Är på Eritreanska föreningens nationaldagsfirande. Så här dagen till ära rostas kaffet sakta över öppen eld. När jag säger sakta, menar jag verkligen sakta. Hela proceduren från rå böna till färdigt kaffe tar ungefär en timme. Jag, som har utlovat gott kaffe till mitt fikasugna sällskap, blir först litet stressad. Vänta en timme på kaffe?!? Men så snart vi satt oss ner i ringen av folk som litet slött småpratande i värmen sitter där och viftar bort rök och låter kastrullen med bönor gå runt för att insupa aromen, ja då känner jag hur pulsen sjunker drastiskt. Man kanske borde ordinera 'bon'(kaffe) a la Eritrea istället för betablockerare?
2 kommentarer:
ah, sybaritiska tendenser. ja, allt det goda i livet skall avnjutas långsamt! kanske kan du skriva en motion om införande av njutningsnära tjänster. må de bli avdragsgilla.
Du om någon behövde nog det :-) Kram
Skicka en kommentar