måndag, januari 02, 2012

Rövarhistorier

Sitter hos varvets ägare Bruce och hans fru Gayle, ovanpå deras Crab Shack, där de skaffar extrainkomster genom att sälja krabba och fisk. På skjulets övervåning har de sin bostad, med veranda som löper runtom och ger dem havsutsikt i alla väderstreck. Där sitter de i varsin stor fåtölj om kvällen och ser solen går ned medan de sippar (nåja, hinkar) Corona´s med limeklyftor. Till ölen blir vi bjudna på torrostade jordnötter med rosmarin, så goda att till och med jag öter dem ,trots att jag egentligen inte gillar jordnötter. (Gayle ger mig receptet, finns längre mer om du vill testa)

I takt med att de tomma ölflaskorna radar upp sig på deras bardisk, rinner historierna till, och vi turas om att berätta de mest hårresande (sjö)rövarhistorier vi kan komma på. Vår båtkapten är förstås bäst på de havsrelaterade, medan våra Aussievänner kan kontra med djurrelaterade skräckisar. OBS! Känsliga läsare varnas!

Jag passar på att fråga om alla de farliga spindelsorter vi varnats för när vi klarerade in hos karantänmyndigheterna. Hur många spindel sorter är egentligen dödliga? Ääh, inte så många, fast the redback är ju inte så kul att bli biten av förstås. svarar de. Det går väl åt några personer per år, speciellt de som beger sig ut i the outbacks. The redback gillar att sitta på undersidan av stängsel, så när de tar tag med handen om ska klättra över eller öppna grindar, så händer det att de får sig ett dödligt bett.
Bruce tar en klunk av ölen och pekar inåt köket:
- Det sitter förresten en där uppe i hörnet. Har varit där rätt länge nu.
Gaaah! Plötsligt känns hemmet inte lika mysigt längre.
Och jo, dingos är ju inte ofarliga heller, fortsätter Gayle, och dem finns det ju gott om ju häromkring.
Vi kände förresten kvinnan vars baby blev bortrövad av en dingo. Hon var ju oskyldig, visade det sig. Det var en dingp som tagit den. Några jägare sköt den, och förmodligen babyn också,, så de begravde den och svor varandra evig tystnad, men när det bara var en av dem kvar livet, erkände han, och kvinnan blev frisläppt.

Jag känner mig blek, men de bara fortsätter:
- Fast sjöormarna är inget att oroa sig för, de ser stora och läskiga ut där de simmar omkring, de blir ju över 3 meter, men de har så små gap att de bara dödar om de kommer åt ett hudveck, så håll bara ihop fingrarna när du simmar så är det ingen fara.

Sedan blir de allvarligare:
- Oh, and then there's the blue ring octopus who lives in the mud at the beaches. They can even walk out of the water. They are lethal.

Men de är inte så vanliga, invänder frun. Då är hajar mycket vanligare. "The big whites are getting a real threat on the beaches these days". Speciellt surfare har det gått åt några stycken på sistone. Ni vet, våtdräkterna får dem att se ut som sälar, så hajarna tror de är mat.

Iiiih, mental note: Bär aldrig våtdräkt då du simmar. Jag frågar:
- But didn't you just say that you go swimming here?

-Well, yes, but what can you do?

Nej, det är klart. De måste ju leva. Så är det, Australiensara har liksom inget val. Skulle de gå omkring och vara rädda hela tiden, skulle de aldrig få nåt gjort.

- What doesn't kill you, makes you stronger. Det som inte dödar, härdar.

Sen övergår samtalet till mer sjörelaterade rövarhistorier. Som den om katamaranen som hittats drivande utanför kusten utan besättning, utan att någon någonsin fått reda på hur det gått till. Eller, efter att vi berättat att jag skulle hissas upp i masten imorgon, den om killen vars fru skulle hissa upp honom, men fick fingrarna intrasslade i vinschen, så att hon förlorade de flesta av dem, medan mannen trillade ner i däcket så det sjöng i buljongen. Hej och hå. De överlevde båda två, kvinnan dock utan de flesta av ena handens fingrar.
Sedan åt vi pink snapper och drack mera öl. No worries!

Gayles torrostade jordnötter med rosmarin

Köp jordnötter, helst utan salt, och rosta dem litet bruna i en stekpann. Du kan ha i litet olivolja, men det är inte nödvändigt efter som jordnötterna är så feta i sig själva. Klipp ner en kruka färsk rosmarin och stek den också. Tillsätt salt och en krydda som du kan hitta i indiska affärer, cashmere chili, som är ruggigt god. Men hittar du inte cashmere chili, så kan du ta cayennepeppar eller ännu hellre spiskummin också.

Plättlätt, dekorativt och imponerar stort på gäster, jag lovar!

1 kommentar:

Peter sa...

Du skriver bra. Du borde skriva en bok alt. en reseskildring !