"Framför datorn vet man var man har dom"

En 15-åring tvångsvårdas på institution för dataspelsmissbruk och föräldrapaniken kring dataspelande barn väcks på nytt. Den tar sig två uttryck:

1. De Positiva och Moderna föräldrarna
"Alla i vår familj spelar och läser en massa på datorn. Ja, vi är sociala också genom MSN, ICQ och diverse forum. "
"Nuförtiden så söker många jobb via datorn, träffar nya kontakter som kanske blir vänner för livet och om ungdomar som spelar kan bli ENORMT framgångsrika och bli världsstjärnor och tjäna miljoner på datorspelandet + att nästan varje spel har en community med olika lag som tävlar."
"Och så lär de sig så mycket engelska också!"
"Sedan gör vi ju så mycket annat också, skogspromenader och långfärdsskridskor."

2. Föräldrar Som Sätter Gränser
"I vår familj sätter vi vuxna gränser för våra barn. Högst två timmar per dag, efter att läxorna är gjorda. Skolan går först. Om de får IG ryker en speldag." Alternativt: "En timme framför dator kräver två timmar utomhuslek." "Vi har satt Parental Control på datorn så att den stängs av 22.00. Sedan är det ju bättre att de sitter hemma och spelar, än att de ränner ute på stan. Nu vet vi ju iallafall var vi har dem. "

- HaHA, säger jag. Sanningen är att föräldrarna tycker det är jättebekvämt med ungarna parkerade framför diverse skärmar. Orkar man som förälder inte lyfta på arslet under barnens uppväxt och bidra med att barnen får varierande intressen, så är det knappast läge att gnälla när de sen fastnar framför datorn. Vi föräldrar är ju inte helleer någon direkt förebild när vi från soffan framför TV:n ropar "Kan ni inte HITTA PÅ NÅT istället för att sitta och glo på den där skärmen?" I motsats till oss rör ungarna iallafall fingrarna på tangentbordet och avänder hjärnan.

Under vår uppväxt sportade man och gick sedan hem och tittade på TV. Nu använder man samma tid till att spela sportspel på datorn istället. Skillnaden är väl i huvudsak att man håller vikten lättare av att spela fotboll IRL jämfört med att spela FIFA2006.
De där karriärfördelarna som dataspelandet lär ge är det väl tveksamt med. I vårt hem har då varken prispengar, jobberbjudanden eller nya vänner från jordens alla hörn dykt upp.
Men vi har inga tidsgränser. För att man skall hinna spela dagens komplicerade spel, krävs det att man sitter 2-3 timmar per dag. Det är ingen direkt vits annars. Tidsransonering har dessutom en tendens att öka hysterin. Jag påverkades av Sätt-Gränser-debatten och införde äggklocka för mätning av skärmtiden. Följden blev ett evigt kiv och förhöjt intresse för den nu så värdefulla datortiden. Det var nästan så att jag själv började skrika "Nu är det min tur"!

Nåväl, för att upprätta föräldraskapets värde har jag nu varit ute på lunchen och köpt ett gammalt hederligt sällskapsspel till barnen i julklapp. (Vilket vid närmare eftertanke inte var så smart att skriva här. Men ni vet inte vilket det är iallafall, ha ha!)

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: dataspel, barn, föräldrar, datorer, spelmissbruk, datamissbruk, moralpanik