Första riktiga semesterdagen och dags för överlastad bilfärd till landet. Startade i Stockholm i strålande sol, men men en stor svart molnformation närmade sig stadigt ju längremot Sveriges framsida vi kom. Efter halva vägen brakade regnet lös, vindrutetorkarna vispade hjälplöst och semesterdrömmen sjönk i bröstet.
- Det är bara du och min syrra som tar vädret som en personlig förlämpning, det är så typiskt tjejer, sa sambon. Själv hade han minsann en positiv livsinställning, och anpassade sig till allt med en glad min. Det är bara att bestämma sig, sa han. (Ja, jo, det kan vi ju diskutera. En annan gång.)
- Men OK, då bestämmer jag att det ska sluta regna. Lagom till vi kommer fram till västkusten och ska åka liten öppen båt en halvtimme ut i skärgården. Sa jag surt.
Döm om min förvåning när det lagom till Göteborg sprack upp och vädret bjöd på en strålande båtfärd över glittrande vatten! På kvällen satt vi på bryggan, helt ensamma, utan vare sig barn eller gäster, med varsitt glas iskylt vitt vin och såg på solnedgången över Brännö. Semesterkänslan var tillbaka.
Nu ska vi bara ta itu med det midjehöga gräset, den ihoprostade eldningstunnan, brevlådan som fallit sönder och kaoset i snickarboden. Sen ska vi vila...
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: sommar, semester, öliv, regn, väder
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar