Valcirkusen är här. Nakenchock nästa?

Huka er, för nu börjas det. Valfestivalen är här, och marknadsgycklarna är färgrannare än nånsin.

När våra föräldrar fick rösta för första gången var det allvarliga debatter om den allmänna tjänstepensionens införande, folk läste noggrannt partiernas valbroschyrer och en majoritet av väljarna lyssnade på radions stora partiledardebatt. När vi 60-talister fick rösta var kärnkraften och de internationella frågorna de viktigaste. Vi var, om inte pålästa, så iallafall hyfsat politiskt medvetna.

När mina barn i år ska rösta hämtar de sin kunskap från nätet, där politiken tävlar om uppmärksamheten med TV-idolerna, de senaste sköna YouTube-klippen, låtarna på iTunes och Spotify, och polarnas kommentarer på Facebook. Jag säger inte att unga är mindre intresserade, tvärtom, de är förmodligen både mer allmänbildade, beresta och snabba i skallen än oss och våra päron.

Men det är högt tonläge och snabba puckar som gäller, annars tappar man intresset, zappar och surfar vidare. Och då blir det inte så djupt. Nåt som tydligt märks på de politiska ungdomsförbundens hemsidor.

Alla försöker poppa till det med en cool figur, några serier eller filmer. Allt ackompanjerat av litet musik och sköna oneliners. SSU kör Strumpjakten, som på nåt oförklarligt sätt ska förknippas med att 1 av 4 unga saknar jobb. Moderaterna har hittat på en egen seriefigur (Det är SuperRay, som för att möta "det resande hotet" (sic!) från den mörka sidan har bildat en allians med Miss C, the Preacherman och Captain Knowledge. Litet kul namn, men de borde nog konsulterat kapten Björklund vid översättningen från engelskan!)
The dark side is rising och vill ta ifrån befolkningen både jobb och frihet. Ja till och med demokratin vill mörkrets furste "Sohly" avskaffa. Hej och hå!

Nu tror jag inte att unga är så dumma att de tror att den ena sidan är ond och den andra god, men det blir onekligen gycklarstämning över det hela.

Även om man bortser från skämtinslagen på partiernas hemsidor, blir budskapen starkt förenklade och ensidiga. Nyheter, sända i Sveriges Radio eller SVT, tolkas så att man inte tror att de sett samma program. Ett exempel: På både MUF:s och SSU:s hemsida talar man mycket om unga, jobb och arbetslöshet. Men från två helt väsensskilda verklighetsbilder.

På SSU:s hemsida läser jag:
"Siffror från arbetsförmedlingen visar att färre än två procent av dem som fått arbetslivsintroduktion av arbetsförmedlingen har fått jobb. Samtidigt rapporteras också om en ny fruktansvärd tragik som det hårda systemet har givit upphov till".

Moderaterna påstår alltså att folk blev förtidspensionerade i drivor under s-regeringen, och att det ledde till självmord. Samtidigt skriver s- märkta Aftonbladet också om ett ökande antal självmord - som en följd av de nya hårdare sjukreglerna!

På MUF:s hemsida finns en debattartikel där en ungmoderat hyllar deras jobbpolitik och de nya sjukreglerna: "Sjukförsäkringen har förändrats från långa passiva sjukförsäkringar till tidiga aktiva rehabiliteringsåtgärder." Han fortsätter sedan med att påstå att på sossarnas tid förtidspensionerades bara folk, vilket bl a ledde till självmord.

Den blå sidan säger att Sverige klarat krisen bättre än andra länder. Nej, det stämmer inte, säger den röd-gröna sidan, och hänvisar till SCB-siffror som visar att sysselsättningen minskat MER i Sverige än i de övriga 27 EU-länderna. Vem har rätt? Om inte jag, som är en politisk nörd och läst mängder med statistikrapporter, kan avgöra det, hur f-n ska då svenska folket orka sätta sig in i sifforna?

Hur ska man som lagom ointresserad medborgare kunna avgära vad som är sant och vad som är falskt? Hur fasen ska väljarna våga tro på någon eller något alls? Är det alls någon mening med att rösta?

Ungdomsförbunden är långt ifrån ensamma om att ha slagit upp stånd på gycklarnas marknad. Hela mandatperioden har kvällspressen banaliserat TV-debatter till nåt slags boxningsmatchreferat och valet tycks mer handla om politikernas retoriska punchlines, vad deras kläder kostar och om deras ekonomi och sexliv. Vad blir det härnäst? Nakenchock? Nån uppfinningsrik politiker som ställer sig och strippar i Sergels Torgs-fontänen, inte för att han eller hon är mediekåt, utan bara för att göra ett statement, liksom?

Partierna recenseras också, men inte för sina handlingsprogram, utan för sina loggor (där även jag själv gjort mig skyldig till skämt och trams...) och sina vallåtar. Jag skiter i hur moderaternas musik låter, jag bryr mig om vad de gör med Sverige och Solna! Jag tror både Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin kan göra en massa både bra och dåliga saker medan de lyssnar till sina respektive idoler Magnus Uggla och Bruce Springsteen.

Expressen hyllar Kd-ledaren Göran Hägglund för att han har den goda smaken (?) att offentliggöra sin Spotify-lista. Mina Spotify-listor har varit offentliga på Facebook länge, men jag varken tror eller hoppas att någon röstar på Solnasossarna och mig för mina låtlistor! :-)
(Speciellt inte om de får nys om låtarna jag inte vågar erkänna att jag nynnar med i ha hahaha :-)

Alexandra har också skrivit om det här, i inlägget Nej, högern rockar inte. Roligt och vasst, visst. Men om partival ska handla om personer och deras musiksmak och klädstil, då tror jag fler väljer att skita politiken i slutändan. Jag är en av dem. Jag vill få saker gjorda, jag tycker det är viktigt och jag har inte tid med nåt jävla spektakel. Jag tycker till och med illa om att gå och dela ut rosor. Så, nu var det sagt!) Jag pratar däremot gärna med människor om vårt handlingsprogram för Solna. Idag ska jag göra ett utkast till en valbroschyr; en sån där tråkig som väljarna läste så mangrant inför valen på 50-talet. Den ska innehålla följande:

1. Det här samhället vill vi se, och det här samhället vill vi inte se.
2. Det här tänker vi göra och det här tänker vi inte göra om vi vinner valet.

Punktlistor. VDN-deklaration typ, om någon nu minns dem.

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, moderaterna, MUF, SSU, val 2010, poltik, valcirkus, banalisering av politiken, förenklade budskap, hot mot demokratin, valdeltagande, röstskolk, Reinfeldt, Sahlin, handväskor, musiksmak, Spotifylistor, unga väljare, ungdomsarbetslöshet, arbetslöshet, jobb, jobbpolitik, arbetsförmedlingen, arbetslöshetsstatistik, poltisk teater, gycklarnas marknad och annat intressant