Vi sitter och äter lunch i hettan när jag plötsligt får syn på dem bara 20 meter från båten. 1, 2,3 nej fyra stora valar! Vi har förvisso haft närkontakt med val förut, men det enda spåret efter den händelsen var ju ett krossat roder och en avbruten köl, sa det här mötet var definitivt bättre! Den mäktiga känslan av att se en väldig vattenstråle spruta upp fran den stilla havsytan, de tunga kropparna som vältrar sig upp och ner igen, for att avsluta med en majestätisk vinkning med den enorma stjärtfenan, det var fantastiskt. Vetskapen om att enbart en kraftfull snärt med stjärten hade kunnat sänka baten gör oss väldigt små och ödmjuka.
Efterat kollar vi i artboken och konstaterar att det med största sannolikhet var sa kallade Bryde's wales, en val som kan bli 13 meter lång och väga 13 ton.
Annars allt väl, även om stiltjen och hettan tar på krafterna, nästan mer än cyklondygnen pa Indiska Oceanen. Eller nej, kanske inte ändå. Det vore oerhört förmätet att klaga nar man betänker att jag igår kvall, efter att den brännande ekvatorsolen äntligen gått ner vid sjutiden, satt med en kopp isthe i cockpiten, hade en magnifik solnedgång över ett spegelblankt hav åt babord och en fullmåne med vitgnistrande mångata rakt emot båten på styrbordssidan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar