Idyllens idol förmedlar uppmuntrande lyckorön

Vi är åtminstone två bloggare här på Ön. Den andra är betydligt mer känd och populär än jag själv: Martin Nyström, kulturjournalist och musikkritiker på DN. Lyssna bara på det här samtalet, uppsnappat på ångbåtsbryggan:

Dam 1:
- Vet du, jag hälsade på Martin Nyström på midsommardansen, han skriver ju så fantaastiska krönikor, de är ju Ön på pricken!
Dam 2: - Ja, jag gick fram och tackade honom, jag. Då fick jag ju tillfälle att hälsa på hans vackra fru också, henne som man läst så mycket om på bloggen! Tänka sig, och så skriver han "ångbåtsbryggan" också, sådana små detaljer tycker jag är viktiga.
- Ja, absoluuut!
(Det var c:a 40 år sedan den sista ångbåten lade till vid den bryggan, men traditioner är ju till för att hållas.)

Dessa två damer hör till de äldre familjer från Göteborg som, när Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning lades ned, hellre började prenumerera på en Stockholmstidning är den förhatliga Göteborgsposten.

Ja, ni hör. Sådant går knappast att tävla med. Klok är han också, Martin. Häromdagen när vi hamnade på samma (ång)båt in till stan, berättade han för mig om de senaste rönen inom lyckoforskningen. LSE-forskaren Richard Layard har ju genom sin forskning dragit den för politiker något oroande slutsatsen slutsatsen att tillväxt inte bör vara ett övergripande politiskt mål eftersom det inte verkar göra folk i rika länder lyckligare*.



Det är inte fler prylar, bättre karriär eller en mer vältrimmad kropp som gör oss lyckliga. Det som mer verkar avgöra hur vi mår är om vi har något vi tror på och hur våra kärleks- och vänskapsförhållanden funkar.

Det är i början och i slutet av våra liv som vi är lyckligast, berättar M.

- Och du, det är vid 45 det vänder!

Jag känner mig genast lyckligare. Nu ska jag bara hitta de perfekta skorna till festen på lördag också, så blir lyckan fullkomlig.


* Ungefär så här resonerar happiness economics-forskarna:

Det hjälper inte att lönen stiger, det gör grannarnas också. För att undvika denna hemska nollsummeeffekt, börjar råttracet md mera job, jobb, jobb... Dessutom så vänjer vi oss vid den högre inkomsten och blir blasé. Och så ändrar vi smak och den där klotgrillen som var så eftersträvansvärd förra säsongen ser förfärligt klen ut bredvid grannens Weber-grill. Och så jobbar vi litet hårdare ändå, vilket varken ökar lyckan eller tiden för den där barbecuen... (Heter det så förresten; barbecue i bestämd form?)




Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Kössö, happiness economics, Martin Nyström, Köpstadsö, Richard Layard, ångbåt, öar, grill, Weber

The world is an oyster

- Vad ska du ha för sommarprojekt i år? undrar tonåringarna oroligt.

De vet att första tiden på semestern brukar bli hektisk. Trots att jag tjatat om hängmattan i veckor, brukar det vara svårt att gå ner i varv och bli så där fridfull som i IKEA-annonserna. Nyanländ till sommarön vandrar istället min blick hungrigt längs alla ofullkomligheter, verkliga eller inbillade, och innan familjen hunnit säga RUSTA så är vi på väg till någon köp- eller byggmarknad.

I år har det dock gått ovanligt fort att varva ner. Det nya TV-rummet tog bara tre dagar att måla, slipa, tapetsera och möblera. Och badflotten var byggd på en pisskvart. Så nu är jag alldeles downshiftad, bara en vecka in på semestern.

Vilket onekligen givit vissa vinster. Igår låg jag på bryggan, alldeles sysslolös och stirrade ner mellan springorna, då jag fick syn på något som växte på bergväggen vid bryggpålarna.

- Ser inte det där ut som ostron, sa jag med släpig röst. Joo, visst var det ostron! På med våtdräkten och ner med kniven och plocka. På bilden syns de färska, serverade med lime, direkt på bryggan. Ingen disk, lätt och bekvämt.

Svägerskan som har gått och blivit öbo, rynkade dock på näsan:
- Jag gillar det mesta som kommer från havet, men det där är som är att dricka öronmaneter. Tacka vet jag krabba. Det kan nästan få mig religiös. Ett djur som innehåller färdig paté kan ju inte ha kommit till av en slump.

Ostrea edulis. Bohuslän har världen främsta ostron, det är den samlade kockeliten eniga om.

Horisontalläge

Nu intar jag horisontalläge i några veckor. Det brukar betyda något färre och något flamsigare inlägg. Men i gengäld fler roliga bilder. Om buddha är god och det mobila bredbandet samarbetsvilligt så hörs vi i hängmattan!

Sex och skor

Snygga och smarta Katrine Kielos skriver på Dagens Arena om Sex and the City-filmen som har premiär i veckan. Hon tittar, liksom de flesta andra jag känner, gärna på Manhattanbrudarnas Manolo-inköp, cosmo-drinkande och mans-cynism förklätt i sexjargong. Carrie och väninnorna bearbetar rädslan att bli svikna av männen med att bli lika duktiga kålsupare som Mr Big själv.

Själv hör jag till de få som inte tittar. Jag blir bara ledsen över den tillkämpade "men are for fucking"-attityden. Jag vägrar stereotypisera och föredrar att definiera såväl män och kvinnor som människor, varav några är svin men de flesta inte.

Som Katrine avslutar:
-Vad kommer kvinnor att göra när de blir fria?
- De kommer att vilja ha allt: karriären, vännerna, barnen, orgasmerna och Mr Big.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Sex and the City, Manolo Blahnik, Cosmopolitan, sex, orgasm, män, kvinnor, jämställdhet, svin, cynism, könsstereotyp, kärlek

Har vi tillräckligt med trafik i Solna?

Den frågan ställer sig många Solnabor just nu, vilket märks tydligt på min mailskörd. En som dock ställer sig frågan med en litet annorlunda betoning är bloggaren Magnus Nilsson, tillika moderat kommunstyrelseledamot i Solna.

Han tycker att det bara är gnällspikar som klagar på trafiken. Folk vill ju bo storstadsnära, där det händer mycket, ja är litet action helt enkelt. Och där det händer mycket finns det naturligt mycket bilar. Folk vill ju bo i Solna. Alltså gillar folk bilar.

Uttrycket "jump to conclusions" fick just en ny och djupare innebörd.

Det är mycket misshandel i storstäder också. Betyder det därmed att folk gillar misshandel eftersom de gillar att bo stan? Mmmm. Det är nog därför det är så dyrt att bo på Östermalm. Där är ju antalet anmälda misshandelsbrott högst i hela Stockholm.

Redan nu korsar en halv miljon bilar Solnas gränser varje dag. Nej, inte varje vecka, utan varje dag. På E4:ans sträckning genom Solna förväntas trafiken öka med 25-33 procent de närmaste sju åren, enligt Vägverket. Detta INNAN trafikmängderna från det nya shoppingcentret Mall of Scandinavias 15 miljoner årliga besökare räknats in. Det är 40 000 om dagen. Fler än besökarna till en stormatch på Råsunda. Varje dag. Året om.

Hur många fler bilar behöver vi för att Magnus Nilsson ska trivas i Solna?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Sveriges mest överkörda kommun, Solna, bilar, trafik, moderaterna,

Även Christer skriver om bilproblemen i Solna.

Mitt sommarlov, vad jätteskönt mitt sommarlov ska bli

Den blomstertid nu kommer - men vad händer med barnen som blir kvar i stan?

Under semestern blottas de ekonomiska skillnaderna mellan barnen – vissa ligger alltid efter med betalningen till klasskassan, kan aldrig hänga med kompisarna till fiket eller vara med i fotbollsklubben. Samtidigt har de kommunala erbjudandena om kollo, fritidshem eller fritidsgårdar skurits ned eller helt dragits in, vilket är ett stort problem för barn i ekonomiskt utsatta familjer. För många barn är det en befrielse att kunna komma tillbaka till skolan efter lovet.

I ett pressmeddelande från föreningen Majblomman står det:

Många kommuner väljer att rusta ned omsorgen om barn under sommarlovet. Fyra av tio av kommuner/stadsdelar satsar mindre än tidigare eller inte alls på avgiftsfria eller subventionerade sommarlovsaktiviteter.

I Solna upphandlar man just nu fritidsparkerna och fritidsklubbarna. I direktiven står att de som lägger anbud INTE ska erbjuda öppet i juli, på helgerna, före kl 13.00 på dagarna osv. Varför? Om en entreprenör kan ge ett sådant bud inom gällande ram är det väl toppen? Men kommunen kanske VILL ha fler nedklottrade parkbänkar, pangade gatlyktor och uppeldade papperskorgar?

