

Per Albin fortsatte:

”Det är icke fråga om alldeles lika stora stycken av kakan, det är en fråga om nog för alla. Om den ene vill göra sin biff av kött och den andra av rödbetor, om den ene älskar ett gott bord medan den andre helst skulle vilja ta in sin näring i form av piller, om den ene vill använda sin lediga tid till promenader i bil, den andra till att odla rosor, den tredje till att samla frimärken, den fjärde för att musicera, den femte för att dväljas i böckernas värld, den sjätte för att gå på kapplöpning eller spela fotboll, det angår oss icke, lika litet som om den ene vill gå i kavaj och den andre i jackett eller den ene föredrar engelsk järnsäng framför utdragssoffa.”
Således, sade landsfadern:

"Jämlikheten skall icke leda till jämnstrukenhet, den skall i stället låta allting växa efter sin egenart."
Ungefär så skulle jag också vilja formulera det.

Det viktiga är inte klyftorna (skillnaderna) utan den situation som den sämst ställde har det – dels att nivån är så hög som möjligt, dels att det finns redskap för alla att påverka sin livssituation.

---

Så sant som det är sagt. Det som ska fördelas lika i samhället är inte resurser, utan livschanser!

Medan högern tror att jämlikheten leder till ett mer likriktat samhälle, tror vänstern att den är själva förutättningen för människans frihet, och därmed olikheter, som kloka Karin Pettersson skriver i en ledarkrönika i Ab.

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokratins framtid, landsfader, Per Albin Hansson, Stig-Björn Ljunggren, jämlikhet, likställdhet, samma, lika, livschanser, kända tal, Karin Pettersson, ideologi, vänstern, högern och annat intressant