tisdag, april 12, 2011

Huden minns

Det finns två anledningar till att andelen pappor som tagit ut föräldrapenning har stagnerat de senaste tre åren.
1. Deras mamma
2. Deras pappa.

I den ordningen. Sorry tjejer, men det är faktiskt ni som börjar. Ni får så att säga en head start, genom själva graviditeten, födseln och tiden på BB ger er. Killarna hamnar ohjälpligt efter, från dag 1.

Bara en dryg femtedel av föräldraförsäkringsdagarna får genomsnittsbebisen tillbringa med sin pappa. Man kan skylla på motstånd från chefer, manskulturer, löneskillnader och fan och hans moster, och det med viss rätt. Men det finns en faktor till, som det pratas väldigt tyst om: barnens mammor.

När jag kom hem från BB med förste sonen var jag redan självutnämnd expert på spädbarnsvård. Hade inte barnafadern varit klok nog att, varsamt men bestämt, ta honom ur mitt grepp redan där, vid första blöjbytet hemma, hade det lätt kunnat gå åt pipan med hela dela-på-allt-projektet vi varit så rörande ense om före födseln. Vi kunde snubblande lätt börjat skylla på alla tänkbara och otänkbara teorier och bortförklaringar: "Vi har helt enkelt inte råd att han tar föräldraledigt" (men vi har råd med en Thailanssemester), "Jag har ju inget fast jobb ändå/han har ju sin firma att ta hand om, så det passade bäst helt enkelt", "Den här lille killen vägrar helt enkelt att börja med smakportioner så det får nog bli mamma ett tag till. Det kanske är naturens sätt att säga ifrån", "Johan kommer att vara hemma nästa sommar istället, när hans projekt på jobbet är slut. Då kommer ju Linus att vara litet större och det blir roligare att leka med pappa", "Vi har helt enkelt gjort den uppdelningen att jag är hemma det här första året, men han tar igen det när Lisa blir äldre".

Många pappor säger efteråt att de inte begrep riktigt hur det hände, "det bara blev så". Ungefär som när det bara blev så att han tog ratten när bilen behövde backas ut ur en särskilt besvärlig snödriva. Ingen är egentligen mer lämpad från början, det finns ingen blöjbytargen, det bara blir så. Jamen amningen då? skriker nu en ilsken kör, uppvärmda av Lars Ohlys klavertramp med bröstpumparna. Ja, bröstmjölk är överlägsen som föda det första halvåret och om man vill och orkar är det finfint om man kan fortsätta med morgon- och kvällsmål ett år eller längre. Men på vilket sätt hindrar det att barnet får vara ungefär lika mycket med sin pappa och sin mamma under sitt första år i livet???

"Skyll på skitnödig!" som en äldre släkting brukade fnysa när folk kom med svepskäl.

Däremot finns det gener som kan utvecklas. När pappor umgås med sina barn förändras nämligen deras hjärnor. Det framgår av en ny studie i Nature Neuroscience där forskarna undersökt hur mushannar påverkas av att bli fäder. När hannarna vänslas med sina nyfödda småttingar börjar nya nervceller utvecklas på två ställen i hjärnan, dels i doftcentrum, dels i den region som styr minnet. Detta gör att de kan minnas sin avkomma även om de separeras från dem under lång tid. Hannar som förhindras från närkontakt med sina ungar utvecklar inga nya hjärnceller och kan inte skilja dem från främmande musungar.

Nu vet ni det. Om det nu ska krävas djurförsök för att förstå att det är bra att ha kontakt med sina barn. Farsan, du får inte en andra chans att göra ett första intryck. Huden minns.

Låt inte ordet helgpappa få en ny usel innebörd. Lika litet som de skilda farsorna som bjöd på McDonalds på söndagen kan bli en naturlig och viktig del av barnets liv, kan "kvalitetstidspappor" bli det. Sorry killar, ni är förlorare om ni inte bokstavligt talat vrider den där lilla nyfödda ur mammans famn och tar för er.

Tänk om föräldraförsäkringen införts idag, år 2011? Då skulle den självklart ha delats lika mellan båda föräldrar. Då hade ingen kommit dragande och med kränkt min och ylat om vaaalfrihet. Denna valfrihet som konstigt nog tycks handla om 1. kvinnans valfrihet att "skaffa" ett litet barn, 2. mannens valfrihet att försörja henne så att hon slipper gå tillbaka till sitt stressiga eller trista jobb på lääänge och 3. barnets valfrihet att... ja, vadå? Få litet kvalitetstid med sin pappa på helgerna då de går ut i parken och kickar fotboll så mamma får litet sovmorgon?

Cecilia Verdinelli skriver i GP om hemmatrenden som en oartikulerad och halvt omedveten protest mot ett arbetsliv som invaderar allt större domäner av den anställdes liv och person.

Martin Melin skriver i Expressen om hur det konstigt nog är fler mammor som protesterar mot individuell föräldraförsäkring än män. Martin är dock emot lagstiftning och uppmanar istället kvinnor att ställa kravet "dela föräldraledigheten, annars blir det inga barn".

Men kanske är det istället arbetslivet vi ska ställa krav på, så att inte kvinnor flyr in i småkaksidyllen från stressiga eller trista jobb?

Mymlan skriver klokt, som vanligt, "Med eller utan bröstpump".

Läs om natten när Daniel förvandlades från barnvakt till pappa.

Det är inget aprilskämt direkt, att Pappor som inte tar hand om sina barn ångrar sig, det är bara det datum då Carlos Rojas, Zanyar Adami och Sanna Verner Carlsson skrev sin debattartikel på Newsmill.

Som om inte det vore nog, Föräldralediga pappor gör barnen mer intelligenta!

Vården brukar ha svårt att se kvinnor, t ex när de blir hjärtsjuka, men den behöver också uppmärksammas på att män också är föräldrar, poängterar denna debattartikel i Aftonbladet.

Detta är ett inlägg i kampanjen Klart jag ska vara hemma. Testa dig i hemsidans "pappaindex" eller "gravidolizern" om du är nyfiken på hur du skulle se ut som gravid. Pressmeddelandet HÄR.

Vill du diskutera med Carlos Rojas som startade kampanjen, så kom till biblioteket i Solna Centrum på torsdag, den 14 april, kl 18-19 då han är där och berättar om varför han tycker att föräldraledigheten är en nyckelfråga för att uppnå ett samhälle där kvinnor och män har samma frihet.


DN skriver om Carlos Rojas kampanj för att få fler pappor att stanna hemma, liksom DN Insidan, på SvD brännpunkt skriver en psykolog om att jämställdheten börjar rdan i förlossnigsrummet, Babyvärlden, Kollega, Shortcut, Alfamamman, Unni Drougge eller se här på TV4 eller lyssna på P3 och annat intressant

6 kommentarer:

Anonym sa...

Föräldrarlediga pappor gör barn mer intelligenta.. det låter inte särskilt troligt i mina öron.
Att feminister och genusvetare har en politisk agenda som saknar stöd i en majoritet av svenska familjer är ett faktum. /Fredrik

Johanna Graf sa...

Det må vara att de flesta svenska familjer är backwards, (20 procent av födera tar inte ut någon föräldraledighet alls!, fortfarande, idag 2011!), men slutsatsen jag hänvisade till (det var inte mitt eget påstående att barn blir mer intelligenta av närvarande fäder, det var en klickbar länk till en artikel av två forskare vid Uppsala universitet) är tämligen förtroendeingivande: Materialet bygger på 22 internationellt publicerade artiklar inkluderande 22 300 "barn" 0-35 år och de flesta studier höll god kvalité med kontroll för familjens ekonomi och boendesituation. Tod du dig tid att klicka på den länken och läsa artikeln som låg till grund för påståendet, Fredrik? Den till synes ganska självklara slutsatsen att fäders (inklusive fadersfigurers) engagemang påverkar barns psykiska hälsa och sociala utveckling på ett positivt sätt kan väl inte vara så oerhört provocerande, eller?

Henry sa...

Varför stanna vid föräldrarollen?
Man skulle kunna generalisera och titta även på hela barn - och ungdomstiden.

Kan det hända att de dåliga skolresultaten i Sverige, i synnnerhet bland pojkar, också beror på den alltmer ensidiga könssammansättningen bland personalen på daghem, skola och fritidshem?

Johanna Graf sa...

Håller helt med dig, Henry!

Spiff sa...

Dagens "I-lands problem" enligt mig!
Tramsigt och förmodligen väldigt dyrt.

Anonym sa...

Mycket bra och viktig krönika enligt mig, själv föräldraledig pappa. Att folk kallar detta "I-landsproblem" och "tramsigt" är dock smått tragiskt. Helt märkligt att dessa debatter upprör överhuvudtaget.