Även Solnas motsvarighet till Fryshuset; konsert- och replokalen Black Sheep, har beordrats stänga under sommaren. Vilka ungdomar är så priviligierade att de har hela det tio veckor långa sommarlovet fyllt av semesterresor och sommarjobb?. En knapp sjättedel av alla skolungdomar som sökte de ynka 50 sommarjobben som kommunen anordnade erbjöds ett sådant.

Sol ute, men mental istid i skallen på dem som bestämmer.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om sommarlov, sol och bad, sommarledig, semester, barn, skollov, Majblomman, klyftor, semesterresor, Solna

Jämställd regering?

Först frös 250 miljoner av regeringens pengar till jämställdhet inne. Nu har de trots allt bestämt sig för att ge 100 miljoner till forskning om varför killar tar mer plats i klassrummet och tjejer är skötsammare och får bättre betyg. Det skulle man ju kunna kalla ett steg framåt efter två steg tillbaka. Om det inte vore för att ämnet känns så mördande otidsenligt.

Gäsp. Nu tar vi det från början:
1. De flesta barns första vårdare är kvinnor (mamma OCH dagis).
2. Til tjejerna ger dessa kvinnor budskapet "vi är samma sort, du ska bli som jag" medan de till killarna sänder budskapet "du är en annan sort, du ska inte bli lik mig". Det är ju sant, så så långt inget konstigt, eller hur? (Det enda oklar för de små pojkarna är vem de egentligen SKA bli lik, vilket brukar krånglas till om männen lyser med sin frånvaro i hans liv.)
3. Tjejerna har således förebilder att härma och efterlikna överallt omkring sig. De satsar på närhet, likhet och anpassar sig smidigt. Killarna däremot avskärmar sig från de där kvinnorna de inte ska efterlikna och försöker hitta andra förebilder, de satsar på olikhet. Saknas det fortfarande bra män i deras närhet hittar de hjältar i media.
4. Voilá, där är de; de "bråkiga" killarna som tävlar om att urskilja och utmärka sig i klassrummet, och de "snälla" flickorna som allierar sig med fröken.
Gissa vilka som sätts i obs-klass? Gissa vilka som får bäst betyg?

Nu hör jag vän av ordning säga "Men du sattes ju själv i obs-klass, Johanna." Men det var mer frökens hämnd för att jag vägrade sjunga Trygga räkan och lägga alla hennes hundra Palin-spel.

Hade jag 100 miljoner över till jämställdhet skulle jag för det första ge lärarna kunskap i utvecklingspsykologi och sedan, när de visste varför det är som det är, ge dem handfasta och konkreta verktyg för att i den dagliga undervisningen se både flickors och pojkars behov. Så att de kan ge båda könen det stöd de behöver för att upptäcka både sina kvinnliga och manliga sidor eller talanger. Det skulle ge en betydligt bredare rekryteringsbas för såväl fler fantastiska vårdbiträden som nobelpristagare i fysik. Fast dte är klart, då behöver vi nog även de där indragna 250 miljonerna. Minst.

Och litet pengar borde nog regeringen behålla även av de där 100 miljonerna. Till sin egen jämställdhetsutbildning. I partiledardebatten i onsdags betonade Reinfeldt Ledarskapet. Underförstått var att han själv var ytterst lämpad för detta ledarskap. Samtidigt kom kritik, från flera håll mot Sahlins påstått svaga ledarskap. Om en man lägger huvudet på sned och vill vara lyssnande är det fint. Om en kvinna gör samms ak är det svagt ledarskap. Testa att lägga de meningar som sades om Mona Sahlin i onsdagens debatt i exempelvis Göran Perssons mun, riktade mot exempelvis Maud Olofsson. Det hade kommit krav på avgång direkt!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om regeringen, politik, jämställdhet, tjejer, killar, utvecklingspsykologi, lärare, skolan, klassrummet, pappor, mammor

Regeringens chockterapi

Nu sparkar även Svenskt Näringsliv på regeringen. 2008 ser de som ett förlorat år. Men deras kritk kommer förstås från höger och deras recept är... håll i er nu, ännu mer chockterapi!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Svenskt näringsliv, chockterapi, regeringen, 2008, förlorat år, Milton Friedman, Naomi Klein

Självkänsla, morgonhumör och Monty Python

Vaknar av att det är morgon, alldeles för sen morgon. Jag har försovit mig. Hela natten har jag legat och vridit och vänt på mig till ljudet av de numera sommarlovslediga sönernas gitarrspel, datorspel, TV-skratt och öppnande och stängande av köksluckor när de blivit litet hungriga framåt tre på natten. Nu är jag farlig.

