Hur undviker vi maktens djävulska frestelser?

Efter gårdagens debattartikel i SvD har jag och de andra undertecknarna Jonas Morian, Sandro Wennberg, Alexandra Einerstam och Johan Westerholm fått tusentals (!) kommentarer, telefonsamtal och mail från människor som välkomnar en öppen partidebatt kring Juholts bostadsaffär. Vi påstår inte att Håkan Juholts agerande varit avsiktligt eller olagligt, för det vet vi inte än, men vi säger att man som partiledare med 17 år i riksdagen – borde insett att det är olämpligt.

Vi skriver om hur viktigt det är med personligt ansvarstagande och en god moralisk kompass i politiken. Annars förlorar folk tilltron, och i slutändan växer misstänksamhet, politikerförakt och slutligen hat. Förlorar människor tilltron till att politiker gör sitt bästa och är kapabla att förvalta deras förtroende och skattepengar väl, så kommer de inte finna det mödan värt att själva bidra och göra rätt för sig eller ens rösta på ett demokratiskt parti längre. Häri ligger det verkliga hotet, inte bara mot vårt parti, utan mot hela samhällskänslan.

Ett försvagat förtroende för den politiska sfären, att den består av roffare, har försatt Grekland i den position de är i. En position där låg skattemoral och en stor svart ekonomi nu fört dem till statskonkursens rand, som Johan Westerholm skriver.

Idag skriver Peter Weiderud från de kristna socialdemokraterna på DN Debatt delvis samma sak som vi skrev i Svenskan igår; att det inte handlar om förundersökningen och ifall Juholt följt lagen eller inte, utan om att vi måste återerövra en sund kultur där det aldrig går att krypa ur det personliga ansvaret.

Jag kommer osökt att tänka på Tage Erlander. När han slutat 1969 kom hans fru Aina till regeringskansliet för att återlämna några pennor hon hittat hemma, som det stod "Tillhör Statsverket" på. Inte för att de riskerade ett mediadrev om det upptäcktes, utan för att de tyckte att man skulle lämna tillbaka det som inte tillhörde dem.

Som Peter skriver: Väljarna vill inte ha felfria politiker. Men de vill ha ärliga och pålitliga politiska ledare.

Varför tappar man den inre kompassen? Jag tror det kan ha med långvarigt maktinnehav att göra. Alexandra Einerstam publicerar på sin blogg hela Václav Havels tal Maktens djävulska frestelser, och det är verkligen läsvärt. Politikern blir fånge i sin egen ställning, hos sina förmåner och i sitt ämbete. Det som uppenbarligen bekräftar hans identitet och därigenom hans existens håller i själva verket på att omärkligt ta hans liv ifrån honom.

Gustaf Fridolin har också läst Havel, och skriver i den utmärkta DN-artikeln Politiken har blivit en karriär:

Demokrati kanske är som kärlek - när vi tar den för given så dör den. Eller kanske är demokratin som en stol i ett arbetsrum för riksdagsledamöter. Om man ser den som en självklarhet så har den genast förlorat allt annat värde än att härbärgera en bakdel.

Demokratin är inte de människor som sitter i riksdagen, den är inte enbart ett sätt att förvalta ett land utan framförallt den upplevelse av delaktighet som människorna som bor där känner i de beslut de gemensamt fattar. Och då måste fler få möjlighet att göra en vända in i politikens maskinrum.

Det där sista har jag länge slagits för själv, att man inte ska sitta för länge på sina uppdrag. Både för att man riskerar att förlora kompassriktningen och bli ett med sitt uppdrag, men också för att man förlorar sitt fuck-off-kapital. När man blir beroende av sitt uppdrag för sin försörjning, när ens förmåga att betala hyran blir avhängig ens partilojalitet och förmågan att hålla sig väl med rätt människor så att man får sitta kvar, då riskerar man att få helt fel bevekelsgrunder för sina åsikter och ställningstaganden. Dessutom skulle både politiken och arbetslivet må väl av litet mer korsbefruktning. Som i fallet med Margot Wallström och Gustaf Fridolin, som gått ut och in ur politiken några vändor. Jag gillar inte Miljöpartiets regel om max tre mandatperioder på samma uppdrag, dels för att det frfelar hela syftet när de kommer undan med att en riksdagsman bara hoppar till Landstinget och fortsätter där i ytterligare 12 år, dels för att det är så slutgiltigt. Vad är det som säger att inte t ex Maria Wetterstrand skulle bli en alldeles utmärkt riksdagseldamot igen om hon bara tog en vända ut i arbetslivet några år och sedan fick komma tillbaka till riksdagen?

Själv tänker jag tillämpa min egen regel om var tredje mandatperiod utanför politiken. Två inne, en ute, och sedan kan man om man har lust kandidera igen. Mina åtta år har gått nu, och jag ska alldeles snart sluta. Iallafall med politiken som yrke. Jag kommer alltid jobba frivilligt som vanlig medlem. Och kanske kommer jag tillbaka när jag fått vara ute i arbetslivet igen några år och hämtat ny kunskap. Om vikten av att bryta innanförskapet skriver jag på Aftonbladet Debatt idag.

Men det duger inte med bara "more of the same"; nån ny ur partitoppen som suttit lika länge, om än aldrig så grundligt synad i sömmarna. Precis som i Solna, där den korruptionsåtalade moderaten Lars-Erik Salmine till slut tvingades avgå, kommer en efterträdare till Juholt väljas i det närmaste toppskiktet. Mitt krav på en valbar politiker, oavsett position, är att han eller hon tillbringat mer än halva sitt yrkesverksamma liv utanför politiken och ha åtminstone mer än halva sin vänkrets utanför politiken. Är det för mycket begärt, ja då har vi ett verkligt stort problem!

Mer om det förslag för att ge gamla politiker litet fuck-off-kapital som jag skriver om i Aftonbladet Debatt idag, kan du läsa om HÄR.

Att kalla sig folkrörelse förpliktigar, tycker jag. Om hur nära hycklarstämpeln ligger, skrev jag om i våras, långt innan jag visste vad som skulle komma.

Jag har samlat på mig ett antal åsikter och idéer under mina fredagar på caféet utanför Solna stadshus, dit jag flyttade ut direkt efter att valstugan transporterades bort efter valet förra hösten. Här är den Att-Göra-Lista för (S) som dessa grymma samtal resulterat i.

Igår chattade jag, Widar Andersson och Jonas Morian med Aftonbladets läsare om Juholtaffären. Läs hela chatten HÄR. Lyssna också gärna på Jonas Morian i P1 Morgon. Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, Håkan Juholt, bostadsbidrag, bedrägeri, riksdagen, riksdagsledamot, korruption, Solna, förundersökning och annat intressant

Dessa herrar och deras spårvagnar, arenor och krognotor

SL kan lika gärna bjuda på taxi för pengarna som Stockholms nya dyra spårvagnar kostar, skriver en trafikforskare i DN idag. 40 miljarder blir den sammanlagda notan, vilket skulle räcka till att bjuda alla nya resenärer på taxi varenda dag i fyrtio år. Christer Wennerholm, moderat i Landstinget älskar spårvagnar. Han kanske minns sin barndom eller nåt. Och han verkar inte ha lärt sig ett jota av fiaskot med NK -expressen. Iallafall vill han nu klubba igenom 6 spårvagnslinjer i Stockholms centrala delar. Det ger en (1!) procents ökning av resandet med SL.

