Gnäll mera! Om det positiva tänkandets tyranni

För en generation sedan behövde människor vila efter avslutad arbetsdag. Nu behöver de motion. Gaah! Idag känner jag definitivt att jag hör till den äldre generationen! Det finns säkert människor som befinner sig i mindre rörelse än jag denna söndag, men de är i så fall döda. Jag skiter i om solen skiner utanför fönstret, jag tänker bli vid min läst; sängen.

Varför ska alla människor alltid få nåt slags dåligt samvete när de sovit ut en morgon för en gångs skull? "Neee-e-j, nu borde vi gå ut och röra på oss litet!"
Varför det???? En promenad utan mål är det värsta jag vet. Överträffas endast i vidrighet av en JOGGINGTUR. Bara ordet får mig att rysa och krypa längre ner under mitt varma täcke.
Jag har sagt det förut och säger det igen: Den dag jag ser en leende joggare ska jag överväga saken. Eller ringa psykaktuen...

Sådärja, nu har jag fått gnälla av mig. Denna ädla konst, som fullständigt håller på att kvävas av positivismens dårflin och snällfascismens degiga hull. Varför anses det så fult att klaga???

TV-programmet Kobra handlade för ett par veckor sedan om den positiva terrorn. Två av mina idoler, serietecknaren Martin Kellerman och författaren Barbara Ehrenreich medverkade och framhöll båda den konstruktiva kraften i klagandet.

Underbart! Jag tror det är nåt slags nytt opium för folket, detta lallande dumglada positivitetsknarkandet. Vafan är det med folk, har de inte sett nyheterna eller???

Här är en underbart ovanligt positiv kommentar från Rocky: - Fan vad jag ser fram emot den dagen när jag kan se henne på gatan och bara tänka: "Jaha, där är hon... hur kunde jag bli så knäckt av henne? Hon är ju 75 % vatten. Hur kunde någon med samma sammansättning som BOB blandsaft förstöra mitt liv?"

Barbara Ehrenreich ilsknade till när hon fick beskedet bröstcancer. Istället för tid att sörja och avreagera sig fick hon ett rosa band och uppmanades att tänka positivt och "se sjukdomen som en möjlighet!

Ilskan gav henne energi att både bekämpa sjukdomen och skriva denna utomordentligt vlreserarchade bok dom tar upp alltfrån ekonomiperspektivet till jämställdhetsperspektivet på "positivismen". Det är fanimig konstruktivt att vara skeptiker. Heja bittra, smarta och kritiska SVT! Mer ilskna människor i denna tid av lyckoforskning och självhjälpsböcker!

Det finns t o m de som menar att det var obefogad optimism och en rädsla för att dåliga nyheter som sådde fröet till bankkrisen och därmed lågkonjunkturen.

Och onekligen påminner denna positivitetsfascism litet om Alliansens jobbcoacher och "arbetslinje"? "Sjuk eller fattig, drabbad av bostads- eller arbetslöshet: sluta gnälla, skyll dig själv, ryck upp dig och konsultera en coach", liksom?

Se det som en möjlighet, som Barbara Ehrenreich fick höra när hon fick cancerbeskedet, påminner också om filmen "Up in the air", där George Clooney är en gun for hire som åker runt på företag och säger upp människor med just de orden.

På bloggen Witness the fitness läser jag följande tänkvärda ord:
Tankesättet påminner om den kristna framgångsteologin som är väldigt vanlig i USA. Där ser man framgång och välstånd som bevis på godhet. Man pratar även om mirakel som helar sjuka. Ens välstånd och hälsa bygger enligt teologin på ens karaktär. Detta system blir extremt ekonomiskt för amerikanska politiker. Ge folket religion istället för sjukförsäkringar. Ge folk en falsk tro om makt över sina liv och ta bort alla rättigheter. Tysta ner protester med leenden och positivt tänkande. En blandning mellan new age, framgångskristendom och högerpolitik GREAT! Efter finanskrisen i USA tror jag inte att medborgarna är dom samma. Jag hoppas att dom är mer kritiska och mindre lättlurade. Friheten som det så fint kallas är falsk! Jag hoppas att Obama får igenom sjukreformen och att Barbara får se en förändring.

Farliga grejer, det där med att vara flåshurtig alltså! :-)

Se hela TV-programmet Kobra i SVT Play. Läs också Barbara Ehrenreichs bok om hur dyrt det är att vara fattig i USA; "Nickeled and dimed". Eller gå direkt på originalet George Orwell, som redan på 1930-talet wallraffade som diskare på hotell i Paris och bland bostadslösa i Londonslummen och skrev boken "Nere för räkning i London och Paris" (Glöm det stela språket i 1984 och Animal Farm, det här är både gripande och konstigt nog rolig läsnining.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om samhälle, politik, fattigdom, USA, finanskris, Barbara Ehrenreich, George Orwell, Smile or die, Down andout in London and Paris, Nere för räkning i London och Paris, Barskrapad, Bright side, Nickeled and dimed, klassklyftor, bankkris, positivt tänkande, positivism, optimism, individualism, marknadsekonomi, lågkonjunktur, livsstilscoach, positivtetsfascism, flåshurtig, jobbcoah, alliansregeringen, Up in the air, George Clloney, se det som en möjlighet