Sverige, Sverige, sommarland

Så här i sommartorkan (som inte är nån sommartorka, för allt är vått, inuti och utanpå) så borde väl de djupa tankarna komma. Vi ligger där i hängmattan, inget händer, vi börjar fundera över existentiella frågor, varför är allting som det är, vad ska hända med oss och världen?

Men nej, inte då! Istället tycks alla förflackas och fördummas ner till nån slags ursvensk dumnivå. Som om vi när vi förflyttas ut i sommarstugebushen går tillbaka till våra buskisrötter. För varför skulle vi annars köpa lösnummer av kvällstidningarna med rubriker som de här:

68-årig hemvärnsman rånad i villaidyll i Luleå

Smällde Festis - fick tjut i örat

Blomflugor tar över Kivik

Speciellt den sista, om blomflugorna som anfaller campare och flyger ner i deras öl, är så weird att familjen tror att jag hittat på den när jag läser högt.

Blomflugor finns bevisligen, speciellt i vår kompost, även om de inte anfaller. Men Hemvärnsmän, finns det fortfarande sådana nuförtiden? När vi till och med avbeställt stridshelikoptrarna? Och Festis? Är det nån som fortfarande dricker det?

Alltsammans påminner om ett Sverige jag trodde försvunnit, men uppenbarligen har jag fel.
Och Lotta Engberg sjunger vidare på Liseberg. Varje kväll.

Jag vet inte om jag ska se det som nåt tryggt och bra, eller djupt deprimerande.

Man kunde ju tro att de finniga och hippa sommarvikarierna på kvällstidningarna skulle passa på att föra in nåt nytt när de gamla stötarna tog till hängmattan, men nehej. Det enda nya de infört är ännu fler särskrivningar och felanvändning av adverben Var och Vart.

De kanske inser att det är så här vi vill ha det, att det är detta vi vill läsa om?
Jag gör det ju uppenbarligen. Och du som läser detta. Fy fasen, vilket förfall. Eller så är det Sverige, Sommar och Tryggt. Heimat liksom.

Läs även andra bloggares åsikter om sommartorka, journalister, sommarvikarier, kvällstidningar, blomflugor, Lotta Engberg, Kivik, camping, Festis, sommarstuga, hängmatta, flugor, hemvärnsman och annat intressant

Kan inte eller vill inte?

Om vägen till mannens hjärta gick via magen hade jag fortfarande varit okysst, skriver Lillstrumpa. Jag känner igen mig starkt i detta, så tur att det gamla ordspråket inte stämmer!

Men det är onekligen praktiskt att vara så kass på matlagning att alla i familjen (samtliga av manskön) skriker Neeej, kom inte hit! när man närmar sig spisen.

Eller, nu ljuger jag faktiskt litet. Jag KAN faktiskt laga mat, men efter 20 års familjeliv tycker jag bara att det är så förbannat repetitivt och tråkigt, så jag VILL inte. Och ni vet hur det är med saker man tycker är tråkiga; man gör dem inte så helhjärtat. Därav tjuten om att hålla mig borta från spisen.

Fast igår fick jag faktiskt permission från soffan och fick komma fram till köksbänken och svänga ihop en potatisgratäng. Det var väl för att ingen av de tre hanarna hade gjort en sådan förut. När de såg hur lätt det var blev de alldeles lyckliga. Det blev jag med. Nu slipper jag även det momentet i fortsättningen.

Men den är verkligen lätt, potatisgratängen*. Annars hade jag aldrig gjort den. Mat måste gå snabbt och enkelt att göra, det är en reflex som sitter i efter tre barn och heltidsjobb. Men en fransman som jag skulle bjuda på middag en gång i ett annat liv, fick ett uttryck av fasa i ansiktet när han såg hur enkelt jag svängde ihop den. Enligt honom var det inte en riktig middag om man inte hade svettats i köket i minst två-tre timmar. Fast fasan försvann när han smakade. Det smakade naturligtvis likadant med maskinskivad potatis och lök som med mammas handhackade.

* skiva en massa potatis, lök och vitlök i köksmaskinen, ös ner i en form tillsammans med grädde och salt o peppar, ställ in ugnen 40 min. Klart. (vill man göra sig till kan man smula i en buljongtärning också.)

Läs även andra bloggares åsikter om familjelivets kaos, vägen till mannens hjärta, rymma från spisen, matlagning, recept, middag, potatisgratäng, fransmän och annat intressant

Har du försäkring om du trampar snett i sommar?

I posten ligger två erbjudanden till mig. Två färgglada broschyrer med blommor på. Det ena är från mitt Försäkringsbolag som skriver: "Under sommaren är vi mycket av den lediga tiden ute tillsammans med våra vänner och barn. Vi sparkar fotboll i gräset, cyklar eller leker på stranden. Hur lätt är det inte då att till exempel trampa snett och göra illa knäet"...

Jag känner hur solen går i moln och åskan mullrar där i bakgrunden.

Men så kommer erbjudandet: "Med vår Sjukvårdsförsäkring, Sjukvård Direkt, blir du snabbt omhändertagen och behandlad och slipper långa vårdköer."

Hjälp! Vad händer om jag INTE köper Sjukvård Direkts försäkring? Får jag stå i långa vårdköer med mitt snedtrampade knä då?! NÄÄEEEJJJ, jag vill inte behöva köpa sådant här!