"De sex centrala spårvägslinjerna blir en gökunge som kommer att äta ut alla andra kollektivtrafikprojekt i regionen, vilket speciellt kommer att drabba Stockholms förorter och förortskommuner" skriver trafikforskaren Göran Tegnér.

Jotack, gökungar vet vi allt om, speciellt i Solna, där vi förutom gökungen till arena nu går miste om t-bana dit och till Karolinska, där en vanlig SPÅRVAGN ska trängas med bilarna på den redan överfulla Solnavägen, där Europas modernaste sjukhus nu ska vårda Sveriges sköraste patienter i landets skitigaste luft. Tunnelbana till ett nytt jättesjukhus med forskarcenteroch tusentals bostäder och kontor? Näää, spårvagn i blandtrafik (betyder att spåren ska gå mitt i bilfilerna), svarar nostalgikern Wennerholm!

Hur tusan prioriterar de egentligen, herrar moderater?! Gökungar har vi redan i Solna, som sagt. En nätt liten arena för 3 miljarder, varav 430 millar Solnabornas skattepengar, till exempel.

Och apropå PRIORITERINGAR har vi sen sänkningen av krogmomsen... Här skulle jag kunna säga nåt vasst, men jag tror inte det behövs.

Häpp! Välkomna till Solna, gubbs. Ta bara spårvagnen till arenan och gå några tior billigare på krogen medan vi andra andas utsläppen från bilköerna, betalar era mastodontmonument och krognotor.

Under tiden drar SJ in tåg, störningsinfo saknas på SL, och regeringen utreder i snigelfart långsamvarianter av "snabb"tåg. Sossarna på riksplanet verkar dock har förstått att Stockholm behöver mycket mer t-bana och tåg för att stå sig i den internationella konkurrensen och föreslår storsatsning på detta i sitt förslag till statsbudget, Helene Hellmark Knutsson s-landstingsoppostionsråd bloggar om förslaget om Urban Tillväxt. Varför detta motstånd mot t-bana?, skriver hon och kollegan Erika Ullberg på DN Debatt, Risk att trafiken blir en tillväxttragedi, skriver LO.

(M) tappar - (S) ökar. Kanske är det pendlarna som börjar säga ifrån? Eller skattebetalarna som ser hur det slösas med deras pengar på krognotor och jättearenor?

Nä, tacka vet jag tunnelbanan!Läs även andra bloggares åsikter om SL, stockholms läns landsting, socialdemokraterna, moderaterna, trafik, trafikkaos, köer, bilköer, spårvagn, snabbtåg, urban tillväxt, spårvägsnostalgiker, tunnelbana, Karolinska, Helene Hellmark Knutsson, Erika Ullberg och annat intressant

Glad AIK:are, ledsen skattebetalare

Som AIK:are kan man inte var annat än glad över att klubben stannar i Solna
...men som kommunal skattebetalare är jag lika bekymrad som förut.

Idag på morgonen skickade AIK ett pressmeddelande där deras arenapanel rekommenderar spel på Swedbank arena. I oktober avgörs frågan på ett medlemsmöte. Troligt är nog ändå att de accepterar rekommendationen. Hur det går med bygget av en egen arena i Sundbyberg med pkatrsäven för hockeyn, träningsanläggningar för undomar m.m. är inte avhängigt detta beslut; de planerna ska enligt uppgift fortsätta, då en sådan kan stå klar först efter 2017.

Som AIKare och Solnabo är jag glad att Solnas främsta varumärke åtminstone tills vidare tycks bestämma sig för att stanna i Solna. Som skattebetalare är jag dock fortfarande högst bekymrad. AIK:s spel på Swedbak arena betyder att 1/3 av evenemangen som krävs är på plats, men tyvärr bara 3 procent av de intäkter som behävs för att få arenan att gå runt ekonomiskt. Den stora stötestenen är alltså hur de övriga två tredjedelarna ska generera resten; 97 procent av intäkterna?!?

Ja, just nu verkar ju en konsert- och nöjesarena i Köpenhamn gå upp i rök, så vem vet?

AIK har haft ett fantastiskt förhandlingsläge med två arenor i Stockholmsområdet som tävlat om klubbens spel. Till det kan jag bara gratulera dem. Mer tveksamt är hur anbudet frpn Swedbak kryddats med löften om mer kommunalt stöd till klubben, samt mer eller mindre förtäckta hot om mindre stöd om man inte väljer "rätt". Att en kommun stöttar en kommersiell aktör (Arenabolaget i Solna AB) i deras anbud till en annnan kommersiell aktör (AIK Fotboll AB) i en öppen upphandling mot ett annat bolag (Stockholmsarenan) känns inte helt klockrent ur ett konkurrens- och marknadsperspektiv. To say the least... Om kommunens revisorer fick granska avtalet skulle de nog ha en del att säga om detta. Nu lär ju detta inte ske, eftersom Arenabolagets avtal är lika insynskyddade som en villa i Djursholm. Det var ju bland annat detta som förre stadsdirektören i Solna fick betalt av byggbolaget för att fixa till. Kommunal demokrati, öppenhet och transparens, någon?

HÄR kan du läsa mer om vad jag skrivit i denna fråga. Och HÄR skriver Dan Persson på Idrottens Affärer om samma ämne.

Svensk Fotboll skriver, liksom Aftonbladet och Sydsvenskan och Svenska Fans och Expressen och DN och SvD Läs även andra bloggares åsikter om nationalarenan, Solna, demokrati, kommunal demokrati, AIK, Swedbank Arena, PEAB, Fabege, Jernhusen, Svenska Fotbollsförbundet, moderaterna i Solna, korruption, insyn, Sundbyberg, Stockholmsarenan, arenapanel, fotboll och annat intressant

En studie i argumentationsfel

Simon Strand, kära bloggare och Fb-vän, du säger det så oändligt mycket bättre och roligare än jag någonsin skulle kunna uttrycka det, så här, kommer därför hela ditt inlägg om arenor i Sumpan och Solna, och hur Timbro, Skattebetalarnas förening och alla de andra näringslivsfinansierade högertankesmedjorna vrider sig som maskar på en metkrok för att komma fram till att det bara är s-styrda kommuner som slösar med skattepengar:

Timbro och Skattebetalarna fäktas mot väderkvarnar i Sundbyberg – men kan inte ens hålla rent i sitt eget hus

I en tid när politikerna tvingas prioritera allt hårdare måste de vara beredda att ställa olika behjärtansvärda verksamheter mot varandra. Frågan till Jonas Nygren (S), kommunstyrelsens ordförande i Sundbyberg, är därför tydlig. Vilka verksamheter får stryka på foten om räkningen för driften av AIK:s nya jättearena dimper ned i brevlådan på kommunhuset om några år?

Det frågade sig Timbro och Skattebetalarnas förening i förrgår på DN Debatt om ett eventuellt arenabygge på Sundbyberg Stads mark. Ett byggprojekt som för några dagar sedan omnämndes i Dagens Nyheter och som kommenterats av Sundbyberg Stad därefter. I både DN-artikeln eller Sundbybergs utlåtande uppges det att ett eventuellt arenaprojekt skulle finansieras utan skattebetalarnas pengar. Och Timbro/Skattebetalarna kommer ingenstans i artikeln med faktauppgifter som kvalificerar dem för en bestämd motsatt åsikt om ett eventuellt projekt där informationen varit väldigt knapphändig. Men det spelar tydligen ingen roll: De. Vet. Hur. Det. Ligger. Till. Här. Okej?

Eller som de uttrycker det:

”Sundbybergs politiker gör nu bäst i att dra lärdom av andra arenaprojekt i Sverige på senare år. Arenaprojekt brukar nämligen bli betydligt dyrare än de första kalkylerna ger sken av. Dessutom får skattebetalarna ofta stå för notan, oavsett hur det låtit när byggplanerna presenterades.”

Alltså: Om en arena skattefinansieras, då är det fel, och om det påstås att en arena inte ska skattefinansieras, då är det lögn. Ett studieexempel i argumentationsfel, kan tyckas.

Timbro/Skattebetalarnas antar alltså att 1. akattefinansiering av arenor är dåligt, och 2. alla arenor måste skattefinansieras i slutändan. Då blir den en enda logiska slutsatsen att man är emot byggandet av idrottsarenor i Sverige över huvud taget. Hur länge ett embargo mot byggandet av svenska idrottsarenor bör gälla framgår inte.

”Dessutom får skattebetalarna ofta stå för notan, oavsett hur det låtit när byggplanerna presenterades”. Ett kategoriskt och defaitistiskt påstående. Vem som tjänar eller förlorar på ett affärsprojekt avgörs inte av ”hur det låtit”, utan av hur ägarförhållandena de facto har sett ut. En räkning kan inte bara råka dimpa ner i Sundbyberg Stads brevlåda en vacker dag, så som Timbro/Skattebetalarna mot bättre vetande framställer det.

Hade man fördjupat sig i påståendet att skattebetalarna ofta får stå för en del av notan i arenaprojekt (vilket är sant) skulle man enkelt kunna identifiera själva knäckfrågan: huruvida kommunen går in som delägare. Timbro och Skattebetalarna skulle kunna uppmana Sundbyberg att inte gå in som delägare i ett eventuellt projekt. Då blir det konkret och relevant. Nu blev det bara fluffigt, alltihopa.

För visst är det så, att om kommunen äger en del av en arena så kan de aldrig garantera att skattebetalarna inte kommer få betala, oavsett vad de säger. Så är fallet för projekt Nationalarenan i Solna; även kallad Swedbank Arena. Där har Solna Stad nyligen knuffat in 61,7 miljoner extra i kapitaltillskott och borgen utöver de 370 miljoner kommunen redan gått in med och där samtliga samarbetspartners utom SJ och Fotbollsförbundet riskerar fängelsestraff för grova mutbrott. Vill ni veta mer om det projektet så kan ni bara ringa till Skattebetalarnas Förenings växel och fråga efter Torsten Svenonius som jobbar där sedan länge och som sedan flera år tillbaka varit aktiv anhängare av Swedbank Arena-projektet, som både opinionsbildare och genomdrivare i sin roll so kommunfullmäktigeledamot i Solna.

Intressant i sammanhanget: Skattebetalarnas Förening och Timbro har pliktskyldigt nämnt Swedbank Arena-projektet () i ett blogginlägg. Man citerar en DN-artikel, länkar och lämnar den utan kommentar. Det är säkert lättare för Stockholmscentrerade Timbro och Skattebetalarnas Förening att kritisera kommunala arenabyggen i andra delar av Sverige eller socialdemokratiska styren på lösa grunder som i fallet Sundbyberg. Där finns inga personer man måste hålla sig väl med eller som man lär träffa på nästa vinmingel. Vad är annars förklaringen till att man silar mygg och sväljer kameler? Kanske att det är så mycket annat att göra. Här ett utdrag från Arbetarbladet så sent som i går, 24/9:

”Kommunens beslut att köpa namnet Tierp Arena för 8,5 miljoner kronor har överklagats.
- Vi ser det som ett dolt företagsstöd, säger Torsten Svenonius, informationschef, vid Skattebetalarnas förening, som också vill väcka en debatt om detta är ett lämpligt sätt att använda skattebetalarnas pengar.”

Okej, Torsten.

Några dagar tidigare skrev Arvid Malm på Skattebetalarnas förenings Slöseri-blogg om AIK:s ”jättearena” (40 000 åskådarplatser menar Arvid, utan källangivelse, mot siffran 30 000 som figurerat i media) i Sundbyberg:

Enligt DN ska inte AIK:s arena i Sundbyberg finansieras av skattepengar. Det är bra. Samtidigt frågar vi oss om det inte hade varit bättre att snacka ihop sig redan innan (de skattefinansierade) jätteprojekten i Solna och Stockholm drog igång. Nu är risken stor att arenorna konkurrerar ihjäl varandra och att skattebetalarna blir sittande med en stor del av notan.

He he, okej, okej. Så problemet är egentligen att ett privatfinansierat projekt kan riskera att konkurrera ut kommunal verksamhet? Och att Storstockholms arenasituation inte centralplanerades bättre? Hear, hear… Men nu verkar det väl ändå som att den marknadsekonomiska högerflygeln vänder sig ut och in i sin ansträngning för att vara emot Sundbybergsprojektet? Varför?

Det är intressant hur Timbro och Skattebetalarna kan åka till Tierp och Sundsvall eller, som i fallet Sundbyberg, argumentera mot information de saknar om ett projekt som ännu inte finns, samtidigt som man har gigantiska slöseriskandaler mitt framför fötterna. Som man helst inte rör vid ens med tång. Väldigt intressant.

Timbro och Skattebetalarna borde fokusera på det slöseri som finns och inte det man förmodar kan uppstå på lösa grunder, och se till att man, som i fallet Svenonius, inte företräds av personer som slösar med den ena handen och pekar på andras slöseri med den andra. Bara på de premisserna kan man ge sig ut i debatten med någon slags trovärdighet.

.....

Word!
Swedbank Arena i Solna (eller vad den nu ska heta)
Publikkapacitet: upp till 65 000 åskådare
Finansiering: privat och kommunal. (Solna kommun är delägare i samtliga bolag runt arenan motsvarande mellan 16,7 - 25 % andelar)
Kostnad hittills: nästan 3 miljarder kronor (utlovat maxpris: 1,9 mrd)
Knappt nämnd av högerns tankesmedjor
AIK:s egen arena i Sundbyberg (inga bilder finns än. Fotot visar en lika stor arena i Österrike)
Publikkapacitet 30 000
Finansiering: privat
Utpekad som varnande exempel på kommunalt skatteslöseri av Skattebetalarnas förening och Timbro.

