Jag hatar att duscha på morgonen, särskilt på vintern. Först ångesten för att byta sängvärmen mot det kalla kaklet, sedan ångesten inför att lämna den uppvärmda duschkabinen mot golvet som är så kyligt att man får steppa samtidigt som man torkar sig. Men när jag gnäller och huttrar kommer sambon med en av sina vanliga dräpande kommentarer: - Ja, du har det nog mycket värre än vad Alexander Solzjenitsyn hade det i Gulag...
Nu har jag förstått att han hör till skeptikerna som Bengt Ohlsson skriver om i DN På Stan idag:
"När andra blir upprörda eller förbannade över någonting, då kan alltid skeptikern hala upp något som är ännu mer upprörande, och sedan skickar han en stillsamt förebrående rökpuff mot taket och så ska man stå där med skammen blossande på kinderna över att man var så dum att man skenade iväg och förfasade sig över folkmord X, när det faktiskt strök med 3 000 fler människor i folkmord X."
Fast Benkes krönika handlade inte om duschhysterikor utan om miljöhysteriker kontra miljöskeptiker. Själv hör jag nog närmast till miljöhysterikerna. Nyss fick jag skäll för att jag stängt av sambons dator (för att spara energi) när han just hade satt på den. Sorry! Och sorry jorden för att jag duschade evighetslänge bara för att jag drog mig för att gå ut på det kalla badrumsgolvet. Det var ju dessutom mycket kallare i Gulag...
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: Alexander Solzjenitsyn, klimatförändringar, klimat, miljö, bengt ohlsson,
1 kommentar:
En förmildrande omständighet, inte ett försvar, för din sambos utfall på morgonen skulle kunna vara att han var väldigt spänd och förväntansfull inför förmiddagens badmintonspel? Säkert bara nervositet.
Skicka en kommentar