Med ett trotsigt knyck sliter jag upp det andra brevet. Det är från mitt fackförbund som erbjuder mig "Inkomstförsäkring - en trygghet i kristider". Vad är nu detta? Jo, läser jag, det är helt enkelt en försäkring som garanterar att man får ut 80 procent av sin gamla lön om man skulle bli arbetslös. Men... var det inte det a-kassan skulle försäkra för? Oups nej, den tryggheten försvann ju med den borgerliga regeringen!

Men med fackets extraförsäkring "riskerar inte en eventuell arbetslöshet att bli lika privatekonomiskt förödande som om man bara omfattas av a-kassa", skriver min fackordförande i brevet. Jag blir inte alls lugn. Jag blir alldeles kall.

OK, medlemmarna i just detta fackförbund kan ju sova lugnare på natten. Men vad händer med dem som inte är medlemmar i ett fattigare fackförbund, eller inte är medlemmar i något fackförbund alls?

Denna förut så självklara del av den svenska välfärden är numera så väck att det betraktas som en revolutinerande reform och Mona Sahlin får stora applåder när hon säger att socialdemokraterna tänker införa en a-kassa värd namnet - som ger 80 procent av lönen för 80 procent av inkomsttagarna i Sverige - om de vinner valet nästa år. Men tills vidare får bara de som är med i vissa fackförbund som teckat en sådan försäkring för sina medlemmar sova gott om natten.

Akta dig för att trampa snett i sommartider och kristider!

Läs även andra bloggares åsikter om politik, sommar, försäkring, kristider, Almedalen, Mona Sahlin, sjukvårdsförsäkring, tilläggsförsäkring, inkomstförsäkring och annat intressant

Skratt och tårar i hängmattan

Efter att det här är sagt behövs inga flera politiska kommentarer på hela sommaren. Allt är sagt. (Klicka för att förstora bilden)

Tack Alexandra för tipset. Jag skrattade så jag nästan föll av stolen.

Nu när inrikespolitiken är penetrerad och analyserad med sådan knivskarp stringens, och de som är mer Iran-kunniga än mig har rapporterat om det som händer där, återstår bara för mig att ägna mig åt det jag är bäst på. Hängmattan och en och annan sommarkommentar. Återkommer med rapporter därifrån, men först ska jag sova ut ett par veckor.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, Iran, skratt, hängmattan och annat intressant

Konsten att njuta av livet

Så här i midsommartid minns vi Ingemar. Han vandrar på en annan midsommaräng numera, men hans sätt att njuta av livet glömmer vi aldrig. En balkong i ett varmt sommarStockholm, en vacker skål med Cointreaujordgubbar med basilika och den lena limevaniljvispen, och så hans nästan barnsligt glada ögon och det lilla sneda leendet i mungipan.

Här är Ingemars recept på världens bästa midsommarefterrätt:

Skiva jordgubbar och blanda ner i en lag bestående av
hackad färsk basilika (en kruka)
lime (pressa i ett par stycken)
socker (ett par matskedar)
Cointreau (nån halvdeciliter)

Servera med Vaniljvisp med rivet limeskal i.

Det finns inga bilder på denna goda anrättning, som brukar försvinna snabbare än någon säger klick, men här är en liknande bild.


Läs även andra bloggares åsikter om midsommar, efterrätt, midsommarefterrätt, sommarefterrätt, midsommarmat, midsommarrätt, jordgubbar, basilika, cointreau, Ingemar och annat intressant

And now, to something completely different

Många känner starkt behov av att analysera valresultatet, och den katastrofala valstrategin hos det egna partiet. Man kan domedagspredika och förklara både valet 2010 och det 2014 chanslösa. Man kan också, om man känner för det, trösta sig med att både sossarna och moderaterna gjorde katastrofval, men att sossarna gjorde det när de stod som lägst i förtroendesiffror sedan 2006, medan moderaternq gjorde det med mandatperiodens starkaste förtroendesiffror i ryggen. Hejochhå, förklara på, det är säkert välbehövligt. Själv är jag urtrött och nöjer mig med att konstatera att det var ett bra besked vi fick från väljarna. Fråfgan är bara om det kom i tid. Till höstens partikongress är Stockholmsresultatet en nyttig läxa att ta med sig i diskussionen med partikompisar från övriga landet.

Men idag tänker jag mest på ord. Jag gillar ord och funderar ofta på var ord kommer ifrån. Modeord och uttryck är en outsinlig källa till fascination. Som "klokt" till exempel. Varifrån kom det och varför började alla plötsligt säga det? För att de blivit trötta på att säga precis?

Och varifrån kom uttrycket "Bra där!". Helöt plötsligt, iallafall i min välrd, började varendakotte säga "Bra där" tyill varandra någon gång i början av februari i år. Undrar om det är som med elden, att det är omöjligt att säga exakt vem och när som kom på det? Är det som med teorin om "den hundrade apan"; att när tillräckligt många tar till sig ett beteende så går det automatiskt med resten?

Är det någon som har några teorier? Vilka ord och uttryck florerar i just dina kretsar just nu? När du var tonåring? Skitkul om många skriver och berättar!

Läs även andra bloggares åsikter om ord, uttryck, politik, socialdemokraterna, moderaterna, valanalys, katastrofval, strutsmentalitet och annat intressant

Bingo, bingo, bingo, bingo...

Man kan kalla Piratpartiet dagsländor. Man kan diskutera vilka som led störst nederlag av de stora partierna. Det är väldigt poppis. Man kan diskutera kampanjmetoderna. Man kan jubla åt moderaternas valnederlag. Man kan ta åt sig äran för att sd inte lyckades. Man kan påstå att man gick framåt. Man kan trösta sig med att vänsterblocket förmodligen skulle knipit de flesta av uppstickarpartiernas röster om det varit ett riksdagsval. Man kan glädjas åt en bra valrörelse.

Man kan glädjas åt att man fortfarande är största parti. Man kan se politiken som nån slags match det bara gäller att vinna.

Eller så kan man ägna sig åt att diskutera vad som är de viktiga nutidsproblemen Man kan grunna över förlängningen på trenden att (S) ökar i avfolkningsbygder och minskar i tillväxtregioner. Man kan lägga sin tid på att formulera en vision för framtiden. Så att man vet vad man vill göra med den där makten om man "vinner" den.

Jag vet vad jag tycker är viktigast att ägna sig åt just nu. Och det är bråttom.

Läs även andra bloggares åsikter om eu-valet, socialdemokraterna, politik, valresultat, valanalys, Stockholm, väljare, piratpartiet, valframgång, dagslända, största parti, riksdagsval, valet 2010, vision, framtidsvision och annat intressant

Fem skäl för att rösta

SvD har frågat 16 personer om de ska rösta idag. De flesta svarat att de ska eller redan har röstat. Men fem stycken svarar nej. De ska inte rösta. Här är deras skäl, och min svar till dem:

Nej, jag ska rösta på (S) i riksdagsvalet, men det här valet känns inte så viktigt, säger en 23-årig kille. Jag: - Men det (S) kan göra i riksdagen är till stor del avhängigt vad de ebslutar i Bryssel! Alltså måste vi börja med att försöka påverka där.

Nej, säger en 41-årig man, jag har inte förtroende för EU. Det är skillnad med riksdagsvalet.

Jag: - Samma sak där. Besluten som tas i EU påverkar starkt vad vi kan göra i rikspolitiken. Om du inte har förtroende för EU är det desto större anledning att försöka påverka genom att skicka dit vettiga personer!

Nej, det känns inte som om man kan påverka så mycket, säger en 23-årig kvinna.

Jag: - Det trodde jag också först, men sedan fick min kompis Åsa en plats i parlamentet och hon har åstadkommit allt det här! En parlamentariker kan faktiskt ha nästan lika mycket makt som en svensk fackminister i EU.

Nej, säger en annan 23-årig kvinna, det finns inga frågor i EU-valet som intresserar mig.

Jag: - Det kan kansek stämma, men jag tror mest att frågorna verkar krångliga. Vet du att EU bestämmer över väldigt vardagsnära frågor som dina rättigheter på jobbet, jämställdhetsfrågor och mycket som rör maten du äter och kläderna du köper?

Nej, säger en 57-årig kvinna, jag har glömt röstkortet. Och tillägger att hon nog ändå hade låtit bli att rösta.

Jag: - Du behöver bara ett leg, eller någon som har det som kan intyga att du är du! Vill du veta vilken din vallokal är, så ring bara gratisnumret 020 - 825 825

Behöver du fler skäl? Här skriver Aftonbladet om varför man ska bry sig om att rösta.

Och här ger Åsa Westlund några goda skäl för att rösta på henne.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, eu-val, röstkort, vallokal, Åsa Westlund, valmyndigheten, parlamentariker, riksdagen, fem skäl attrösta, varför ska jag rösta, valdeltagandeoch annat intressant

Övrigt noterat nu på morgonen. Mitt i steget har levererat ytterligare en intressant text, Anna Vikström skrev om nationaldagen igår och Fredrik Lundh har kommenterat på Norrblogg. Mattias berättar att vallokalerna är öppna, vi får röstuppmaningar från Peter, Claes, Högberg, Thure, Mona for President, Åsa och Karin. Krassman har bloggmarathon

Skicka förorten till Bryssel

Idag säger Carlos Rojas Ejemyr det bäst, så jag håller käft och låter honom tala istället:
Rösta in partiernas förortskandidater i EU-parlamentet.
Här är listan.
Låt oss få in lite förort i parlamentet, så Europas interkulturella nutid och framtid får goda representanter i vårat högsta beslutande organ!

Mer info om varje underst!*

Centerpartiet - Abir Al Sahlani, nr 3
Vänsterpartiet - Berivan Öngörur, nr 4
Kristdemokraterna - Adina Trunk, nr 8
Miljöpartiet - Rebwar Hassan, nr 12
Folkpartiet - Mae Liz Orrego Rodriguez, nr 7
Folkpartiet - José Kimenga, nr 17
Moderaterna - Jelena Drenjanin, nr 24
Socialdemokraterna - Ardalan Shekharabi, nr 8
Socialdemokraterna - Börje Vestlund, nr 10
Socialdemokraterna - Evin Cetin nr 29

Bra att Carlos satt samman en sådan här lista. Den visar tydligt att PR-tricket att ha med folkligt/multikultialibin på listan är lika tydlig som i de vanliga valen. De enda som har med mer än en (1) enda kandidat med annat än helsvenskt ursprung är folkpartiet och socialdemokraterna. Eftersom jag är sosse är jag förstås glad att s lyckats få med hela (?) tre kandiater, men står de på valbar plats? Knappast. Om inte du och c:a 30 000 väljare till kryssar in dem förstås!

Idag är det nationaldagen och jag har just varit på en medborgarceremoni för så kallade nya svenskar i Solna. Hur "nya" de kände sig efter att ha fått lyssna på opera och ta emotett diplom från fullmöäktiges ordförande vet jag inte, men det är iallafall en bra välkomstmarkering för de som har lust. Det var 200 som blev svenska medborgare i Solna 2008, varav 30 valde att komma tillprogrammet på Confidenscen i Ulriskdals slottspark. Jag blev iallafall glad över att se att vi får nya Solnabor från så himla mångaolika länder, allt från Azerbaijan till Island och
Peru. Flera av dem kom spontant fram och vilel tala politik med mig, bland annat en ung tjej från Kina, vars största fråga var att vi skulle ha jämlika bvillkor för alla som valde att resa och jobba i ett annat land. Kan inte hålla med mer!

Nu ska jag till Hagalundsparken och vara domare i talangjakten samt hålla ett Nationaldagstal. (Förhoppningsvis blir det litet annorlubnda än de vanliga frihet, demokrati, sol, sommar och blå-gult-talen). Läs förresten Blåkullabloggen! Och ikväll blir det fotboll Sverige-Danmark, dock inte tillsammans med högdjuren på hedersläktaren, dit är jag inte medbjuden, utan i vår partilokal ihop med alla sossar som hjälpt till att dela ut t-shirts och matchprogram innan.

Idag skriver Anders Löwdin i Bromma varför han ska rösta på en s-kandidat.

*Ardalan Shekarabi är från Gävles miljonprogramsområden Öster och Nordost. Hans fokusfrågor är bland annat att förbjuda SMS-lån och hjälpa ungdomar med skulder.
Mae Liz Orrego Rodriguez kom till Botkyrka från Kuba som femtonåring och vill nu komma in i Europaparlamentet för att driva frågor om fri rörlighet, fri abort och avskaffat jordbruksstöd.
Börje Vestlund har större delen av sitt liv bland annat i stadsdelsnämnden och via restaurangfacket jobbat för att förbättra sin hembygd Kista.
Evin Cetin bor i Södertälje och driver "pizza-kampanjen". Som en av tre vallöften har hon att se till att Europas miljonprogram får medel för att rustas upp.
Abir al Sahlani bor i Alby och är engagerad i att EU ska bli en stark ledare inom globalt freds- och demokratiseringsarbete.
Rebwar Hassan bodde i Rinkeby 12 år och nu i Skärholmen. Han vill motarbeta rasism, diskriminering, utanförskap och arbetslösheten i Europa.
Berivan Öngörur kom till Norra Kallhäll från turkiska delen av Kurdistan. Hon vill bland annat att EU ska ha en mer human flykting- och migrationspolitik.
Adina Trunk är från Järfälla och vill bland annat införa jämställdhetsperspektivet i EUs miljöpolitik.
Jelena Drenjanin är uppvuxen i Flemingsberg och har arbetat som lärare där i 12 år, sedan i Fittja 4 år och som biträdande rektor i Storvreten.
José Kimenga har sin miljonprogramsbakgrund i Brickebacken i Örebro och bor nu i Norrköping. Han är jurist och vill jobba i EU med rättspolitik, utrikespolitik och integrationspolitik.

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, politik, EUval, Europapolitik, Ardalan Shekarabi, Evin Cetin, Börje Vestlund, invandrarkandidater, förortskandidater, miljonprogrammsområden, röstsedlar, Carlos Rojas Ejemyr, förortslistan och annat intressant

Politik? Det får ni snacka utanför staketet!

På lunchrasten idag skulle jag och Byggettans ordförande Johan snacka vikten av att gå och rösta på JM:s bygge i Frösunda. Gubbarna var vidtalade och vi var välkomna. Inte under arbetstid givetvis, utan under deras 30 minuterlånga lunchrast. Men platschefen vägrade släppa in oss. Hänsyftade till nån policy om att inte snacka politik på arbetsplatsen. Konstigt nog kände hans chef på huvudkontoret inte till nån sån policy, för honom var det helt OK att vi kom på besök. Men grinden förblev stängd och vi fick istället stå utanför staketet i regnet och prata med gänget på deras rast. Mötesfrihet någon? Yttrandefrihet? Meddelarfrihet?

Konstigt nog var det inga problem igår när Mona Sahlin och Jan Eliasson ville besöka ett näraliggande bygge. Men dem vågade de väl inte neka, det hade ju kunnat bli rätt taskig media.

Kanske nåt att ta tag inför riksdagsvalet nästa år. Vilka partier garanterar svenskarna rätten att ta emot och lämna information till sina förtroendevalda, på nätet såväl som på jobbet?

Eller ska väljarna bara ta del av budskap via politisk TV-reklam i framtiden? Är det så vi skapar närmare förtroende och kontakt mellan politiker och väljare?

Idag skriver byggnadsarbetaren Calle Fridén på sin blogg varför han tycker att det är viktigt att gå och rösta. På nätet har vi iallafall yttrandefrihet. Än så länge...

Läs även andra bloggares åsikter om politik, arbete, jobbpolitik, EU. riksdagen, riksdagsval, EU-val, fackliga frågor, Byggettan, Johan LIndholm, JM, och annat intressant

Vem i hela världen kan man lita på?

I morse när jag stod utanför t-banan och delade ut äpplen på Världsmiljödagen kom jobbkollegan Henke förbi.
Henke och jag brukar diskutera politik och tycker väl rätt lika om mycket. Men i EU-valet ska han rösta på Piratpartiet. Dels jobbar han med IT-frågor och dels tycker han att EU-valet inte riktigt är som ett "riktigt" val, alltså kan han passa på att markera litet i integritetsfrågan, som ligger honom varmt om hjärtat. Ungefär så resonerar han, men tillägger att i det riktiga valet, 2010, då ska han rösta på ett bredare parti. Typ sossarna, eller nåt annat med hjärtat till vänster.