Läs även andra bloggares åsikter om aik, arena, arvid malm, fotboll, hemma på råsunda, simon strand, lars-erik salminen, philip lerulf, råsunda, skattebetalarna, skattebetalarnas förening, slöseriombudsmannen, slöso, stockholmsarenan, sundbyberg, sune reinhold, swedbank arena, tierp, timbro, torsten svenonius DN och annat intressant

Fakta sparkar i Berlusconiland och i partiet sitter vi inne och ugglar

I helgen var jag i Italien och besökte en stor arena. Det kändes nästan som hemma. Solna börjar alltmer likna Berlusconi land, och då tänker jag inte bara på korruptionsskandalen, utan även på sättet att presentera nyheter. På kommunens hemsida, av vissa kallad nordkorea.se, skiner solen jämt över Solna, precis som i Berlusconi-TV. Mycket skryt, priser och utmärkelser, utländska studiebesök och idel ljusa besked, men närmast omöjligt att komma i kontakt med ansvariga politiker, hitta handlingar och beslut. I morse hade Solna.se följande rubrik:

Arbetslösheten i Solna på fortsatt låg nivå

Den öppna arbetslösheten i Solna uppgick den 31 augusti 2011 till 2,3 procent. Även arbetslösheten för ungdomar och utrikes födda visar positiva siffror.

Vi som läser mail från arbetsmarknadsavdelningen känner till en annan bakgrund. Den totala arbetslösheten bland ungdomar i Solna uppgick den 31 augusti till 4,1 procent (ökning med 0,3 procent sedan juli). Den totala arbetslösheten bland utrikes födda i Solna uppgick den sista augusti till 5,8 procent (ökning med 0,4 procent sedan juli). Visst är arbetslösheten lägre i Stockholm än i Pajala, men det är ju knappast nåt man som kommunpolitiker kan skryta om. kan Däremot blir man litet bekymrad och förbryllad när den stiger, och ingen tycks vilja kännas vid det!

Fakta sparkar. Men kommer den inte ut, som Italien där Berlusconi äger flertalet TV-kanaler, så märks den inte annat än som en vag känsla av att något är fel. Väldigt fel.

Samma litet unkna Kina-TV-känsla får jag tyvärr när jag läser mitt eget partis organisationsutredning, ledd av Carin Jämtin, som idag presenteras på Politikerbloggen under rubriken "Vi måste bli bättre på att stärka medlemmarnas inflytande". Det är väldigt mycketord, fina ord visserligen, men väldigt litet konkreta förslag, förutom ännu en Facebookgrupp och nåt vagt om att medlemmarna ska få mer att säga till om och att vi ska föryngra. Hm, var har vi hört den förut?

Och bara medlemmar??? Vårt parti och de flesta andra har idag en medlemsskara som milt sagt knappast ser ut som väljarkåren som helhet. I Stockholms län är bara 12,5 procent under 40 år, och jag misstänker att det inte ser bättre ut i resten av landet! Ska man då lyckas nå målet som Carin skriver om, att 25 procent av våra valda företrädare ska vara under 35 år, är det nog the understatement of the year att säga att vi har "en bit kvar"...

Carin, de där unga människorna finns. Men inte i partilivet, utan i det där livet vi som parti numera bara besöker innan valen, eller i en vår- eller höstkampanj då och då.

Nu ska jag för tydlighetens skulle säga att jag tror att Carin fattat det, och att det förmodligen är någon anställd som skrivit blomsterspråket i hennes artikel. Mycket är också rätt och vettigt. Det är bara det att vi har hört det förut. Åtskilliga gånger. När vi efter valet satt och diskuterade en valanslys som i stort sett var en karbonkopia på de tre-fyra senaste valanlyserna, gick luften ur mig när följande tanke slog mig: - Tänk om vi ägnat all denna tid åt att istället gå ut och prata med människor utanför partiet, vad vi hade kunnat uppnå då...!

Gör det! som Peter Andersson skriver på sin blogg idag. Sluta sitta inne och snacka, bara GÖR DET! Att säga att jag börjar bli frustrerad och besviken börjar närma sig en stark underdrift, som Johan Westerholm skriver i ett inlägg med det träffande namnet Grisen går inte upp i vikt för att vi väger den oftare. Det blidde en Facebook sida men sedan då? skriver Peter Högberg.

Men som Peter Johansson skriver, förändring startar på hemmaplan. Ska vi bli Sveriges mest ödmjuka, nyfikna och öppna parti, som Carin Jämtin skriver, så krävs mer än aldrig så skarpa stadgeändringar. Då krävs att alla vi som är politiskt engagerade genast slutar sitta och uggla i våra egna lokaler och diskutera ännu en utredning, och istället går ut och snackar med de som ännu inte engagerat sig!

Och kanske ännu viktigare, tar snacket med de som slutat engagera sig och riskerar att börja hata istället. När de tysta minuterna för Utöya nu är över, ägna då flera minuter åt dialog med människor som riskerar att börja hata.

Peter Johansson, Peter Högberg, Mitt i steget, Roger Berzell skriver också om detta idag.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, medlemsdemokrati, föryngring, Kina-TV, Solna, propaganda, nordkorea och annat intressant

Gör en sång med löjligt namn, bli poppis. På 90-talet.

Om knäppa bandnamn var grejen på 80-talet, så var 90-talet de sjuka låttitlarna gyllene decennium. Rolling Stone har listat 90-talets värsta.

'MMMBop' med Hanson, ni vet den där brödratrion där den äldsta brorsan, han som fått finnar, knappt fick synas i videorna.

'Ice Ice Baby' med Vanilla Ice. Iskallt.

Chumbawambas 'Tubthumping'. Jag gillade bandets politiska ställningstaganden, t ex när de uppmanade fansen att stjäla deras plattor, men hur tänkte de egentligen när de satte den titeln? Och bandnamnet?!?

Och hur fan är man skapt om man skriver en sång om hjärtesorg med titeln 'Achy Breaky Heart'?

Aqua, 'Barbie Girl', låten som Mattel stämde ända upp till öronen, men sedan själva använde i en reklamkampanj för dockorna.

Jag älskar dem. Samtliga finns med på min Spotifylista "Låtarna du inte vill erkänna att du sjunger med i". Nej, OK då, inte Barbie Girl. Den hatar jag verkligen, på riktigt.
Rolling stone glömde dock 'Canelloni Macaroni'. De har väl ännu inte upptäckt giganten Lasse Holm.

Läs även andra bloggares åsikter om töntiga låtnamn, 90-talets värsta låtar, 90-talshits, bandnamn, låtnamn, guilty pleasures, musik, pop och annat intressant

Samhällsaktörer - nej tack. Byggföretag - välkomna!

På lördag är det Solnadagen. Det har alltid varit en trevlig dag då Solnaborna gick gick ut på torget för att se och höra mer om sin stad. Det var politikerdebatter, utställningar av byggprojekt, arkitekturpris delades ut och byggnader som vanligtvis är stängda för allmänheten öppnades för visningar. Man kunde få en stadsrundtur där vi förtroendevalda från olika partier turades om att visa runt, till fots eller per buss, om historia, nutid och framtid.

Nu har dagen blivit nåt helt annat. Politiska partier är inte välkomna, bara de styrande får stå på scenen och dela ut pris och hålla tal. Ett utvalt antal föreningar och företag får ställa ut eller ha bord, men t ex kyrkan är inte välkommen. En förening för hemlösa jag pratade med har hittat ett sätt att ta sig runt reglerna: Om de betalar för att hyra ett loppisbord, kan de snika med litet info om sin verksamhet med hjälp av broschyrer på bordet etc.

På stadens hemsida utlovas "dialog med stadens representanter" men eftersom politiken är bannlyst måste dessa "stadens representanter" vara några andra. Kanske är det de här sponsorerna och "samarbetspartners" vars loggor man hittar i fyrfärg på reklamfoldern för Solnadagen:

PEAB, Arenastaden, Swedbank Arena och Fabege.

Byggföretagen får du alltså träffa och ha en dialog med, men inte politikerna, framförallt inte oppositionen (Jag gissar att de styrande ändå kommer äntra scenen för litet tal och priser). Och inte de riktiga samhällsbyggarna; föreningarna och de andra ideella organisationerna. Om du inte råkar tillhöra någon av de utvalda förstås, de med goda kontakter in i stadshuset.

Hej då folkrörelse- och föreningssverige. Välkommen till en skön ny värld.

Läs även andra bloggares åsikter om Solna, folkrörelser, demokrati, folkrörelsedemokrati, politik, socialdemokraterna, Solnadagen, öppenhet, transparens, påverka, tyck till, samhällsengagemang, samhällsbyggare, byggföretag, Nationalarenan, Swedbank Arena, PEAB, Fabege, Arenastaden, förtroendevalda, demokratibrist, medborgare och annat intressant

Vem vill hänga med en torris?

Just nu är jag en torris, en sån där som DN skriver att man INTE får vara på nätet om man ska få några vänner. Det gäller väl både i politiken och övriga livet antar jag. Jag vet inte, för jag har inget övrigt liv just nu, tyvärr.
Å, vad jag såg fram emot att få börja träffa mina Solnavänner igen efter sommaren. På fiket utanför stadshuset på fredagarna, i samtalen på nätet, på Facebook och Twitter och de andra mötesplatserna, Backstugan och alla de små kvarterskrogarna.

Och så blir jag sjuk. Febern dunkar i hela kroppen och jag ligger här som en svettig Mallorcaturist, fast i ett mörkt sovrum.

Fikapolitiken på caféet utanför stadshuset blir nu försenad i tre hela veckor. Först var det älsklingsmorbrors begravning förra fredan, nu på fredag en jävla planeringsresa med jobbet som inte är flyttbar, och nästa fredag YTTERLIGARE en jobbresa, denna gång för att titta på kollektivhus i Milano. Det sistnämnda i och för sig jättekul, men... när ska jag hinna umgås?!? Göra det som är det viktigaste som finns i mitt jobb; prata med folk?

DN skriver om vikten av socialt kitt och samtalet på fikarasten, och det är så sant. Vi måste börja prata med varandra, inte TILL varandra. Och lyssna, vara en vän, på riktigt. Partivännen Jill Melinder skriver samma sak. Ändå bokar vi in en massa annat. Fan, fan, fan. Kan inte världen börja snurra litet långsammare snart?

Fina vännen Linkan berättade detta för mig i våras, och jag skrev ner det. Det är en alldeles fantastisk berättelse om en värld som försvunnit, om människorna, glassarna, lekarna, lekparken och de vuxna som hade tid. Varför försvann den? För att vi hade för bråttom? Vem bestämde att vi skulle ha så bråttom? Varför slutade vi hälsa och stanna och prata med varandra?

Det må kallas trams, det bryr jag mig inte om, för det där tramspratet är viktigt, det fyller en funktion för samhällsgemenskapen, för känslan av att vi har nåt med varandra att göra.








Jag vill inte boka in möten med mina vänner flera veckor i förväg, bläddra i mobilens almanacka och pressa in en snabb lunch i vecka 44. Jag vill kunna finnas till hands för den som vill ha en pratstund, kunna säga "Kom förbi, det finns kaffe".


Läs även andra bloggares åsikter om nostalgi, 50-tal, 60-tal, puckstång, läsksorter, kaféer, möten mellan människor, gemenskap, tid, stress, nätkontakt, Facebook, ölfik, kafedemokrati, fikapolitik, politikfik, Solna, fredagsfika, sociala medier, torris och annat intressant

Don´t give in to the dark side!

Vad konstigt det känns. Förra måndagen inledde jag med att skåda ett stim knölvalar på Atlanten. Den här måndagen träffade jag dem i Solna stadshus. När jag berättar det för Stig Malm, skrattar han gott, men lägger sedan till att jag nog borde se över mitt ordval: - Är du säker på att det var ett "stim"?

Ja, de i Atlanten var ett helt stim, och de kan ställa till med olyckor då de som fullvuxna kan bli upp till 7 meter långa och ibland får för sig att klia ryggen mot sjötulpanerna som sitter fast på båtens botten. En ensamseglare jag mötte i en hamn i Spanien visade lätt skakad en film på en närkontakt han haft tidigare den veckan.

Det som under tiden pågått i Solna stadshus är, om inte knölaktigt, så åtminstone otroligt klumpigt och valhänt skött. Sådant beteende kan man eventuellt förlåta hos valar, men inte hos dem som vill kalla sig borgmästare. Kommunens högsta politiker åtalas för mutbrott i samband med arenabygget, tar timeout, ångrar sig, kommer tillbaka, säger att det inte alls var fråga om någon timeout, utan en vanlig sommarsemester, meddelar att han från och med nu dock inte kommer kommentera eller delta i beslut i frågor som rör arenan, bara för att på första mötet efter sommaren göra precis just detta, t o m i frågor som inte var ställda till honom.

En lätt overklighetskänsla breder ut sig. Är det här på riktigt? Det är ingen Monthy Pyton-film? Inte Grönköpings Veckoblad? Nej, det är på riktigt, jag är där och jag känner hur huden på mina bara armar knottrar sig i kylan inne i fullmäktigesalen och när jag efteråt cyklar hemåt vinglar jag av en tilltagande feber.

Summer is a state of mind, summerisastateofmind, summer is... mässar jag för mig själv, medan jag frysande brygger kopp efter kopp av varmt the och försöker lösa ikapp på nyhetssidorna vad som har hänt medan jag var borta på min rymningsresa för att undkomma födelsedagsuppvaktning. Medan jag dragit mig undan för att hitta nån slags peace of mind, verkar världen bara ha blivit ännu galnare. I den stora världen har civila slaktats i Syrien, en ungdomsgeneration avrättats i Norge, börsers kurser åkt bergochdalbana, arbetslösheten åter tagit fart och Afrika drabbats av ytterligare en svältkatastrof som jämfört med de övriga sorgerna inte ens är möjlig att föreställa sig. Ändå är det de små händelserna som drabbar mitt hjärta hårdast. Morbrors död, så förklarlig men ändå så chockerande och oväntad, får mig ner på knä. Återkomsten till ankdammen i Solna stadshus gör mig omedelbart febrig och illamående. Det är vid sådana tillfällen man börjar fundera över livet. Vad sjutton håller vi på med? Varför samarbetar vi inte för att göra världen till en litet bättre plats att leva på istället? Varför pratar vi inte med varandra istället för att slåss och samla pengar? Måste vår tids marknadsekonomi göra bort sig ännu mer innan vi kan konstatera att det får vara nog? Den illa fungerande ekonomin och miljöproblemen är båda symptom på ett grundläggande fel i vårt tänkande och beteende. Medan knölvalarna i Atlanten simmar runt för att leka, para sig och samla den mat de behöver för sina egna behov, simmar de mänskliga knölarna runt i sin lilla damm för att utnyttja och lägga under sig, utan att fatta att de ägnar livet åt att ta död på sig sig själva och sin egen art.
Måste köpa nytt Kusmi-the om jag ska överleva den här hösten. Vännen E skriver tröstande på Facebook: "Vad tråkigt. Kanske är det som Du säger, kroppen signalerar "höst" och samma kropp kämpar emot. Så slåss de och höstsidan vinner. Tillfälligt. För det klart att sensommaren kommer tillbaka!"

Till slut ett litet uppmuntrande citat från Stjärnornas Krig:

"Honor life by living. Killing honors only death: only the dark side."

―Yoda

Läs även andra bloggares åsikter om höst, sommar, dark side, dark force, ankdamm, Grönköping, knölvalar, stim, Solna, politik, nationalarenan, Swedbank Arena, finanskris, regeringen, moderaterna, socialdemokraterna, kommunfullmäktige, jäv och annat intressant

Rötmånad

Återigen slås jag av hur tankar kan växla mellan stort och smått. I början av denna semesterfredag, inledningen på rötmånaden, är mitt största semesterbekymmer först att det ser ut att bli dagsregn. Senare sitter jag med kusinen i solen och konstaterar vilken tur det är att SMHI haft fel igen. Vi sitter på bryggan och ser på när barnen stojar i vattnet, då TV ringer och frågar vad jag anser om mutåtalade Solnamoderaten Salminen beslutat sig för att göra comeback efter en kort sommar-timeout. Efter att ha försäkrat mig om att detta inte är någon tidningsanka eller rötmånadshistoria, tänker jag tre tankar:
- Har karlen inget omdöme? (Nej, just det, det är ju det som gjort mutskandalen möjlig.)
- Har de övriga Solnamoderaterna inget omdöme? Den enda slutsats jag kan dra av att de låter honom komma tillbaka är att de också tycker det är OK att ett byggbolag ger en kommunal tjänsteman en miljon under bordet för att "öppna dörrar" åt dem.
- Undrar vad de tre Allianskamraterna som gick ut och offentligt tog avstånd från honom säger om denna comeback?

Sedan slår jag på TV:n och ankdammstankarna försvinner snabbt som en pust av dålig andedräkt i en orkan. Någon Jackie-liknande* typ har, ensam eller med hjälp av andra, på några få timmar ha orsakat vad som liknar en helt otrolig kombination av 9/11, Oklahomabombningen och Columbine i fridfulla Norge.

Mina tankar är små och futtiga och totalt värdelösa i sammanhanget, men nu går de till offren och deras familjer och vänner. Vi sitter alla tysta framför TV:n. De enda som pratar är kusinbarnen. Den äldsta frågar om kvällsfilmen nu är inställd. Den yngsta undrar om mördaren kan komma till våran ö också?

Barns tankar rör sig helt naturligt mellan smått och stort, det är det ingen som klandrar dem för. Vi vuxna skäms för att vi sysslar med futtigheter medan stora hemskheter händer nån annan stans. 87 dödsoffer i Norge är ohyggligt, medan tusen och åter tusen i Afrika, Asien eller Mellanöstern bara är så... ogripbart. Risken är att tragedin i Norge också är så ofattbar att vi kommer göra som vi brukar, rysa, sörja, knipa ihop ögonen och gå vidare med vårt.

Mina tankar rör sig nu runt proportioner. Smått, stort. Nära, långt borta. Symbolhandlingar kontra verklig solidaritet.

Hur ska man reagera och, framförallt, agera?

Sätter folk en norsk flagga på sinFacebookprofil, eller kommer de engagera sig i nåt ungdomsförbund, politiska parti eller organisation som kämpar för fred, solidaritet och frihet i hela världen? Efter Jens Stoltenbergs tal - det tal som Bush borde ha hållit 2001 - får jag ett litet hopp om att det senare ändå kan vara möjligt.

Hopp och konstruktiv vrede istället för maktlös gråt eller hat, snälla alla som fortfarande lever och orkar känna, håll i de tankarna nu! När den tysta minuten är över, ägna då många fler minuter åt medmänsklighet och dialog med människor som hatar.

Tack Martin Moberg för kloka tankar och länklista! NRK 1, 2, 3, 4, 5, 6, Aftenposten 1, 2, 3, 4, VG 1, 2, 3, 4, 5, SVT 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, Nyheterna 1, 2, 3, 4, 5, GP, Hufvudstadsbladet, HD, DN 1, 2, 3, 4, SvD 1, 2, 3, 4, Ab 1, 2, 3, 4, 5, Expr 1, 2, 3, 4, 5, 6 + följande om Salminens comebackbeslut: SR, SVT, DN, TV4
Läs även andra bloggares åsikter om explosion, Oslo, Norge, dödsskjutning, ungdomsläger, AUF, SSU, hat, låga tankar, terror, solidaritet, Jens Stoltenberg och annat intressant

*Den psykiskt sjuka avskedade elitsoldaten i Hanne Vibeke Holsts bok Drottningoffret.

Hängmatte-hangups

På semestern fylls hjärnan av nya tankar. Tyvärr inte de där stora, högtflygande tankarna utan bara annorlunda. Istället för byggnadsplaner och budgetsiffror handlar det om:
-Varför lyser en ny nedrans felkod på diskmaskinen precis efter att jag har bytt ut delen som den förra felkoden indikerade bytesbehov av? Har jag kommit åt nåt?
- Varför står det "Ingen service" på den till Telia operatörslåsta telefonen som precis fått ett nytt Telia kontantkort??
- Finns det ingen bra uppfinning som kan hindra sjögräset från att flyta in i just vår vik?
- Vad har egentligen kandagäss för existensberättigande? Varför kan de äta upp sjögräset istället för att bara skita här?
- Var inte bandnamnen bättre förr? Kommer hela tiden ihåg sådana som begravts djupt i minnets mörka vrår, som jag går och småskrattar åt. Förutom de mer kända, som Köttgrottorna (vars medlemmar jag jobbade ihop med på 90-talet), Helikoptern kräx, Tugga Terrier och Coca Carola, så dyker även Olle cyklar omkull, Golvet kallar och Slarvig begravning upp ur minnets dunkla vrår. Kan det vara så att artisterna nuförtiden blivit tråkigare? Jag menar... Kent? The Moniker? Hur kul är det? Annars är det mest för- plus efternamn, d v s soloartister. Är det ett tecken i tiden?

Nej, nu ska jag finslipa min Spotifylista med solnedgångsmusik. Detta är vad jag åstadkommit hitills.
Tips på tillägg emottages tacksamt!

Läs även andra bloggares åsikter om solnedgångsmusik, chilla, semester, djupa tankar, semestertankar, bandnamn, Spotify och annat intressant

Den perfekta torsken

Första semesterdagen efter ännu ett fruktlöst fullmäktigemöte om arenan i Solna, där anklagelserna haglade:
(M)ajoriteten: - Fattar ni inte, att har vi väl börjat ge pengar kan vi inte sluta nu. Ni är så negativa, ni sänker arenan!
Oppositionen: - Ånej, det gör ni så bra själva. Vi däremot tror så mycket på projektet att vi vet att det klarar sig även utan skattepengar från Solnaborna.

Företrädarna vid makten ville inte ha någon insyn. De är nu ställda inför rätta. Igår röstade deras efterträdare för att skicka in ännu mer pengar utan insyn i det projektet. De får sin dom av Solnaborna i nästa val.

Så skit i det nu. Här ska sovas.

Vaknar klockan 05.10. Försöker tala om för mig själv att jag får sova Hur Länge Jag Vill, att jag får ligga kvar i sängen hela dan, det finns inte en enda tid att passa.

Tittar ut. Solen strålar. Måste ut, måste passa på att bli Brun. Den lilla brynta ton jag lyckats tillskansa mig under de fina vår exilens måste underhållas, för tänk om det regnar resten av semestern? Den hastigt införskaffade pingstbrännan har ju redan börjat flagna på ryggen. Har man väl beträtt vägen från punk-vit-idealet till sommarfräscht, måste man fortsätta, måste ha mer sol, mera, mera!

Jag är den perfekta torsken. Precis som (m)ajoriteten som när de väl börjat kasta in pengar i ett megalomaniskt bygge, nu måste fortsätta. och fortsätta. Och fortsätta.

Här är Pressmeddelandet: http://www.socialdemokraterna.se/Webben-for-alla/Arbetarekommuner/Solna/Nyhet/Majoriteten-drev-igenom-ytterligare-617-miljoner-till-Nationalarenan/

ABC-nytt sände från fullmäktigesammanträdet: http://t.co/qABkki1

E24 skriver om flera av PEAB:s fulaffärer: http://www.e24.se/business/fastighet-och-bygg/peab-pa-djupt-vatten-i-vasteras_2893198.e24

http://intressant.se/intressant

Gärna insyn och pengakoll, men först en rejäl utbetalning!

Det är inte fy skam att kunna stoltsera med att ha det lägst värderade varumärket i svensk historia, eller mest övervärderade beroende på hur man ser på saken. Arenan i Solna har blivit en miljard dyrare än beräknat, bolaget kräver kapitaltillskott, banken vill ha utökad borgen och Swedbank är beredd att skänka bort namnrättigheterna till välgörenhet. Samtidigt som åtal väckts i en av Sveriges genom största korruptionshärvor och samtidigt som det byggs en annan arena några kilometer bort.

I det läget får vi som säger "Bygg gärna arenor, men utan kommunala pengar!" höra att VI inte får baktala projektet och att vi måste visa handlingskraft genom att inte ställa fler kritiska frågor utan hala upp plånboken och betala merkostnaden. Vill vi verkligen bli stående med en halvfärdig arena?, sades det med hotfull röst på gårdagens fullmäktigemöte i Solna.

Det argumentet hade möjligen funkat om det gällt en tågluffande tonåring som stod pank och hungrig på Madrids centralstation och ringde hem och grät. Men nu gäller det ett 30-miljardersprojekt där Sveriges rikaste byggbröder bygger en hel stadsdel med arena, hotell, köpcentrum, kontor och bostäder. Där arenan utgör en tiondel av kostnaden, där kommunens andel i sin tur utgör en femtedel. För Solnaborna är det massor av pengar, men projektet lär knappast förvandlas till en ruinstad om det kommunala biståndet dras in.

Frågan är hur man räddar det som räddas går? Genom att visa handlingskraft, det var båda sidor ense om i gårdagens fullmäktigedebatt i Solna, som handlade om ifall man utan frågor skulle ge arenan ännu mer pengar för att byggas färdigt, eller om det möjligen var läge för en ordentlig utvärdering och runda vid förhandlingsbordet med herrarna bakom projektet.

Man kan tycka att det inte precis är någon tiotusenkronorsfråga att bästa sättet att visa handlingskraft gentemot de Solnabor som nu känner sig lurade på 430 miljoner kronor - som utan tvekan kunde gjort mer nytta för läckande skoltak och nya förskoleplatser - vore att INTE att okritiskt fortsätta den här miljardrullningen. Utan istället kräva svar på hur i helskotta arenan plötsligt kostar 2,8 istället för 1,9 miljarder. Det motsvarar en ökning av kostnaderna med 25 mkr/månad - TJUGOFEM MILJONER KRONOR I MÅNADEN - under de 40 månader projektet varit igång.

Vad skulle du säga om en hantverkare stod där hemma i din hall och sa - Hoppsan, det drog visst iväg litet... 50 procent närmare bestämt... Dyrare än jag trodde... alltid svårt att beräkna ... klart jag kunde kommunicerat det litet bättre, men äh, var inte så negativ nu, vill du inte ha det färdigbyggt?" Du hade blivit skogstokig, garanterat. (Du hade till att börja med aldrig gjort som Solna och ingått ett avtal, där han fick bygga på löpande räkning.) Och om Solnas kostnader för äldreomsorgen eller skolan drog iväg på motsvarande sätt skulle det bli ramaskri, räfst och sparbeting, det kan jag lova!

Men moderaterna och deras stödpartier Fp, Kd och C, röstade mot att begäran om mer pengar skulle utredas mer noggrant. Nu blev det återremiss ändå, tack vare kommunallagen som ger minoriteten vissa rättigheter. Men redan om en vecka, eller 3,5 arbetsdagar p g a midsommar, kommer (m)ajoriteten tillbaka med ärendet för avgörande på ett extrainsatt kommunfullmäktige. Undrar hur seriöst man på den tiden hinner redovisa hur kostnaderna kunnat dra iväg så mycket och vilka handlingsalternativ som står till buds?Nej, de nya Allianskamrater som satt sig i framsätet efter den f d starke mannen i Solna, moderaten Salminen, verkar fortsätta den vilda färden i framsätet med förbundna ögon. Frågan är om det ens är någon som håller i ratten?

Verklig handlingskraft i detta allvarliga läge vore att satsa på ett helt annat slags kapital än det (m)ajoriteten vill pumpa in i det läckande projektet - nämligen förtroendekapital hos de skattebetalare som stått för kulorna. Och det bygger man inte på det här sättet.

Nu sade man sig visserligen plötsligt villiga att fixa både kvartalsrapporter och en och annan hearing för Solnaborna för att öka den där insynen stadsdirektören fick en miljon under bordet för att inte skriva in i kontraktet, men det lär bli svårt utan att först omförhandla det. Det är klädsamt att herrarna, ställda inför galgen, plötsligt insett vikten av öppenhet och kostnadskontroll, men det vore nog i så fall läge försöka åstadkomma det INNAN de fattar beslut om att pumpa in ännu mer pengar.

Inslaget i ABC-nytt hittar du HÄR.
Christian Dahlgren beklagar att det inte finns kommunala nyval i inlägget Alliansens Solna - en solkig historia. Martin Moberg och även E24 skriver. Anders Ekegren, ställföreträdande stark man i Solna, vägrar med en dåres envishet att räkna hela fördyringen, utan vill bara tala om den senaste i raden. Även Metro skriver. Affärsvärlden beskriver en byggbransch som är så insyltad att den inte förstår sin egen ruttenhet. Läs även andra bloggares åsikter om politik, Solna, nationalarenan, Swedbank Arena, okritiskt, förbundna ögon, miljardrullning, moderaterna, socialdemokraterna, minoritetsåterremiss, kommunfullmäktige, skandalarenan, mutåtal, korruption och annat intressant

Ikväll tar Solna nytt pengabeslut om skandalarenan

Som om mutskandalen inte vore nog. Bara några dagar innan åtalet väcktes ville Salminen och hans gäng godkänna ytterligare miljoner och borgen till bygget av skandalarenan. Ikväll, måndag kl 18.30, avgörs ärendet i fullmäktige i Solna stadshus. Ska efterträdaren fortsätta den okritiska miljardrullningen?

Det ska bli spännande att se om moderaternas kronprins tänker fortsätta den kravlösa miljardrullningen med skattebetalarnas pengar. Och är resten av alliansen verkligen beredda att pumpa in ännu mer pengar i ett osäkert och kanske också på kriminella handlingar grundat projekt, utifrån ett så ytterligt bristfälligt beslutsunderlag?

Innan moderaternas starke man Lars-Erik Salminen tog “timeout”, hann han och hans allianskamrater bifalla en begäran från Arenabolaget om ytterligare kapitaltillskott och borgen, trots att det fanns oklarheter runt både summor och orsakerna till fördyringen. I samband med begäran kröp det också fram att arenan blivit en miljard dyrare - hela 50 procent!

Vi ville återremittera ärendet för en förklaring och utredning om alla tänkbara handlingsalternativ, men det röstades ned av Lars-Erik Salminen och hans allierade. Ikväll kommer ärendet därför upp oförändrat i Kommunfullmäktige för beslut.

En sak är dock förändrad: “Borgmästaren” har tagit timeout och nu vet ingen riktigt vem som styr över beslutet.
Vi befinner oss nu i en situation där vi fått en begäran på en halv A4-sida där det i princip bara står: Skicka mer pengar! För en arena som blir en miljard dyrare, och där samtliga samarbetspartners utom SJ och Fotbollsförbundet riskerar fängelsestraff för grova mutbrott. Ska vi fortsätta det samarbetet och skicka ytterligare 61,7 miljoner kronor i kapitaltillskott och borgen? Ja, säger de kvarvarande i moderatledningen, precis som Salminen före dem. Aldrig i livet, säger vi. Inte en krona till utan demokratisk insyn och kostnadskontroll.

Det vore fullständigt ansvarslöst att fortsätta pumpa in pengar utan att kräva en vettig förklaring på hur arenan förvandlats till denna kvarnsten runt halsen på Solnaborna. Om arenan är ett svart hål, vill vi veta hur stort det är. Vad hände med moderaternas prat om att vara försiktig med skattebetalarnas pengar?

Kommunfullmäktige sammanträder kl 18.30 ikväll måndag 20 juni i Solna stadshus, stadshusgången 2, 1 tr.
Allmänheten är välkommen.

Svenson bloggar om att byggbolagen runt nationalarenan haft kontakter med betydligt värre gäng än det i Solna stadshus, Lotta Edholm (fp) tycker att Salminens timeout bör permanentas, Alliansfritt Sverige undrar hur en timeout kan vara partiell, Språkförsvaret tycker att arenan bör ha ett svenskt namn, Dagens media rapporterar om veckans annonskrock, Rådkvist förundras över uttalanden från nåt som nästan skulle kunna liknas vid djävulens advokat, Livet i Frösunda hoppas folk tänker på nåt mer än låga skatter nästa val, Dahar skola komma, skriver Solnasnack och Ett Grönare Solna beskriver den "unika" bolagskonstruktionen i Solna. HD:s Ledarbloggen skriver om en politisk gen som driver fram storskalighet vare sig den behövs eller ej, Maryam skriver om en gammal unken politisk kultur i Solna, Svensson skriver om en absurd rubriksättning, Maxtioår skriver om ett ständigt ovetande fotbollsförbund, Karlberg är orolig för Södertäljes samarbete med PEAB, Eyravallen skriver att mutan är det lilla problemet, Martin Moberg skriver om att verkligheten överträffar TV-serien Starke Man. Ekonomisten citerar ett utrop vid en flyguppvisning: Djävlar, djävlar, djävlar! Anders Ekegren (fp) hävdar dock envist att arenan är "...ett viktigt projket för att stärka Stockholmsregionens och Sveriges attraktionskraft inom fotboll, event och turism." Läs även andra bloggares åsikter om Swedbank Arena, Solna, nationalarenan, miljardrullning, skattepengar, gökunge, kvarnsten, AIK, fotboll, mutåtal, korruption och annat intressant

Så säljer man inte. Lektion 1 A.

Kl 10.00 lördag morgon. Telefonen ringer:

- Hej Johanna! Det är Niklas på Profitas (?). Hur är läget?!
Sömndrucken Johanna: - Eh, vill du sälja något?
Niklas: - Nej, jag vill bara ställa några frågor om din pensionsförsäkring.
Johanna (med något mindre skrovlig röst): - Niklas, om jag ställer frågan så här då: VILL DU SÄLJA NÅGOT?
Niklas: - Nejdå, jag vill bara hjälpa dig med din pensionsförsäkring.
Johanna: - Niklas, har jag bett dig om hjälp med min pensionsförsäkring? Har jag bett dig ringa om detta klockan tio en lördag morgon?
Niklas: - Nej, men...
Johanna: - Vet du vad Niklas? Då tycker jag att du kan dra åt ....! (lägger på luren)

Naturligtvis hade jag inte gjort verklighet av mina planer att alltid ha MOTMANUSKRIPTET liggande vid telefonen. Det var synd det. Det har verkligen blivit ett laglöst land, out there.

Konsumentverket och PTS får ta emot allt fler klagomål från privatpersoner som fått problem med telefonförsäljning, regeringen har tillsatt utredningar som föreslagit hårdare regler. Frågan är om det går att stoppa dem?

Telefonförsäljarna invaderar mitt hem som Egyptens gräshoppor. Det hjälper inte att jag är med i NIX-registret. "Jag ringer dig för att du är KUND hos oss", läser de stolt innantill när de ringer mitt i middagen. "Och nu har jag ett erbjudande för att du ska bli en ännu nöjdare KUND hos oss!"

Jag lovar att bli en otroligt nöjd kund hos vilket företag som helst som lovar att aldrig ringa hem till mig om jag inte bett dem. Tills jag hittat dessa företag, får jag försöka använda de vapen jag har för att bli av med Tele2, Vattenfall, SEB och andra företag som missuppfattat sin relation med mig och tror de är hembjudna till mitt middagsbord. Det är ingen kärnvapenarsenal direkt. Jag kan inte ge dem besöksförbud eller fotboja. Men ett litet, glittrande hopp tändes i mina ögon när jag hittade DEN HÄR på nätet. Använd det tricket - och du blir aldrig uppringd igen! Åtminstone inte av den försäljaren...

Läs även andra bloggares åsikter om telefonförsäljare, telefonterror, konsten att sälja en vara, pensionsförsäkring, jobbiga försäljre, så blir du av med jobbiga telefonförsäljare och annat intressant