Sökes: Toppsäljare till vara som ännu inte finns

Jag har en förmåga att tänka och säga saker snabbt och spontant. Det är både en tillgång och en förbannelse. Jag tror inte jag får nån Branting-medalj för det jag sa till Aftonbladet igår när de ringde och frågade vad jag tyckte om valberedningens arbete.

Men lika ofta som jag tänker snabbt, behöver jag också tänka långsamt och länge. Det är nånting jag sysslat mycket med sedan valnederlaget. Många omkring mig var både snabba och säkra. Det var Monas fel, vänstersvängen, högersvängen, valstrategin, medias, RUT:s, ja t o m väljarnas fel! Men egentligen vet vi att det inte är så enkelt. Därför lyssnade jag, tänkte, pratade och fikade med en massa folk. Folk som var sossar, icke-sossar, medlemmar, icke medlemmar, före detta medlemmar eller rent av medelmmar i nåt annat parti. Det var otroligt intressant. På fem månader på fiket utanför stadshuset har jag lärt mig mer än på fem år därinne.
Jag har nu samlat på mig en massa skrivna sidor med tankar, som sakta börjar forma sig till en slags att-göra-lista, där uppgifterna måste lösas uppifrån och ner.

Därför sade jag till Aftonbladet: - Det funkar inte att göra saker i den här ordningen. Valberedningen gör det arbete de har fått i uppdrag att göra, efter bästa förmåga och i kontakt med så många medlemmar de bara hinner. Men eftersom deras uppdrag är så tokigt har de små möjligheter att lyckas. De ska ta fram ETT förslag på EN partiledare till en kongress som ska hållas i mars. Till denna kongress är också kriskommissionens slutanalys beställd. Socialdemokraterna ska alltså anlysera valnederlagET och komma med förslag på ny politik och organisation till ett datum som är satt med hänsyn till ett partiledarval, en åtgärd som egentligen borde komma sist i processen!

Det går inte. Vi måste börja med att ställa oss frågorna: Vad är problemet? Vad beror det på? Hur vill vi att det ska se ut istället? Beskriv hur det ska funka och vilken väg vi vill gå för att komma dit! SEDAN kan vi fundera på vilka arenor och med vilka företrädare vi ska kommunicera denna berättelse.

Så här ser en förkortad version av min att-göra-lista ut. Jag kommer fram till partikongressen att fortsätta samla in människors åsikter och idéer, sossar och icke-sossar, medlemmar eller icke-medlemmar, det spelar ingen roll. Sedan kommer jag presentera en förslag på åtgärder under varje punkt på den där att-göra-listan, en om dagen, här på bloggen. Och om jag får medlemmarnas förtroende att åka på partikongressen, hoppas jag få debattera och samtala om dem där också.

ATT-GÖRA-LISTA:

1. Svara på frågan: Vad är problemet?
S uppfattades som otydliga i valet. Det är inte konstigt; det dunkelt tänkta blir det dunkelt sagda. Det har märkts i de senaste tjugo årens val att man egentligen bara försökt lappa o skruva litet i en gammal lösning, som funkade på problemen förr men inte förmår det nu. S har blivit ett alltmer konservativt parti. Sluta med nostalgiska tillbakablickar, försök inte låna glans från forna ledare, stoppa dem på ett museum och stäng dörren. Börja om från början:

Vilka problem skulle vi se om vi samlades för att bilda parti idag? Hur ser Sverige ut? Vilka möjligheter har politiken och vilka har den inte? Willy Brandt sa att en modern socialdemokrati alltid måste "rida på toppen av tidens våg". Den svenska socialdemokratins styrka har varit att vi vänt oss till de samtida moderna tänkarna; forskningen och kulturen, men de senaste decennierna har vi vänt oss allt mer inåt, på ett närmast självgott sätt. Skaffa för tusan omvärldskoll och lyssna noga på vad forskningen säger om dagens och morgondagens samhälle! Vilka är utmaningarna, möjligheterna, hoten? Vad funkar? Vad funkar inte? En bra start var Arbetarrörelsens forskarnätverks heldagsseminarium i riksdagen före jul. Men sådana initiativ måste tas av partiledningen och pågå hela tiden, i medgång som i kris.

2. Svara på frågan: Vad brinner vi för? Varför kändes Olof Palme nästan beredd att dö för sin övertygelse, när dagens företrädare mest framstår som om de "inte kan vänta" på att ta tillbaka makten?

Varför är du socialdemokrat? För du fick så goda vänner i SSU, för att facket nominerade dig, för att du var sur på barnomsorgen och de frågade om du ville ha ett uppdrag, eller för att du brinner för att förändra världen? Varför är du socialdemokrat IDAG? Den frågan måste vi kunna ge ett enkelt och glasklart svar på. Och det duger inte att svara "för att jag tror på frihet, rättvisa och jämlikhet". Det är det något fler säger att de gör idag.

Mitt svar är: För att jag tror att människor blir rikare, både i plånboken och i hjärtat, i ett samhälle där vi löser saker med gemensamma krafter och för att jag känner ett ansvar att hjälpa till i det arbetet så att mina barn växer upp i en bättre värld. Där alla gör sin plikt och kräver sin rätt. I den ordningen. Där människor är trygga och fria nog att visa medmänsklighet. Där vi frågar vad vi kan göra för vårt land istället för vad vårt land kan göra för oss.

Under Kriskommissionens öppna seminarium var det dominerande budskapet: Jämlikhet ... låt oss marknadsföra oss som ett parti som strävar efter att uppnå jämlikhet! Det är, som Anybody´s place skriver, "ungefär lika effektivt som om ICA-handlarnas centralorganisation skulle ha krismöte och enas om att nu jädrans sätter vi igång och säljer livsmedel! Vad TROR partiet på, vad VILL vi göra åt de problem vi ser och hur KAN vi visa hur det ska genomföras? Just nu verkar det som om Socialdemokraterna söker en toppförsäljare till en ännu inte färdig vara som vi ska övertalas att köpa om 4 år?"

Tala om vad vi vill och inte vad de andra gör för fel. Gnäll-patos funkar inte. Speciellt inte i ett läge när många tycker att utvecklingen går åt rätt håll.

3. Svara på frågan: Vart vill vi?
Om vi nu säger att vi tror på att frihet, jämlikhet och solidaritet är varandras förutsättningar, hur tacklar vi då, med denna ideologiska vision i ryggen, dagens och morgondagens problem, möjligheter, hot och hopp? Problem, analys, sedan dröm, vision och sist vägen dit; förslagen. Denna berättelse måste genomsyra ALLT; politiska förslag, kommunikation, företrädare, paketering, organisation). Vilka förslag har vi för att undanröja hindren för att fler människor ska kunna leva rikare liv och må bättre? Detta är en berättelse på så kallad medellång sikt, nånstans mellan frihetjämlikhetåsolidaritet och 3:12-regler, som jag tror vi behöver. Det är det svåraste av allt. Flum är lätt, detaljer kan vi tjafsa om tills vi dör, men färdriktningen just nu, den är svår den.

4. Sök lösningar! En av Socialdemokraternas styrkor är formulera ny politik som svar på tidens stora frågor. ATP på 50-talet, jämställdhetsreformer på 80-talet, budgetsanering följt av kunskapslyft på 90-talet.
Men det betyder inte att vi måste kommunicera i varenda fråga, särskilt inte i opposition. Tydlighet är väldigt viktigt. Gräv därför inte för djupt i verktygslådan, koncentrera på de förslag som förändrar livet på allvar. Våga göra ekonomiska prioriteringar, tydligt valda utifrån den där visionen på medellång sikt. Vi kan inte erbjuda ”extra allt” som nån Burger King-kedja.

Lösningarna måste handla om både logos, etos och patos. Därför har jag delat in dem så:

”Logos"Ekonomin är en avgörande fråga för många väljare. Svenskarna har traditionellt röstat på (S) för att detta varit vår styrka, även internationellt. Nu förlorar vi i vår starkaste gren. I ett läge med hög arbetslöshet tror 2/3 av väljarna att en borgerlig regering är bättre på att fixa ekonomin och jobben. (S) har har inte löst problemen med klyftor, och i takt med globaliseringen har våra verktyg blivit allt slöare. (M) hade en ny idé, som de brann för, och folk var tillräckligt desillusionerade och besvikna på (S) för att pröva något nytt; hästskitsteorin. Men denna ekonomiska teori har tyvärr funkat dåligt, långtidsarbetslösheten ökat och urholkningen av trygghetsförsäkringarna som betalat de skattesänkningar som skulle sätta fart på hjulen skadar dem som redan ligger och gör resten mindre innovativa och förändringsbenägna. Därför behövs nya idéer för tillväxt, byggda på omvärldsanalys (globaliseringens villkor) och forskning. Inte gammaldags ideologisk dogmatism. Leder lägre löner till mer jobb? Nej. Höjda bidrag? Nej! På Tillväxtkongressen 2004 och Malmökongressen två år senare fanns embryon till detta; det talades om såddkapital, företagsinkubatorer och kompetensförsäkring, men vad hände med de idéerna?

Sluta sila mygg och svälja kameler. Lyckas vi med vårt huvuduppdrag, sätta folk i arbete, får vi in mer skattepengar. Men det handlar också om hur människors skattepengar används. När vi talar om rofferi och slöseri med skattepengar genom exempelvis dåliga upphandlingar eller oskäliga vinster och dålig koll på kvaliteten i privat vård eller skolor, då lyssnar folk mer intresserat än då vi käbblar om några ören i höjd eller sänkt skatt.

”Ethos" Rättvisa och välfärd åt alla omfamnas nu av alla partier, och är nåt som folk förväntar sig ska levereras. I den grenen tävlar nu även de nya moderaterna. Många sossar kokar av ilska över detta falskspel och lånande av ord som "rättvisa" och "tillsammans", men tänk om de faktiskt menar vad de säger? Jag tror faktiskt inte att Anders Borg är någon Sauron. Han TROR faktiskt att högerideologins ekonomiska modeller leder till mer rättvisa. Och folk som fått en tusenlapp mer i plånboken tenderar att tro den som säger att de sjuka och arbetslösa, faktiskt kommer få det bättre nu.

Men rättvisa är som Per Albin Hansson skriver: "...icke fråga om alldeles lika stora stycken av kakan, det är en fråga om nog för alla."... "Jämlikheten skall icke leda till jämnstrukenhet, den skall i stället låta allting växa efter sin egenart."

Medan högern tror att jämlikheten leder till ett mer likriktat samhälle, tror vänstern att den är själva förutsättningen för människans frihet, och därmed olikheter. Men det som ska fördelas lika i samhället är livschanser, inte pengar. Ett uttryck som jag gillar mycket är det som hämtats från den gamla Esaias Tegner-strofen: "Gör din plikt och kräv din rätt". I den ordningen.

Jan Kallberg, en klok man som skulle kunnat vara socialdemokrat, men tyvärr inte är det, skrev i AiP efter valet: "Traditionella SAP stod för hedersamt arbete, sparsamhet med allmänna medel, nästan religiös lojalitet till öppenhet och ideellt arbete för andras bästa. Den gode socialdemokraten utbildade sig, lärde sig, gjorde rätt för sig och var ärlig.
Genom att höja nivån på arbetarklassen genom folkbildning, nykterhet, strävsamhet och ideologiskt driven öppenhet bevisade den tidiga socialdemokratin att den var statsmannamässig. Det skulle aldrig tänkas tanken att man blev socialdemokrat av egen vinning". I dagens desillusionerade "sköt-dig-själv-och-skit-i-andra-samhälle" är det viktigare än nånsin att bygga upp den inställningen och det förtroendet igen, mellan människor och mellan medborgarna och politiken.

"Pathos" Känslan av ha ett rikt liv, vad är det för dig? Förmodligen inte bara ett bra jobb, tryggt hem och pengar i plånboken. Tid, gemenskap, hemkänsla, andliga värden, vänskapsband? (M) pratar ofta om den där plånboken, vilket förstås tilltalar människor, speciellt om de sitter trångt till. De talar om sin ekonomiska politik i termer av rättvisa, vilket många gärna vill tro, speciellt om de själva tjänat på den. Utöver ekonomisk frihet tycks moderaterna inte drömma om så mycket. Vi sossar har ofta hoppat på trenden att motivera våra förslag ekonomiskt.

Men samtidigt som allt fler anger SHOPPING som ett av sina fritidsintressen, börjar allt fler ifrågasätta stressen och pryljakten. Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? Det är frågor som en modern socialdemokrati måste börja prata mer om. Det handlar om att förstärka de inre värden som enligt WWF-rapporterna går hand i hand med en hållbar livsstil: personlig utveckling, känsla för samhällsgemenskap och relationer människor emellan. Att förstärka de intrisikala värderingarna på bekostnad av de extrinsikala.

5. Bryt innanförskapet och återskapa förtroendet
För att göra allt det där man brinner för, måste man ha människors förtroende. Det har inte (S) idag. Den (M)oderatstyrda alliansen har det nätt och jämnt, men är beroende av stöd från SD, det parti som är det tydligaste tecknet av alla på att människor förlorat förtroendet för samhället och politiken. Och politiken är, p g a vårt långa maktinnehav, fortfarande synonym med (S).

Socialdemokratin var en gång en rörelse som var väl förankrad i samhällets alla led. Nu har vi flera likheter med en sekt, med ett särskilt språk och ett umgänge som inte speglar det omgivande samhället. Fler medlemmar är över 80 år än under 30. Vart fjärde år vågar sig denna skara ut på gator och torg och uppmanas att knacka dörrar utan annat bestämt budskap än att fråga folk vad de vill. Det duger inte, det ska vi veta utan "samtalskampanjer". Men när kontakter och lång och trogen tjänst är det som premieras för den som vill ha nåt att säga till om, är det lätt hänt att man fastnar i politiken, både jobbmässigt och vänskapsmässigt, och då missar man en hel del av det som pågår utanför tryggheten i Folkets Hus.

6. Hitta en schysst förpackning
Sist är det dags att hitta ett ansikte utåt, ledare och talespersoner som är bra bärare av vår vision, men också budskap, formspråk osv. Ledarskapet handlar inte bara om en ledare. Alla som följt dramat runt Mona Sahlin vet att vår politik inte utformas av ledaren ensam, utan av en mängd mäktiga personer i ett stort ledargarnityr. Det hjälper inte om han eller hon har övermänskliga krafter; spelar ingen roll vem som leder en rörelse som står still.

Med tanke på förtroendekrisen och problemen med innanförskapet, borde kanske ett halvt arbetsliv utanför partiet och halva vänkretsen utanför partiet vara ett minimikrav? Men det lär ju ta litet tid att hitta nån sådan, med tanke på att det är det precis motsatta som premierat fram de kandidater som anses valbara idag. (Internt alltså, inte av väjarna!)

Det var därför jag sade att man borde vakanssätta partiledarposten. Valberedningen har fått ett omöjligt uppdrag, av det enkla skälet att det är fel uppdrag. Gör om, gör rätt! Det behovet tror jag både väljare och media har förståelse för. Sätt tills vidare kriskommissionen i ledningen, med huvuduppgiften att ta fram politiken, i den ordning jag skissat på här ovan. I det arbetet kommer det utkristalliseras ett lag som kan förverkliga dessa visioner och idéer. Och chansen, eller risken, finns att dessa brinnande visionärer är några helt andra än dem som finns på Aftonbladets heta lista idag.

Solnas egen Peter skriver bra som vanligt, liksom Gustav Fridlin på SVT debatt och Högbergs tankar och Öppna kriskommissionenTokmoderaten och SvD och Politikerkollen och Krassman och Utsikt från ett tak och Claes Krantz och Mitt i steget och Martin Moberg och Annika Högberg och HBT-sossen och Expressen och SvD och DN och Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, partiledare, partiledarval, valberedning, kriskommission, politik och annat intressant