Jag håller som sagt med Henke i mycket, även i integritets- och upphovsrättsfrågorna, inget snack om den saken. Men jag förstår inte riktigt grejen med enfrågepartier. Varför kan man inte passa på att rösta på en kandidat som man vet hur han/hon kommer rösta även i andra frågor? Det finns ju - lindrigt sagt -en hel del viktiga frågor som EU kommer bestämma de närmaste åren, som kommer påverka vår vardag här hemma i väldigt stor utsträckning. Hur kommer Piratpartiet t ex att lägga sin röst i frågor som rör utsläpp, föräldraledighet, förbud av farliga ämnen i mat och arbetsvillkor för folk som vill jobba utomlands?

Piratpartiet har sagt att de har den gröna eller liberala gruppen som förstatillhörighet i parlamentet, men som de tydligt uttryckte det i TV-debatten i går kväll så beror det på hur det ser ut efter valet. De har tidigare sagt att det inte är otroligt att de väljer att stödja den förlorande parten, bara för att "röra om" litet. Det känns inte helt seriöst. Lägger du en röst på piratpartiet har du ingen aning om vilken politik du faktiskt röstar fram. Är det integritetsfrågorna du brinner för, är mitt råd att du hellre lägger din röst på en kandidat som vågade stå upp mot IPRED men samtidigt har en bred politisk bas, t ex Ardalan Shekarabi.

Alexandra och Jesper skriver mer om detta.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, EU-valet, Europaparlamentet, partigrupper, Piratpartiet, integritetswfrågor, IPRED, datalagring, internet, internetsäkerhet, FRA, yttrandefrihet, demokrati, socialdemokraterna, Ardalan Shekarabi, fildelning, fritt internet, infomrationsfrihet och annat intressant

Juridikkunniga pizzabagare och pizzakunniga jurister

Tack Alexandra, för att du upplät din blogg åt Evin idag! Hon förtjänar en plats i parlamentet. EU behöver fler juridikkunniga pizzabagare och fler pizzakunniga jurister. Läs hennes inlägg HÄR. Läs också pizzabagarnas upprop för en röst på pizza-Sverige Vi kan annat än att bara baka calzone. Det Sverige som bakar pizzorna, och det Sverige som äter dem. Det vill säga det stora flertalet svenskar. Själv kan jag varmt rekommendera både ett kryss på Evin och en Råsunda Dagens på La Pizza på Råsundavägen. Deras Acapulco utan ost kan nog t o m duga åt lattebloggarna med viktnoja.

Läs även andra bloggares åsikter om Pizza-Sverige, HBT-sossen, socialdemokraterna, politik, EU, jobb, drömmar, pizzabagare, La Pizza, Råsunda Dagens, Acapulco, lattebloggare, Evin Cetin, EU-parlamentet, EU och annat intressant

Därför röstar jag på en kvinna

Jag får inte så ofta frågan om vilket parti jag ska rösta på i EP-valet. De flesta vet att jag är sosse och att jag tycker det är lika viktigt med en humansmart politik i Bryssel som i Sverige. Däremot undrar de VEM jag ska rösta på. Det är svårt, för det beror på vilka frågor man tycker är viktiga. Det finns många eldsjälar som brinner för just sina frågor. Som Åsa Westlund i miljöfrågan, eller Evin Cetin för småföretagarfrågorna.

Men det finns ett råd jag brukar ge, och det är att rösta på en kvinna. För vi lever i ett Europa där män väljer män. Begreppet "varannan damernas" som de flesta svenska partier utom (m) och (kd) tillämpar, är tämligen okänt i EU. Varannan EU-parlamentariker är man och bara 8 av 27 av de högsta posterna i EU (kommissionärerna) är kvinnor. Som Margot Wallström så träffande uttryckt det:

"Det är inte något glastak eller klistrigt golv som hindrar kvinnor, utan ett tjockt lager av män".

Tvekar du fortfarande kan du alltid titta in på PES, som gjort en topplista över de värsta kandidaterna i EU-valet. I denna lista, kallad "12 terrrible candidates" finns kandidater som gjort sig kända för att förneka förintelsen, anse att välbetalda vita män är en förtryckt minoritet, förneka klimathotet, eller andra absurda åsikter. Några av dem tycker inte ens att EU ska ägna sig åt att bekämpa arbetslöshet. Hur många av dem som är män? Gissa!*

Så egentligen har jag bara ett råd: Rösta på en kvinna. Och gärna då en med åsikter formade för 2000-talet.

*alla utom en...

Läs även andra bloggares åsikter om politik, EU, EP-valet, 7 juni, därför röstar jag s, socialdemokraterna, Evin Cetin, Åsa Westlund, kvinnor, jämställdhet, kvinnliga parlamentariker, PES, 12 terrible candidates och annat intressant

Vi är alla grannar i EU

Medan en semesterresa till Thailand idag är vardagsmat för många svenskar, så verkar Belgien och Bryssel ligga på månen. Vad som pågår i de blanka EU-byggnaderna som skymtar i Aktuellt är det få som har koll på.

Men i valrörelsen kommer EU-frågorna närmare vår vardag och glädjande nog verkar förtidsröstningen till valet på söndag vara rekordhög.

Idag skriver till exempel Sollentunabloggaren Anna Vikström om hur hon på väg hem från jobbet plötsligt fick syn på Marita Ulvskog och Martin Schultz, ordförande för den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, vid sin och sina grannars backe i Sollentuna.

"Inte hade jag väntat mig att en gruppledare från EU-parlamentet plötsligt skulle materialiseras ett stenkast från min brevlåda."

