Önsketänkande

Fattiga nekas köpa medicin, skriver Aftonbladet i serien Det nya hårda Sverige. En äldre man berättar hur han nu tvingas välja vilken av sina mediciner han ska köpa, för han har inte råd med mer än en. Det påminner om nån avlägsen Kulla-Gullla-värld som jag trodde vi hade utrotat sedan snart 100 år i Sverige. Men nej, tvärtom. Inkomstklyftorna nådde förra året den högsta nivån sedan 1975 enligt SCB. Att vi har gapande inkomstklyftor i så gott som alla världens länder är ju ingen nyhet, men att de VÄXER....? Som flourtantsvaggad svensk har man väl kanske inbillat sig att det åtminstone gick på rätt väg. Inte så att alla skulle tjäna exakt lika mycket oavsett egen insats, men åtminstone nån slags human politik som inte gjorde fttiga fattigare och rika rikare.
Fredrik Reinfeldt och hans nya gosemoderater har ju mässat om hur bra land Sverige är, och snudd på berömt socialdemokratiska Sverige och vårt reformarbete för ökad jämlikhet under 1900-talet. Ja, bortsett från den där boken han skrev som ung då, om Det sovande folket, som var invaggade i en kokong av trygghet, oförmögna att ta ett vettigt handtag. Men sen har han ju ÄNDRAT sig. Och det är ju nånting fint, att mäniskor kan ändra sig. Nu säger han och hans NYA moderater ju att Sverige har världens minsta inkomstklyftor och att de ska minska jättemycket mera om han och de NYA moderaterna sänker skatterna ännu mer för de rikaste.

Höh? Vänta nu, nu hängde jag inte med... om man sänker Fredriks och hans polares skatt med 100 000 om året så, ... vadå, miskar inkomstklyftorna istället för att öka? Men varför har de då ökat så mycket under hans experimentår 2006-2010? Tja, där svävar Fredrik litet på målet, himlar lätt med de bruna ögonen och suckar nåt om "ambition" och "lång sikt" och "dynamiska effekter". HÄR kan du läsa vad ett gäng nobelpristagare i ekonomi skriver om Fredriks och Anders Borgs Nedsippringsteori, The Trickle Down Theory, som de förläst sig på i Uppsala: "...it’s so easy to slide from objective analysis into wishful thinking." ... ”The rich don’t need the money and are a lot less likely to spend it – they will primarily increase their savings”
HÄNG MIG om jag nånsin i ett politiskt program skriver nåt om att "tänderna ska vara en del av kroppen" utan att ha pengar till en reform att låta tandvård ingå i den allmänna sjukförsäkringen! Det är hyckleri och sånt som gör att människor inte går och röstar. Vi har tre vallöften i Solna, och det är att:
1. Införa genomfartsavgifter
2. Rusta upp det slitna och nedgångna Solna för 180 mkr per år (dagens nivå 90 mkr, vilket inte räcker nånvart. Det gör inte 180 mkr heller, iallafall inte i brådrasket, men vi har inte råd med mer.)
3. Inte höja och inte sänka kommunalskatten, utan istället syna vart de tvåochenhalvmiljarder kronorn som kommer in i skatt idag tar vägen. Hellre förskolor och simhall än konsertarenor och köpcentrum!

Rekommenderad läsning för den som verkligen vill veta: Marika Lindgren Åsbrink är lysande glasklar. Eminenta Vi har räknat… reder ut begreppen ytterligare vad gäller de dynamiska effekterna, och avslöjar, sådär i förbifarten, att under den borgerliga regeringen har ”den rikaste tiondelen män [...] fått över 200 gånger så höga realinkomstökningar som den fattigaste tiondelen kvinnor. När man kan kalla det för minskade klyftor och komma undan med det har nyspråket nått nya, tidigare oanade, nivåer.” LÄS! Och Anna Vikström skriver bra om skattesänkningarnas pris – de försvunna jobben i offentlig sektor. Peter Andersson och Peter Johansson om sanningen om hur mycket Moderaterna verkligen vill sänka skatterna. Lena Catarina Wahlgren reder ut begreppen kring fastighetsskatten. Andrine Winther om hur många välfärdsarbetare som måste försvinna för att borgarnas skattesänkningar ska gå ihop. Läs även andra bloggares åsikter om Val 2010, socialdemokraterna, trickle down theory, hästskitsidiomet, önsketänkande, ekonomiska modeller, jämlikheten minskar, inkomstklyftorna ökar, Borgs ekonomiska teorier och annat intressant