torsdag, augusti 19, 2010

Det är Jeeves fel

Vi svenskar har verkligen ett laddat förhållande till hushållstjänster. Antingen har man gamla släktingar som berättat om förnedringen i att behöva krypa för herrskapsfolket förr i tiden, och reagerar med ryggraden: -Pigtjänster, aldrig i livet! Eller så skäms man så för sin egen oreda eller allmänna oförmåga att fixa saker att man aldrig skulle be nån annan om hjälp med sånt: - Jag kan då ta hand om min egen skit! (Om det inte handlar om bilen förstås. Eller möjligen fönstren...) Säger man BUTLER så kokar det om möjligt ännu mer. Det har vi märkt de senaste dagarna, sen (S) i Stockholm presenterade sin "Mer tid att leva"-idé om att hyra ut offentligt ägda lokaler, SL:s tunnelbanebyggnader, billigt till sådana tjänster som Stockholmarna behöver ofta.

Det tog lindrigt sagt hus i helvete. Förslaget var onödigt (kom inte och tala om för servicebranschen hur vi ska jobba), dyrt (då kan ni ju lika gärna säga ja till RUT-avdrag), hade ett överhetsperspektiv (Butler! Ska sossarna införa betjänter nu?!)

Jag förstår faktiskt inte upprördheten. Personligen är jag för hushållsnära tjänster, men tycker att skattesubventionen främst borde gälla dem som har mest behov och minst pengar till sånt; ensamföräldrar och äldre med låg pension.

Men både borgarnas och min modell av hushållstjänster går alldeles utmärkt att kombinera med den här idén, som ju mest handlar om VAR det är praktiskt att dessa tjänster finns. Att kunna hämta barnen, matkassen och den rena tvätten vid t-banespärrarna skulle ge många Stockholmare mer tid för barnen, kärleken, fritidsintresset och sömnen eller vad man nu vill. Och tid är det som stockholmarna saknar mest.








Och ärligt talat, hur bra utnyttjade är våra gemensamt ägda stationsbyggnader idag? Det ser rent ut sagt för trist ut kring tunnelbanestationerna idag. På min linje, Blå linjen som är den nyaste i t-banesystemet, är stationerna överdimensionerade och har långa dystra tunnelgångar där det finns fullt med stängda lokaler. Dystert och otryggt. Visserligen är vissa av dessa lokaler möjliga att hyra för serviceföretag redan idag, men som jag fattade idén från Ilija Batljan och Carin Jämtin och gänget så var idén att subventionera hyrorna i våra gemensamt ägda lokaler för serviceföretag som skulle underlätta livet och spara tid åt stressade storstadsbor. >Om det minskar stressen och ger föräldrar litet mer tid över för barnen, så är det bra utnyttjade skattepengar. Skattebetalarna äger tillsammans SL. Då är det väl en rätt smart idé att SL:s stationslokaler tillgängliga för sådan samhälls- och kommersiell service som man har nytta av att ha nära stationerna?
En liten pusselbit i strävan att förenkla livet i storstadsstressen. What´s the big deal? Är det ordet butler som retar upp?

Katrine Kielos har skrivit en bra krönika i Aftonbladet om ämnet. Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , och annat intressant

4 kommentarer:

David H sa...

Problemet med förslaget är att det egentligen inte är ett förslag, utan en from förhoppning om vad som skulle kunna hända om man hyrde ut mer yta i vissa tunnelbanestationer. Vart i Jämtins och Batljans artikel står det att lokalerna ska hyras ut "billigt till sådana tjänster som Stockholmarna behöver ofta"? Ingenstans, vart jag kan se. Batljan har sedan dess också sagt att inga subventioner av dessa tjänsteföretag ska komma ifråga.

"förslaget" är därmed så otydligt utformat att folk läser in vad de vill i det. Du tolkar det som billig uthyrning av lokaler, andra som att tjänsterna ska ingå i SL:s eget utbud och ytterligare andra att butlers ska gå omkring i tunnelbanan i frack. Ingen av tolkningarna är rätt.

Johanna Graf sa...

Jag vet lika litet som du hur förslaget skulle utformas i detslj. Huvudpoängen i mitt inlägg var, att jag inte fattade upprördheten i att nån försöker lösa ett vardagsproblem med, inte nån revolutionerande, men en ganska trivial idé. Rätt lik den idé som blev verklghet under sossarnas förra tid vid spakarnai stocjholms stadshus; att föraen aktiv uthyrningspolitik där vi i innerstaden marknadsförde kommunalt ägda fastigheter mot mindre lågprisbutiker som t ex Netto och Liedl så att människor som bor där och inte har bil och kan ta sig till de stora lågprisbutikerna i förorten också kunde handla mat litet billigare. Min morsa som bodde på Sveavägen och bara hade Seven Eleven att handla i och, om benen bar, en svindyr ICA Nära en bra bit bort, sparade säkert tusen spänn i månaden på den politiken.

Magnus Persson sa...

Om det är en lösning eller inte kan vi väl knappast ens försöka avgöra innan vi får reda på vad förslaget egentligen, rent konkret, går ut på? Och det verkar inte ens Ilija veta i dagsläget!

Johanna Graf sa...

Det skumma är att inte heller de borgerliga tycks veta vad om de gillar elle rogillar förslaget. Först skällde de som bandhundar. Nu kopierar (M) o (Fp) vår kritiserade idé om fler bankomater o bibliotek i t-banan. Nämner t o m samma stationer. Hur ska de ha´t?