Marita och Martin har här tillsammans beskrivit hur de vill verka för att lönekonkurrens aldrig kan tillåtas bli en del av gemenskapsrätten. En viktig fråga som i högsta grad kommer påverka oss hemma i Solna och Sollentuna, eller om vi vill jobba utomlands nån gång i livet.

Rösta på söndag. Vi är alla grannar i EU.

Läs även andra bloggares åsikter om http://bloggar.se/om/EU.+Europaparlamentet" rel="tag">EU. Europaparlamentet, http://bloggar.se/om/EU-parlamentariker" rel="tag">EU-parlamentariker, http://bloggar.se/om/Marita+Ulvskog" rel="tag">Marita Ulvskog, http://bloggar.se/om/Martin+Schultz" rel="tag">Martin Schultz, http://bloggar.se/om/Sollentuna" rel="tag">Sollentuna, http://bloggar.se/om/grannar" rel="tag">grannar, http://bloggar.se/om/Anna+Vikstr%F6m" rel="tag">Anna Vikström, http://bloggar.se/om/Solna" rel="tag">Solna, http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik, http://bloggar.se/om/socialdemokraterna" rel="tag">socialdemokraterna och annat intressant

Rösta för en bättre miljö, välj inte moderaterna och bär inte shorts till kavaj!

”Idag kan du rösta för en renare miljö” står det på moderaternas valaffischer. Visst, men då är det bäst att du väljer nåt annat parti än moderaterna, skriver Alliansfritt Sverige idag, och fortsätter:

Med tanke på de låga klimatambitionerna, de bedrövliga miljörapporterna och en naturskyddsinsats som med bästa välvilja möjligen kan kallas blygsam, är det svårt att uppfatta den moderata affischen som något annat än en uppmaning att rösta på ett annat parti. Vilket som helst är bättre, i synnerhet de röd-gröna.

Jag kan inte annat än att instämma, även om jag tror att även de röd-gröna skulle ha svårt att förbättra miljön i tunnelbanan som rådde inför Stockholm Marathon i lördags. Så här kommenterade en kompis stämningen som rådde: - Det var alldeles för många alldeles för gamla män i alldeles för korta och tajta shorts för att jag skulle känna mig bekväm i den miljön.

Och när man nu ändå är i gång och skämtar, kan man ju fortsätta på temat män i shorts. För man tror ju att det är ett stort skämt när Ebba von Sydow utnämner det till sommarens hetaste mode för män med kort-korta shorts till kavaj. Ett tips från mig till de män som planerar att klä sig i shorts i sommar: Ska ni ha shorts så se för sjutton gubbar till att de är långa. Och ska ni ha sandaler till så snälla, lämna strumporna hemma!

Läs även andra bloggares åsikter om miljö, EP-val, valtill Europaparlamentet, moderaterna, renare miljö, valaffisch, shorts, mode, mode för män, shorts till kavaj, strumpor i sandaler och annat intressant

Rösta på en person du gillar. Så enkelt är det.

Det är mycket nu. Picknick med jobbet, klassen, dagis. Skrattstock, Stockholm marathon, Studentmottagningar och sommarfesten på båtklubben krockar så det står härliga till. Och mitt i allt annat står det några nördiga typer och försöker intressera en för ett val minst hundra mil från där man bor. Europaparlamentet? Vafan gör politikerna där? Varför är de där överhuvudtaget? Vad rör det mig?

Svaret är förstås att det är rätt mäktiga män (och kvinnor*) som styr där och att det påverkar det mesta som vi försöker utföra här hemma. Därför står jag och de andra nötterna och talar en massa rotvälska om europaparlamentet, direktiv och fördrag. Men det behöver inte vara ett dugg konstigt. Känn efter, vilka tror du företräder dig bäst i Bryssel? Tycker du någon särskild kandidat verkar vara en vettig människa?

Själv håller jag med Claes Crantz bloggaren från Göteborg. Han tycker att man ska rösta på någon som genuint är den han/hon verkar vara. Det är värderingar och person som talar till en, inte reklamkampanjer mer lämpade för att sälja tvättmedel. Även om valet är svårt med så många bra kandidater. Evin Cetin, Åsa Westlund, Ardalan Shekarabi och Olle Ludvigsson är alla människor som får Claes att undra vad talet om kris inom socialdemokratin kommer ifrån. Om de är representativa för socialdemokratiska politiker kommer S slå alliansens stort 2010. Det finns både engagemang, kunskaper och inte minst ett ‘go’ som många saknat från mer etablerade politiker.

Johan Westerholm radar upp ett antal bra argument för varför han ska rösta på den unga Stockholmsmamman Åsa Westlund, bland annat hennes framgångar i parlamentet med att förbättra i miljö- och konsumentfrågor. Men så konstaterar han att det kanske mest handlar om att han tycker hon är en så sympatisk och bra människa.

Peter Andersson uppmanar oss helt enkelt att rösta som de unga, det vill säga att rösta röd-grönt**. Det är ju de som har koll på framtiden, i dubbel bemärkelse.

* Vi lever i ett Europa där män väljer män. Två av tre EU-parlamentariker är män. Så vad du än väljer för parti är det ett tips att kryssa en kvinna!

**I årets väljarbarometer från Sifo lägger bara 25 % av de unga väljarna under 30 år sin röst på ett borgerligt parti, medan de röd-gröna får hela 67 % av sympatierna. Till alla borgerliga ledarskribenter vojar sig och undrar vad detta kan bero på, har jag bara ett svar:En ungdomsarbetslöshet som växt till 27 % med Reinfeldt vid makten. Kan det möjligen ha något med saken att göra?


