- Ja, det måste vara jobbigt att vara lediga, och vad hungriga ni måste bli av allt spelande och tittande, muttrar jag giftigt. Men någon kunde kanske tänkt på att det krävs en mamma som jobbar för att vi ska kunna köpa all den där maten, TV-apparaterna och betala elräkningarna.
- Ja gud, vad det är synd om dig, som har ett så hårt tidsreglerat jobb som politiker, säger de. Du är ju chef, du kan väl bestämma själv när du börjar på morgonen. Inte som oss hårt övervakade skolelever.

Den morgonsura familjens syrligheter fräter mer än surt regn.

Sanningen är förstås att livet som politiker långt ifrån är något lyxliv och att timmarna lätt rusar upp i det dubbla mot de jag jobbade i barnomsorgen på 80-talet. Men jobbar jag lika hårt nu? Och gör jag verkligen någon nytta, (som jag ju verkligen gjorde då)?

Jag brukar sitta och jämföra livet med andra människor med prestationsnoja. Vi är alla lika övertygade att vi när som helst kommer att bli avslöjade som de bluffar vi är. Ja, vi tävlar om vem som har lägst självkänsla:
- Hörrödu, Mia Törnblom skulle gå bet på mitt fall.
- Inget mot vilken nöt jag är att knäcka, hon skulle börja knarka igen om hon blev mentor åt mig. - Men jag då, jag har en papplåda stående redo bakom dörren på kontoret, så att det blir enkelt att packa ihop när ledningen kommer och säger att de avslöjat mig som den odugling jag är!
(Denna konversation utspinner sig mellan tre mycket högt placerade kvinnor och män i näringslivet och samhällets tjänst.)

Här är Monty Python-sketchen vi älskar.

Dagens citat: Danska vindkraftjätten Vestas VD försvarar sin bensinslukande BMW 525:
"Vi kan inte göra om hela världen på två minuter".
Eh, vad sägs om fem? Det är väl ungefär den tid det tar att slita sig från styrelsemötet och be sekreteraren beställa en ny miljöbil...

Dagens miljöinsats: Vore att slippa höra Lasse Holm och Lotta Engbergs nya Al Gore-inspirerade miljölåt "Det måste gå".

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om morgonhumör, morgonsur, sommarlov, sommarlovslediga ungdomar, tonåringar, tonårsförälder, mamma, vända på dygnet, nattmacka, prestationsångest, självkänsla, Mia Törnblom, Monty Python, Four Yorkshiremen

What Have The Unions Ever Done For Us?

Hur många åldringspoäng får man om man läser DN:s ekonomidel först på morgonen? Förut läste jag alltid framsidan i huvuddelen och kastade mig sedan över kulturdelen, för den var roligast. Sedan blev jag politisk nörd och läste ledarsidan och debattsidan först. Ledarsidan är det bara 7 procent som läser, så vem orkar bry sig i längden? När sedan Brors och andra kompisar började kommentera nyheterna på nyhetsplats orkade jag inte längre, utan började läsa ekonominyheterna istället. De känns på något sätt som litet mera hard facts.

Dagens hard fact 1: Hillary Clinton skulder efter förlusten i valkampanjen uppgår nu till 181 miljoner. Dollar. Så om du känner att det är mycket månad kvar i slutet av pengarna, tänk på Hillary. Men hon har ju en rik man. Sedan kan hon kanske ta inspiration av Barack Obama. Hans hemsida är en dröm. Man kanske skulle införa en sådan där entrésida på sin blogg? Där inledningsfrågan är om folk vill donera litet pengar till mig. Innan man säger hej liksom. Kaxigt.

Dagens Hard Fact 2: Inflationen har inte varit på så här hög sedan 1993, under den förra borgerliga regeringsperioden. 1976-82, 91-94 och så nu igen. Tredje gången gillt. Hur mycket VDN-deklaration behöver folk innan de fattar att borgerliga regeringar inte kan hålla ordning på ekonomin?

