Först ser det bara ut som om radarlampan på navigationsbordet hängt upp sig. Den lyser envist rött, som om den tog emot en signal från ett skepp i närheten, trots att radarskärmen inte visar något inom vår guard zone. Ett noggrant svep med en känslig kikare visar dock en svag ljuspunkt vid horisonten och efter en stund kan vi även uppfatta en svag, smal skugga på radarskärmen. Det konstiga är att den inte visar någon AIS, en identifikationssignal de allra flesta båtar har.
Det är sent på kvällen, vi befinner oss några tiotal mil utanför Sierra Leones kust och jag känner mig minst sagt obekväm med situationen. De andra retas när jag envist frågar vad det kan vara därute, som inte identifierar sig och går med nedsläckta ljus. - En val kanske? säger någon och garvar. - Nä, jag vet, en u-båt! - Eller spökskepp! fnissar en tredje. De har otroligt roligt åt sig själva, och kommer med nya förslag hela tiden, typ pirat-aliens maskerade i valkostymer, men tystnar snabbt när jag meddelar vad jag ser på radarskärmen: Det främmande fartyget har ändrat sin kurs och styr nu rakt emot oss i hög fart!
Deras radarsignal är inte längre dold, och den visar att de kommer hinna upp oss inom 13 minuter. Vinden är fortfarande obefintlig och vi går med en motor i c:a 7 knop, medan de gör 15 knop. Vi startar den andra motorn och drar på full gas, men kommer ändå bara upp i max 9 knop. Den andra båten syns nu tydligt mot det nattsvarta havet; plötsligt med inte bara full navigationsbelysning utan även med några slags starka strålkastare på däck.
Jag rekapitulerar plötsligt vad jag läst på nätet om pirathotet, som börjat sprida sig även till Afrikas västra kust och hinner tänka många tankar om kidnappning, våldtäkt och mord. Jag minns också tydligt vårt svar på tullens fråga när vi lämnade Australien: Nej, vi har inga vapen ombord, förutom lysraketerna då…
Men nu får vår vanligtvis så milda och lugna kapten något hårt i blicken. "Ha, det här ska vi nog bli två om. Jag har inte för intet tillbringat fem år i Israeliska flygvapnet och flottan". Tydligen med specialisering på s k "electronic warfare", vilket förklarar varför vi en kort (i mitt tycke är den oändlig) stund senare ser hur den främmande båtens radarsignal pekar en bit vid sidan av oss. Och avståndet ökar!
Vi har stängt ner alla instrument, släckt ner båten fullständigt och gjort en kursändring som gör att vår båt befinner sig i en vinkel till deras som gör den så smal och svår som möjlig att upptäcka på deras instrument. Men inte förrän några minuter efter att vi stängt av sonar, AIS och radar, för dessa lämnar elektroniska "spår" efter sig som gör dem möjliga att se även några minuter efter att de stängts av. (För övrigt samma manöver som gjorde att vi såg deras båt när de trodde sig närma sig oss i osynlighet.)
Vi vet fortfarande inte vilka de var. Kanske pirater, kanske illegala fiskare, flyktingsmugglare eller vrakplundrare (treasure hunters) som inte ville ha inblandning i vad de gjorde. Vi hade hur som helst väldigt litet intresse av att stanna och att ta reda på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar