Ordning har startat. Det är ett diskussionsforum för alla som älskar språk, ord och uttryck. Detta utmärkta initiativ har sitt ursprung hos bloggaren Salt, som länge intresserat sig för språkfrågor. (Tack John för tipset!) Att det finns fler än hon som engagerar sig i detta ämne märks på alla kommentarer jag fick på gårdagens blogginlägg. Därför fortsätter jag på samma spår idag.Inlägget har fördröjts någon timme, eftersom jag fastnade direkt hos Ordning. "Vilka ord får inte försvinna?" var ett ämne. Malström, föreslog jag. Ett mycket användbart ord som absolut inte får förfalla i glömskans träskmarker. Denna sommar har till exempel krävt en malström av gingroggar för att överleva i regnet. En annan tråd var Vissa ord och uttryck är så 'spot on' på originalspråk att man ogärna vill använda en halvtaskig svensk översättning. Jag mailar, inte mejlar, inte e-postar. Knasigt, eftersom även den vanliga snigelposten heter mail på engelska. Men jag gör det. Men det är ännu sjukare att jag messar, alternativt sms:ar, trots att engelsmännen själva säger "text me", vilket ju är betydligt mer svenskklingande.
Ni ser, det är lätt att fastna. Men det jag egentligen lovat skriva om idag var användningen av pronomina "de" och "dem". Eller snarare förväxlingen av dessa ord, som tycks öka allt mer. Folk skriver till exempel "Jag skickade de i säng" och "Dem körde båt". Högst irriterande, men förståeligt, eftersom det hela har sitt ursprung i talspråksuttrycket "dom". Det är ju betydligt svårare att föreställa sig att folk skulle byta plats på jag/mig eller han/honom. Tänk er meningar som "Mig funderar på att köpa en ny bil" och "Idag tänker honom äta köttbullar"...
Den grammatiska regeln lyder att "de"ska användas när det är fråga om ett subjekt och "dem" när det är fråga om ett objekt eller efter en preposition. Men tyvärr, ingen regel utan undantag. Så eftersom jag själv inte är någon språkvetare hänvisar jag till en artikel av Karl-Erik Tallmo i Svenska Macpressen istället. Läs och begrunda!
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: svenska, språk, språkvård, pronomen, de och dem, Ordning, Salt
11 kommentarer:
Hej Johanna!
Jag är inte heller någon språkvetare, men tappar intresse och respekt för text och författare när jag finner isärskrivningar, de/dem-fel, gramatiska vurpor eller ibland även stavfel beroende på sammanhang.
Jag gillar text som är fri från distraherande fel. Och jag gillar inte när språket luckras upp och tunnas ut. Jag kan komma på mig själv med att vilja lägga in "smileys" och chat-förkortningar när jag skriver texter... och då tillhör jag inte ens den generation som har det språket som vardagagligt "kommunikationsspråk"!
Mina barn är ännu inte i skolåldern, men jag har fått det berättat att det nu är okej att använda "dom" i uppsatser och texter i grundskolan istället för "de" och "dem". Kan det vara möjligt? Hoppas inte...
Tack för en jättebra och intressant blog!
"vardagagligt"...
Sorry! :D
//Johanna
Det lite småjäkliga i sammanhanget är ju att det faktiskt ÄR folk som också förväxlar till exempel han och honom: "ja ska träffa han imorrn" vilket jag tycker både låter och ser hel sjukt ut. Alla dessa språkliga vardagsfel får en onekligen att undra vad det egentligen ställs för krav på dagens svensklärare (säger jag och låter betydligt mycket äldre än mina dryga trettio år...).
Insåg nu att det som skulle blivit "helt sjukt" i min förra kommentar istället förvandlades till ett särskrivet "helsjukt"... Ber om ursäkt för detta å mitt trådlösa tangentbords vägnar.
Ha, ha, även om man själv är hyfsad skribent kan det blil fel, det är mänskligt. När jag läste svenska på universitetet för tio år sen fick jag till min häpnad lära mig att det var OK att skriva "dom". Så det löser kanske problemet med de/dem... Även om jag aldrig skulle lära ut det till mina barn.
Fri- och flumskoleeliterna tycker ju att det är alldeles utmärkt att man i de flesta kommunala skolor inte lär ut skillnaden på subjekts- och objektsform, ty på så vis kan ju deras egna barn genom ett korrekt skriftspråk skilja sig från pöbelns. Skillnaden mellan dom och en korrekt användning av tredje person plural i en ansökan kan ha stor betydelse.
Och så tar man sig in på utbildningar och arbetsplatser medan arbetarklassens barn tror på den snälla mellanstadieläraren (eller universitetslektorn, för all del) som sa att det inte spelar någon roll.
Per, jag håller med dig!
Kunskap är makt. Kampen för en bra utbildning för alla har varit en av arbetarrörelsens viktigaste sedan starten och är i dag viktigare än nånsin.
Undersökningar som gjorts pekar på att det i skrivande text inte går att se skillnad på högpresterande och lågpresterande elever. Men i intervjuer så visar högpresterande att de förstår vad de skrivit, medan lågpresterande skriver mer mekaniskt. Sättet att arbeta med text idag i skolan är för grunt eller helt obefintligt. Det skrivs muntligt (vilket inte ska blandas ihop med talspråk).
Mittåt är ett ord som borde skyddas.
P
Såg en rolig särskrivning på tal om ditt tidigare blogginlägg:
"Res kollektivt och lätt packad"
Hej!
Kanske du kan hjälpa mig då du skriver om språk!
Jag har en fråga, den lyder: Vilka är basorden i de flesta språk.
Dvs, man måste ju ha en form av "Core Vocabulary" i varje språk. Håller just nu på att lära mig Thailändska och vill ju inte lära mig en massa onödiga ord i början. Jag har sökt en hel del på¨nätet och skulle behöva hjälp med de viktigaste orden. De viktigaste orden så att man med så få ord, kan säga så mycket som möjligt.
Du får gärna maila mig "svaret" på pedda22@hotmail.com
Tack på förhand!
Peder
Skicka en kommentar