Å, jag har egentligen igen lust att skriva om pengar, men jag måste. Eller måste jag det egentligen? Å ena sidan: Ja. Därför att blåa och det rödgröna laget håller på med sina budgetförslag och för att det har betydelse för människors privatekonomi. Och det är många som vill att valet enbart ska handla om den egna plånboken, och försöker skrämma upp folk med att de kommer bli ruinerade om miljöfascisterna de gröna och toblerone-mona får kontrollera deras liv. Typ. Därför är det på sin plats med litet konsumentupplysning. Igen.Skatt blir den stora valfrågan, skriver ekonomisajten E24. Inte oväntat. De rosa tidningarna brukar säga så. Det är liksom deras jobb att säga så. Därför ska jag, så fort det rödgröna budgetförslaget presenterats i eftermiddag, göra lista på hur du och jag och alla andra påverkas av de olika budgetförslagen.
Å andra sidan: Nej. Valet handlar inte om pengar. Pengar är viktigt, särskilt om man inte har några, men valet handlar om mycket mera än så. Det är ett vägval mellan två olika samhällsmodeller. Det har partierna sagt förut, men det är först nu vi haft en blå regering som verkligen visat att de tänker förändra Sverige i grunden. Och börjat göra det. I rask takt. Trots att det komme rut ord från deras munnar som säger nåt helt annat. Det är totalförvirrande, men det är precis det som händer. Vi vill att människor ska få vård, inte stå i kö, säger Filippa Reinfedt med huvudet på sned. Och fördubblar vårdköerna i Stockholms län. Vi vill minska utanförkapet, säger Fredrik Reinfeldt och ökar arbetsläsheten med 100 000 pers, vilket är något av ett bottentrackrecord jämfört med andra EU-länder, som också haft en ekonomisk kris. Vi tror på rättvisa och solidaritet, skriver de nya moderaterna, och sparkar skoningslöst på de svagaste i samhället.
Det här handlar valet om: Två samhällsmodeller. En som levererat tillväxt sedan 1889. Som OECD säger är den mest framgångsrika. Den nordiska välfärdsmodellen, där man betalar en försäkringspremie i form av skatt, som ger en trygghet när livet går sönder, när man blir sjuk eller förlorar jobbet. Samma samhällsmodell som hälsoforskarna i boken Jämlikhetsanden genom en överväldigande mångd statistik bevisat som den som ger samhällen mest hälsa, minst brottslighet och mest tillit.
Och en annan, som handlar om att människor klarar sig bäst själva, utan gemensamma lösningar. Med så låg skatt som möjligt. Där marknaden löser de allra flesta problem, utom möjligtvis brandsläckning, gatubelysning och en miniminivå i trygghetssystemen som möjligtvis erbjuder så mycket hjälp åt utsatta att vi slipper kliva över alltför många uteliggare på gatan.
Hur mycket är smart att lösa tillsammans? Så skulle man kunna sammanfatta det. Men det är litet vilseledande, för "smart" leder tanken mest till ekonomi. Och det handlar som sagt inte enbart om ekonomi, utan även om vilket samhälle som känns bra i magen och i samvetet. Och vilket samhälle som gör mig friast.
Jag är socialdemokrat för att jag är övertygad om att ett sköt-dig-själv-och-skit-i-andra-samhälle är dåligt för såväl min plånbok, min magkänsla som min frihet.
Jag tror att ett samhälle där man inte talar om mina barn och andras ungar, som vägrar att offra några på vägen, som tror att kunskap växer om den delas av fler, som inte tror att hungriga vargar jagar bäst, som tror att trygga människor vågar mer, ett sånt samhälle ökar mitt personliga välmående, både fysiskt och psykiskt.
En bra bredd ger en bättre elit, det gäller såväl för idrotten som för samhället i stort.
Eller Tillsammans är man mindre ensam, som titeln på boken av Anna gavalda, som nu även blivit film. Läs! Se!
Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, socialdemokraterna, moderaterna, blå laget, rdgröna laget, val 2010, budgetförslag, skuggbudget, vårbudget, samhällsmodell, ideologi, val mellan två samhällsmodeller, vilket samhälle vill vi ha, det kalla sverige, och annat intressant
5 kommentarer:
Det är ju det valet måste handla om - den ena sagan mot den andra. Den ena har vi facit av, den har visat resultat under lång tid. Den andra sagan har bara skapat elände de gånger den fått skapa verkligheten.
Däremot finns det ju naturligtvis hela tiden anledning att skriva om berättelsen. Den som längtar tillbaka till ett svunnet femtiotal får nog fortsätta längta, och den som vill fortsätta att detaljstyra andra människors liv får nog också tänka om.
Det kommer finnas plats för solidaritet och omtanke även på 2000-talet. Det kommer helt enkelt inte bli omodernt, för ett samhälle med små klyftor är ett tryggare och bättre samhälle än när klyftorna är stora.
Det som återstår är ju att formulera det här i ord och tankar, på ett sätt som inte känns som pekpinnar. Det kanske är där knuten ligger - att få min generation att begripa att dagens unga inte kan nås på samma sätt som mina jämnåriga.
Bra mycket bra! Fler som står till vänster måste börja skriva om sina visioner eller skriva vänsterns "historia". De senaste 30 åren har man blivit matad med "Satsa på dig själv" och vi i Sverige är så otroligt skatteförtryckta. Men om detta samhälle ska kunna bli verkligt på riktigt så måste "kriminaliteten" inom den gemensamma sektorn upphöra dvs aktieutdelningarna och förskingringen av skattemedel till skatteparadis!
Hej Johanna!
Kommer att rösta på att S ska vinna i Solna Stad, framförallt för du har förstått problematiken med allt sönderbyggande, trafikproblem etc, men blir samtidigt orolig när man hör skuggbudgeten från Röd-Gröna, att bl a avgiftbelägga Essingeleden, då kommer vi få ännu mer bilar i Solna, vet ej vad du har för åsikter om det.
Det debatteras överhuvudtaget alldeles för lite kring vilket samhälle vi vill ha. Den mest intressanta diskussion om idéer och visioner landar snart på excelarks-nivå och allt blir ett moras av teknikaliteter där bara synnerligen väl pålästa adjutanter till Anders Borg och Thomas Östros hänger med. Och orkar bry sig skall tilläggas.
Partierna kräver varandra på besked i frågor där man hittat en påstått negativ effekt för en eller annan väljargrupp... och plötsligt är idéerna borta, ersatta med sju decimaler och och ett vallöfte.
Vi sossar har allt att förlora på detta. Jag befarar att vi just nu framstår som ett parti som ältar bidragsnivåer och vars löfte inför framtiden är höjd skatt. Vi låter allt för ofta Alliansen bestämma takten och väljarna matas med en ljum liberal soppa där kryddmixen heter Odell och Littorin.
Jag skulle gärna se lite mer populism. Populism av det goda slaget som får folk att börja drömma istället för att räkna på "hur mycket får du kvar" i kvällstidningarnas bilagor.
Alien! Mycket bra skrivet!
Skicka en kommentar