Den som kastar mest skit vinner. Inte!

Just nu pågår en debatt om vem som kastar mest skit på sin motståndare. Nervösa partier anklagar varandra för "negative campaigning", i vissa fall utan att verka veta vad det betyder.

Negative campaigning är importerat från USA och betyder att man försöker, och ibland lyckas, smutskasta en meningsmotståndare genom att direkt eller indirekt sammankoppla personen med något "dirty". Litet hårddraget kan man säga att det i England ofta handlar om sex och omoral, i USA rasism eller smutsiga pengahistorier och i Sverige att man levt för lyxigt eller inte betalt skatt.

På Wikipedia hittar jag denna definition av negative campaigning som själv är ett exempel på negative campaigning (!) Då är den engelska varianten av Wikipedia mer opartisk i sin definition. Där står det bl a att en av de vanligaste metoderna inom den här grenen är att anklaga motståndaren för negative campaigning!

I Sverige har det hittills inte varit jättestort, men den fixering på person istället för politik som vi sett en ökning av på senare år riskerar att leda till en hårdare ton. Tydliga tecken är väl annars försöken att skandalisera Sahlin genom att skicka YouTubefilmer till journalister, eller att tipsa media om att Reinfeldt eller hans ministrar är skattesmitare. Naturligtvis är det här ingen hit, iallafall inte om man tror på politik som en väg att förändra samhället till något bättre. Vill man få folk att tycka att folkvalda är skurkar och politik bara är skit, då ska man förstås ägna sig åt smutskastningskampanjer med liv och lust. Det är ju nämligen så, att det inte spelar någon roll om så bara den ena sidans politiker skulle beläggas med skurkaktighet och allmän omoral; det blir ändå hela demokratin och dess samtliga företrädare som drabbas.

Ett exempel på hur personangrepp kan slå tillbaka är valet i Canada 1993, då de konservativa gick ut med en annons där den liberale motståndaren Le Chretien, som hade en partiell ansiktsförlamning, avbildades så här, till bildtexten "Är det här en premiärminister?" Resultatet blev att de konservativa förlorade så många röster att de nästan utplånades.

Vill man vinna val och få förtroende att ägna sig åt verkliga samhällsproblem, ska man istället lära av sådana som Marit Paulsen. Hon talar överhuvudtaget inte om motståndaren, utan bara om de samhällsproblem hon ser. Jag hade Marit som stor inspirationskälla i vår senaste budgetdebatt i Solan kommunfullmäktige. Det blev en underlig debatt. Jag talade om tre huvudutmaningar jag såg för framtidens Solna, och de idéer vi socialdemokrater har för att möta dessa utmaningar. Men eftersom det finns en väldigt lång och inbiten pajkastningstradition i Solna, så blev det svårt att vända skutan i en hast, och våra idéer kommenterades knappt. Iallafall inte från talarstolen... ute i foajén, över en kopp kaffe i pausen, var det många ledamöter som ville prata, oavsett parti. Det är som jag sagt förut, man skulle slopa det där gammaldags debattforumet med talarstolar och mikrofoner till förmån för ett stort cocktailparty istället!

Låt oss skilja på vad som är myggor och vad som är kameler. Är det fel på ett helt parti och dess idéer om någon av deras företrädare kört full eller haft barnflicka utan att betala skatt? Nej. Personen som kört full ska förstås anmälas och straffas, och skatteskulden regleras, men det har knappast med politiken att göra. Hur dyra handväskor och klockor får partiledare ha? Svar: Hur dyra de vill, så länge de kommit över dem på laglig väg. Är det viktigt att skriva om ministerns mans älskarinna? Nej!

Kanske är detta ett sätt att dra skiljelinjen: Om man i sin tjänst eller sitt förtroendeuppdrag använt position eller skattepengar till att skaffa sig förmåner, är det fel och ska fram i ljuset. Rör det saker i privatlivet som inte påverkar ens uppdrag, är det mindre intressant att rapportera. Och är det rena påhitt eller lögner har det givetvis inte i varken politiken eller journalistiken att göra överhuvudtaget!

Snälla, snälla, låt oss slippa de här avarterna i årets valrörelse:

Lägg inte ner detta äldreboende, ett klassiskt exempel på Guilt by association. I Sundbyberg satte (M) i slutet av valrörelsen-06 upp affischer som skulle skrämma väljarna. Affischerna på fotona säger "Bygg inte här!" och "Lägg inte ner den här skolan!", undertecknat "Nya Moderaterna". Budskapen i sig är inte lögner, eftersom de inte direkt pekar ut något parti för att vilja göra de sakerna - men indirekt är budskapet till väljarna att (S) vill bygga mitt i de finaste grönområdena samt lägga ner alla skolor i Sumpan. Det fanns även affischer som sa "Lägg inte ner det här äldreboendet!" placerade vid nybyggda äldreboenden.

Om föregående exempel var indirekta lögner, så var detta en direkt lögn:

Detta delades ut i alla brevlådor dagen före valet, så vi hade inte en chans att dementera... Det var ett så fint exempel på skitkastning att jag för säkerhets skulle har ramat in det i guldram och satt upp det på mitt kontor. Moderaterna skrev också ett pressmeddelande där de påstod att "oppositionen" ville höja skatten med 1:70. Den nätta summan fick de ihop genom att addera respektive partis skatteförslag! Den manövern blir litet svårare i årets val, eftersom vi föreslår oförändrad skatt. Däremot föreslår vi bättre matematikundervisning i skolan...:-)

Alltså: Om någon ljuger, så är det inte dirty campaigning att säga att han ljuger. Om någon begår brott, ska de fram i ljuset och anmälas, oavsett vem som begår dem. I den pågående Arenaskandalen i Solna försöker jag sätta fokus på handlingarna och dess följder. Om någon ljugit ska sanningen fram. Om någon brutit mot lagar och förordningar ska vederbörande ställas till ansvar för sina handlingar. Sedan får rättvisan och väljarna döma. Jag tror att de är kloka nog att bedöma vad som är relevant politisk konsumentupplysning; de politiska resultaten och förslagen, eller politikernas personliga egenskaper, rökvanor, klädstil och engelska uttal.
No You Can´t är en typisk mudslinging från det amerikanska presidentvalet. HBT-sossen skriver om hur det gamla kommunistspöket plockats fram ut rockärmen inför höstens val. Även Solnas numera avflyttade skolkommunalråd gjorde ett försök att koppla ihop Sahlin med diktaturledare för en tid sedan. Att dra fram Reinfeldts barnflickor eller svarta hantverkare eller utpeka honom som pedofil var ett annat exempel på dirty campaigning. Sajten Varma Sverige är ett annat riktigt fult exempel. Heja Tvättstugan, som nätverket NetRoots startat och vars mål är att bemöta faktafel och ryktespridning i den politiska debatten. De skriver så här: Vi vill tvätta valrörelsen ren från felaktigheter som upprepats så många gånger att de upplevs som sanna. Vi tror på styrkan i en hård och ärlig debatt. Vi har alla ett ansvar för tonläget.Läs även andra bloggares åsikter om dirty campaigning, negative campaigning, samhälle, politik, socialdemokraterna, moderaterna, Solna, nationalarenan, valet 2010, valrörelse, smutsig valrörelse, personfixering och annat intressant t ex Mina moderata karameller, eller Peter Andersson, och här skriver Johan Westerholm om förmågan att prata sakpolitik.