Jag vet, det finns flera vettiga förslag i sosserådslaget om jobbpolitiken. Och ja, jag vet också att hårdare krav i socialförsäkringssystemen inte är vårt enda botemedel mot arbetslöshet och arbetskraftsbrist. Till skillnad mot moderaternas recept. Men dagens SvD-artikel med Ylva Johansson och Stefan Löfvén urartar till en nästan löjeväckande floskeltävling med moderaterna.
Gissa till exempel vilket parti som sagt det här:
– Vi måste kunna ställa krav på folk, att de ska försöka komma ifrån ett passivt liv och bli så aktiva som möjligt.
– Vi har nog haft ett synsätt på arbete att om man är sjuk eller har det för jobbigt så ska man inte behöva arbeta. Det har varit fel att jaga människor till sista blodsdroppen och det ska det vara även i fortsättningen, men vi måste också se varje person som en resurs som nästan alltid kan bidra med något.
Snacka om kopian på kopian på originalet. Arbetarepartiet blev nya arbetarpartiet som blev... nygamla Arbetarpartiet?
Själv gillar jag originalet: Gör din plikt och kräv din rätt. I den ordningen.
Ursäkta om jag låter sur. Men det är måndag, McCain leder över Obama och katten löper. Igen.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om politik, jobb, arbetslöshet, sjukskrivningar, förtidspension, arbete, arbetarepartiet, arbetarpartiet, moderaterna, socialdemokraterna, jobbrådslag
3 kommentarer:
Vad trött jag blir... Människor blir sjuka emellanåt, oftast är de friska och kan jobba men var finns acceptansen och solidariteten med de som är sjuka? Om man inte kan lita på att sjukersättningssystemen i den statliga regin ger en sjukersättning vid sjukdom utan att man "...alla bör kunna delta i någon arbetsinsats varje vecka." så går vi mot det s inte egentligen vill; privata sjukförsäkringar som ger ersättning och som också kommer innebära att inte alla omfattas. Återigen ett bidrag till uppdelningen av människor i ett a- och b-lag. Men från oväntat håll...
trött sosse
Johanna,
jag har oxå läst texten och förvånats av innehållet. Mest förvånnad har jag blivit av ett antal "omogna formuleringar". Typ den att man ofta använder subjektet alla, vilket innbär en olycklig generalisering och för enkling. Jag skulle vilja se en "stressjuk" återgå till arbetet för träning den första månaden. Det går bara inte!
- Hacka på dem lite du som har kontakten. Vill du kan du lämna ut min mail, så får de en direkt kontakt.
Sedan har du det här med Amerikat. Nu börjar kapitalets "starka gossar" att skapa marknadsföring för fel "apparat". Och den fege amerikanen köper direkt.
Ett litet förslag (ledsen att jag inte har deltagit i rådslagsgrupperna):
Om det nu är så att man är mån om att aktivera de sjukskrivna, kanske främst de långtidssjukskrivna, så tror jag att ideellt arbete skulle vara en bra möjlighet. Jag ser två huvudskäl till det.
Dels slipper man misstanken om att gå näringslivets önskemål om billig arbetskraft till mötes. Den sjuke har ofta inte lika mycket att sätta emot och hamnar nog lättare i mindre kvalificerade arbeten än utbildning och dylikt normalt skulle leda till. En titt på vilka arbeten funktionshindrade hamnar i kan nog ge eftertanke.
Dels kan man kanske den vägen få in viktig information om varför människor har hamnat i svårigheter och sjukdom. Bakom det ligger ofta stress och andra svårigheter som tillsammans kan knäcka en människa. Jag har sett det på nära håll. Dessutom har jag varit huvudskyddsombud och sett arbetsgivarens motvilja mot att låta de som gått i väggen komma till tals. Och dessutom till min förvåning tvingats slåss mot facket (akademiker) i just denna fråga - för att till sist upptäcka att fackordföranden är moderat (det kan hända att det är en bisak, men jag tror inte det).
Att låta dessa människor komma till tals i ideella organisationer kan (observera kan) leda till att vi bättre förstår vad som behöver göras.
Men som Mona Sahlin sa, djävulen ligger i detaljerna. Det är risk att en massa björklundare poppar upp och talar om vad som är fel och vad som behöver göras. Men kan man motarbeta det, få en vettig plats för åtminstone några av dessa långtidssjukskrivna så är det nog en guldgruva. Både samhällsekonomiskt och mänskligt.
Fast för näringslivet kan det nog vara lite trist att gå miste om billig arbetskraft som man inte behöver ta så mycket hänsyn till eftersom de inte har så mycket val, trängda från alla håll av sjukdom och dålig ekonomi.
Skicka en kommentar