tisdag, mars 09, 2010

Det andra könet har förlorat på de blå


Förlåt om jag stör, men jag kan inte låta bli att vara litet osexig idag igen... trots att 8 mars är över.
Jag läste Eric Sundströms ledare i Aktuellt i Politiken och den var precis en sådan politisk konsumentupplysning som jag anklagat media för att försumma till förmån för väskdebatter och annat. Så den måste uppmärksammas. Eric sätter nämligen, i några enkla meningar, ett obarmhärtigt strålkastarljus på den backlash för kvinnor som den förda mörkblå politiken inneburit.:
"57 procent av skattesänkningarna på 100 miljarder, pengar som hade behövts för att stärka välfärden, har gått till män. Sedan den borgerliga valsegern 2006 har skillnaden mellan mäns och kvinnors årslöner ökat med 12 800 kronor. Per år."

Kvinnor halkar alltså efter i löneutvecklingen med en tusenlapp i månaden. I Sverige, 2010.

Och sedan är det vårdnadsbidraget:

"En illustration som har fått för lite uppmärksamhet är de två förskolor som har lagts ned på invandrartäta Järvafältet i Stockholm. Där har vårdnadsbidraget blivit väldigt populärt. I stället för att vara på förskolan är barnen hemma med sina mammor, som ofta är arbetslösa och som ofta talar dålig svenska. Vårdnadsbidraget är ett exempel på blå politik som motverkar såväl jämställdhet som integration."

De rödgröna kommer att få svårt att återställa löneskillnaderna i ett nafs, men de kan ta bort det destruktiva vårdnadsbidraget och de kan vässa och förstärka föräldraförsäkringen. Två ”pappamånader” ska ju äntligen bli fyra om/när de rödgröna vinner valet. Under tiden kämpar entreprenören Carlos Rojas och - hör och häpna - den gamle brudfotografen Bingo Rimér lobbyvägen för mer föräldraledighet åt folket. HELA folket.

Varför? För att huden minns, som Jens Orback sa så bra i ett tal på s-kongressen. Och det sätter spår för hela livet. Den som en gång haft helhetsansvaret för ett barn kan aldrig delegera bort det utan att känna sig halverad.

Men hur är det med RUT då? Det vill ju de rödgröna ta bort, eller åtminstone förändra. Skulle inte det försämra för kvinnor, åtminstone de som ansett sig ha råd och velat köpa sig fria från stress och bråk om dagishämtning och städning? Nej, jag tror att de kvinnorna (och hela folket) tjänar på att våra gemensamma pengar istället går till att skapa jobb och förbättra vården för gamla mamma och för barnen i förskolan. Dessutom finns bra socialdemokratiska kvinnoförslag om hur ett höjt barnbidrag och ett system med garanterade hemtjänsttimmar utan biståndsbedömning till låg avgift, skulle utgöra ett mer fördelningsmässigt rättvist alternativ till RUT.

3 kommentarer:

Mårten Westberg sa...

När jag var på Trygg-Hansa gjorde Marianne Frankenheuser en studie av stressindikatorer hos kvinnliga och manliga chefer och högre specialister. Den studien visade att männens stress (blodtryck osv) gick ner kl fem medan kvinnornas blodtryck gick upp. Det är sånt som ligger bakom att så många kvinnliga karriarist-ämnen bränner ut sig eller ger upp. Alternativet är att de gör ett sämre jobb än männen. Det är lika illa ur ett jämlikhetsperspektiv. I det sammanhanget är tyvärr städhjälp osv nödvändiga hjälpmedel för att även mammor ska kunna göra karriär. Tyvärr kännetecknas svensk vänsterpolitik på området av den kätting som Rosabeth Moss-Kanter i "Men & Women of the Corporation" beskriver hur kvinnor knyter runt kvinnliga karriärister. Motståndet mot RUT-avdraget är en del av den kättingen. /Mårten

Johanna Graf sa...

Mårten,
om vi ser strikt "ekonomistiskt" på ditt resonemang, så är inte ett bidrag vara samhällsekonomsikt lönsamt som a) bara kommer en väldigt liten del av kvinnorna till del, och
b) dränerar pengar från de där verksamheterna som stressar kvinnor när de funkar dåligt, nämligen vården av gamla pappa/svärmor och kvaliteten för barnen på förskolan. Dessutom blir pappas, svärmors, Julias och Oscars vårdare väldigt stressade och utbrända om deras jobb dräneras på resurser. Det är inte särskilt lönsamt för samhället (= oss alla) det heller.

Nu låter det här kanske väldigt okänsligt, men det är just så en finansminister måste resonera; ställa nyttigheter mot varandra.

Spiff sa...

Som vanligt vill sossarna styra och ställa i folks liv. Mindre frihet och mera tvång är ert sätt att "motivera" människor.

Det tål att upprepas, alla familjer är inte stöpta i samma form och borde dessutom anses vuxna nog att ta sina egna beslut.
Sedan kommer frågan vad detta kostar? Och om den kostnaden är motiverad i världens mest jämställda land?

Festligt att jag just läste om hur sossarna skall försöka bli det nya "företagarpartiet"..
Hur hänger det ihop med alla dessa kostnader, tvång och ökade skatter som drabbar just företagarna!?

Man sluta aldrig att häpnas över er oförmåga till verklighetsanknytning.