Läs även andra bloggares åsikter om Stockholm marathon, picknick, utflykt, sommaravslutning, fest, dagisutflykt, picknick med jobbet, fest på båtklubben, EU-val. EP-val, Europaparlamentet, val till Europaparlamentet, Solna, Hagaparken, Hagadagen, fröpåsar, Åsa Westlund, Evin Cetin, Olle Ludvigsson, Ardalan Shekarabi, Claes Crantz, Peter Andersson, Johan Westerholm, socialdemokraterna, politik och annat intressant

Smart, var ordet

Dagens tonåringar är smartare än vuxna, skriver Metro. Den färska studien, som kommer från Göteborgs universitet, visar att 13-åringarna i dag är smartare än vad deras föräldrar var när de var tonåringar. Orsakerna tros vara, förutom tillgången på Lego och datorer, att de gått i förskolan och att skolan i slutet på 70-talet gick över till ett mer problembaserat lärande. 

Bye bye, Björklund. Stoff-pluggandet var alltså inte en så framgångsrik metod. Människor lär sig mer när man utgår från saker de tycker är roliga. Då kan man vara beredd att kämpa rätt hårt även med de mer traggliga delarna.

Och bye bye, Kristdemokrater. Även er regerings eget globaliseringsråd kom ju i veckan fram till att det där med vrdnadsbidrag var en sällsynt korkad idé. I min egen hemkommun Solna betalar vi idag 1,5 miljoner kronor om året för att hålla barn hemma från stimulansen i förskolan och kvinnor borta från att jobba. Smart, var ordet.

Bye the way. Ser på stan att Folkpartiet påfallande ofta hängt två valaffischer bredvid varandra; den med Vi skickar inga gnällspikar till Bryssel och den med bilden på Björklund. Betyder det att de inte ska skicka Björklund till Bryssel? Synd, då blir han väl kvar här hemma och fortsätter att gnälla på de svenska skoleleverna och bidrar till att göra dem dummare genom att införa "läs in-tenta av-glöm bort-systemet" igen.

Läs även andra bloggares åsikter om skola, skolpolitik, Europaparlamentsval, valaffisch, Björklund, dagens ungdomar, smarta ungdomar, ungdomar smartare, flumskola, batongskola,  och annat intressant

I företagsvänliga Solna är ingenting omöjligt

Detta är morgonen efter att Solnas borgerliga majoritet klubbat igenom bostadshus med 35 lägenheter fem meter från vattnet, mitt på strandpromenaden i Huvudsta. 

Ja, ni hörde rätt. Det låter helt sanslöst, men det är sant. Hade man i Stockholm fått för sig att bygga lägenheter lvid Årstaviken, i Tantolunden, hade det varit politiskt självmord. Big time.

Nu är ju Solnaborna inte direkt tysta, det har kommit in nästan 5 000 protester från upprörda medborgare. Men det är nog mest "Skärholmsbor och Sundbybergare" som kommunstyrelsens ordförande Lars-Erik Salminen uttryckte det igår. Själv hade han minsann bara mött glada, tillväxtivrande (moderata) positiva röster. Vi i oppositionen fick höra att vi "var emot all förändring" och äventyrade kommunens ekonomi genom att vilja lösa in marken av det tvätteri som idag äger den och omvandla den till parkmark, som den enligt detaljplanen faktiskt ska vara. 

Men vadå, att bygga bostäder av ett gammalt tvätteri är väl inget fel? Det blir ju iallafall snyggare hus? Tja, allt är ju relativt, men det största felet är ju att man ö h t byggde en jävla industri på en strandtomt för hundra år sedan. Det felet skulle vi kunna rätta till nu, och göra överkörda, miljöförstörda och bullriga Solna en liten, liten smula grönare och snyggare. Vore det omöjligt för rika, solida Solna, som samtidigt satsar 2-300 miljoner av Solnabornas kapital på en Nationalarena?  Men nej, majoriteten som skriver att de ska bygga i "kollektivtrafiknära lägen" väljer att ersätta tvätteriet längst inne i Bällstaviken med 35 lägenheter, som kommer öka trafiken längs strandpromenaden, och det på alla upptänkliga tider på dygnet, framförallt naturligtvis på helgerna då de flesta promenerar där! Och har man väl anträtt en väg, gjort ett undantag, börjat bebygga en strand, då visar erfarenheten att det lätt blir mer. Det företagsvänliga Solna är mums filibabba för exploatörer: "Det skulle ju lätt gå att bygga ytterligare ett hundratal lägenheter i detta attraktiva läge". 

Och Solnas borgerliga majoritet har ju inte direkt tvekat att sälja mark förut, när landets lägsta kommunalskatt inte räckt till det nödvändigaste. 

Kvällens mest vulgära argument? Tja, vad sägs om "det är bra att vi omvandlar parkmark till bostadsmark, då blir det mycket ljusare och tryggare längs strandpromenaden". Fint! Sälj och bebygg varenda återstående grönplätt, asfaltera Hagaparken och sätt upp strålkastare i hela Djurgården, så blir det tryggt och snyggt! Och den här då, apropå den totala arrogansen och nonchalansen inför alla protester mot bygget: "Vi lyssnar på BRA synpunkter". 

OK, decides WHO? 

I maktfullkomlighetens och arrogansens människoovänliga Solna är det grått och tungt att vakna upp med en vårförkylning denna dag. Framtida generationer kommer att skaka på huvudet och undra vad sjutton de höll på med, de styrande politikerna vid 2000-talets början. 

Nej, nu ska jag gå och förtidsrösta. Klimatsmart, om det nu behöver tilläggas.

Läs även andra bloggares åsikter om lägst kommunalskatt, exploatör, Huvudsta strand, strandpromenaden, Leitex, Biddlesberg, Huvudsta, Solna, moderatstyrd majoritet, protester, bostadsbebyggelse, strandskydd, buller, miljöförstöring, utsläpp, trafikoch annat intressant

Straffa inte offentliga pinkare, Solnas blommor behöver all gödning de kan få!

Har krisen kommit även till Solna? Ja, av mängden blomknoppar i de kommunala planteringarna kan man ju tro det. Fast hur kan det komma sig? Solna är ju en så rik kommun, Sveriges Företagsvänligaste kommun och allt? Men just det ja, företagen betalar ju ingen skatt till kommunen...

I årets budget fanns inte en krona i reserv om arbetslösheten skulle öka och skatteintäkterna minska. Ändå lovade Solnas självutnämnde "borgmästare" Salminen i en annons i Lokaltidningen att det inte skulle skäras en krona i kommunens verksamheter 2009. Hade han lovat äta upp sin hatt om det löftet bröts hade han varit rätt torr i munnen nu. När tre månader av året gått pekar prognosen nämligen på minus 36 miljoner kronor i kommunkassan och både skolan, äldreomsorgen och socialtjänsten måste spara.

I Skåne har de hittat en ny intäktskälla genom att bötfälla de som pissar på offentlig plats, men det är nog ingen bra idé för Solna, för de där stackars torra blomknopparna på bilden ser ut att behöva all gödning de kan få! Det kommer väl dagens derby mellan AIK-DIF råda bot på gissar jag. AIK:arna bör förresten ta det försiktigt med bärsärkagången i kväll, de har ju blivit spekulanter på Råsundastadion nu.

Läs även andra bloggares åsikter om blommor, nedskärningar, kommunernas ekonomi, Solna, Solnas ekonomi, löftesbrott, politik, AIK, Råsunda, DIF, derby, Råsundastadion, nationalarenan och annat intressant

Min trend är inte din trend

Dagen börjar med att jag konstatera att det återstår två dagar av min Positiva Månad. Å nej, jag orkar inte vara glad och gullig mera! Nu skiter jag i det här och blir mitt gamla vanliga onda jag igen. 

Sätter mig och skummar DN med rödkantade morgonsura ögon. Antikexperten Peder Lamm visar upp sitt hem som han kallar "hippie chic" och fördömer vitrollade väggar som totalt ute. Han må tituleras chefredaktör för Connoisseur, men ärligt talat Peder, vem bryr sig om vad du tycker är "chic" och "ute"? 

Några sidor innan har jag läst om hur eleverna och skolledningen på Mejan suttit i ett fem timmar långt stormöte efter rektorns beslut att stoppa ett projekt kring boende för hemlösa. STORMÖTE?! I FEM TIMMAR! Sist jag hörde det ordet var väl på Vilse-i-pannkakan-tiden. Snacka om hippie chic, Peder Lamm! Där förslår inte din turkiska bazar-lampa så långt. Ska du slå konststudenterna i hippie chic återstår nog bara att döpa dina barn till Storstrumpa och Lillstrumpa.

Ä förlåt mig, men jag är så in i döden trött på alla försök att definiera tider och stilar. Även Johan Croneman, som jag brukar gilla, har en protektionistisk liten krönika på ämnet i dagens DN. Han tror inte på människors förmåga att själv sovra bland all information som väller över oss, utan tycker att han och andra journalister behövs för att sortera och välja ut det mest angelägna. Samtidigt tycker han precis som jag illa om alla som ska sitta och spana och gissa om vad vi ska använda och gilla i framtiden. Men så slår han återigen kullerbytta över tangentbordet och fastnar i att om det är någon som ska tolka samtiden åt oss så är det journalister. Utbildade journalister.

Det påminner faktiskt inte så litet om den gamla tidens självgoda socialdemokrati som trodde den skulle kunna se vad som var folks viktigaste problem och sedan hitta system för att lösa dem. Men vi är inga stackars hjälplösa och ignoranta medborgare längre. Vi både vill och kan själva. Vi blir sura om någon försöker skriva oss på näsan vilken färg vi ska ha på köket eller vilken slags skola våra barn ska gå i. Vi har blivit utbildade av TV, inklusive Staffan Westerberg, vi har rest över världen både reellt och virtuellt och vi låter oss inte längre informeras eller sorteras in i någon trendtillhörighet utom vår egen och våra polares. 

Jag väljer mina vänner, om jag vill ha hjälp, en åsikt eller en kommentar. Men allra helst sätter jag min egen trend. Inte fan vill jag ha någon dammig självutnämnd guru som tolkar mina behov, agerar glasögon och sovra informationen åt mig. Det finns dessutom inga trender längre. Allt går fortare och fortare och det finns ingen tid längre att sitta på en tidningsredaktion och knåpa ihop en artikel om Vårens nagellacksfärg eller Årets kökstrend. Vi är för många, iallafall i storstan, för att längre kunna omfamnas av någon slags gemensamhetstänk eller -känsla. Istället bildar vi små subgrupper och -kulturer, några polare som hänger på samma klubb, gillar samma slags flugfiske eller läser varandras bloggar. 

Wam bam thank you ma´m.

Läs även andra bloggares åsikter om trender, guru, trendspanare, hippie chic, vitrollade väggar, Staffan Westerberg, Storstrumpa och Lillstrumpa, 60-talet, flum, stormöte, Konsthögskolan, Mejan, inredningsreportage, nya medier, bloggare, journalister, gammelmedia och annat intressant