Dagens Hard Fact 3: Den borgerliga kannibalismen är i full gång, så här en dag innan partiledardebatten och allting! Oj, oj, för litet småkakor i bersån på sistone?

Dagens absoluta icke-fakta: Något som dock är rent tyckande är detta. Hysteriskt roligt är det iallafall!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar fackföreningar, medlemskap i facket, facket, Centern, borgerlig kannibalism, Dagens Nyheter, Ekonomi, vuxenpoäng, ekonomidelen, kulturdelen, Henrik Brors, ledare, politik, debatt

Hundar och hästar

Först var det jordbruksministern som uttalade sig litet underligt om djursex, och nu denna Kd-politiker, som säger saker om hästar. Sex ska ske bakom stängda dörrar, men gör du det med en häst är det naturligt om det sker ute i naturen, eller...? Snälla, hjälp mig att tolka detta minst sagt udda uttalande. (kommer en bit in i filmen)

Själv undrar jag mest om det är djursex att kyssa en groda?

Andra som skriver om detta är Lowdin i Bromma och Kulturbloggen.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om djursex, sex, jordbruksministern, Eskil Erlandsson, Centern, djur, humor, djurskyddslagen

Downshifting

Är på Eritreanska föreningens nationaldagsfirande. Så här dagen till ära rostas kaffet sakta över öppen eld. När jag säger sakta, menar jag verkligen sakta. Hela proceduren från rå böna till färdigt kaffe tar ungefär en timme. Jag, som har utlovat gott kaffe till mitt fikasugna sällskap, blir först litet stressad. Vänta en timme på kaffe?!? Men så snart vi satt oss ner i ringen av folk som litet slött småpratande i värmen sitter där och viftar bort rök och låter kastrullen med bönor gå runt för att insupa aromen, ja då känner jag hur pulsen sjunker drastiskt. Man kanske borde ordinera 'bon'(kaffe) a la Eritrea istället för betablockerare?

Fan vad exotiskt

Om man hade varit utomlands nu, och sett vyn över Kungsträdgårdens restaurangfestival, så hade man garanterat sagt; Fan vad mysigt, tänk om Stockholm kunde ha sådant här!

Utförsäkrade till utanförskap

Igår röstade riksdagen fram de nya, hårdare reglerna för sjukskrivning. Genom ett klubbslag hamnar nu ytterligare 40 000 svenskar i det berömda utanförskapet.
Raskt jobbat, regeringen!

På väg in i Solna stadshus möter jag G, en gammal bekant från tiden som småbarnsförälder. Hon har jobbat som dagmamma i 30 år. Varje dag mötte man henne på trottoarerna i Råsunda, skjutandes en tvillingvagn som verkade enorm i förhållande till hennes egna späda kropp. Men hon älskade sitt arbete och tog ständigt sig an nya Råsundabarn. Nu var hon sjukskriven på halvtid efter en hjärntumör (!) och hade varit tvungen att byta ut jobbet som dagmamma mot barnskötarjobb på en förskola. Det var inte lika fritt och roligt, men det värsta var nog Försäkringskassan, som ständigt gav avslag på hennes ansökningar om fortsatt deltidssjukskrivning. Hon orkade inte, kroppen var slut efter 30 års arbete med lyftande och kånkade av små barn, men de tyckte hon skulle klara heltid.
Glömde jag att nämna att G är 59 år?

Kaktusblomman, med egna smärtsamma ( i dubbel bemärkelse) erfarenheter av sjukdom och rehab, skriver på sin blogg följande tänkvärda rader:
"Alliansregeringen kommer snart att med hjälp av myter om bidragsfusket och skärpning av sjukpenningregler ha ökat det sk. utanförskapet, istället för att minska det. Att ständigt få höra vilken parasit man är och förlora sitt arbete för att man inte klarar det ökar känslan av utanförskapet. Att dessutom drabbas ekonomiskt gör inte det hela bättre. Den som verkligen är sjuk och inte KAN arbeta får ett helvete! Det som väntar är ständiga utredningar från Försäkringskassan och läkarbesök för att styrka sjukdomen/skadan. Den som blir misstänkliggjord och får gå till Sociala känner sig verkligen utanför......"

Högbergs tankar skriver om undersökningen som SKL, Sveriges kommuner och landsting, har gjort tillsammans med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan och som visar på att kostnaderna för socialbidrag kommer skena i höjden. Och SKL:s ordförande är själv moderat, så han kan väl knappast beskyllas för att överdriva eller svartmåla.

Resursbloggen påpekar att alla är drabbade, inte bara de som råkar vara sjuka idag. Förändringarna av sjukförsäkringen borde egentligen vara att betrakta som en olaglig konfiskering av de försäkringspremier som vi alla försäkrade betalat in genom avsättningar från lönen, skriver hon. Till oss som fortfarandeär friska ger hon rådet att ta pauser, ofta. "Stanna i fikarummet. Prata med varandra om livet, våga bjud på dig själv. Utnyttja era friskvårdstimmar. ... Se till att du har frihet och gemenskap i arbetet, det är viktigt för att orka i längden". Och till dem som fortfarande är sjuka; "ja, vad ska jag råda dig till? Ge inte upp! Efter regn kommer sol! Framför allt skäms inte för din situation. Det är inte ditt fel. Ta hand om dig själv och dina medvandrare".

Det här med vinnare och förlorare ja, vilka är egentligen vad?

Jag tycker det blev så solklart när nån kvälltidning skulle intervjua en familj som verkligen var vinnare på regeringens budget. De bodde bra på Lilla essingen i Stockholm i bostadsrätt eller villa, var sambor eller gifta med barn, tjänade bra osv. Men när de fick frågan om vad de tyckte om alla de skattesänkningar de nu skulle få, svarade de: Tja, jo, men det känns inget bra om våra förbättringar ska bekostas av dem som har det sämre än oss.

Svenskarna vill behålla sin svenska modell, med välfärdsförsäkringar som vi betalar gemensamt efter förmåga och får under de perioder i livet då vi bäst behöver dem, när vi är små, sjuka eller gamla. Svenskarna vill ha ett människovärdigt Sverige. Det känns skönt.

2010 är det val igen. Fram till dess är det väl mest till att hoppas på bröd från himmelen, eller Panis Angelicus, som här sjungs änglalikt vackert av Chloe Agnew. Om det nu kan vara till någon tröst.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om
sjukförsäkringen , Försäkringskassan, Långtidssjukskrivna, Ettårsregeln, Socialen, Socialbidrag, Socialförvaltningen, Familj, Familjeinkomst, Existensminimum, Arbetslinjen, Social nedrustning, Högerregeringen, Politik

Göran Hägglund vägrar svara

I Wolodarskis program på TV8 vägrade Göran Hägglund svara på frågan om han kan lova väljarna att inte sätta sig i en regering med Sverigedemokraterna. Detta trots att han fick frågan fyra gånger. Han sa istället "Jag tycker att det är en meningslös diskussion". Nu hyllas Hägglund av Sverigedemokraterna för att han "vill hålla dörren öppen" och YouTube-klippet ligger ute på Sverigedemokraternas hemsida.

Hjälp! Vad hände med den gamla hederliga borgerligheten? Bengt Westerberg, kom tillbaka!

Skyll dig själv!

Vi bortskämda folkhemsvaggade svenskar har en tendens att säga "Någon borde".
Hemma kallas jag själv ofta både "Någon" och "Ingen". (Som i "Någon kunde väl ha ställt in mjölken!" och "Har ingen lagat middag än?". Om det har jag skrivit i detta bittra lilla inlägg)

Men nångonting håller på att hända. Allt mer blir individens ansvar, är vårt eget fel och upp till oss själva att göra nåt åt Jag ska ge tre exempel:

1. Barn i skolan. För en tid sedan var en mig närstående skolpojke på utvecklingssamtal med sina föräldrar. Han hade bristande måluppfyllelse (som det så fint heter) i ett par ämnen och fick därmed, helt enligt lagen, ett så kallat åtgärdsprogram. För er som inte är invaggade i skolspråket så är det ett slags kontrakt, som ska vara underskrivet av rektor och skolans elevvård och som stiftar vad var och en i barnets närhet åtar sig för att öka den där bristande måluppfyllelsen. Detta för att man senare ska kunna gå tillbaka och se vad som sas och vad som egentligen utlovades. (Ursäkta svenskan, det finns förmodligen finare ord och mer tillkonstrade förklaringar för det här) OK, så långt allt väl, men vad stod det då i åtgärdsprogrammet? "Kalle ska jobba mer på lektionerna". INGENTING om vad skolan skulle göra eller om hur föräldrarna kunde hjälpa till hemma! Elever som misslyckas i skolan, särskilt om de dessutom har mage att reagera utåt, därtill med ilska, är onda och har sig själva att skylla. Det är alldeles för jobbigt att söka svaret i system, grupper eller de strukturer som styr och påverkar skolan.

2. Stress. Förr var den kortvarig och hette "brådska" eller "jäkt". Man jäktade till bussen, på sin höjd, sedan var det färdigjäktat för den dagen. Sedan hette det "stress" och "tidspress", ett mer konstant tillstånd men fortfarande någon som drabbade oss utifrån, beroende på världen rumtomkring. Nu har stressen bytt ansikte, utan att man riktigt fattar hur det gått till. Nu kallas det istället "tidspussel" eller "balans i livet"Har DU lyckats lösa tidspusslet? Har DU hittat balansen i livet?
Fixar du inte det är du misslyckad. Och varje dag får vi jämförelseexempel på MAMAmorsor som både soltorkar sin egna tomater, TAR sig tid att gå på yoga och har startat eget på Österlen eller åtminstone gjort en rejäl downshiftning på jobbet. Så har stressen blivit en stress i sig.

Men det är inte nog med det.

3. Jämställdhet. På 70-talet var det manssamhällets fel. På 2000-talet får Mona skit på långa spön när hon andas om att det finns system och strukturer som orsakar ojämställdhet. Fixar man inte sin egen jämställdhet är man ingen tuffing och får skylla sig själv. Blir man dessutom antastad på krogen eller våldtagen är man antingen en slampa, för lättklädd eller har varit otydlig i sina avsikter. På radion nyss var det ett reportage från universitetet, där en överväldigande majoritet av alla kvinnliga doktorander upplevde sig få sämre stöd i sin forskning, medan bara sex procent av de manliga mötte samma bemötande. De kvinnliga forskarna hade väl klantat sig på nåt sätt. Sissys.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om stress, tidsbrist, skylla sig själv, våldtäkt, feminsim, jämställdhet, brådska, jäkt, tidspusslet, balans i livet, åtgärdsprogram, skolan, utvecklingssamtal

Utsatt och utsatt...

Nu har det gått en och en halv månad sedan borgarrådet Kristina Axén Olin skickade pressmeddelandet om sin avgång. Egentligen befinner hon sig i ett ruggigt utanförskap. Arbetslös, ensamstående mamma med en färsk skilsmässa i bagaget, en tung sorg efter en nära anhörigs död och så alkoholproblemen på det.

Nu är det inte precis så att Kristina överväger att ta jobb som försäljare av Situation Stockholm. Tvärtom har hon tackat nej till flera jobb den senaste månaden. Men trots att hon kan leva rätt bekymmerslöst på sin kommunalrådspension, så hoppas jag att hon skänkt de där försäljarna en och annan tanke mellan hägg och syrén. För skillnaden är inte så där vansinnigt stor. Många hemlösa har nog blivit det just på grund av omständigheter som separation, sorg, problem på jobbet, som senare lett till missbruk osv.

Som Situation Stockholms chefredaktör Ulf Stolt så tänkvärt utrycker det: "Jag undrar om Kristina Axén Olin i dag funderar över vilka krav hon, genom sin politik, varit med om att ställa på utsatta människor?"

FÖR ÖVRIGT noterar jag att
- den stora undersökningen om bidragsfusket visar att 96 procent av Försäkringskassans utbetalningar varit helt korrekta. 2 av de övriga 4 procenten beror på kassans egna misstag. Två procent kvar att käppjaga alltså...
- Helena tagit bloggpaus. Det kan man behöva ibland, ja t o m vara väl värd. Men vi längtar efter dig, H!
- Alexandra Einerstam skriver om en okänd indianstam och sin längtan efter att finna jesus grav.
- Eva, Käringen mot strömmen, håller med om att svensk åldringsvård är förvaring. Det hävdade även min egen favoritkrutgubbe Stig Malm i såväl DN som radio och TV i fredags. Borgarna var sura och tyckte han överdrev närhankallade äldreboendena för dödens väntrum. Men vad kan man annars kalla ställen där folk överlever mindre än ett år när de äntligen fått plats?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Kristina Axén Olin, gamla moderaterna, nya moderaterna, hemlösa, Situation Stockholm, utsatta människor, skilsmässa, alkoholproblem, separation, död, nära anhörig