måndag, januari 16, 2012

Dag 9, då jag funderar på hur länge jag ska orka försvara mitt partimedlemskap i socialdemokraterna, för mig sj

Som jag skrev igår, fick ett mail från en vän mig att tänka efter. Allvarligt. I en mellansvensk kommun funderar Socialdemokraterna på att ställa upp under egen - icke S -partibeteckning i nästa val. De delar fortfarande helhjärtat partiets värderingar, men de gillar inte längre partiet.

Om jag ska vara helt ärlig har jag nog alltid känt likadant, från första stund jag blev medlem. Medlemmarna, partivännerna jag fick, var mestadels genuint bra människor som hårt och utan ersättning ärligt kämpade för ett bättre samhälle. (Precis som i de flesta andra partier, bör tilläggas!) Men partikulturen, strukturen, den slutna toppen, rövslickandet från de som ville upp, taktiserandet och det inre spelet som för vissa verkade mycket mer intressant än att förändra världen; det gjorde mig illa berörd.
Jag försökte påverka så gott det gick, och när det inte gick följde jag min egen väg och försökte föregå med gott exempel. Ibland blev jag också elak och ironisk och sade en sanning för mycket. Följaktligen blev jag knappast insläppt i de allra heligaste rummen, men det gjorde ingenting, för de gånger jag, kanske av misstag, släpptes in, var det jag såg knappast något jag åtrådde. Tvärtom. Men det jag drev verkade ändå gillas av flertalet vanliga medlemmar och människor på hemmaplan. Också av människor som inte ens delade våra värderingar, konstigt nog. Det uppmuntrade mig och gjorde att jag såg ett hopp om att ändå kunna förändra världen litet, åtminstone på hemmaplan. Jag såg ju hur värderingarna var så klockrena, så efterlängtade i en värld där hopp om samhörighet mellan människor så desperat behövs.
På sista tiden har det dock gått snabbt utför och vad vi ser nu är ett internt moras i ett parti som lider av intellektuell åderförkalkning och snart bara har de stora orden kvar.

Det gör folk rasande. Konstigt nog även de som sedan länge slutat rösta på oss. Det jag tror gör folk mest besvikna är förlusten av hoppet, om att en bättre värld är möjlig. (ABBA, Kalles Kaviar, midsommar, socialdemokratin, arbetarmoral, hjälpas åt och välfärd åt alla - vad hände liksom?) Det finns ett stort behov av framtidshopp och fungerande gemensamma lösningar som många upplever inte har funkat sen Palme dog. Uppenbart finns ett sug efter värderingar som jämlikhet och solidaritet och dessutom någon som hävdar att sådant både behövs och fungerar, i en värld där sammanhållningen i samhället löses upp och där hela den europeiska gemenskapen knakar.
Jag hoppades länge att Socialdemokratin skulle kunna signalera ett sådant framtidshopp, men jag tror vårt varumärke är förstört. Ohjälpligt. I nästa val kommer unga människor att rösta som aldrig upplevt ett (S) som levererat. Kan några av de människor som brinner för socialdemokratins värderingar utan att vara alltför insyltade i det inre spelet, gå fram i det valet med dessa värderingar konkret illustrerade i både ord och handling, är det nog välkommet av väldigt många som sett samhällsgemenskapen gå förlorad. För vilka ska annars göra det?

Många saknar idag det Sverige som byggdes upp av den unga socialdemokratins idéer om arbete och kunskap åt alla, som ledde till mer uppfinningar och företag. Modernitet + Jämlikhet = Frihet. Olof Palmes framgångsformel, som till orden tagits över av de nya moderaterna, samtidigt som vi åser hur såväl moderniteten, jämlikheten som friheten för många människor minskar.
Så kanske, kanske, skulle en samverkan mellan vettiga människor, utan speciell partibeteckning, men med dessa värderingar i grunden kunna leda till nåt bra. Vad tror ni?

Imorgon ska jag punkta ned några konkreta idéer som en lokal lista med dessa värderingar i grunden skulle kunna presentera. Idéerna måste av naturliga skäl se olika ut beroende på var i landet man verkar, men generellt behöver det inte vara så stor skillnad ändå tror jag.

Den grundläggande idén är att det är lönsamt för alla om fler får chansen att förverkliga sina livsdrömmar. Vi tror att människor blir rikare, både i plånboken och i hjärtat, i ett samhälle där vi löser saker med gemensamma krafter. Där alla gör sin plikt och kräver sin rätt. I den ordningen. Där människor är trygga och fria nog att visa medmänsklighet. Där vi frågar vad vi kan göra för vårt land istället för vad vårt land kan göra för oss.

14 kommentarer:

Melmac sa...

Jag blir så glad och imponerad äv människor som kan vara självkritiska men också ge ett beröm till sin motståndare. Du är en sådan person Johanna! Du ser inte bara ett stort "högerspöke" som motståndare utan att det är en människa som också vill något, som också har idéer de vill pröva.

Ni är en hel hög med fria männsikor som tänker fritt med S som partitillhörighet som borde starta något eget, ett nytt parti med en frisk fläkt rakt in i det svenska samhället. Du vet vilka jag menar.

Jag står politiskt till höger men har stor respekt för dig och dina åsikter, som jag ofta håller med om. T.ex. hur länge du ansera man ska sitta som förtroendevald. Ditt sista stycke är precis så jag också vill att det ska vara och som jag tror många vill, kanske de allra flesta. Skillnaden är vägen dit, vi ser olika lösningar på hur vi ska ta oss dit.

Helt ärligt så tror jag att delar av M och S (blir konstigt om jag skrev dem på andra hållet :-) ) skulle kunna bilda ett parti som hade kunnat åstadkomma väldigt mycket. I båda dessa partier (i alla skulle jag tro) finns alldeles för mycket toppstyrning och partipiskans talan. Det är inte bra, då stagnerar man.

Ha det bra, jag fortsätter att följa dig.

Johan sa...

Att bygga upp ett nytt parti är inte heller så lätt. Se på Miljöpartiets, Ny Demokratis och Sverigedemokraternas erfarenheter.

Melmac sa...

Nä, det är skitsvårt, men jag kan ju känna:
Hellre en rejäl utmining där man kan vara stolt och känna att man brinner för det, än något som är ett självspelande piano med en massa besvikelser.

Peter Edling sa...

Mycket bra skrivet. All heder åt dig för din integritet!

Cuben sa...

De sista två stoferna ur Fabian Månssons mäktiga dikt Stridssång.


Och randas den dag, då jag friheten sviker
och ut ur dess led för en övermakt viker,
och feg eller trolös ur striden ses fly.
Då måtte mig fädernas skuggor förbanna,
och tankarnas ljus släckas ut ur min panna,
och tärnorna mig som en pestsmittad sky.

Och sviker jag även, ej rättvisan sviker,
den undran, men blott för ett ögonblick, viker
och skaffar i vildmarken stridbara män.
Och falla vi alla, ej sanningen faller -
den sönderslår bojor och bommar och galler
och samlar en skara till striden igen.

Peter sa...

S tappade kompassen redan på 90 talet när Göran Persson satte igång avregleringarna. Sen blev det bara "retorisk socialdemokrati." Vet inget om hur S är funtat internt, är inte medlem, men jag tror att alla partier kväser sina medlemmar mer eller mindre och kör med partipiskan. Tror personligen inte att mer högerpolitik leder till mer jämlikhet och välfärd. Motsatsen till "Högerspöket" är väl det gamla "kommunistspöket" som förnyrare inom vänstern ändå får slängt på sig av högerkritiker.

peterlarson sa...

Johanna,

Jag får mer och mer respekt för dig och detta samtidigt som jag får allt mindre respekt för "politiker" i allmänhet.

Jag hoppas verkligen det finns tillräckligt många av oss som (oavsett partistämpel) är villiga och beredda att arbeta tillsammans för en jämlikare, mänskligare, tolerantare, hoppfullare framtid och ett mer gemensamt samhälle. Jag hoppas verkligen också att detta samhälle, förutom hänsyn till alla som av olika orsaker är lite svagare, eller bara har lite svagare röster blir en plats där alla känner sig lika välkomna, lika efterlängtade och är lika behövda.
En sådan framtid, dessutom med hållbara, tillförlitliga och balanserade miljölösningar skulle vara något vi med stolthet kunde lämna efter oss till kommande människor.

Jag hoppas samtidigt du just nu har en underbar tid, ett fantastiskt äventyr och är glad över vad du får uppleva.

Tack för att det finns (f.d.?) politiker som du och det i ett politiskt parti ja inte i första hand skulle lägga min röst på.

Peter sa...

Konstigt att alla som hyllar dig här är högermänniskor,,,Nej, inte så konstigt. Tycker du ska gå över till Borgarna istället för du verkar ha mer sympatier åt det hållet. Åtminstonde de realistiska grundstenarna. Sen kan man ju alltid önska. Men hur ska ni bygga upp en mer "jämlik och mänskligare värld" när varje beslut idag tas på bekostnad av just det från högerblocket ?

Anders Lundqvist sa...

Läser din blogg med stort intresse, din argumentation är skarp, tydlig och högst relevant...Dessutom, att nästa ungdomskull aldrig upplevt att s levererat i ett val känns nästan lite overkligt, men så är det givetvis, tiden rinner snabbt iväg, och vill man få hyggliga marknadsandelar i den gruppen inför det kommande valet spelar man snart på stopptid...

peterlarson sa...

Vill bara klargöra för vissa som också kommenterat att bara för att man inte med sann övertygelse lägger sin röst på dagens socialdemokratiska parti så är det inte det samma som att vara "högermänniska"
Långt därifrån. Väldigt långt.

Anonym sa...

Du är välkommen till SD, många kloka kvinnor där.

Anonym sa...

Jag blir så glad över att läsa det du skriver! Vilken väg du än slår in på, med den inställning du har, är värd både ansträngningen och med tiden framgång.

Anonym sa...

Bästa Johanna! Jag vill inte på något sätt ta ifrån dig äran av att först ha kommit ut med sådana här idëer om lokala listor. Men jag kan dock som en uppmuntran till dina idëer föra fram denna viskning om att det faktiskt pågår seriösa diskussioner mellan ett antal personer på den borgerliga sidan (som du säkert kan gissa dig fram till) om att bilda ett alternativt, lokalt borgerligt solnaparti till nästa val. Vad sägs om det?

Stockholms Centralombudsman sa...

Sant, nuvarande S-ledning är moraliskt och visionsmässigt utslocknad. Vi inom SCO vill gärna hjälpa till med ett fullständigt utbyte av SAP-styrelsen så vi har skickat upp en kartong gröna marsipandammsugare till Sveavägen 68.

Hälsningar,
Torbjörn Grane

PS: Vi doppade godbitarna i lite stryknin först.