Jag tycker fortfarande att det är jävligt ointressant vad Göran Hägglund lyssnar på för gamla rockgubbar, och ändrar inte min åsikt om hans politik. Även om han hade haft bra musiksmak. Jag varken hoppas eller tror att väljarnas röst avgörs av politikernas låtlistor på Spotify.För mig får de gärna ha Vuittonväska, konsumkasse, Swatch eller Breitling. Ja, till och med pärlhalsband!
Men SvD är något på spåret när de skriver om hur synd det är att politikerna utnyttjar de social medierna så dåligt. De flesta skriver litet pliktskyldigast nåt PK blogginlägg då och då, ofta efter påbud från centrala partihögkvarteret, eller uppdaterar litet hurtigt sin Facebook-status med "Har varit på intressant möte på XX-föreningen/arbetsplatsen/fackföreningen, och ska nu avsluta kvällen med litet stavgång/bakning/deckarläsning".
De svarar på kommentarer, men det är oftast bara partikompisar eller utsända nätdebattörer från det andra blocket som kommunicerar med varandra i en liten inkrökt krets. Jag håller med SvD:s nätexpertpanel om att man måste våga vara mer personlig, inte bara rapa sådant som står på partihemsidan. Och prata MED och inte TILL människor. Vad är det för vits med sociala medier om de bara funkar som nätversioner av fullmäktigesalen, insändarsidan i lokaltidningen eller mötet i partilokalen?
Samma gamla partimegafoner och pajkastare i nya kanaler, vad är det för vits? Använd de sociala medierna som dörrknackning istället; gå in på andra människors sidor (och nej, nu menar jag inte politikerkollegornas....), på diskussionsforum om familjeliv, fiske eller vad man nu är intresserad av, och prata med folk där!
Jag har deltagit i många seminarier och kurser om sociala medier, där alla uppmanas att börja blogga, twittra och facebooka. The more the merrier. Jag brukar säga NEJ, gör det inte, om ni inte kan svara ja på de här frågorna:
Har jag något att säga?
Vad vill jag säga?
Finns det någon som vill lyssna?
Är jag intresserade av en dialog?
Har jag kapacitet att hantera ett sådant samtal?
Har jag tid?
Har jag lust?
Innan du startar en ny Facebook-grupp, som mest liknar de gamla hemsidorna, så tänk på att det är lyssnaren som får mest ragg, på nätet likaväl som på krogen. Om det redan finns en plats där folk träffas; ett diskussionsforum eller en förening, varför inte gå dit och prata med dem som hänger där, istället för att uppmana folk att komma till din grupp, sida eller möteslokal?
De personer och partier som använder sociala medier för att spamma mig om att jag borde komma på mötet X eller gilla gruppen Y kommer snart se sig bortvalda. Det kan man nämligen göra både på Facebook och på valdagen.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, sociala medier, Facebook, Twitter, bloggar, dialog, envägskommunikation, partimegafon, möten på nätet, facebookgrupper, nätikett och annat intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar