En riktig sosse lovar att höja skatten. Eller?

När s-politikern Ilja Batljan påstår att det finns en hel del Stockholmare som tjänar över 40 000 i månaden och inte tycker det är så jättekul att få höjd skatt med sossarnas budgetförslag har han förstås helt rätt. Vem fasen vill betala mer skatt? Och den lilla procent som därtill utnyttjar skatterabatterade hushållsnära tjänster gillar förstås inte om de försvinner. Och att det finns en högre procent villor här som kostar över 6 miljoner och som skulle få litet högre fastighetsskatt med sossarnas förslag är ju också ett faktum.

Ändå ylar de som kallar sig De Riktiga Sossarna i högan sky så fort Ilja eller någon annan "högersosse" påpekar att detta kan vara ett problem om man vill vara ett parti som vinner val i Stockholm. Bloggaren Marika Lindgren, som har en magisterexamen i nationalekonomi och vanligen använder statistik mer intelligent, tycks reagera med reptilhjärnan och skriver triumferande att Stockholmaren minsann inte är nån höginkomsttagare, för medelinkomsten är knappt 25 000:-/månaden, nästan som i resten av landet (där den är 22 000:-).

Eva Franchell, ledarskribent på Aftonbladet, faller ännu djupare, och skriver saker som påminner om klistermärkena med texten "Borgare är äckliga!" som VPK delade ut på mitt gymnasium på 80-talet. När Eva och Marika påpekar att medelinkomsten minsann är 25 000, så gör det de enkelt för sig. Problemet med medelvärden är att de är sammansmältningar av en massa olika värden. Och det är just det som är problemet i Stockholm. Det är en stad där en massa människor tjänar mer än 40 000. Och där en massa människor tjänar mindre, långt mindre än 25 papp. Vill vi vinna val i Stockholm måste vi få både de som tjänar mycket och de som tjänar litet att känna att de tjänar på ett socialdemokratiskt samhälle där rättvisa ger tillväxt och där fler människors livschanser frigörs. Då måste vi snacka ideologi. Det har Ilja gjort i Nynäshamn, och där är han lika poppis i det rika villaområdet vid vattnet som i hyreshusområdet. Han är invandrare, litet smågalen, snackar transfetter, vill förbjuda stora chipspåsar och han gillar att sticka ut hakan och uttrycka sig drastiskt ibland. Men han är iallafall tydlig, en riktig människa, ingen politikerrobot. Och viktigast av allt: han pratar om saker som folk upplever som vardagsproblem.

Vad jag INTE tror vinner val, och vad folk INTE känner igen sig i, är gammaldags snack om att rika människor = onda som ska vingklippas och fattiga = goda människor som ska hjälpas. Evas beskrivning av människor med 25 000-lön, boende i hyresrätt på söder som "roligare" än människor med 40 000-lön i villa i en "ödslig" förort med "RUT-klippta gräsmattor" är så urbota dum att jag tappar all respekt för henne. Synd, för hennes bok Väninnan tyckte jag var både välskriven och intressant. Marika Lindgren skriver att Stockholmarna inte kommer rösta på oss bara för att vi lovar att inte höja skatten. Nä, men de kommer inte att rösta på oss om vi lovar att höja den heller!
Borgerliga, instängda i ödsliga villor med RUT-klippta gräsmattor
Riktiga, roliga Stockholmare på södermalm

Problemet är att vi pratar skatt överhuvudtaget. För de allra flesta betyder partiernas skillnad i skatteförslag så litet för vardagsekonomin att det överhuvudtaget inte spelar någon relevant roll för deras partival. Eller borde göra åtminstone. Men fortsätter vi att snacka skatter fram till valdagen kommer folk nog tro att en 50-öring i skattesats är skillnaden mellan välstånd och ruin.

Marika slutar åtminstone sitt inlägg med en bra beskrivning av vad socialdemokraterna i Stockholm vill göra, mer än att höja skatten. Det är välgörande, för det är om det valet borde handla, detta har jag skrivit om förut, bla i "En ding, ding, ding, ding värld" och "Blir skatt den stora valfrågan?"

Och Eva Franchell har också rätt i en sak: De vanligaste bekymren för en Stockholmare handlar inte om skatter, utan om dagis- eller bostadsbrist. Vilket inte betyder att man skiter i ekonomin, märk väl! För det är ju just då - när man har svårt att få vardagen att gå ihop, när prestationsstressen på jobbet håller på att ta död på en, och när hotet om höjd ränta på den alldeles för dyra och toppbelånade bostaden gör en sömnlös av oro - som Stockholmaren inte direkt LER FÖRÄLSKAT mot ett parti som säger att vi vill höja deras skatt.

För att högern har lyckats trumma in budskapet att skatt betyder döden i plånboken. För att man inte orkar läsa färdigt tidningsartikeln som förklarar att den höjda fastighetsskatten inte kommer pungslå folk med låga inkomster, även om de råka bo i en sjukt övervärderad villa i egnahemsbristens Solna. För att man har för fullt upp med att krampaktigt hålla sig fast i ledstången på den överfulla t-banan för att klara att samtidigt läsa debattartikeln från s-företrädaren som förklarar att de flesta faktiskt får sänkt fastighetsskatt med (S)-förslaget, t ex alla de som bor i bostadsrätt eller hyreslägenhet. Och för att man är så trött efter att ha stressat från jobbet för att inte bli sista=sämsta föräldern på dagis att man väljer att zappa över till Hollywoodfruar när Thomas Östros förklarar varför det är ett bättre vapen mot den ökande arbetslösheten att satsa deras skattepengar på bra utbildning och ungdomsjobb än på skatteavdrag för hushållstjänster.

Ilja har helt rätt när han säger att skatten i Landstinget inte alls behöver höjas, bara man ser till att inte slösa bort den på svindyra sjukhusupphandlingar där bara ett byggbolag gynnas.

Och i Solna ser jag just nu faktiskt inget behov av att prata skatt överhuvudtaget. I en budget på 2,5 miljard kronor (2 500 000 000:-!) är den 25-öring eller 50-öring som skiljer partiernas skatteförslag faktiskt felräkningspengar. Det är definitivt inte skillnaden mellan himmel eller helvete. Vi sossar i Solna har exakt samma skattesats som moderaterna; d v s oförändrad skatt. Men i en budget på två och en halv miljard finns så mycket utrymme för omprioriteringar att vi ändå kan presentera ett handlingsprogram som gör skillnad. Ett exempel: Om man höjer parkeringstaxan för besökare vid de tider då det är fotbollsmatcher på Råsunda och gratis parkering idag, kvällar och helger, så får man ihop till 10 nya speciallärare i lågstadiet! Om man börjar använda Solnas rikedomar till att investera i renovering av snuskiga gymnastiksalar och bygger om skolor miljösmart, skapar man jobb och sänker energianvändningen vilket sparar pengar på sikt. Sedan finns det en hel massa saker man kan göra som inte kostar alls, eller som rent av drar in pengar. Som att införa sommarjobbsgaranti för ungdomar ihop med Solnas företagare. Och genomfartsavgifter för de bilister som tar smitvägen genom Solna på våra bostadsgator.

City skriver om Ilja Batljan. Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokrtaerna, val 2010, Stockholm, Stockholmare, Ilja Batljan, högersossar, skatt, ideologi, värderingar, vardagsproblem, dagisplats, jobb, jobbpolitik, fastighetsskatt, hushållsnära tjänster, rättvisa, solidaritet, Stockholms län, klasskamp, valfråga och annat intressant. Bloggare som skriver om detta är bl a Lindahls blogg, Ankersjö (C), Karins värld